Det ska po bloggen osso!

Det har varit höstlov senaste veckan och alla har åkt hem till sina hemorter runt om i landet.
Alla utom Ulrik och jag och en till, men han räknas inte.
Ulrik och jag umgås hela dagarna annars också, men då ser vi andra människor röra sig i vår miljö, det har vi inte gjort nu.
Vi har bott i ett mysrum som finns på skolan, där har vi sovit och snackat och stekt.
Det var meningen att det skulle bli ett pokercamp men pökern gick inte så bra, vi hängde mest, campade utan poker helt enkelt.
Eftersom myten om att smålänningar är snåla inte är en myt så har belysningen på skolan varit avstängd, därför har det varit becksvart större delen av vår vakna tid.
Lägg därtill att spöken är dokumenterade här och att narkomaner brukar ha internatet som natthärbärge så förstår ni att man inte varit så kaxig de gånger man gått hem klockan tre på natten när huset ämnat för åtta pers varit i mina ensamma händer.
Men det har gått fint.
Det positiva har definitivt övervägt det negativa, vi har mått gott av att vara själva slippa packet.
Egentligen hade jag behövt energi för att orka med målrakan fram till jul.
Innan lovet förlorade jag läskigt mycket energi, orkade inte ens gå på vissa lektioner, något som inte funnits på kartan att inte göra tidigare.
Nu har jag inte förlorat någon kraft den här veckan men jag har inte fått någon ny heller.
Att komma utanför Nässjös gränser hade varit värdefullt, möta Farmor i en intensiv kram och gå på Twinsens födelsedagsmaskerad hade givit mig bensin att gasa igenom 2009, men jag valde att stanna här.
Nu kan det bli så att jag tar en helg hemma i november istället, energi är inget man skämtar om.
Har ångest för att drivor med folk ramlar in här om ett dygn.
Mitt uppe i allt så är Bolis stängt idag och det visste inte vi så det blir ingen utrensande bläcka heller.
Fattas bara att AIK kör över Blåvitt i SM-finalen imörra så är det bara att dra ner rullgardinen och krascha sen.
Nu blir det tröst-3.5;or på Statoil, tröstentrösten för stackarstackars.

Jo, just det, fick ett oväntat samtal inatt som gav mig en törn också.
Jag trodde att jag stängt av ljudet på telefonen.
Hade legat och försökt somna i en halvtimme.
Då började mobilen ringa och blinka, liggandes ovanpå en bok som heter Kärlek.
Det är sjukt.
Det är sjukt.

Nu har vi kommit såpass långt in i säsong 2009 att kläderna är varma och idolerna är tillräckligt utforskade för att rangordnas.
Traditionen säger att det är dags för en tjej att vinna i år, det har ju varit varannan hela vägen:
Daniel Lindström - Agnes - Markus Fagervall - Marie Picasso - Kevin Borg.
Jag hoppas på traditionen och har haft tjejfavoriter från start, diggade Camilla som rök för två veckor sedan och framför allt har jag hela tiden gillat goe, goe Erika.
Erika från norrländska Dorotea har en enorm utstrålning, ett väldigt klädsamt självförtroende och en blick som kan fälla vad och vem som helst.
Hon riskerar att vara platt och mellanmjölkig i sitt artisteri om hon inte hänger sig fullkomligt, men under jackotemat visade hon verkligen vilken hög klass hon kan hålla.
Jag tror tyvärr risken att det blir en kille är stor, Erik kan tyckas oklanderlig och verkar stå starkt, men jag tycker han är förutsägbar, han kommer aldrig överraska och det kräver jag av en idol.

Här har vi min ranking:
1. Erika
2. Mariette
3. Rabih
4. Tove
5. Reza
6. Erik
7. Eddie
8. Calle

 Erika Selin.

Lovade vid ett tillfälle att jag skulle redogöra för min ensamma helg då vapendragaren var hemma hos familjen.
Och jag har redogjort i det tysta, men av någon anledning inte publicerat, sånt trams ska inte hållas på med så här får ni:
Trodde först att jag skulle deppa ner mig helt när Ulrik var borta, i och med att inga andra grabbar här kan konsten att trycka på ordentligt.
Vad jag inte tänkte på då var att det finns brudar som kan konsten att trycka på ordentligt.
Tjejmaffian spände musklerna och bjöd på ett röj i klass med det Låda, Ulrik och jag körde på samma plats(runt biljardbordet) en vecka tidigare.
Imponerande.


Först satt de där i idolsoffan och var fina flickor, sen gick jag iväg en sväng efter idol och när jag kom tillbaka fanns inga fina flickor i soffan längre. De hade blivit vilda och brölade och studsade som en hel krigsarmé. Jag blev lite rädd och la mig på biljardbordet med en kö som försvarsvapen. De flög runt, runt, runt och tjoade och skrek, jag förstår om ingen tror mig men det finns sjuka filmer som bevisar detta.
Efter många om och men lugnade vildarna ner sig och hittade på att vi skulle gå hem till mig.

Först obligatorisk test av huvudbonader och solbrillor, som alltid i rum femton. Sen började kvartetten pussla med ordlapparna jag gjort, vilket gjorde den ena mer frustrerad än den andra. Först gav Olli upp och såg allt annat än nöjd ut. Sen gav Påsättningen upp och satte sig i dj-båset istället. Kvar blev Gammelpackan och Sättningens syrra som med några ledtrådar till slut löste pusslet. Det var inget roligt pussel, det var bara en pik, en pik för gammalt pussel. Sen kunde inte damerna sitta stilla längre utan vevade på När vi gräver guld i USA och andra låtar som jag trodde att bara grabbar gapade med i. Själv gjorde jag som alltid numer, satte mig i fönstret och tog en cigarett. Till slut lugnade de sig en aning och varvade ner i allsången I would do anything for love.
Det var spännande att göra ett studiebesök i damernas värld. Jag gillar att dom räddade min helg.

Män står för alla sina handlingar.

 Jonuff Palmersson.
Svart fiskarkåpa (Coop, femtiolapp), spräcklig skjorta för äldre herrar(hittat på vinden), slips i mörka toner(Citygross, 39kr), armband från EM-96(hittat på gatan)
 Jonuff Palmersson.
Leopardhatt med ursprung ur Fab 5(Göfabtian, tio spänn), söndertvättad svartvit morgonrock(Kielfärjan, bytt mot en öl)
 Jean-Pierre Papin.
Pannband i olika nyanser av svart(snott på fest i Vänersborg), glansig skinnpaj i mjuk bajsfärg(secondhand, under hundringen)
 Jean-Pierre Papin.
Poethatt i nattens färger(marknad, 60 kronor), limegrön slips(vann på midsommarfest), vitt nattlinne med prickar på(överskottsbolaget, 15:-)

du sitter i en galleria
fikar med en vän
vännen pekar på din hals
det sprutar upp rubinröda stjärnor ur den
du kan inte värja dig mot färgen och måste stanna
se din saknad

ser
säger inte något
stannar inte

Facit:
A.
Ko: Betyder Karriär.
Tiger- Stolthet
Får- Kärlek
Häst- Familj
Gris- Pengar

B.
Beskrivelsen av Hunden, är din egen personlighet
Katten- är din partners personlighet
Råttan- är dina fienders personlighet
Kaffe- är en beskrivelse av ditt sexliv
Havet- är en beskrivelse av ditt eget liv

C.
Gul- Denna person glömmer du aldrig
Orange- Denna person betecknar du som en äkta vän
Röd- Denna person älskar du verkligen
Vit- Din själsfrände
Grön- En som du kommer minnas i hela ditt liv.

B-svepet tycker jag är det enda som känns lite intressant, C-köret är ju totalt hjärndött, bara rada upp folk som känner en och sen få kvittot att alla dom betyder mycket för en, inte så fräckt.

Mer eller mindre alla åkte hem i fredags då höstlovet startade.
Vi var några få grabbar som var kvar, först såg vi Brommapojkarna-Blåvitt på Ulriks rum, sen lirade vi pöker i flygelköket, sen minglade vi i västra Lindängen en sväng innan vi drog till hotellet.
Hotellet var vi på de första helgerna för att vi inte visste bättre och för att vi var chockade över internatets lågtryck, sen slutade vi sticka dit när hotellet sjönk och internatet steg, men nu hade vi inget alternativ till en hotellkväll.
Det var ingen höjdare och det var inte efterfesten heller, taxiresan med Lars-Åke Lagrell säkrade upp lite kvalité åtminstone.
Jag skötte mig inte exemplariskt, men fint nog gjorde jag en hjälteinsats under kvällen som ändå räddar mitt anseende som människa och gör att jag måste vara nöjd med mitt fredagsagerande, trots allt.
Det var så att vi tog taxi till Statoil efter krogen, för att införskaffa folköl till efterfesten.
Som jag tidigare skrivit om har jag en kompis på macken, han som ville bli kändis på min blogg.
Denna kille, som kallas Bagarn, jobbade natt när jag kom in för att handla mina öl och framme vid disken märkte jag snabbt att han hade lite problem.
En kund betedde sig jävligt otrevligt, han var aggressiv och kastade ur sig sviniga kommentarer mot min polare till expedit.
Denna kund, en kille i 20-årsåldern, med två tjejer i släptåg, var med största säkerhet onykter och Bagarn var med största säkerhet nykter.
Nyktra och onyktra kan ha förtvivlat svårt att förstå varandra i grunden och om man därtill spetsar med att den ena vill ge god service och den andra vill göra livet surt så går det inte att mötas.
Där kommer jag in i bilden.
Jag var onykter och hade inga som helst problem att både förstå och mötas med ett otrevligt, aggressivt svin.
Jag tog således och talade om för honom att han skulle ge fan i att tjafsa med min kompis och så flyttade jag hans kropp från platsen längst fram vid disken, sen tog jag den platsen han haft och sa att han skulle sticka.
Detta är inget jag brukar pyssla med, flytta på laddade snubbar och skrämma iväg dem, men denna gång gick det gallant och han pös iväg med svansen mellan benen.
Bagarn hade fler att expidera och jag hade en efterfest som väntade så det blev bara betalning och adjö.
Sen kom jag dit nykter igår kväll och då jobbade denne bagare återigen.
Han gav mig ett stort tack och sa att det var skönt att se mig in action, sen insisterade han på att få belöna mig i form av korv med bröd.
Jag tog emot korven, trots att jag inte gillar bensinmackskorvar, för jag gillar belöningar.
Kändes verkligen som om han uppskattade min insats och nu planerar jag att skaffa sökare att ha på helgkvällar, då kan dom trycka på en knapp borta på macken så börjar det pipa i min ficka, det tar bara ett par minuter att löpa dit och kasta ut idioter.
Så kommer jag tillbaka dagen efter och får lön i form av bakiskrubb.
Undrar bara vad man ska kalla mitt nya yrke för.
Polis kan man väl inte kalla det.
Inte livvakt heller.
Väktare blir det väl, det är väl såna uppdrag dom kan få.
Chansar och skriver väktare på cv;t.
Poet och väktare, sicken snygg kombo.
Eller poetväktaren rentav, det kanske blir så att jag får sån respekt efter att ha kastat ut tusentals folk från macken att jag sen inte behöver vara fysisk, det räcker att lägga fram några väl valda metaforer så är dårarna tillintetgjorda.
Undrar om jag kommer bli nominerad till Svenska Hjältar och får komma på galan där Aftonbladet utser de största hjälteinsatserna som gjorts.
Jag hoppas det.

Senaste dagarna har jag grundat med riktigt, riktigt näringsrika prylar för att få en så bra dag som möjligt.

Sa du att löven faller av träden nu?
Du skojar.

Som poet och extrem känslomänniska tittar jag storögt på kärleken och tycker mig aldrig sätta de rätta orden på fenomenet.
Kanske försöker jag för hårt.
Det kanske inte är svårare än vad Malin i Bonde söker fru sa idag:
"Mamma sa det bra, hon sa Kärlek är när man blir glad när man ser någon".

Det är något av det sjukaste av allt det här.
Så oerhört bisarrt.
Du kommer till mitt rum och vet hur upprörd och sviken jag är.
(jag säger inte att du hoppats att jag haft tårar istället för förakt i ögonen, jag säger bara att det inte är något jag utesluter)
Du vill lägga dig bredvid mig.
Hur i hela helvetet resonerar man när något sådant hänt och man är hos en människa som mår så och man är där för att prata på det sättet, hur tänker man då, när man vill ligga tätt intill.
Skulle du inte bara ligga tätt intill bredvid, skulle du lägga dig som vanligt, tätt intill ovanpå, med huvudet på mitt bröst, med örat mot mitt hjärta.
Du tänkte snärja mig.
Koppla ett grepp och utnyttja mig med en giftpil där jag är som sårbarast.
Till vilken nytta.
Nästa brev, nästa blick, nästa uppskattning, nästa delade clementin där ena halvan inte går att äta.
Nästa gång vi skrattar högt och länge tillsammans och jag inte förstår att vi bara gör det för att nästa tv-program inte börjat än.
(jag säger inte att du kände istället för tänkte när du ville lägga dig ner, jag säger bara att det inte är något jag utesluter)

Det är det ordet jag valt att arbeta med nu, jag ska vara professionell i mitt uppförande.
För att verkligen veta vad detta innebär har jag hört med Bertil Rolf, docent i teoretisk filosofi vid Lunds universitet.
Såhär säger Bertil om saken:
För att kalla sig professionell krävs att tre villkor är uppfyllda.
1. Det görs bedömningar som har stor betydelse för individens framtid.
2. Bedömningarna kan överklagas.
3. Överklaganden granskas av andra yrkesutövare.

Detta betyder alltså att jag nu måste söka upp fler professionella för att kunna kalla mig själv professionell.
Någon måste kunna granska mig, om det blir så att det kommer in överklaganden på mina bedömningar framöver.
Jag känner ingen professionell i dagsläget så om någon vet någon får ni hemskt gärna förmedla en kontakt för det är nödvändigt för min fortsatta existens.

Ni såg själva bilden häromdagen, men den visade bara en del av golvet.
Ni skulle se resten.
Det gjorde två män i övre medelåldern nu, nyss.
De var inne i mitt rum när inte jag var hemma och de måste ha undrat vad jag är för en sorts människa.
Golvet är fyllt med låtsaspengar i olika färger.
Kläder ligger i drivor, fotbollströjor och långkalsonger.
Det står en satans massa tomma ölflaskor på skrivbordet.
Där ligger en leopardhatt.
Där ligger en barbiedocka(!).
Tågskyltar med Falun och Uddevalla.
Det är stopp i avloppet av mumiens kläder.
Larmet är sönderslaget.
Vi möttes i ytterdörren när jag skulle in från promenaden och de skulle ut från chocken.
Är det du som är Calle?
Jag hade stor lust att svara nej, jag är Sid, men av någon anledning sa jag ja på den frågan.
Säg såhär, det var ingen som anklagade mig för att vara frisk efter det.
Trots allt är jag nöjd med att jag inte har spotify utan bara kör i youtube, annars hade Lady in red stått på repeat, på maxvolym, och då hade de nog kört mig till ett rum med fyra vita väggar, utan att fråga om lov.

"Som om hon skulle bry sig mer än jag"
Varför var det angeläget att framhäva att jag värderades högre av dig än av någon annan?

Av en mängd anledningar ångrar jag att jag lät mig övertalas att gå på maskeraden i lördags.
En stor är att jag drack upp mina öl.
Nu hade jag velat ha mina sju starköl kvar i påsen bredvid skrivbordet.
Tänk att varva dem med det halva paketet cigaretter, i fönstret kommande timmarna.
Jag hade mått bra av en sådan ceremoni.
Finns det någon inom tjugo mil från Nässjö som har sju starköl så råder jag den personen att ta sig hit.
Tusen spänn plus bensinpeng och ersättning för slitskador på bilen, snabb affär.

Det finns poesi och det finns poesi.
De ord som bara sägs, inte är menade att vara mer speciella än det man har inom sig, är många gånger de som smackas framgångsrikast.
Detta är precis vad som skedde i lördags natt när jag spelade in en festfilm och frågade den mystiske göteborgaren Chris, vad han hade att säga om kvällen.
I skrift är det inte i närheten av så märkvärdigt som det är i tal, hade jag varit mer haj på det där med youtube så hade jag lagt upp det för er skull, men nu får ni läsa det om och om och försöka hitta känslan.
Ni får försöka tänka er hur det upplevs när man har en man i rustning framför sig, med svärd i hand, när hans blick rör sig försupet sakta och pauseringarna är ofrivilliga för att tanken inte är som rappast efter midnatt.

vad händer här ikväll
tjejerna är kärleksfulla
ehh
jag har väl fått mitt
ja

Frågorna staplas ju på varann trots att han inte sagt så mycket.
Vad innebär kärleksfulla? Har han fått skamliga förslag? Kärleksförklaring? Har han pussats? Haft sex?
Vilka är tjejerna? Det är tydligen inte bara en som varit offensiv, handlar det om tjejer i serie eller i flock?
Vad har han fått? Vad är hans? Detta är väl mest intressant, vad han anser är hans som han fått.
Så många spännande frågor baserade på en utpyst liten dimma.
Det är fenomentalt att väcka dessa frågor på detta sätt.
Det är poesi.

En dag som startade dåligt slutade gott.
Inte bara för att jag nyss fick veta att jag ska få en överraskning imorgon, som inte är en överraskning eftersom jag vet om den, men ändå är en överraskning eftersom jag inte vet vad det är.
Än mer för att någon människa har visat på ett godhjärtat initiativ, någon som inte "tjänat" något på att vara snäll har varit det och sällan blir jag så varm inombords som då.
Efter att ha fått skit i tvättstugan två gånger sen jag kom hit var jag försiktig vid denna tvättning.
Jag lät bli att ta tömma den färdigkörda maskinen med annan människas tvätt och väntade med att lägga i min till maskinen var tom flera timmar senare, för att undvika onödigt tjafs och för att jag inte kan de oskrivna tvättreglerna.
Som jag berättade i dagens tidigare inlägg sov jag flera timmar mitt på dagen och därmed hämtade jag inte min tvätt ur torkrummet direkt det torkat klart.
Jag kom några timmar senare än optimalt och i de flesta fall hade då min tvätt legat i tvättkorgen.
Inte i dagens fall, i dagens fall var stubbet förstklassigt vikt och lagt på hög.
Och det var inte lilla vikningen heller, tre maskiners tvätt var det som den stackars sötingen fått stå där och kämpa med.
Detta har gjort mig glad för resten av dagen, kvällen har varit fin tack vare den fina människans goda gärning.
Jag beslöt mig för att visa min uppskattning och skrev en tacklapp som jag satte upp med kludd på tvättstugedörren och personens tvätt hängde kvar så jag hoppas hon(bh;ar förekom på strecket) mår gott av att det sattes värde på hennes jobb.
Det finns hopp för egogenerationen, alla är inte dåliga gubbar.


Var bara att skicka ner högarna i hockeytrunken, oerhört behändigt.

Jag brukar vara ganska sprallig och ha ett våldsamt kli i fingrarna när jag kokat ihop något, trixat fram en överraskning, postat ett brev som inte vill vänta på att hämtas.
Det kliar även nu, men kliet är inte våldsamt, jag tillåter inte mig själv att hispa.
Att hon fått pris som den sämsta överraskaren norr om Hölö är bara en detalj, att jag redan vet vad jag kommer få i flyttpresent är bara en detalj.
Vad som inte är en detalj är att vi styr naturen.
Vi delar säsongens första julmust och framkallar vinterns första snöfall redan tidig höst.
Vi framkallar den vitaste snön.
Och det är miraklet.

Det är slut nu, i två månader fick vi njuta av vår vise lärare Siewert Wollter innan han var tvungen att kliva av tåget.
Första två lektionerna undrade vi vad det var för ett skott, men efter det har det varit ren kärlek.
Nu har det kommit in en ersättare som heter Vilda Katten, han har konstiga kläder men verkar ganska skön, fast jag vill ändå inte tycka om honom för han är där på bekostnad av Wollter.
Försöker fokusera så lite som möjligt på att Wollter är borta och så mycket som möjligt på att han fick ett värdigt slut.
När han hade sin sista lektion med oss i förra veckan överlämnade Ulrik och jag varsin chokladkaka till vår mysfarbror.
Vilken smak det var behöver jag inte ens nämna, alla vet att wollterchokladen är Frukt & Mandel.

Den helgen som är nu sveper jag igenom vid ett senare tillfälle, har ju inte redogjort för förra än, därför prioriteras den idag.
Som tidigare miniinlägg rapporterat var kusinen här på besök, ett besök som planerades helgen innan när jag var hemma, men hölls tyst om inför Ulrik för att överraska.
Överraskningen gick som den skulle, även om det blev lite kaka på kaka när Maxan, Lena och valpen Zelda överraskade samtidigt.
Boråsarna åkte hem efter Idol, sen skyfflade vi undan borden och dansade hamsterdans, lirade biljard, hånglade, väckte hela internatet, stal, förstörde och spydde och var alldeles, alldeles underbara.
På fredagen var det ett jävla tryck faktiskt, mer eller mindre varenda kotte deltog i kalaset som är det tyngsta och roligaste på dessa två månader vi varit här.
På lördagen var vi(jag) segstartade, men vinkade in några flaskor från Schlippovi och spelade fylla med knuff och lyssnade på Fangan Uggla och kom återigen i fin fas.
Antalet deltagare var klart reducerat från dagen innan, men det som redan på fredagen utkristalliserats till en elitstyrka, Johnnie, Olli, Samson, Ulrik och jag, blåste på snyggt igen.
Kvällen slutade på olika sätt och mer eller mindre dramatiskt på flera håll.
Olli la sig på hamstermattan innan vi turades om att kalva på hennes toalett, samtidigt i en annan del av byn delade grabbarna på kvällens tredje 75;a under cykelstöld, cykelkross och blomsterbukettstöld.
Bästa helgen hittills, ja utan konkurrens.

Låda, Ulrik, Lena, Zelda och Maxan - Ulrik&Låda - Schlippovi och Fnissan

Rabarber, Samson, Papin och Låda - Fylla med knuff - Elitstyrkan

Samson och besökarna - Mössprovning som alltid under fest hos mig - Utskickning av turk på tak

När jag summerade hemmavistelsen lovade jag att återkomma med den reaktion Farmor och Olsson visade under bildspelet från skolupptakten.
Reaktionen avser bilden där Ulrik och en främmande man är homoerotiska på Hotell Högland.

Olsson: Fyfaan, gå och slicka sådär! Det är ju riktigt äckligt alltså.

Farmor: Går dom på främmande folk? Han kan ju ha hiv och allting.

Jag bara sitter och viker mig av tokskratt.

Farmor: Vad skrattar du åt? Det kan han ha, det fattar ni väl?!

Jag har saker att skriva om, alltför många, därför är läget lite låst.
Tänker att det vore jättekul för mig och kanske er också, om ni hade något ni ville att jag skrev om.
Antingen kan ni välja en rubrik till ett inlägg, ett ämne till ett inlägg, ställa en fråga, tipsa om en inläggsserie jag kan börja med eller be mig utveckla något som tidigare susat förbi här.
Eller vad som helst.
Det vore kul om någon hade en vilja som blev något fint eller skojigt.

Om jag får sveinflu nu finns fyra misstänkta för smittan:

Fnissan - Johnnie - Giftig - Ulrik

Känner mig skyldig er en rapport om hur det var hemma, därför serverar jag en sådan nu.
Var omtumlande att vänta på tågbyte i Öxnered(världens minsta plats, bara en tågstation), senast jag var där var inför skolstarten, det var liiite skillnad på nerver, inte lika nervöst att åka från skolan efter en månad som att åka till den för första gången.
Mäktigt att känna hur mycket som hänt på så kort tid, hur många människor jag mött och hur många intryck jag fått, att få stå och gå igenom dem under en halvtimme på en perrong var speciellt.
Att komma hem var skönt, Fajsi var gladare än nånsin att se mig, Farmor var upprymd som vanligt och till och med Olsson mös varje gång han gled in i mitt rum.
Ska dock erkänna att jag till min förvåning längtade tillbaka till skolan, var tvungen att ringa Ulrik varje dag och fråga vad som hänt på skolan, vilka som gjort vad, vad det varit för mat och hur den smakade och hur tempen var inför månadens nässjöhöjdpunkt - Robin Bengtsson på Högland.
Farmor läste de texter jag skrivit och scannade över de bilder jag tagit(kommenterade en lite extra, separat inlägg kommer om det), ville höra om allt som hänt och jag berättade.
Dessvärre kom ingen uppföljning på hennes predikan om att kvinnor är djur, det enda hon sa i ämnet var "men hon var ju jättesnygg", vilket förvirrade min ursprungliga förvirring till något jag inte var beredd på.
Efter att ha varit hemma några dagar och bara stekt och kollat på tv med familjen åkte jag på fredagen till grabbarna i stan.
Lite trist att tajmingen var illa, brorsan var sjuk och målvakterna hade seriefinal mot varann så dom var vita, som tur var hakade Låda, Chivu, Solskjaer och Berg på så det blev puls på det hela ändå.
Det blev Mortens och Farmen-Blondie och det kom en polisbil och sladdade upp i gruset för att jag och en gammal granne var hetsiga och ena polisen var Lådas gamle bekant från dressmanfönstret och Låda sa Aspiranten till honom och då blev lille polisen lite ledsen och körde fjantigt nog upp min goe Låda mot polisbilen, Låda behöll lugnet och vi tog oss därifrån, men inte ifrån Lådas grandmilf som förföljde och fick oss att ta en snabb. lång löpning därifrån.
Vidare till Pingvin där vi stämt träff med Twinsen, men dessa twins hade ätit snabbare än vi polisbråkat och milfsprungit så dom var borta.
Via nummerupplysningen och kiosken bredvid Pingvin hamnade vi på Göteborgsvägen med en påse 3.5;or.
När vi blivit insläppta mötte vi till vår omätbara glädje Kung Janne i morgonrock och med guldmedalj(från Rikets Änglar) runt halsen.
Vi satt och gaggade med goe Kerstin och goe Janne till halv sex på morgonen, Emelie kraschade efter nån kvart och Linn kraschade efter nån trekvart, men vi hade väldigt trevligt trots det.
På lördagen var Låda tvungen att åka till Dals Långed och ta itu med brudbekymmer(inte grandmilfen), själv la jag mig hos araberna och mådde skit till klockan ett nästkommande natt då Midda tog med mig till Mackedonkan för bakisburgare.
Söndagen innehöll den där seriefinalen som jag inte går in på närmare, då det finns så mycket känslor bland läsarna angående denna match.
Sen åkte jag från min västkust till mitt hem, det var kul att komma och det var kul att åka igen, som Lotta på Bråkmakargatan hade skrivit, om hon skrivit det här inlägget.


Chivu&Låda - Rulle&Solskjaer&Midda - Quimmen&Berg - Låda&Besticklåda&Papin

Jämför trasiga jeans - Emil från gymnasiet - Linda från högstadiet - Grandmilfen

Hetsgrannen - Twinsen har kraschat - Janne läser låttext om Leinar