Spelarbetyg, Rikets 2010.
Sen fjolårets gyllene guldlag hade fenomenale Skörsten, kirurgiske glidtacklaren Låda och den allroundkompetente Aggan fallit ifrån på grund av glassätning på oslohotell, nerver och fingerskada.
Min äldste vän, min kusin och min bror.
Att det inte kändes lika bra som inför tidigare år och att jag hade huvudbry behöver jag knappast skriva ut.
Det har varit den särklassigt mest arbetssamma silly season och jag har haft ett jävla hästjobb på kontoret hemma i Ed.
Men med hjälp av vicekaptenerna Midda och Quimmen lyckades vi få ihop ett DLHEG som trots allt inte såg så pjåkigt ut på pappret.
Den största luckan var naturligtvis den efter amatörvärldens mest svårpasserade spelare, Pappa Skörsten.
Vi trodde att det inte gick att ta sig an denna uppgift att försvara guldet utan honom.
Och under match nummer två utgick den ende vi trodde skulle kunna fylla den stora luckan efter Skörra, Chivu.
Där stod vi med ett till fyra tiondelar nytt lag som vi inte visste vad det gick för.
Jobbet att vara navet i laget gick då till Robin Smulan Östberg och vad han gjorde på den vitala positionen som central fältare, det är ett litet underverk.
Bakåt var vi en mur som inte gick att tränga igenom, det krävdes västgötska finalvesslor och intern kollaps för att våra sex raka clean sheets skulle kapitulera.
Islossning i slutspelet och sammanlagt 14 påsar framåt är också fint facit.
Det var underbart att se att vi stod pall, att vi var i princip lika bra som någonsin utan Skörsten och utan Chivu.
Den här cupen var en seger för lagmaskinen David Leinar har en gangster.
Alla är viktiga i vårt lag, men ingen är oersättlig.
Leinuzmaskinen vecklade ut sin haka en sista gång och det var dessa tio som stod för det då:
Bottenmålvakten Quimmen: 9
Utan att ha sett dom andra målvakterna kan jag säga att han är turneringens bäste burväktare och det har han varit i alla turneringar vi deltagit. Utan att komma ihåg bollarna han var tvungen att hämta ur nätet i finalen kan jag säga att han inte kunde tagit någon av dom, det tar jag för givet. Och hållen nolla i sex raka matcher säger det mesta. Kom på mig själv med att vid en superräddning stå och applådera vår imponerande keeper istället för att ta ny position. Är trygg, säker vid uppstart av spel och gör spektakulära räddningar.
Försvararen Midda: 8
En spelare som kan spela på alla positioner, som vuxit in i försvarsrollen och nu lever ut den naturligt. Följsam, hårdför och grymt fokuserad. Springer mycket och följer gärna med i anfallen, därför en modern försvarsspelare. Men sätter ändå det egna målet i första rummet och sex hållna nollor på sju matcher är så klart även hans förtjänst.
Försvararen Kapten: 8
När jag rannsakar mitt ledarskap har jag lotsat laget jävligt bra, både på och utanför planen. Spelmässigt blir jag ibland ifrånsprungen och ibland gör jag en indianare, men eftersom jag vet om mina begränsningar spelar jag väldigt enkelt. Hade som personligt mål inför turneringen att fortsätta vara den enda i laget som slagit straff i mer än en turnering utan att missa. När vår ordinarie skytt Skörsten var borta tog jag på mig att vara förste straffläggare, Joel och Jonuff skaffade oss varsin och jag skickade iskallt in båda. Fick berättat för mig efter andra straffen att ett tiotal motståndarsupportrar sprungit bakom målet och försökt psyka mig, men jag varken såg eller hörde dom vilket tyder på superb koncentration.
Defensiva fältaren Smulan: 9
Planens viktigaste position efter målvaktens, och genom vårt spelsystem med numerärt övertag på mittfältet ska den defensiva fältaren vara tungan på vågen. Skörsten har varit kungarnas kung här tidigare och när amatörvärldens mest svårpasserade spelare avböjde fick vi panik. Naturlig ersättare var Chivu, men när han gick sönder i andra matchen ökade paniken. Smulan hade ändå visat en löpstyrka och en smarthet i sina första framträdanden som gjorde att jag trodde på honom. Och som han infriade förväntningarna sen. Lagets bästa utespelare som aldrig gjorde ett misstag. Slår man upp ordet nyttig i en ordbok står det inte längre bara Skörsten där, det står även Smulan. Laglojal och passningssäker duellspelare som inte bara är en skicklig spelare utan också ett föredöme i sitt uppträdande.
Offensiva fältaren Pungsmällarn: 7
Jonas är inte den som syns och det är inte så dåligt som det låter. Att synas för det positiva är det många som inte gör, men då brukar dom istället synas för det dåliga, men jag såg inget dåligt heller i Jonas spel. På lagfesten grämde han sig över avgörande misstag i finalen, men det såg jag inget av. Jag gjorde massa misstag i finalen och det gjorde för all del fler så det är inget att snacka om. Smälter in socialt och är en rollspelare.
Offensiva fältaren Jonuff: 7
Fick hoppa in med kort varsel när Chivu gick sönder, var med som supporter från början. Ärligt talat hade jag ingen större tro på min lillebror i det här forumet. Han var stjärna i sitt lag när han lirade pojklagsfotboll, men det är länge sen nu och trots att han växt ordentligt senaste åren är han fortfarande alldeles för tunn för vuxen brunkarfotboll. Så tänkte jag. Då tänkte jag inte på att han är snabbare än vuxna brunkare och mer bollteknisk än vuxna brunkare. Var nära ett succéinhopp när han i en av dom första bollkontakterna sköt stolpe-stolpe-mållinjedans-ut. I sitt andra framträdande gjorde han en fin assist och skaffade en solklar straff åt storebror. En sann frejdig kantråtta vars insats gav mersmak.
Offensiva fältaren Harrysson: 4
Det spelmässiga är inte värt att recensera av en spelare som skämmer ut sig själv och sitt lag genom att spotta en motståndare i ansiktet.
Offensiva fältaren Joel: 3
Det spelmässiga är inte värt att recensera av en spelare som skämmer ut sig själv och sitt lag genom att slå en motståndare i bakhuvudet, försöka skada en annan motståndare med våldsam tackling och skälla ut sina lagkamrater efter sin personliga självförnedring.
Anfallaren Berntsson: 8
En klassisk targetspelare, men med nutida nummer nio-spelares teknik och bollskötsel. På förhand var hans tempo ett frågetecken, men han motsvarade de förväntningar vi har på vår ensamme anfallare och satte ett gäng påsar. Nyttig när vi ville lyfta upp laget, slagna bollar mot Berntsson hölls allt som oftast kvar inom laget. Socialt framåt och skojfrisk och passade bra i den här gruppen på alla sätt.
Anfallaren Dalar: 6
Har inte beträtt en fotbollsplan på ett års tid och då är det svårt att vara en bidragande faktor i ett finallag. Viljan finns ändå i kroppen och han fick revanschera sig för sin fjolårstorka med att jobba in en balja i gruppen till hela lagets största möjliga lycka. Dessutom två ass och en okej poängproduktion med tanke på speltiden.
TACK för detta gubbar, det var som alltid ett stort nöje att sparka boll och umgås med er, trots allt.
DLHEG;s sista strid.
Dalar, Smulan, Harrysson, Midda, Berntsson.
Kapten, Joel, Pungsmällarn, Quimmen, Jonuff.
0-0, 2-0, 1-0, 3-0, 4-0, 4-0.
Gruppspel, kvartsfinal och semifinal var en vacker resa i stabilitetens och den positiva utvecklingens tecken.
Alla var där för att se vår disciplinära variant av spelet fotboll med den leinarska kraftfullheten som signum.
Syrran, Janne och Musse var så klart där.
Rulle och Alfred.
Solskjaer och hennes kompis var där.
Adel och hans fru.
Linn och Smedberg var där.
Sega och Fribbe.
Glenn Hysén var där.
Lådas flickvän och Låda.
Låda, Låda, Johnny Låda.
Han tackade nej till att försvara guldet med anledning av bytet av spelplats från Kvibergs skugga till Avenyns spegel Heden där han förutspådde att publiktrycket skulle knäcka hans nerver i ett antal bitar inte ens en cnc-operatör kan reparera.
Istället höll han flickvännens hand och supportade oss sittandes mot staketet.
Att Chivu skadades tidigt i turneringen och hans tjänster åter efterlystes hjälpte inte, han hade bestämt sig för att inte spela.
Vi frågade några gånger, varje gång var svaret nej.
Men.
Sen hände något där genom all positivism i och kring laget efter semifinalen och Låda kom fram till mig.
Fan, man skulle vart med ändå, sa han.
Jaså, du ångrar dig iallafall?
Jaa, det hade vart gött att få ett till guld nu när ni får två.
Haha, nja ta det lite lugnt nu, det är en lång, lång väg kvar dit, poängterade jag.
Så jävla lång var ju inte den biten egentligen.
Den var en promenad till planen bredvid lång.
Den var några minuter kvar till avspark plus tolv minuters spel lång, den vägen.
Den var ett krig mot tio rödvitrandiga killar från Götene.
Jojo, det är en lång väg kvar, sa Låda och försökte hålla med, men det var tydligt att han hade räknat in guldet redan.
Sen är det en liten lucka i mitt medvetande efter samtalet med min kusin.
Jag vaknade upp av att domaren kastade ett rött utvisningskort i ansiktet på Chrissan Harrysson.
Att Chrissan Harrysson spottat i en motståndares ansikte dessförinnan uppfattade inte jag, men har jag förstått i efterhand.
Att motståndarna hade placerat turneringens två första bollar bakom vår målvakt uppfattade jag inte heller, men det har jag också förstått.
Sen är jag medveten vid resten av vägen och uppfattade det som hände därefter, även fast jag önskar att det inte hänt.
Vår dittills fina sammanhållning som kompisgäng och som fotbollslag rasade samman på ett hemskt sätt.
Som om inte det vore nog.
Som om det inte vore nog att vi slutade springa, slutade försvara oss, slutade uppföra oss som fjolårsmästare.
Som om det inte vore nog att en i vårt lag spottat en annan människa i ansiktet.
Då bestämmer vansinnets fanbärare Joel Pettersson sig för att försöka skada en motståndare med hjälp av våldsam fart och två högtflygande fotbollsskor i knähöjd.
Det var bland de fulaste påhopp jag sett och domaren behövde inte ta sig någon funderare för att dela ut nästa röda kort.
Som om inte det vore nog att vårt lag nu inte sågs för den fantastiska bedrift vi lyckats med i och med vår plats i Rikets Änglars final tre år på rad utan som de vidrigaste asen genom cupens historia.
Som om det inte vore nog att vi inte längre var ett duktigt fotbollslag utan ett gäng som spottar folk i ansiktet och medvetet försöker skada motståndare.
Som om inte det heller vore nog gjorde Joel ett skamligt uttåg från planen.
Hur dåligt valda hans ryggradslösa ord riktade mot oss lagkamrater var kan inte diskuteras, däremot hans självklara obalans vid tillfället, men så får man aldrig, aldrig göra.
Det går inte att försvara hans handling.
Joel är skyldig mig, Midda och hela laget en uppriktig ursäkt för sitt jävla beteende.
Jag visste att han inte var den lugnaste fisken i vattnet, men att han skulle sjunka så lågt som han gjorde, det trodde jag inte och då hade han aldrig fått vara en del av vårt lag.
Hur finalen slutade?
Ytterligare två bollar rasslade in och vi hjälpte de västgötska vesslorna att dunka ner Leinars haka i halsen på oss själva.
Efter 4-0 och 4-0 i slutspelschampagnen sjönk vi till slut med samma siffror i omvänd ordning, 0-4.
Jag vill trots allt tacka den skötsamma delen av vårt goa DLHEG samt vår rekordstora supporterskara för en på det stora hela superhärlig dag och ett minne för resten av livet.
Det finns inte mycket som slår Göteborg, solsken, fotboll, cupspel och dessa människor.
Vi har från och med 2007 haft fyra oförglömliga upplevelser av Rikets Änglar med den stolta prestationsraden: kvartsfinal-silver-GULD-silver.
Nu får det räcka för oss, härmed har David Leinar har en gangster gjort sitt i blåvittfansens turnering.
Trist att det slutade som det gjorde och det ber jag i egenskap av lagkapten djupt om ursäkt för om någon änglaarrangör skulle googla sig fram till det här inlägget.
Men det är väl så livet är.
Efter guldglädje kommer silversmäll och sen kastar man in handduken.
Några kastar sin enda handduk och lämnar med högburet huvud, andra kastar sin ena handduk och behåller den andra för att skydda sitt ansikte.
Dom obligatoriska spelarbetygen som folk frågar om efter varje cup levererar jag imörra.
Skiten är slut, dessa var bäst.
Oavsett vilket skeppar jag här in de elva spelarna jag tyckte var bäst under mästerskapet.
Är det nån som saknas är det Palacios, men hans lag Honduras var väl sämst av alla och han spelade inte mer än tre matcher, jämfört med de bästas sju, så nån måtta får det vara.
Eftersom inte alla såg vilka spelarna var när jag la in bilder efter gruppspelet skriver jag nu ut namn och lag.
Målvakt: Neuer, Tyskland.
Försvar: Maicon, Brasilien - Puyol, Spanien - Lucio, Brasilien - Lahm, Tyskland
Defensivt mittfält: Khedira, Tyskland - Xavi, Spanien - Schweinsteiger, Tyskland
Offensivt mittfält: Sneijder, Holland
Anfall: Forlán, Uruguay - Villa, Spanien.
Avslutningsvis vill jag tala om att det är obeskrivligt skönt att det är slut på skiten nu.
Man är inte längre tvungen att anpassa sig efter tv;n varje jävla dag, det var ju som ett murarjobb eller nåt.
Tacka vet jag allsvenskan, nu räcker det att kolla text-tv ett par gånger i veckan.
Och googla Johanna Frändén.
Hakornas Arena och Sheriff-Sture.
Förrän nu.
I lördags låg Dalar och jag i gräset i Fristad utanför Borås och göttade oss, han med cigariller och jag med Bladet, solen var som finast och vi var som nöjdast.
Och igår efter att vi burit flyttlådor bestämde sig Pullis, Midda, Broder Flexa och jag för att ta bilen upp till Ödeborg för att lira boll på Hakornas Arena med mina andra bröder Aggan och Jonuff.
Det var skönt att äntligen få snöra på sig de vita vinnarskorna, har inte gjort det sen guldet på Kviberg för snart ett år sen.
Livet är sällan så behagligt som då.
Men precis som vid livets alla andra behagliga upplevelser väcks man förr eller senare då livet tvångsmässigt talar om att det är just ett liv och inte en välgörenhetsinrättning.
Alltså vek Aggan sitt högra ringfinger när han räddade straffläggningens sista straff.
Och fick åka till Uddevalla Lasarett.
På väg dit hälsade han - Jag sa ju att jag skulle ta straffen - så talar en människa som inte är nöjd med gammalt guld utan vill ha nytt igen.
På kwella åkte Midda och jag till Stenshult och åt pingvinpizza med Flexa, det är nämligen föräldrafritt då husvagnen rullat till Låtsasdanmark.
Det regnade som in i hell och blixtarna smattrade i serie så nytt fotbolllir var inte att tänka på, men vi hade inte stillat vår sportlust så halv ett på natten drog vi upp till klubblokalen ett stenkast från Morsans hus och spelade innebandy.
Vi maxade musiken och lirade man-mot-man-matcher.
En detalj vad gäller maxmusiken är att Flexa råkade knappa på utomhusanläggningens högtalarsystem.
Så runt 01 natt mellan måndag och tisdag fick byns folk antingen dånande godnattmusik eller ett oväntat uppvaknande.
Sheriff-Sture smörjde påken, sprang upp till lokalen och flög in på innebandyplanen och frågade oss om vi ville dö eller stänga av högtalarsystemet.
Vi ville stänga av högtalarsystemet.
Var skitkul att spela nattbandy, men än en gång viskade livet att allt aldrig bara kan vara lyckat.
Här är er Kapten, upplaga 2010.
Detta år har kantats av en intern intrig och stridighet som i dagsläget inte är löst, såvitt jag vet.
Om denna inte löses blir det nog ingen Rikets Änglar i år.
Fan, vi som skulle försvara guldet och bevisa att vi är så bra som vi verkade ifjol.
Det är bara dryga månaden kvar till cupen går av stapeln.
Och om vi ska dit vill jag vara snygg och respektingivande.
Därför har jag nu inte bara köpt ett grönt zone-pannband.
Jag har även införskaffat en ny kaptensbindel.
Den röda går inte att motstå, den är sylvass.
Min röda kaptensbindel är en vinnarbindel.
Jag vill väldigt gärna lyfta bucklan i augusti med den runt armen.
Lös det här nu grabbar, gör det för laget.
VM i Vansinne.
Och idag är det som vansinnigast.
Tidigare har det varit ett jävla tjöt om att Sydamerika dominerar, men nu är dom fyra bästa kvar och där finns varken Brazil Jack eller Argentina.
Europa är bäst i världen på fotboll.
Arne Friedrich-Leo Messi 1-0.
VM;s bästa gruppspelsspelare.
VM;s första fjärdedel avgjord.
Sen hinner jag bara ta mig upp på benen och gå ner och äta frukost innan det är uppsnack vid ett inför dagens första match som börjar halv två.
Efter det rullar världsmästerskapen i det gröna schacket all day long och slutar inte förrän kvart över elva på kvällen.
Då brukar jag scanna av nätet på fotbollstexter, jag läser vad som sägs om dagens matcher, vad som sägs om morgondagens matcher och jag scannar av spelarprofiler.
Vad gäller spelarprofiler gnäggade jag inför VM om att alla goingar skadat sig och inte kunde medverka och därmed gjorde denna cup tämligen blek.
Det har varit tunt med nya profiler, det har inte direkt sprakat om matcherna.
Men idag, äntligen, sista dagen på första omgången och dom sista lagens första uppvisande, då föddes min första favorit!
Wilson Palacios!
Han spelar för Honduras och i vanliga fall i klubblaget Tottenham.
Jag har hört talas om honom, men tror aldrig jag sett honom spela tidigare.
Nu har jag gjort det och jag fullkomligt älskade vad jag såg.
Palacios var matchens monster.
Han åt upp gräs, chilenare och boll i samma tugga.
Han fräste runt på centralt fält och var ett sånt där ankare, en sån där härförare som jag beundrar på djupet.
Än är det lång tid kvar, än kan jag få fler favoriter.
Men jag är redan nöjd.
Med Johanna Frändén och Wilson Palacios kan jag leva länge.
Ta inte bort alla mina favoriter!
Om ett par veckor börjar den senaste fyraårsperiodens höjdpunkt fotbolls-VM och det är den stora lyktan i den mörka tunneln som börjar om en vecka när skolan och livet tar slut.
Jag har sett fram emot det, trots att den starkaste längtan avstannade när Sverige misslyckades i kvalet.
När dessutom mitt andra favoritlag Kroatien missade VM fick jag hitta andra favoriter.
Förutom svenskledda afrikanlagen Nigeria och Elfenbens håller jag på England för att dom är England.
Men favoriter handlar ofta mer om enskilda spelare än om hela lag, iallafall för mig.
Och nu är det så att mina personliga favoritspelare rycks bort en efter en, trots att dom tillhör länder som ska medverka i mästerskapet.
Michael Ballack i Tyskland skadade sig i FA-cupfinalen och är borta sedan tidigare.
Idag kom två nya bakslag.
Michael Essien i Ghana har nu fått beskedet att han inte kommer tillbaka från sin gamla skada förrän i slutet på juli.
Orlando Engelaar i Holland, den stora svarta besten som var så fenomenal i EM för två år sedan, har petats.
Jag blir lite tom.
Hoppas verkligen att detta VM kan ge mig nya favoriter när dom gamla verkar ha blivit gamla.
Superettantips.
Inför säsongsstarten av Superettan tippade Dalar och jag utgången, nu har det gått två omgångar, men vi står fast:
DALARS TIPS:
1.Syrianska
2.Hammarby
3.ÖIS
4.Assyriska
5.Sundsvall
6.Ljungskile
7.Norrköping
8.Landskrona
9.Jönköping
10.Ängelholm
11.Öster
12.Väsby
13.Degerfors
14.Trollhättan
15.Falkenberg
16.Brage
Stjärnvärvningen Peter Ijeh.
MITT TIPS:
1.Assyriska
2.Hammarby
3.Syrianska
4.Örgryte
5.Ljungskile
6.Norrköping
7.Ängelholm
8.Sundsvall
9.Falkenberg
10.Landskrona
11.Öster
12.Degerfors
13.Väsby
14.Jönköping
15.Trollhättan
16.Brage
Stjärnvärvningen Rikard Norling.
Allsvenska tipset.
Varje år sen vi träffades har jag och Ulriksdal tippat allsvenskan tillsammans(mot varandra).
Det gör vi även i år, vilket blir tredje gången.
Det är inte mycket som skiljer, den stora skillnaden är att Dalar har låtit hatet övermanna förnuftet när han satt DIF på nedflyttning.
Mitt tips:
Guld:IFK Göteborg
2.Elfsborg
3.AIK
4.Kalmar
5.Malmö FF
6.Häcken
7.Djurgården
8.Örebro
9.Helsingborg
10.Trelleborg
11.BP
12.Halmstad
13.Mjällby
Kval:GAIS
Ned:Gefle
Ned:Åtvidaberg
Ulrik Dalars tips:
Guld:Blåvitt
2.Elfsborg
3.Kalmar
4.Häcken
5.HElsingborg
6.AIK
7.Malmö
8.GAIS
9.Trelleborg
10.Gelfe
11.Mjällby
12.ÖSK
13.BP
Kval:Halmstad
Ned:Djurgården
Ned:Åtvidaberg
Sveriges OS 2010 - Upp som en sol, ner som en pannkaka.
Visst har vi tagit låtsasmedaljer i diverse ursäkter för sporter, men dom väger inte mer i gram än antalet spelare Slovakien hade i offensiv zon idag, när man ser på de olympiska spelen ur ett större perspektiv.
Mycket kan sägas om det helvete som utspelat sig under morgontimmarna i Vancouver.
Men jag är rätt tom.
Det enda jag vet just nu är att...
...Bengt-Åke Gustafsson är en pissluffare. Han är dokumenterat slapp i skallen och en feg, feg coach som inte har vett att matcha rätt spelare med rätt mängd tid och i rätt formationer.
...Henrik Lundqvist är en gratishora. På fyra skott i andra perioden släppte han in tre påsar. Två var dundertabbar. Han dricker säkert champagne ur Marian Gaboriks urinrör nu.
Den instinktiva tanken var att lägga ut en bild på Hor-Henrik. Men han har dragit åt sig nog med uppmärksamhet för resten av sitt liv idag.
Min tanke nu är att istället lägga ut en bild, nej flera bilder, på den underbara expertkommentatorn Niklas Wikegård.
Han visade mycket av vad jag står för och kämpar för, i studion efter matchen.
Han visade känslor och han visade vilken makt ordet har.
Med sina ord helade han min vansinnigt kokande kropp tillräckligt för att jag skulle kunna bära hem den på två svaga ben, från Gläntan till skrivbordsstolen.
När övriga tv-folket, och även spelarna, snackade massa bull och inbillade sig att professionalism är att inte visa känslor som man har, sa han allt jag och de flesta friska intresserade svenskar kände och känner.
Wike sa sanningen och det har han min eviga respekt och beundran för.
Nu ska jag sova, vaknade som tidigare redogjort tidigt av ställd klocka igår men blev ingen kvällssleep utan en timme mellan fyra och fem imorse i den gläntiska skinnsoffan.
Så nu är jag tröttare än Lunkans plockhandske.
Därför ska jag sova och förhoppningsvis inte vakna på flera veckor. Hoppas vi har vunnit brons i isbowling eller nåt då.
Vilda Kattens självmordslektion om litteraturens historia mellan 13 och 14.30? Douglas Murray kan ta min plats där.
Curlingbilder.
Daniel,LärarÅsa,Fnissan - BaginboxDavve,Lollo,Ulrik - Karin,Mysan,Hjalmar - Kriss,Wikipedia,DenGoe
Det kanske bara är jag som är löjlig, men jag fann det mycket exotiskt att se en afrikan spela curling.
Jag stod för en av turneringens läckraste inspel. Och ingick i det vinnande laget med Fnissan,BaginboxDavve&Wikipedia.
Luften var kall, men himlen värmde oss med sin fantastiska torsdagsdräkt.Alla som bowlar heter Ica-Jerry.
Igår var vi och bowlade, Låda och jag.
Redan när vi steg innanför dörren gjorde vi en sinnessjuk upptäckt, som när vi kom längre in i lokalen inte blev friskare direkt.
Det råkade förefalla så att alla på Nässjö bowlingcenter ser ut som mongot Jerry i Ica-reklamen.
Man blev alldeles virrig i pannkakan när man vände sig åt olika håll för att se om det fanns nån normal människa någonstans, men det var bara Ica-Jerrysar överallt.
Att alla som är från Göteborg heter Glenn visste vi sen gammalt.
Nu vet vi även att alla som spelar bowling heter Ica-Jerry.
En sak till.
Pulla inte sönder fingrar och händer och armar inför en bowlingrunda.
Inte för att Ica-Jerrysar pullar.
Men gör det bara inte.
Bakisfotboll är medicin.
Det är en billig, rolig och välverkande medicin, må jag säga.
Att ligga på rummet och vrida sig i skam och förtröstan är något man motvilligt brukar syssla med.
De gånger jag lyckas resa mig ur sängen ska jag fortsätta tillbringa med en boll mellan fötterna, så är det.
Känns verkligen gött att svettas ur sig all fylla och allt bus, samt umgås med människor istället för att ligga själv i mörkret.
Bakisfotboll alltså.
Dagens tips från Jean-Pierre Papin till alla som inte gillar söndagar.
Förra helgen lirade jag med invandrare. Denna helgen lirade jag med infödingar.
Den svenska mästaren Betsson.
Nu har han tagit SM-guld.
Tidigare var jag cool för jag var den enda av syskonen som deltagit i ett SM av något slag.
Nu är jag en nolla för jag är den enda av syskonen som deltagit i ett SM utan att vinna SM-guld.
Vi säger grattis till Betsson.
Tvåa från vänster på nedre raden, sittandes i guldhatt.
Allsvenskans bästa elva 2009.
Serien är avslutad och vissa har varit bäst:
Tränare: Mikael Stahre
Målvakt: Kim Christensen
Backlinje: Adam Johansson Jos Hooiveld Mattias Bjärsmyr
Mittfält: Stefan Selakovic Anders Svensson Pontus Wernbloom Rasmus Elm Martin Mutumba
Anfall: Ivan Obolo Tobias Hysén
This gold belongs to Micke Stahre.
Ett stort, stort grattis till min förebild Micke Stahre.
Han är värd detta SM-guld.
Tidigare har han bara varit min kung, nu är han officiellt kung av landet Sverige.
Önskeinlägg: Lagerbäck.
Trots framgången har Lars Lagerbäck aldrig blivit folkkär, vilket främst beror på hans ovilja att flörta med media.
Belackarna har sagt att han inte gjort något rätt alls med landslaget, att vem som helst kunnat nå hans resultat med de spelare som funnits att tillgå under den här perioden.
Det har funnits tillfällen då jag svurit över Lagerbäck, främst när han varit för uppenbar taktiskt och inte haft en plan B, men på det stora hela har jag stått bakom honom.
Som kvalcoach har han hållit yppersta världsklass, i ett av kvalen gjorde Sverige flest mål av alla europeiska länder och i ett annat var vi näst efter Serbien vad gäller att hålla tätt bakåt.
Kvalen har aldrig påståtts vara ett problem, det är i mästerskapen skon har klämt i tv-sofforna och hos krönikörerna.
Men vi tog oss vidare från två så kallade dödsgrupper, dels argentinagruppen 2002 och sen italiengruppen 2004.
Vi har haft en satans otur när vi tagit oss vidare från grupperna, vi var bättre än Senegal 02 och vi var bättre än Holland 04, men förlorade på en stolpträff+strumprullare och ribbträff+straffläggning.
Att Lasse inte får sluta med flaggan i topp är surt, på något sätt vinner gnällspikarna när en fin era avrundas i mörker.
För egen del ska jag minnas Lagerbäck som en trygg landsfader.
Nu räcker det med ältande, det är dags att se framåt.
Vi ska till EM i Polen/Ukraina och vi ska dit med en ny coach.
Allt talar för att Rosenborgs Erik Hamrén tar över och han känns vettig och kompetent, men inte direkt spännande.
Efter att ha haft den safe;ande grågubben Lagerbäck vill man ha ett sexigt alternativ som ersättare.
Jag vill ha AIK;s Micke Stahre som är fräck, humoristisk, intelligent och en stor taktiker och talare.
Solnatränaren skulle gå hem i alla läger, både hos spelarna, journalisterna och folket.
För mig känns Stahre gjuten, men det är en riktig högoddsare, han har bara varit på toppnivå under en enda säsong och behöver säkert tjugo till för att vara aktuell för ett landslagsuppdrag.
Någon som har erfarenhet är Kalmars Nanne Bergstrand, hade varit kul att se vad han kunnat göra med laget, känns som att han är en mästare på att optimera en trupps styrkor.
Well, jag skiter i vem som chefar över oss, så länge vi vinner.
Det räcker att sitta en sommar och se Chile och Australien mötas, nästa gång sätter jag mig inte där utan blågul tröja.
Så är det med det.
Lagerbäck - Hamrén - Stahre - Nanne
Arne visar förbjudna känslor.
Att Arne är göteborgare och blåvit vet alla mycket väl och Arne vet att alla vet, men Arne är mycket mån om att det aldrig ska skina igenom i arbetet.
Han har skött det snyggt hittills, men nu har det runnit över.
Arne bryr sig inte om ifall aik;are och hammarbyare blir lite uppeldade mot varandra, det gör han inte.
Arne bryr sig om att AIK tog ytterligare en äcklig trepoängare och pressar hans änglar så kompromisslöst.
Lugn, Arne, lugn.
Låt Pavey vara glad en stund.
På söndag kör vi ner ett jävla silver i hans engelska gaphals.
Lugn, Arne.
Guldet kommer snart hem.
Då är det din tur att flyga upp på gallret i bar överkropp och skrika att Tobbe é klar.
Din tur att uppvigla råttjävlar.
I Sala var det F14 som gällde, här är det P10.
Om inte det framgått tidigare ska det framgå nu, det är så att min wingman och jag är rätt bedrövade över den bristfälliga kvalitén på folket här på skolan.
Vår räddning har blivit några lokala pojkar på 10 bast.
Vi träffades förra torsdagen när vi hade utomhusfotboll på gympan och de spelade spontanfotboll på planen bredvid, vi(Ulrik, jag och en som heter Benjamin) värvade över dem(Hugo, Jonathan, Kevin och Kasper) till vårt lag och krossade sju från skolan.
Sen fick vi reda på att dom skulle ha match denna veckan mot Sävsjö, onsdag klockan 18 på Skogsvallen.
Ulrik och jag tog en bulle dit för att heja fram våra nyfunna kamrater.
Grabbarna slog Sävsjö med 3-2 i bortamötet i våras så förhoppningen tron på ny seger var stor och det bjöds på en riktigt spännande kamp.
Det stod 2-2 i halvtid, våra Nässjögrabbar gick upp och gjorde två snabba tidigt i andra och det kändes lovande.
Vinsten hade varit bärgad om det inte vore för att Sävsjö haft en tre meter lång 25-årig afrikan på sitt mittfält som hängde fyra påsar och ordnade seger med 5-4.
Surt med förlust, men kul att se grabbarna som hade framträdande roller i sitt lag, både Hugge och Kasper målade, Kev var en klippa i försvaret.
Nästa gång vi kommer har vi med oss flagga, grogg och trumma...
Nässjö FF - Nr2 Kev, Nr16 Hugge, Nr14 Kasper - Hugge in action
Hugge, KP och Lagkaptenen - P10-huliganerna - Lagen tackar för matchen
Vi ska till VM!
Min bluesbroder Ulrik är på besök i mitt nystädade rum och vi laddar med signumölen Lapin för Ulrik och Mariestad för mich.
Laddar inför Sveriges ödesmatch mot Hungary som kanske, kanske kan mynna ut i rumpskak hos DJ-Patrik.
Nåväl, nu ska ni få se på något som jag räknade ut häromdagen, alltså opåverkad av Mariestad - Vi går till VM!
Raka vägen som gruppetta, sinnes men sant. Häng med här...
Ulriks tips
Ungern-Sverige 0-1
Danmark-Portugal 2-0
Malta-Sverige 0-3
Albanien-Danmark 0-2
Ungern-Portugal 1-1
Danmark-Sverige 1-2
Portugal-Ungern 2-0
Sverige-Albanien 4-0
Portugal-Malta 5-0
Danmark-Ungern 2-2
...ger tabellen:
1. Danmark 23p
2. Sverige 21p
3. Portugal 16p
4. Ungern 15p.
Jean-Pierre Papins tips:
Ungern-Sverige 1-2
Danmark-Portugal 0-1
Malta-Sverige 0-2
Albanien-Danmark 1-1
Ungern-Portugal 0-0
Danmark-Sverige 0-1
Portugal-Ungern 3-0
Sverige-Albanien 1-0
Portugal-Malta 4-0
Danmark-Ungern 2-1
...ger tabellen:
1.Sverige 21p
2. Danmark 20p
3. Portugal 19p
4. Ungern 14p
1. Z, du får träna in fler målgester!
2. Poulsen, du får träna på ditt stenansikte.
3. Crickan, du får träna inför beach2010 för du ska spela på stranden nästa år.
Rikets Änglar 2009 - Guldgrävningen.
"Jag informerar bara om hur nöjd jag är med att vi tog oss till final och hur bra det känns nu efteråt med förlust i den matchen.
Man vill aldrig förlora när man ser en motståndare i ögonen men när man ser nästa års turnering i ögat så är man mer taggad med silver i baksätet än guld.
Vi ska tillbaka.Guldet ska hem till Uddevalla.
David Leinars gangster ska inristas i pokalen."
Som jag berättade för en vecka sedan så blev det guld, goe, goe, goe guldet blev det.
Om allt gått rätt till är örgryteförsvararen David Leinars namn inristat i blåvittfansens pokal, tack vara tio skickliga fotbollsspelare, deras coacher och supporters.
Vi var inte mogna för guld förra året, det hade inte alls känts lika rätt som det gjorde i år, det var verkligen i år vi skulle gräva fram det.
Och som vi gjorde det.
Det var verkligen en sån där formtopp som de snackar om i media efter att ett svenskt lag gjort en bragdinsats i ett stort mästerskap.
Det räcker inte att en eller två är i bra form, har en maxad dag, för att man ska gå längst av alla.
Det lag som har flest fötter i toppslag tar hem den ädlaste av medaljerna och så var det sannerligen för oss.
Många av våra grabbar överträffade sig själva och mer eller mindre alla gjorde sin bästa insats i leinartröjan hittills.
Förutom en omutlig målvakt, en köttmur till försvar, ett formidabelt presspel på mitten och läckra å målgivande kombinationer i anfallsspelet hade vi en sak som karaktäriserar vinnargänget och som värmer extra hos mig som lagkapten, hjärta och järnvilja.
Vi kompromissade inte en enda sekund, inte i en enda duell med vår bestämda ambition att bara den första platsen var god nog åt oss gulsvarta, det var en suverän inställning och sammanhållning som tog oss till prisutdelningen.
Vi kör en traditionsenlig betygssättning, i skala 1-10 där 1 betyder gaisklass och 10 betyder guldklass.
Har man tagit guld på det sätt vi gjorde är det naturligtvis omöjligt att inte ge högsta betyg till hela truppen, men för att nyansera litelite så kör vi betygssättning med decimaler.
Målvakt: Quimmen.
Betyg: 10,09.
Kommentar: Murarnas mur och fantomen på straffar bad i match efter match att få hålla nollan. De få gånger vi inte skötte oss prickfritt så löste han biffen själv. Två insläppta på åtta matcher och tre räddade straffar på fem sparkar säger såpass mycket att tillägg är överflödigt. Känns verkligen som en RIKTIG fotbollsmålvakt, en målvakt ska se ut, snacka och föra sig i sitt straffområde på det sätt den här mannen gör, inte konstigt att jag kom på mig själv att känna det ärofyllt att få försvara hans bur. Ger utespelarna en stor trygghet att våga trampa på när han finns som sista utpost.
Försvarsspelare: Johnnie Låda.
Betyg: 10,07.
Kommentar: Den låda, den låda, som Farmor hade sagt. Tackade först nej till att iklädda sig leinardräkten då han under första passet med laget kände att han låg för långt efter. Efter diskussion och återkommet sug bestämde han sig till slut för att dra på sig stället och det kommer han aldrig i sitt liv att ångra. Satte skräck i motståndarforwards med sin hårdföra elegans. "Han känns som en gammaldags engelsk back" som Rullsson sa och jag kan bara stryka under. De patenterade glidtacklingarna med kirurgisk precision är oförglömliga.
Försvarsspelare: Midda.
Betyg: 10,07.
Kommentar: En spelande back som gillar att starta upp anfallsspel. Oerhört energisk och närvarande försvarare som inte står still en sekund. Drog på oss en straff med handbollsspel i finalen som kunde stått oss dyrt. På tal om straffar klev han fram i semin och tog revansch för fjolårets finalmiss genom att distinkt borra in en påse på målvaktens vänstra sida. När Midda i bytet efter deras straff kommer flygande över sidlinjen med ett djungelvrål i stil med "Hur kan han göra såååå?" syftandes på domarens beslut, är det något av det sjukaste och roligaste jag sett någonsin.
Försvarsspelare: Jean-Pierre Papin.
Betyg: 10,08.
Kommentar: Trevande start och dödssyndare vid ett tillfälle i gruppen då Joel räddade mitt skinn. Spelade upp mig genom turneringen och var ständigt rätt placerad i slutspelet. Stor vinnarskalle och outtröttlig i rollen som injicerare av positiv energi. Rulle garvade och härmade min uppmaning när jag tände till vid ett tillfälle med vrålet "KARAKTÄÄÄÄR" och det ger en tydlig bild av mitt sätt att vara. Avgjorde semifinalens straffläggning med en pangare i kryckan, ende skytt som satt sina samtliga i mer än en turnering.
Defensiv mittfältare: Skörsten.
Betyg: 10,09.
Kommentar: MVP - Most valuable player för tredje gången av tre möjliga. Skörsten är Skörsten är Skörsten.
Vårt kraftverk, vårt ankare i försvarsspelet och vårt ankare i anfallsspelet. En skräddarsydd roll som defensiv fältare, har
man en Skörra i laget måste man kosta på sig att renodla en sådan roll i spelsystemet och han bevisade att det var lika klockrent som man redan visste på förhand. Allround på gränsen till orimlighet, har en pump som aldrig slutar pulsera, fötter som är lika bra på att grisa som att glänsa. Samlar upp, bestämmer bolltempo, regisserar och dissekerar. En stor hårig konung.
Offensiv mittfältare: Jonas.
Betyg: 10,06.
Kommentar: Den gamle backen flyttade upp och kom till sin rätt. Den defensivaste offensiva mittfältaren genom tiderna gjorde det han behärskar bäst. Bar vattenglas efter vattenkanna efter vattenhink när ingen såg, när ingen hörde, när det behövdes. Klev bak i många kritiska lägen då Skörsten givit sig ut på raider längs motståndarnas planhalva och täckte fältherrens ytor.
Offensiv mittfältare: Aggan.
Betyg: 10,08.
Kommentar: Goe, goe, goe insatsen chockade inte bara alla andra utan även huvudpersonen, inte ens Howet själv visste att han hade det jävlarannama och uppoffrande spel han visade denna lördag. Är annars känd som en glaslirare som snickrar snyggt hemma i Ödeborg men kliver undan när det bränner till runt fötterna i stora matcher, men nu gick han fanimej in och ställde skåpet. En miniskörra med sitt kompletta spel över hela planen, kombinationen av spelförståelsen när vi kissade in ena baljan i kvarten och det offrade benet på straffområdeslinjen när det behövdes som mest i finalen, det är ruggigt det. Jag var en stolt bror.
Offensiv mittfältare: Joel.
Betyg: 10,09.
Kommentar: Turneringens bäste spelare med flest fixade straffar och flest mål. En frejdig genombrottsspelare som ständigt är ett orosmoment för motståndarförsvaren. Upphör aldrig att ställa frågor till närmaste back, de svarar alltsomoftast fel och tvingas till oschyssta tilltag eller baklängesmål. Ett hot med bollen i alla lägen då han har både bössa, passningsöga och fötter med lim på. Skyttekungen Joel är skillnaden mellan fjolårets silver och årets guld.
Anfallare: Uski.
Betyg: 10,05.
Kommentar: Centertanken som lovade fem baljor gick tyvärr sönder i sista gruppspelsmatchen och fick bita i gräset under slutspelet då handen jag bombade i kras i Ödeborg tre dagar tidigare fick sällskap på skadelistan av en mosad tå. Hade bud på balja vid två tillfällen men det ville sig inte. En faktor kan ha varit avsaknaden av spets, avsaknaden av ICA-pannbandet. Vi har samma tålamod med Ulrik som Malmö FF har med Wilton Figueiredo, tids nog kommer han showa loss med sina snurrfinter, tids nog.
Anfallare: Chivu.
Betyg: 10,09.
Kommentar: Ingen gör ett lika gott jobb som back, som mittfältare och som forward. Utom Chivu Jacobsson. Fanns funderingar på att dra ner honom till älvcupspositionen längs bak men när Bolle bangade av fick han fylla den rocken och nu var det ingen som undrade vart Bolle var. Hade ett framgångsrikt samarbete med Joel och gjorde ett hästjobb för mittfältare som kunde komma rättvända tack vare honom. Kombinerade oupphörligt löpande med och utan boll, med att spela sitt jankollerska targetspel. Sög in otaliga pastejer med huvud, axlar och bröst, gång på gång tänkte jag att "där var den bollen förlorad" men vår target svävade upp mellan tvåmeterstornen och såg till att bollen stannade inom rätt lag.
Vi tackar vår underbare rådgivare Janne, maskoten Musse, huliganerna Mia, Flexa och Pullis plus festspetsarna Kerstin, Mavi och Solskjaer för att de ramade in och gjorde upplevelsen fulländad.
En fingervisning från JPP.
Nu är det inget vidare tryck här nere vid sjön, måste jag medge, men det kommer snart en annan tid, en ljusare bloggtid.
Senaste veckan har jag varit väldigt upptagen med föreberedelser inför guldgrävning i den årliga cupen Rikets Änglar som jag och mina vänner lirar i Göteborg.
Och ja, det var så jävla värt alla förberedelser för vi grävde fram det där goe, goe guldet i lördags och sen blev det guldfest och bronsbakfylla och fan å hans moster.
Ett ordentligt monsterinlägg om detta kommer naturligtvis senare när jag har mer tid och kraft och datorchans, än vad jag har här vi frukostbordet i västgötska Borgstena hos Uskis fader Maxan.
Nu måste jag hem och hetspackar för imorgon börjar mitt nya liv med flytt och allt, den överkörda lapptoppen är inte tillbaka i min famn än, men vi hoppas jag kommer åt fler bloggfönster senare i veckan hursomhelst.
Tack för att ni har tålamod.
Puss, Jean-Pierre Papin.
PS. Har svarat på era meddelanden i kommentarfälten här under nu. DS.
FÖRE
EFTER
BAKIFRÅN
Rulles drömmars drömlag.
Roliga människor gillar roliga människor, i Rullssons dröm spelar han i ett lag spetsat med komiker.
Målvakt: Måns Möller, komiker, Sverige.
Högerback: Özz Nüjen, komiker, Sverige.
Mittbackar: Rio Ferdinand, fotbollsspelare, England och Nemanja Vidic, fotbollsspelare, Serbien.
Vänsterback: John Cleese, komiker, England.
Högermittfältare: Johan Ulveson, komiker, Sverige.
Defensiv innermittfältare: Xavi, fotbollsspelare, Spanien.
Offensiv innermittfältare: Rulle, lagbyggare, Sverige.
Vänstermittfältare: Annika Andersson(lagkapten), komiker, Sverige.
Anfallare: Johnny Ekström, fotbollsspelare, Sverige och Jonny Rödlund, fotbollsspelare, Sverige.
Mina drömmars drömlag.
För min del fanns naturligtvis inget alternativ, det blev poeter som fick göra fotbollsspelarna sällskap i min dröm.
Laget var väldigt givet och enkelt att ta ut, det fanns egentligen inget att fundera över och jag är otroligt nöjd med min elva, tanken på att få tillhöra samma lag som dessa enorma människor gör mig alldeles yr av osynlig champagne.
Målvakt: Gianluca Pagliuca, fotbollsspelare, Italien.
Högerback: David Beckham, fotbollsspelare, England.
Mittbackar: Calle Abrahamsson, lagbyggare, Sverige och Tomas Tranströmer, poet, Sverige.
Vänsterback: Jürgen Rooste, poet, Estland.
Högermittfältare: Eric Fylkeson, poet, Sverige.
Innermittfältare: Björn Ranelid, poet, Sverige och Nico Kovac(lagkapten), fotbollsspelare, Kroatien.
Vänstermittfältare: Bruno K Öijer, poet, Sverige.
Anfallare: Roberto Baggio, fotbollsspelare, Italien och Jean-Pierre Papin, fotbollsspelare, Frankrike.
Drömmarnas drömlag.
Att jag är löjligt förtjust i att bygga lag och se andras lagbyggen behöver jag inte ens berätta, för det vet ni redan.
Däremot ska jag förtydliga vad det är för typ av lag det handlar om den här gången.
Drömmarnas drömlag är elvamannalag bestående av fem stycken fotbollsfavoriter, från vilken tid som helst, samt fem stycken från valfri kändiskategori, exempelvis skådespelare, kryddat med lagbyggaren själv som moset på klubban.
Vips har vi ett drömlag som inte ens är realistiskt i en dröm, alltså har vi en drömdröm, ett drömmarnas drömlag.
Jag kommer framöver presentera mitt eget och mina vänners drömlag, hoppas det ger er lika mycket njutning som det ger mig.
DLHEG Fan-TV.
Det går fort när man har roligt.
Och roligt har man när det är sommar och när man spelar fotboll.
Snart är det återigen dags för den årliga höjdpunkten Rikets Änglar, bara dryga månaden kvar nu.
Kommer garanterat återkomma till den turneringen fler gånger här framöver.
Redan nu har vi börjat trappa upp med laget David Leinar Har En Gangster och den alltid lika fyndige Quimmen har kokat ihop lite Fan-TV-reportage som han har youtubat.
Checka in DEN HÄR intervjun som gjordes med mig i lördags då vi tog oskulden på vår nya hemmaarena Ödeborgsvallen.
På bilden ser vi de medverkande i lördags, från vänster:
Jonas, Midda, Seja, Solskjaer, John-John, Jonuff, Crona, Betsson, Jean-Pierre Papin, Aggan, Quimmen.
