Tågskyltsjägarn.
Igår stoppade en kvinna ner sitt huvud i en barnvagn, då högg jag, det är mycket mer spännande och skoj när fler ska av på samma station.
Tack, tåget mellan Göteborg och Alvesta.
Poetväskan.
När jag är ute och reser har jag alltid med mig tre väskor.
Ena väskan är hockeytrunken, den har jag haft sen jag var elva år och i den har jag kläder och sånt som vanliga folk har i vanliga resväskor.
Andra väskan är datorväskan, den har jag haft i tre-fyra år och det är en ryggsäck med specialfack för lapptopp, i den har jag lapptoppen och sladdar av olika slag.
Tredje väskan är poetväskan, den är köpt av farmodern för ett par år sedan och döpt av kusinen, den har jag alltid med mig i knät medan de andra väskorna står i väskutrymmen på bussar och tåg.
I poetväskan har jag tidningar, böcker, anteckningsblock, pennor, busskort, tågbiljetter, bankomatkort, lösa pengar, tuggummin, cigaretter, tändare och såna saker.
Nu är det också så att jag har tre småsjuka bonusprylar som jag knappt vet hur de hamnat där: en guldmedalj, en trosa och en kaptensbindel.
Det ser perverst ut.
Undrar om man passerar en flygplatskontroll med den väskan.
Ena väskan är hockeytrunken, den har jag haft sen jag var elva år och i den har jag kläder och sånt som vanliga folk har i vanliga resväskor.
Andra väskan är datorväskan, den har jag haft i tre-fyra år och det är en ryggsäck med specialfack för lapptopp, i den har jag lapptoppen och sladdar av olika slag.
Tredje väskan är poetväskan, den är köpt av farmodern för ett par år sedan och döpt av kusinen, den har jag alltid med mig i knät medan de andra väskorna står i väskutrymmen på bussar och tåg.
I poetväskan har jag tidningar, böcker, anteckningsblock, pennor, busskort, tågbiljetter, bankomatkort, lösa pengar, tuggummin, cigaretter, tändare och såna saker.
Nu är det också så att jag har tre småsjuka bonusprylar som jag knappt vet hur de hamnat där: en guldmedalj, en trosa och en kaptensbindel.
Det ser perverst ut.
Undrar om man passerar en flygplatskontroll med den väskan.
En hoppares karaktär.
Midda hade inflyttningsfest i lördags.
Ja, jag vet att jag åkte hem på påsklovet för att han hade inflyttningsfest då också, men så är det när man flyttar in och ut och in igen.
Solskjaers kompis var där och eftersom vi aldrig tidigare träffats tyckte hon det var naturligt att fråga om min ålder.
Jag bad som alltid den som undrar hur gammal jag är att gissa själv först.
20, höftade hon ur sig.
Jag är inte helt ovan vid att ses som yngre än jag är, men fem år neråt är nog nytt rekord.
Men jag gnäller inte för det, nu är jag så gammal att det är gött att se yngre ut, om ett par år kanske jag ser ut som 35 och då saknar man sin ungdomliga glans.
Efter inflyttningsfesten skulle folket till Trägårn, men det var inget som lockade mig.
När det varit fest i Uddevallas södra delar är det inget som lockar mig mer än att dyka in till familjen Pettersson som ligger inbjudande längs Göteborgsvägen.
Rulle hakade på och vi satt med Janne och Kerstin och debatterade vilt kring livets vara och icke vara fram till tidig morgon.
Jag berättade för Janne att en tjej uppskattat min ålder till tjugo år, två stenkast bort ett par timmar tidigare.
Då sa han att jag personlighetsmässigt "iallafall är mognare än honom".
- Jaså, tycker du det? sa väl jag då.
"Ja, du är en sån där riktigt djup jävel som kan hoppa framför tåget".
Då skrattade jag.
Jag tyckte det lät väldigt kul.
Och jag var avslappnad i hans kommentar i och med att jag räknade med att han aldrig skulle sagt så om han verkligen såg det som en uppenbar risk.
Jag är en sån som kan hoppa framför tåget och jag är en sån som ändå inte gör det.
Ja, jag vet att jag åkte hem på påsklovet för att han hade inflyttningsfest då också, men så är det när man flyttar in och ut och in igen.
Solskjaers kompis var där och eftersom vi aldrig tidigare träffats tyckte hon det var naturligt att fråga om min ålder.
Jag bad som alltid den som undrar hur gammal jag är att gissa själv först.
20, höftade hon ur sig.
Jag är inte helt ovan vid att ses som yngre än jag är, men fem år neråt är nog nytt rekord.
Men jag gnäller inte för det, nu är jag så gammal att det är gött att se yngre ut, om ett par år kanske jag ser ut som 35 och då saknar man sin ungdomliga glans.
Efter inflyttningsfesten skulle folket till Trägårn, men det var inget som lockade mig.
När det varit fest i Uddevallas södra delar är det inget som lockar mig mer än att dyka in till familjen Pettersson som ligger inbjudande längs Göteborgsvägen.
Rulle hakade på och vi satt med Janne och Kerstin och debatterade vilt kring livets vara och icke vara fram till tidig morgon.
Jag berättade för Janne att en tjej uppskattat min ålder till tjugo år, två stenkast bort ett par timmar tidigare.
Då sa han att jag personlighetsmässigt "iallafall är mognare än honom".
- Jaså, tycker du det? sa väl jag då.
"Ja, du är en sån där riktigt djup jävel som kan hoppa framför tåget".
Då skrattade jag.
Jag tyckte det lät väldigt kul.
Och jag var avslappnad i hans kommentar i och med att jag räknade med att han aldrig skulle sagt så om han verkligen såg det som en uppenbar risk.
Jag är en sån som kan hoppa framför tåget och jag är en sån som ändå inte gör det.
Tjejer, blåa är bra!
Jag är en älskare av tjejers naglar och så har det alltid varit och det tycket är nog jag dömd till i all evighet.
Tidigare har jag varit en riktig färgfascist och sagt att det enda som är snyggt är rosa, svart och franskt.
Jag har fördömt alla uppmärksamhetsfärger, och då läser jag in samtliga i detta - gult, brunt, orange, blått, grönt, lila, grått, vitt.
Men sommaren 2010 har ljusblått nagellack fått ett jävla uppsving och alla som vill vara något har smiskat på denna bebifärg.
Till att börja med, vi kan säga under juni månad, var jag grovt skeptisk, som jag alltid är över uppmärksamhetsfärger på tjejers naglar.
Men nu har jag fått tid för min blick att vara förnuftig nog att ändra min uppfattning.
Fortsätt, bara fortsätt.
Tidigare har jag varit en riktig färgfascist och sagt att det enda som är snyggt är rosa, svart och franskt.
Jag har fördömt alla uppmärksamhetsfärger, och då läser jag in samtliga i detta - gult, brunt, orange, blått, grönt, lila, grått, vitt.
Men sommaren 2010 har ljusblått nagellack fått ett jävla uppsving och alla som vill vara något har smiskat på denna bebifärg.
Till att börja med, vi kan säga under juni månad, var jag grovt skeptisk, som jag alltid är över uppmärksamhetsfärger på tjejers naglar.
Men nu har jag fått tid för min blick att vara förnuftig nog att ändra min uppfattning.
Fortsätt, bara fortsätt.
Gud och Farmor har makt.
Vill man göra livet lätt för sig kan man leva som om makten över ens öde ligger i andra händer än ens egna.
Jag vill inte leva så.
Men på senare tid har jag ibland tolkat in högre makter i det som händer mig.
Dels har jag smittats av vm;s fotbollsspelare som sa "jag vinner skytteligan om Gud vill", "jag är frisk till nästa match om Gud vill", "vi tar guld om Gud vill".
Nu resonerar jag ibland likadant, om Gud vill vinner jag en pokerturnering, om Gud vill får jag jobb och om Gud vill försvarar vi guldet i Rikets.
När inte Gud vill kanske Farmor vill.
Farmor är expert på att hitta fyrklövrar och eftersom hon vill skänka mig lycka i livet överöser hon mig med lyckoklövrar till höger och vänster.
Jag brukar ofta tacka nej, vad ska jag med dem till liksom, var ska jag göra av dem.
Men senast kom jag på en plats där klövern kan få bo i fred och samtidigt ständigt vara vid min sida.
Så nu bor en fyrklöver i min mobil.
Om Gud och Farmor vill får jag en go fylla ikväll.
Jag vill inte leva så.
Men på senare tid har jag ibland tolkat in högre makter i det som händer mig.
Dels har jag smittats av vm;s fotbollsspelare som sa "jag vinner skytteligan om Gud vill", "jag är frisk till nästa match om Gud vill", "vi tar guld om Gud vill".
Nu resonerar jag ibland likadant, om Gud vill vinner jag en pokerturnering, om Gud vill får jag jobb och om Gud vill försvarar vi guldet i Rikets.
När inte Gud vill kanske Farmor vill.
Farmor är expert på att hitta fyrklövrar och eftersom hon vill skänka mig lycka i livet överöser hon mig med lyckoklövrar till höger och vänster.
Jag brukar ofta tacka nej, vad ska jag med dem till liksom, var ska jag göra av dem.
Men senast kom jag på en plats där klövern kan få bo i fred och samtidigt ständigt vara vid min sida.
Så nu bor en fyrklöver i min mobil.
Om Gud och Farmor vill får jag en go fylla ikväll.
Se på mig, jag kan supa, knulla och röka!
Nu kan man säga att jag är en rökare fullt ut.
Ëftersom jag varit hemma en vecka i sträck har jag inte längre orkat dölja mina vita mintcigaretter för familjen.
Jag visste att det skulle bli livat när jag för första gången rökte inför dem, men nån gång måste smällen tas för att det inte ska behövas tåtrippning i all evighet.
De är besvikna, trodde inte det om mig.
Som om jag dödat någon.
I och för sig dödar jag väl mig själv med detta i långa loppet, men det gör jag ändå med mina demoner så det är inte så jävla noga.
Jag tänker en del på det här med att börja röka när man är för gammal för att göra det med orsak av grupptryck eller ren dumhet.
Varför gör jag det då.
Det finns en hel del motiv jag kan peka på, men ett sticker ut varje gång jag filosoferar kring ämnet.
Revanschen, hämnden, hävdandet.
Jag har levt ett liv fyllt av ständiga erövringar av, mestadels destruktiva, skalper, och jag fortsätter leva det livet.
Alla drack alkohol före mig.
Redan på högstadiediskona började många fyllna till samtidigt som jag satt hemma och skrev en 40-sidig uppsats om Astrid Lindgren.
När jag sen i myndig ålder väl tog mig in på alkoarenan gjorde jag det med besked.
De år av försprång i fylledjungeln mina jämngamla hade har jag ätit upp på alla tänkbara sätt.
Och alla hade sex före mig.
Jag var den siste oskulden, under tidiga tonåren sa grabbarna att runk och knull inte gick att jämföra och jag funderade på hur det överhuvudtaget kunde vara möjligt att något var ojämförbart mycket skönare än att dra i sin egen snopp.
När jag väl fick inblick i fittornas värld hamrade jag mig fram mycket målmedvetet och det är inte utan anledning jag nu planerar att skriva en bok om en sexjägare.
Efter att ha visat mig själv och dem som velat se, att jag både kan supa och knulla, dök väl nästa ribba på stegen upp.
Cigaretterna.
Jag är fortfarande inte en av de riktiga rökarna, men snart är jag.
Vad ska jag göra sen.
Knarka, råna banker, bestiga berg eller åka rymdraket?
Har alltid tyckt det är hett med tjejer som röker.
PS.Hur ofta skrivs ett inlägg om supa, knulla och röka med Astrid Lindgren som enda nämnda namn.DS.
Ëftersom jag varit hemma en vecka i sträck har jag inte längre orkat dölja mina vita mintcigaretter för familjen.
Jag visste att det skulle bli livat när jag för första gången rökte inför dem, men nån gång måste smällen tas för att det inte ska behövas tåtrippning i all evighet.
De är besvikna, trodde inte det om mig.
Som om jag dödat någon.
I och för sig dödar jag väl mig själv med detta i långa loppet, men det gör jag ändå med mina demoner så det är inte så jävla noga.
Jag tänker en del på det här med att börja röka när man är för gammal för att göra det med orsak av grupptryck eller ren dumhet.
Varför gör jag det då.
Det finns en hel del motiv jag kan peka på, men ett sticker ut varje gång jag filosoferar kring ämnet.
Revanschen, hämnden, hävdandet.
Jag har levt ett liv fyllt av ständiga erövringar av, mestadels destruktiva, skalper, och jag fortsätter leva det livet.
Alla drack alkohol före mig.
Redan på högstadiediskona började många fyllna till samtidigt som jag satt hemma och skrev en 40-sidig uppsats om Astrid Lindgren.
När jag sen i myndig ålder väl tog mig in på alkoarenan gjorde jag det med besked.
De år av försprång i fylledjungeln mina jämngamla hade har jag ätit upp på alla tänkbara sätt.
Och alla hade sex före mig.
Jag var den siste oskulden, under tidiga tonåren sa grabbarna att runk och knull inte gick att jämföra och jag funderade på hur det överhuvudtaget kunde vara möjligt att något var ojämförbart mycket skönare än att dra i sin egen snopp.
När jag väl fick inblick i fittornas värld hamrade jag mig fram mycket målmedvetet och det är inte utan anledning jag nu planerar att skriva en bok om en sexjägare.
Efter att ha visat mig själv och dem som velat se, att jag både kan supa och knulla, dök väl nästa ribba på stegen upp.
Cigaretterna.
Jag är fortfarande inte en av de riktiga rökarna, men snart är jag.
Vad ska jag göra sen.
Knarka, råna banker, bestiga berg eller åka rymdraket?
Har alltid tyckt det är hett med tjejer som röker.
PS.Hur ofta skrivs ett inlägg om supa, knulla och röka med Astrid Lindgren som enda nämnda namn.DS.
Sågar tak till min fru och mina barn.
Jag är hemma i Hökedalen den här veckan.
Kom hit i lördags och därmed är detta sommarens längsta sammanhängande hemmavaro.
Flackar som en sate annars, men nu behövde jag en längre landning, dessutom ska det läggas nytt tak på huset och när Olsson frågar om assistans ställer man upp.
Han springer runt och spikar och borrar uppe på taket, jag sköter sågen nere på marken.
Det brukar bli i snitt tio minuters väntetid för mig mellan varje omgång brädor som ska sågas, då sitter jag där nere på en stol och solar och läser och skriver och sms;ar.
"Nu kan du studera igen" säger Olsson när jag klättrar ner från stegen efter att ha levererat brädor av den karaktär han önskat.
Kvinnan i familjen håller sig på insidan och lagar mat som kvinnor i familjer alltid gjort när männen brötat.
Skillnaden är väl att Farmor lagar godare mat än andra kvinnor.
Första dagen var Farmor ute och motiverade mig.
"Det här blir ett bra tak för dig sen" sa hon.
Mmm, sa jag då och tittade ner på en bräda utan att förstå vad hon snackade om.
"Här ska ni ha det bra, du och din fru och era barn" fyllde hon på och då förstod jag vad hon snackade om.
"Jaså, pojken ska ta över här sen, har du tänkt" sa Olsson då och sken upp.
Hierarkin är sån att Farmor bestämmer och Farmor äger huset och så är det med det.
Men när Farmor säger något som är till min fördel brukar han humma medhållande och ge ifrån sig ett osynligt olssonleende.
Hur många procent som var sköj och hur många som var allvar i det där vet jag inte riktigt, men det har ju varit uppe på tal tidigare.
Förr var det otänkbart för min del.
Jag skulle bo i Göteborg resten av mitt liv när jag tog mig härifrån.
Avenyn ligger inte i Ed, Avenyn ligger i Göteborg.
Men när jag umgåtts med tanken några år och mognat lite i min syn på världens avenyer tar jag ett steg framåt och inte ett bakåt när diskussionen åter väcks.
Jag kommer inte bo i Hökedalen permanent inom överskådlig framtid, ens om det skulle bli aktuellt.
Kanske aldrig någonsin permanent, men att ha som lantställe som vi hade när jag växte upp, det skulle jag nog älska i framtiden.
Klart ungarna ska få andas frisk luft på sommarloven.
Det är så jag tänker nu när jag sköter den där sågen om dagarna.
Jag tänker att jag står och sågar tak så att min fru och mina barn kan bo snyggt och tryggt på sommarloven.
Kom hit i lördags och därmed är detta sommarens längsta sammanhängande hemmavaro.
Flackar som en sate annars, men nu behövde jag en längre landning, dessutom ska det läggas nytt tak på huset och när Olsson frågar om assistans ställer man upp.
Han springer runt och spikar och borrar uppe på taket, jag sköter sågen nere på marken.
Det brukar bli i snitt tio minuters väntetid för mig mellan varje omgång brädor som ska sågas, då sitter jag där nere på en stol och solar och läser och skriver och sms;ar.
"Nu kan du studera igen" säger Olsson när jag klättrar ner från stegen efter att ha levererat brädor av den karaktär han önskat.
Kvinnan i familjen håller sig på insidan och lagar mat som kvinnor i familjer alltid gjort när männen brötat.
Skillnaden är väl att Farmor lagar godare mat än andra kvinnor.
Första dagen var Farmor ute och motiverade mig.
"Det här blir ett bra tak för dig sen" sa hon.
Mmm, sa jag då och tittade ner på en bräda utan att förstå vad hon snackade om.
"Här ska ni ha det bra, du och din fru och era barn" fyllde hon på och då förstod jag vad hon snackade om.
"Jaså, pojken ska ta över här sen, har du tänkt" sa Olsson då och sken upp.
Hierarkin är sån att Farmor bestämmer och Farmor äger huset och så är det med det.
Men när Farmor säger något som är till min fördel brukar han humma medhållande och ge ifrån sig ett osynligt olssonleende.
Hur många procent som var sköj och hur många som var allvar i det där vet jag inte riktigt, men det har ju varit uppe på tal tidigare.
Förr var det otänkbart för min del.
Jag skulle bo i Göteborg resten av mitt liv när jag tog mig härifrån.
Avenyn ligger inte i Ed, Avenyn ligger i Göteborg.
Men när jag umgåtts med tanken några år och mognat lite i min syn på världens avenyer tar jag ett steg framåt och inte ett bakåt när diskussionen åter väcks.
Jag kommer inte bo i Hökedalen permanent inom överskådlig framtid, ens om det skulle bli aktuellt.
Kanske aldrig någonsin permanent, men att ha som lantställe som vi hade när jag växte upp, det skulle jag nog älska i framtiden.
Klart ungarna ska få andas frisk luft på sommarloven.
Det är så jag tänker nu när jag sköter den där sågen om dagarna.
Jag tänker att jag står och sågar tak så att min fru och mina barn kan bo snyggt och tryggt på sommarloven.
Dalslands Moose Ranch.
I Ed har vi inget Liseberg, inget Skansen och inget Sommarland.
Men vi har bannemej en Älgpark med älgsouvenirer, älgfilmer, älgkafé, älgtävlingar, älgexperter och, ja...älgar.
Igår var vi där tillsammans med tjugo tyska turister.
Var helt klart mer givnade än jag trott på förhand, mycket tack vare den pålästa Älgmannen som späckade oss med älgfakta och hade skön älghumor.
De stora grabbarna heter Michael, Jackson, Älgert och Hanna.
Knattarna heter s, ö, t och a.
Farmor skulle visa hur man kastar lasso och hon var faktiskt en fena på det, min grej var att kasta ringar, Olssons var att mata älgarna.
Men vi har bannemej en Älgpark med älgsouvenirer, älgfilmer, älgkafé, älgtävlingar, älgexperter och, ja...älgar.
Igår var vi där tillsammans med tjugo tyska turister.
Var helt klart mer givnade än jag trott på förhand, mycket tack vare den pålästa Älgmannen som späckade oss med älgfakta och hade skön älghumor.
De stora grabbarna heter Michael, Jackson, Älgert och Hanna.
Knattarna heter s, ö, t och a.
Farmor skulle visa hur man kastar lasso och hon var faktiskt en fena på det, min grej var att kasta ringar, Olssons var att mata älgarna.
Skiten är slut, dessa var bäst.
Skörsten skulle skriva en VM-krönika här, tänkte han, men jag vet inte om det är hans låtsasdanska klocka, hans arabiska klocka eller hans norska klocka som drar ut på tiden.
Oavsett vilket skeppar jag här in de elva spelarna jag tyckte var bäst under mästerskapet.
Är det nån som saknas är det Palacios, men hans lag Honduras var väl sämst av alla och han spelade inte mer än tre matcher, jämfört med de bästas sju, så nån måtta får det vara.
Eftersom inte alla såg vilka spelarna var när jag la in bilder efter gruppspelet skriver jag nu ut namn och lag.
Målvakt: Neuer, Tyskland.
Försvar: Maicon, Brasilien - Puyol, Spanien - Lucio, Brasilien - Lahm, Tyskland
Defensivt mittfält: Khedira, Tyskland - Xavi, Spanien - Schweinsteiger, Tyskland
Offensivt mittfält: Sneijder, Holland
Anfall: Forlán, Uruguay - Villa, Spanien.
Avslutningsvis vill jag tala om att det är obeskrivligt skönt att det är slut på skiten nu.
Man är inte längre tvungen att anpassa sig efter tv;n varje jävla dag, det var ju som ett murarjobb eller nåt.
Tacka vet jag allsvenskan, nu räcker det att kolla text-tv ett par gånger i veckan.
Och googla Johanna Frändén.
Oavsett vilket skeppar jag här in de elva spelarna jag tyckte var bäst under mästerskapet.
Är det nån som saknas är det Palacios, men hans lag Honduras var väl sämst av alla och han spelade inte mer än tre matcher, jämfört med de bästas sju, så nån måtta får det vara.
Eftersom inte alla såg vilka spelarna var när jag la in bilder efter gruppspelet skriver jag nu ut namn och lag.
Målvakt: Neuer, Tyskland.
Försvar: Maicon, Brasilien - Puyol, Spanien - Lucio, Brasilien - Lahm, Tyskland
Defensivt mittfält: Khedira, Tyskland - Xavi, Spanien - Schweinsteiger, Tyskland
Offensivt mittfält: Sneijder, Holland
Anfall: Forlán, Uruguay - Villa, Spanien.
Avslutningsvis vill jag tala om att det är obeskrivligt skönt att det är slut på skiten nu.
Man är inte längre tvungen att anpassa sig efter tv;n varje jävla dag, det var ju som ett murarjobb eller nåt.
Tacka vet jag allsvenskan, nu räcker det att kolla text-tv ett par gånger i veckan.
Och googla Johanna Frändén.
Textväxandet som stil på liv.
Det sägs att en författare aldrig är ledig.
Varje samtal bandas i hans inre och kan bli underlag för dialog i kommande bok.
Alla möten, miljöer och upplevelser är potentiella inslag i framtida kapitel.
Men framför allt handlar det om att en författare värd namnet lever med sitt skrivande så närvarande att han ständigt gränsar till verklighetsfrånvaro.
Detta kan låta paradoxalt och kanske en aning skevt, men gränsen mellan genialitet och dårskap är inte bred.
En autentisk berättare måste ha sina sinnen inne i vardagen samtidigt som han är inne i det oskrivna bokbladet, det är en duktigt komplex balansgång.
Man kan tro att jag är ledig nu och i samhällets mening är jag väl en slapp sommarlovsnarkoman.
Sanningen är den att jag filurar och förbereder texter och scener till romaner varje, varje dag.
Utan att skriva ner dem.
När jag sen sätter mig behöver jag inte anstränga mig, då är det stora jobbet redan gjort, då ska bara fingrarna para ihop den svarta kroppen och det vita.
Just nu tänker jag mycket på döden och sex, inte kombinerat alltså, jag ska inte skriva nån nekrofilsaga.
Men en berättelse om döden gror inom mig samtidigt som en berättelse om sex gör det, tungt men häftigt.
Det är inget jag bluffat ihop för skojs skull utan det växer ur min kärna helt av naturen.
Jag tror förresten aldrig att jag någonsin kommer skriva om en frisk person.
Mina böcker kommer alltid behandla män som är sexuellt vridna eller/och filurar på om döden är en trappa ner eller en trappa upp.
Hur det än går eller inte går för mig i mitt skrivande liv kommer jag aldrig få ekonomisk ersättning för alla de dagar och nätter jag ägnat.
Men så är det heller inget jobb, det är något helt annat.
Ett sätt att leva, att leva med en passion och en sjukdom.
Det är inget jag själv valt.
Varje samtal bandas i hans inre och kan bli underlag för dialog i kommande bok.
Alla möten, miljöer och upplevelser är potentiella inslag i framtida kapitel.
Men framför allt handlar det om att en författare värd namnet lever med sitt skrivande så närvarande att han ständigt gränsar till verklighetsfrånvaro.
Detta kan låta paradoxalt och kanske en aning skevt, men gränsen mellan genialitet och dårskap är inte bred.
En autentisk berättare måste ha sina sinnen inne i vardagen samtidigt som han är inne i det oskrivna bokbladet, det är en duktigt komplex balansgång.
Man kan tro att jag är ledig nu och i samhällets mening är jag väl en slapp sommarlovsnarkoman.
Sanningen är den att jag filurar och förbereder texter och scener till romaner varje, varje dag.
Utan att skriva ner dem.
När jag sen sätter mig behöver jag inte anstränga mig, då är det stora jobbet redan gjort, då ska bara fingrarna para ihop den svarta kroppen och det vita.
Just nu tänker jag mycket på döden och sex, inte kombinerat alltså, jag ska inte skriva nån nekrofilsaga.
Men en berättelse om döden gror inom mig samtidigt som en berättelse om sex gör det, tungt men häftigt.
Det är inget jag bluffat ihop för skojs skull utan det växer ur min kärna helt av naturen.
Jag tror förresten aldrig att jag någonsin kommer skriva om en frisk person.
Mina böcker kommer alltid behandla män som är sexuellt vridna eller/och filurar på om döden är en trappa ner eller en trappa upp.
Hur det än går eller inte går för mig i mitt skrivande liv kommer jag aldrig få ekonomisk ersättning för alla de dagar och nätter jag ägnat.
Men så är det heller inget jobb, det är något helt annat.
Ett sätt att leva, att leva med en passion och en sjukdom.
Det är inget jag själv valt.
Kvar i nån jag inte vill lämna.
Det var supergöttis att åka moppe igår, jag överlevde och mer därtill.
Nu ska lillebror skjutsa storebror till stan där tåg avgår mot västkustpärlan tillika Bert Karlssons paradis på jorden - Grebbestad.
Jag ska träffa Låda och Melissa.
Jag har längtat och du gör inte mig besviken, eller hur?
Nu ska lillebror skjutsa storebror till stan där tåg avgår mot västkustpärlan tillika Bert Karlssons paradis på jorden - Grebbestad.
Jag ska träffa Låda och Melissa.
Jag har längtat och du gör inte mig besviken, eller hur?
Tacos, moppe och Flurry.
Min Flexa och jag klarar oss utmärkt och har det tipptopp tillsammans som herrar på täppan i Stenshult.
Vår gemensamma favoriträtt har alltid varit tacos.
Det är inte längre min favoriträtt, men när jag är med Flexa är det ändå det, därför har vi dunkat ihop denna rätt nu ikväll och spisat framför senaste beckfilmen.
Om en liten stund ska vi ta Syrrans moppe och dra till stan, Midda är sällskapssjuk så vi ska möta upp honom och ta en Flurry på Torp.
Eftersom jag är asfaltsbarn har jag aldrig haft en moped och det har heller aldrig nån av mina kompisar haft.
Så jag har varken kört själv eller blivit skjutsad nån större sträcka, därför är jag lite småpirrig inför att sitta bakom lillebror i mörkret mellan Stenshult och Uddevalla.
Men det ska nog gå bra, om det inte gör det tackar jag för att ni ville läsa min blogg medan jag levde.
Vår gemensamma favoriträtt har alltid varit tacos.
Det är inte längre min favoriträtt, men när jag är med Flexa är det ändå det, därför har vi dunkat ihop denna rätt nu ikväll och spisat framför senaste beckfilmen.
Om en liten stund ska vi ta Syrrans moppe och dra till stan, Midda är sällskapssjuk så vi ska möta upp honom och ta en Flurry på Torp.
Eftersom jag är asfaltsbarn har jag aldrig haft en moped och det har heller aldrig nån av mina kompisar haft.
Så jag har varken kört själv eller blivit skjutsad nån större sträcka, därför är jag lite småpirrig inför att sitta bakom lillebror i mörkret mellan Stenshult och Uddevalla.
Men det ska nog gå bra, om det inte gör det tackar jag för att ni ville läsa min blogg medan jag levde.
Hakornas Arena och Sheriff-Sture.
Jag flackar och flackar, trots att solen spinner och brinner får jag varken tillfälle till att ligga i gräset och steka eller lira riktig fotboll, göra det som sommaren är gjord för.
Förrän nu.
I lördags låg Dalar och jag i gräset i Fristad utanför Borås och göttade oss, han med cigariller och jag med Bladet, solen var som finast och vi var som nöjdast.
Och igår efter att vi burit flyttlådor bestämde sig Pullis, Midda, Broder Flexa och jag för att ta bilen upp till Ödeborg för att lira boll på Hakornas Arena med mina andra bröder Aggan och Jonuff.
Det var skönt att äntligen få snöra på sig de vita vinnarskorna, har inte gjort det sen guldet på Kviberg för snart ett år sen.
Livet är sällan så behagligt som då.
Men precis som vid livets alla andra behagliga upplevelser väcks man förr eller senare då livet tvångsmässigt talar om att det är just ett liv och inte en välgörenhetsinrättning.
Alltså vek Aggan sitt högra ringfinger när han räddade straffläggningens sista straff.
Och fick åka till Uddevalla Lasarett.
På väg dit hälsade han - Jag sa ju att jag skulle ta straffen - så talar en människa som inte är nöjd med gammalt guld utan vill ha nytt igen.
På kwella åkte Midda och jag till Stenshult och åt pingvinpizza med Flexa, det är nämligen föräldrafritt då husvagnen rullat till Låtsasdanmark.
Det regnade som in i hell och blixtarna smattrade i serie så nytt fotbolllir var inte att tänka på, men vi hade inte stillat vår sportlust så halv ett på natten drog vi upp till klubblokalen ett stenkast från Morsans hus och spelade innebandy.
Vi maxade musiken och lirade man-mot-man-matcher.
En detalj vad gäller maxmusiken är att Flexa råkade knappa på utomhusanläggningens högtalarsystem.
Så runt 01 natt mellan måndag och tisdag fick byns folk antingen dånande godnattmusik eller ett oväntat uppvaknande.
Sheriff-Sture smörjde påken, sprang upp till lokalen och flög in på innebandyplanen och frågade oss om vi ville dö eller stänga av högtalarsystemet.
Vi ville stänga av högtalarsystemet.
Var skitkul att spela nattbandy, men än en gång viskade livet att allt aldrig bara kan vara lyckat.
Förrän nu.
I lördags låg Dalar och jag i gräset i Fristad utanför Borås och göttade oss, han med cigariller och jag med Bladet, solen var som finast och vi var som nöjdast.
Och igår efter att vi burit flyttlådor bestämde sig Pullis, Midda, Broder Flexa och jag för att ta bilen upp till Ödeborg för att lira boll på Hakornas Arena med mina andra bröder Aggan och Jonuff.
Det var skönt att äntligen få snöra på sig de vita vinnarskorna, har inte gjort det sen guldet på Kviberg för snart ett år sen.
Livet är sällan så behagligt som då.
Men precis som vid livets alla andra behagliga upplevelser väcks man förr eller senare då livet tvångsmässigt talar om att det är just ett liv och inte en välgörenhetsinrättning.
Alltså vek Aggan sitt högra ringfinger när han räddade straffläggningens sista straff.
Och fick åka till Uddevalla Lasarett.
På väg dit hälsade han - Jag sa ju att jag skulle ta straffen - så talar en människa som inte är nöjd med gammalt guld utan vill ha nytt igen.
På kwella åkte Midda och jag till Stenshult och åt pingvinpizza med Flexa, det är nämligen föräldrafritt då husvagnen rullat till Låtsasdanmark.
Det regnade som in i hell och blixtarna smattrade i serie så nytt fotbolllir var inte att tänka på, men vi hade inte stillat vår sportlust så halv ett på natten drog vi upp till klubblokalen ett stenkast från Morsans hus och spelade innebandy.
Vi maxade musiken och lirade man-mot-man-matcher.
En detalj vad gäller maxmusiken är att Flexa råkade knappa på utomhusanläggningens högtalarsystem.
Så runt 01 natt mellan måndag och tisdag fick byns folk antingen dånande godnattmusik eller ett oväntat uppvaknande.
Sheriff-Sture smörjde påken, sprang upp till lokalen och flög in på innebandyplanen och frågade oss om vi ville dö eller stänga av högtalarsystemet.
Vi ville stänga av högtalarsystemet.
Var skitkul att spela nattbandy, men än en gång viskade livet att allt aldrig bara kan vara lyckat.
Tågskyltsjägarns tillslag.
Tre i ett nyp är nytt personligt rekord.
Tack, tåget mellan Karlstad och Åmål.
Tack, tåget mellan Karlstad och Åmål.
Här är er Kapten, upplaga 2010.
David Leinar Har En Gangster har haft en jävla baksmälla efter guldåret 2009.
Detta år har kantats av en intern intrig och stridighet som i dagsläget inte är löst, såvitt jag vet.
Om denna inte löses blir det nog ingen Rikets Änglar i år.
Fan, vi som skulle försvara guldet och bevisa att vi är så bra som vi verkade ifjol.
Det är bara dryga månaden kvar till cupen går av stapeln.
Och om vi ska dit vill jag vara snygg och respektingivande.
Därför har jag nu inte bara köpt ett grönt zone-pannband.
Jag har även införskaffat en ny kaptensbindel.
Den röda går inte att motstå, den är sylvass.
Min röda kaptensbindel är en vinnarbindel.
Jag vill väldigt gärna lyfta bucklan i augusti med den runt armen.
Lös det här nu grabbar, gör det för laget.
Detta år har kantats av en intern intrig och stridighet som i dagsläget inte är löst, såvitt jag vet.
Om denna inte löses blir det nog ingen Rikets Änglar i år.
Fan, vi som skulle försvara guldet och bevisa att vi är så bra som vi verkade ifjol.
Det är bara dryga månaden kvar till cupen går av stapeln.
Och om vi ska dit vill jag vara snygg och respektingivande.
Därför har jag nu inte bara köpt ett grönt zone-pannband.
Jag har även införskaffat en ny kaptensbindel.
Den röda går inte att motstå, den är sylvass.
Min röda kaptensbindel är en vinnarbindel.
Jag vill väldigt gärna lyfta bucklan i augusti med den runt armen.
Lös det här nu grabbar, gör det för laget.
Tandläkaren väcker livsfrågor.
Tandläkarkliniken är en sån plats man återvänder till med ojämna mellanrum hela livet.
Det är ett ställe att ta avstamp på.
En plats att reflektera över livet, sammanfatta vad som hänt sen senast och vad man vill ska hända i mellanrummet till nästa besök.
Igår sa Per "Ha det bra nu Calle" när vi skildes åt.
"Du med" sa jag, gjorde tummen upp och höll kvar tummen i rummet lite längre än resten av kroppen, när jag försvann ut i framtiden.
Han har ingen aning om hur jag har det utanför tandraden.
Jag har ingen aning om ifall jag kommer ha det bra nu.
Trots att det känns som att jag var där nyss har det hänt en herrans massa sen sist.
Livet och jag har gjort saker med varandra som inte Per kan se i min mun.
Jag skulle få en ny besökstid i början av 2011.
Nu undrar jag vad som ska hända fram till dess och vem jag är när jag kliver in i rummet nästa gång.
Var bor jag? Lyckas jag balansera ensamheten och friheten i den miljön?
Vilken är min huvudsyssla? Har jag skaffat mig ett folkligt arbete?
Hur går det med skrivandet? Hur långt har jag kommit med Hur vet man?
Hur långt hår har jag? Hur trivs jag med längden?
Lever Farmor? Är jag lika rädd att hon ska dö?
Har jag nåt hål i nån tand? Druckit mer cola än bordsvatten?
Är jag tatuerad? Vilket alternativ kom jag fram till?
Har jag någon flickvän? Har jag henne isåfall för att jag måste eller har jag lärt mig att älska?
Har mina drömmar ändrats på något sätt? Har jag tagit mig närmre någon av dem?
Och slutligen: Vad har hänt i Pers liv medan jag varit borta?
Det är ett ställe att ta avstamp på.
En plats att reflektera över livet, sammanfatta vad som hänt sen senast och vad man vill ska hända i mellanrummet till nästa besök.
Igår sa Per "Ha det bra nu Calle" när vi skildes åt.
"Du med" sa jag, gjorde tummen upp och höll kvar tummen i rummet lite längre än resten av kroppen, när jag försvann ut i framtiden.
Han har ingen aning om hur jag har det utanför tandraden.
Jag har ingen aning om ifall jag kommer ha det bra nu.
Trots att det känns som att jag var där nyss har det hänt en herrans massa sen sist.
Livet och jag har gjort saker med varandra som inte Per kan se i min mun.
Jag skulle få en ny besökstid i början av 2011.
Nu undrar jag vad som ska hända fram till dess och vem jag är när jag kliver in i rummet nästa gång.
Var bor jag? Lyckas jag balansera ensamheten och friheten i den miljön?
Vilken är min huvudsyssla? Har jag skaffat mig ett folkligt arbete?
Hur går det med skrivandet? Hur långt har jag kommit med Hur vet man?
Hur långt hår har jag? Hur trivs jag med längden?
Lever Farmor? Är jag lika rädd att hon ska dö?
Har jag nåt hål i nån tand? Druckit mer cola än bordsvatten?
Är jag tatuerad? Vilket alternativ kom jag fram till?
Har jag någon flickvän? Har jag henne isåfall för att jag måste eller har jag lärt mig att älska?
Har mina drömmar ändrats på något sätt? Har jag tagit mig närmre någon av dem?
Och slutligen: Vad har hänt i Pers liv medan jag varit borta?
Två bilder av en större stad.
Jag har varit i Stockholm den här veckan, hälsat på den halländska lyxkocken och sms-monstret Bengtsson.
Inatt var vi och härjade runt Hötorget.
Något av det bästa med att stekarturnera och festa på mer exotiska platser än Mortens krog i Uddevalla är att man träffar stjärnor.
Uddevalla är snudd på stjärnlöst, Rulle är så att säga redan utforskad.
Inatt träffade vi en kåkfarare från Eskilstuna som vi satt och tjötade med ett bra tag på en uteservering som egentligen var stängd men som vi öppnade.
Han hade historier att berätta.
Under tiden han berättade historier rökte han hasch.
Han hade materialet fastkluddat på baksidan av sin Nokia 3310, först tyckte han att jag skulle rulla varsin jolle men jag tyckte det var olämpligt så han fick sköta sig själv.
Under rökandet lättade han sitt hjärta och sa: Min föregående generation, vi är tattare tyvärr, som Siw Malmkvist och Cornelis Vreeswijk.
Men det spelade ingen roll för kåkfararen var så go.
När jag är i Schtöckholm spinner alltid min kändisradar på högvarv.
Brukar räcka med att jag tar en vända längs Drottninggatan eller Kungsgatan så har jag spottat två-tre stycken offentliga personer.
Offentliga personer, ofta fler skådespelare än målvakter i Superettan.
Den här gången har det dock varit tungjobbat, vet inte vad det kan bero på, kanske är alla i St Tropez eller på Smögen.
Bobby från Mammas pöjkar är den hittills enda.
Jag är chockad, som Bobbys mamma hade sagt.
Inatt var vi och härjade runt Hötorget.
Något av det bästa med att stekarturnera och festa på mer exotiska platser än Mortens krog i Uddevalla är att man träffar stjärnor.
Uddevalla är snudd på stjärnlöst, Rulle är så att säga redan utforskad.
Inatt träffade vi en kåkfarare från Eskilstuna som vi satt och tjötade med ett bra tag på en uteservering som egentligen var stängd men som vi öppnade.
Han hade historier att berätta.
Under tiden han berättade historier rökte han hasch.
Han hade materialet fastkluddat på baksidan av sin Nokia 3310, först tyckte han att jag skulle rulla varsin jolle men jag tyckte det var olämpligt så han fick sköta sig själv.
Under rökandet lättade han sitt hjärta och sa: Min föregående generation, vi är tattare tyvärr, som Siw Malmkvist och Cornelis Vreeswijk.
Men det spelade ingen roll för kåkfararen var så go.
När jag är i Schtöckholm spinner alltid min kändisradar på högvarv.
Brukar räcka med att jag tar en vända längs Drottninggatan eller Kungsgatan så har jag spottat två-tre stycken offentliga personer.
Offentliga personer, ofta fler skådespelare än målvakter i Superettan.
Den här gången har det dock varit tungjobbat, vet inte vad det kan bero på, kanske är alla i St Tropez eller på Smögen.
Bobby från Mammas pöjkar är den hittills enda.
Jag är chockad, som Bobbys mamma hade sagt.
VM i Vansinne.
Det är ett vansinnigt världsmästerskap i fotboll nu.
Och idag är det som vansinnigast.
Tidigare har det varit ett jävla tjöt om att Sydamerika dominerar, men nu är dom fyra bästa kvar och där finns varken Brazil Jack eller Argentina.
Europa är bäst i världen på fotboll.
Arne Friedrich-Leo Messi 1-0.
Och idag är det som vansinnigast.
Tidigare har det varit ett jävla tjöt om att Sydamerika dominerar, men nu är dom fyra bästa kvar och där finns varken Brazil Jack eller Argentina.
Europa är bäst i världen på fotboll.
Arne Friedrich-Leo Messi 1-0.
