Tv-stjärna tog bloggkung på kuken!!!

Tar för givet att ni känner igen den här sjuke jäveln:



Blondie från Farmen och Club Goa.
Träffade den gamle dokusåparäven på Mortens krog i Uddevalla i fredags.
Så fort jag kommer i kontakt med mannen för han sin vikinganäve mot mitt könsorgan och tar ett riktigt jävla skamgrepp.
Jag är inte jättevan med det här sättet att bli hälsad på, men känner snabbt att jag inte kan visa mig obekväm för då är jag i oföränderligt underläge mot en snubbe som gjort sig rikskänd som 2000-talets störste vuxenmobbare.
- Vad tycker du om kuken egentligen? frågar jag.
- Jag ska slicka ditt ollon.
- Är det ett löfte eller ett hot?
- Det är ett löfte.
- Jag älskar din tunga, Blondie, den har alltid varit lika vass.
- Den virvlar runt, runt, runt, runt ollonet.

Som ni ser på bilden blev vi kompisar sen, han fick lite kärlek av mig och min kusin.
Kåta människor ska man aldrig ge vad de frågar efter, man ska bara pussa dem.
Bara på kinderna.


Busfarmor.

Farmor som vanligtvis är extremt kameraskygg bjöd till rejält nu när jag var hemma.

Goe, goe, goe Farmor.

Kändis på min blogg.

Har jag blivit kändis på din blogg nu eller? sa killen i kassan på macken här, två stenkast från skolan, när jag var där för min måndagliga aftonbladethandling.
Han sa så för senast jag handlade av honom var jag där för att handla folköl till en efterfest, glad i hatten och skojade och smällde av bilder som jag ibland gör.
Vad ska du göra med dom här bilderna, frågade nog han då.
Dom ska po bloggen osso, svarade nog jag då.
Jag har inte bloggat honom, men när han nu tog upp det och tycktes så glad åt bloggkändisskapet kan jag inte låta bli att göra honom till "kändis på min blogg".

 
Vettefan vad grabben heter, men det står Statoil på namnbrickan, vi får väl kalla honom för det.

Bloggin, Papin åter på banan.

Landade i Småland för två timmar sedan och allt jag kände var lycka.
Jag vet inte vad det beror på, kanske bara för att man inte hunnit tröttna än här, det är mycket som kittlar, ingen är färdigutforskad och ingen relation vet i vilka fästen den ska bo.
Eller bara för att jag känner att detta är mitt hem eller bara för att det är här jag skriver saker som jag är nöjd med eller bara för något annat.
Lycka behöver inte utforskas, den ska bara insupas så länge den finns, jag brukar sällan känna den så ren som jag nu gjort i två timmar, jag brukar blanda upp den med skit.
Det var skoj att vara hemma också, fångade upplevelser och bilder som kommer sitta som en smäck här under veckan.
Nu behöver jag en krasch för att orka ta mig in i morgondagens verklighet, det är måndag jämn vecka och därmed dags att visa vad man presterat(responsinlämning) sen senast det var måndag jämn vecka, i verkligheten.
Jag tror att jag fått till något, jag hamrade faktiskt lite hemma på kammaren också.
Välkomna tillbaka efter uppehållet och godnatt.


Bloggout, Papin på semester.

Nu ska jag strax lämna mitt småländska hem och resa till mitt dalsländska hem.
Det känns så idag, som att jag har två hem, vissa dagar känns det som att jag inte har något alls, men idag har jag två hem som jag ska växla mellan.

Det känns dumt att åka härifrån, på ett sätt, då jag börjat bli kompis med miljön och stan och skolan och smått med lite folk, nu, nyss.
Men det blir ändå inte fel att komma hem, jag behöver pussas med Fajsi och jag behöver ta några kalla med mina killar och jag behöver andas annan luft än den snåla småländska och jag behöver ett nytt förmanande tal av Farmor, där hon talar om för mig att kvinnor är djur.
Jag behöver faktiskt det.

Jag har inget nät hemma så ni får klara er utan mina ord resten av veckan, men jag får säkert uppslag hemma som jag kan mata in här efteråt som kompensation, något annat än bara internatliv liksom.
Tycker för övrigt att jag varit en duktig bloggare senaste månaden, både pålitlig med leveranser och rätt på´t med själva inläggen.
Jag har inte känt mig som en bra bloggare på ungefär ett år, men nu har jag fått tillbaka glädjen och flowet, hoppas det märks och att det innebär nån form av utbyte att "komma ner och möta mig vid denna sjö".

Ha det godis när jag är borta, lova att inte hitta en ny favvoblogg.


Nu kommer storebror hem, nu ska vi hångla.

Det har fötts en ny fylleringare i familjen.

Kidsen på farsans sida var tidigt ute både med att titta djupt i glaset och att bli knackade på axeln av farbror polisen.
Nu är även kidsen på morsans sida officiellt insprungna i dimman, dom hade fest hemma igår och föräldrarna var förpassade till husvagnen ute på parkeringen.
Läskigt vad fort det går, det var inte länge sen dom groggade på vällingpulver och vatten, dom är ju fortfarande inget annat än små barn i mina ögon.
Syrran är en städad "jävla lillmorsa", enligt Flexa, hon beordrar honom var tionde minut att gå och lägga sig, utan framgång, tydligen.
Värre är det då med honom själv, han har redan profilerat sig som fylleringare, en verksamhet där han har en viss storebror att brås på.
Vi får väl sätta oss med varsin 75;a och en högtalartelefon och battla nån kväll...



Flexa säger:
Det jobbiga är.. att efter några glas så blir jag rätt så våldsam med att använda min mobil så viktor från ekåsen hade sagt till mig att han tar min mobil om jag ringer en gång till. så då hade jag tydligen gått iväg och ringt till robban.. han låg ju och sov så när han vaknade så lyssnade han på telefon svararen... där hörde man mig bara "SNÄLLA ROBBAN SLÅ MIG iNTE!!! ROBBAN SNÄLLA!!"
Jean-Pierre Papin säger:
Det hörs att du är min bror, grabben.
Flexa säger:
Hahaha är det så?
Jean-Pierre Papin säger:
Skoja inte. Jag har många oplanerade samtal i mitt cv, då jag "efter några glas blivit rätt så våldsam med min mobil". 
Flexa säger:
Hahaha tydligen så hade jag ringt till en som heter denzler... Då hade det bara tutat och så har han ju 3 så då kom den där låten ju " three.. its a magic numbeeer." så då hade jag sagt att denzler sjöng för mig Helt rubbat...
Jean-Pierre Papin säger:
Det verkade på dig när jag frågade förut, som om det dricks lugnt och fint, nu låter det inte riktigt så längre..? 
Flexa säger:
Jo det var fint bara att visa grejjer är helt bortblåsta från mitt huvud..Vi blandade ju ut drickan.. men om jag ska uppskatta hur mycket ren sprit vi drack så max 2 -3 rätt så stora glas..
Jean-Pierre Papin säger:
Frågan är inte hur mycket man dricker utan vilket resultat det blir och om du tror att din polare sjunger 3;s signal så skulle jag vilja säga att det dragit iväg ganska långt. 
Flexa säger:
jo det kanske...
kul var det i alla fall
Jean-Pierre Papin säger:
Det är bra det.


Svåra steg, sa Bill.

Nu föreställer det att jag ingår i någon form av spel, sällskapsspel.
Vet man inte vilken färg man har och inte vilka siffror som ger extraslag, får man det tufft.
Har man dessutom ett väl utvecklat luktsinne och drivs av dofter, när ens Saints&Sinners-tröja inte luktar Björn Borg längre, blir det inte mindre vilset i söndagssängen.
Det var fan bättre de första helgerna när jag var skandalmakare och inte ens visste vad jag gjort.
Vad Bull sa om detta?
Glaslirare, sa Bull.


Bankar gör det.

Nån som vill sälja en huvudvärkstablett till mig? Ska vi säga 200 spänn?

Fan, jag som var så duktig igår, utan lathund och allt, tycker inte livet är rättvist.
Klockan är ju för fan sex på kvällen.
Orättvist, sa Bull.


Stadens son har varit hemma.

Nässjös kändaste människa heter Dregen och medlem i rockbandet Backyard Babies.
Jag håller det inte för orimligt att han också är den enda kända människan härifrån.
Men han bor numera i Stockholm och det är inte direkt så att min spanarradar är på när jag går på denna stads gator, som den är i Stekholm och Skötet.
Men häromdagen såg jag honom, den rackaren, han var ute och övningskörde med trafikskoleläraren i rondellen nere vid Lidl.
Han är den första övningskörare jag någonsin sett glida runt nedcabbat, det var rätt glassigt, antar att det inte anstår en rocker att åka runt med tak över huvudet.
Först höll jag på att inte känna igen honom, det var något bekant över ansiktet som böjde sig åt mitt håll, fast utan smink såg han inte ut som jag är van vid.
Men visst var det han, visst var det han, stadens store son var hemma och lärde sig ratta bil på ålderns höst.


 


ska jag vara mig, vild igen.

det är livet tillspetsat och kryddat och taggat med en vild nerv

Jag har just beskrivit internatlivet när jag rycker till och känner, känner att det var ju inte alls internatlivet jag beskrev, det var ju för fan mig själv.
Efter att ha vägt fram och tillbaka kommer jag fram till att det är samma sak, hela jag är ett internatliv.
Det är därför jag tar den här drogen en sista gång.


I Sala var det F14 som gällde, här är det P10.

Om inte det framgått tidigare ska det framgå nu, det är så att min wingman och jag är rätt bedrövade över den bristfälliga kvalitén på folket här på skolan.
Vår räddning har blivit några lokala pojkar på 10 bast.
Vi träffades förra torsdagen när vi hade utomhusfotboll på gympan och de spelade spontanfotboll på planen bredvid, vi(Ulrik, jag och en som heter Benjamin) värvade över dem(HugoJonathan, Kevin och Kasper) till vårt lag och krossade sju från skolan.
Sen fick vi reda på att dom skulle ha match denna veckan mot Sävsjö, onsdag klockan 18 på Skogsvallen.
Ulrik och jag tog en bulle dit för att heja fram våra nyfunna kamrater.
Grabbarna slog Sävsjö med 3-2 i bortamötet i våras så förhoppningen tron på ny seger var stor och det bjöds på en riktigt spännande kamp.
Det stod 2-2 i halvtid, våra Nässjögrabbar gick upp och gjorde två snabba tidigt i andra och det kändes lovande.
Vinsten hade varit bärgad om det inte vore för att Sävsjö haft en tre meter lång 25-årig afrikan på sitt mittfält som hängde fyra påsar och ordnade seger med 5-4.
Surt med förlust, men kul att se grabbarna som hade framträdande roller i sitt lag, både Hugge och Kasper målade, Kev var en klippa i försvaret.
Nästa gång vi kommer har vi med oss flagga, grogg och trumma...


Nässjö FF - Nr2 Kev, Nr16 Hugge, Nr14 Kasper - Hugge in action

Hugge, KP och Lagkaptenen - P10-huliganerna - Lagen tackar för matchen


det är inget val en reaktion är det

människan är i behov av ett allvar men hon är ovan vid denna kontakt det är för henne naturligt att lägga benen på ryggen när detta kommer för nära jag dras till allvaret överförbrukar det älskar det brukar dras till det nu har då även jag lagt mina ben på min rygg kanske för att allvaret var för knackigt i kanterna för att jag inte visste vad det var som kom kanske för att jag varit med förr och fått märken av elden kanske

Varför kom jag hit?

Nu är den uppe, motivatorn som ska få mig att varje dag inse värdet av just den pågående dagen.
Jag kom inte hit varken för att spela pingis, se på Idol och Champions League eller dricka Mariestads.
Naturligtvis kommer jag spela pingis, kolla på Idol och CL och dricka pilsner, men jag ska göra något annat mycket mer än det, jag ska, som jag uttryckt det på motivatorns första datum idag, skriva skiten ur mig.
Först tänkte jag sätta upp en lapp på var och en av de fyra vita väggarna, svik-inte-dig-själv.
Kanske gör det också, men de skulle bli som tavlor efter ett tag, jag skulle inte ens notera deras existens, med motivatorn måste jag varje dag fejsa verkligheten och min dröm.
Det går inte att smita från motivatorn, varendaste dag måste jag fylla i en rad med min syn på varför jag tagit mig till den plats jag nu är på, och jag får aldrig använda en formulering som redan använts.
Hoppas den ska ge mig positiv press och få varje dag att kännas som en möjlighet.
Kan bli kul att läsa, om några månader, vad jag ansett mig ha för anledningar att komma hit.
Nu kör jag.


förvirrar mig

jag vet inte riktigt vem du är
men jag känner din musik
och dina takter
på det där sättet man känner intresse
som när man ser ett fint omslag till en bok
intresse av att läsa den
fastän boken tar slut
finns känslan kvar efteråt

vad man ska kalla den känslan för är svårt
för det är inte kärlek och inte heller attraktion
mer ett smakprov på vad ljud har att ge
d.v.s
den slutgiltiga känslan
fördömd eller frälst
vill man fortfarande förvara förälskad

Youcef Larsson


Tack för att ni finns, grabbar.

Det känns hur fint som helst att ni har börjat höra av er, mina killar.
Har varit dåligt med den saken tidigare när jag varit ute på vift, men nu har verkligen alla som är viktiga visat att dom är viktiga.
Trots att jag bara varit borta ett kort tag har grabbarna hemifrån hört av sig, flera gånger var per telefon, det betyder jättemycket för mig.
Jag är inte här och hittar ersättare till er, ens tillfälliga, utan det är ni som är mitt gäng både nu och efter detta.
De perioder då det har varit dåligt med kontakt har jag tvekat, ska jag erkänna, på om man är riktiga vänner när man inte hörs av, så fort några mil kommer emellan.
Jag har tvekat på er och jag har tvekat på mig själv, varför inte jag hört av mig till er, om ni då är så viktiga för mig som jag vill tro.
Jag är säker nu, på att det är ni som är bäst och er jag vill ha i mitt liv.
Vill passa på att be om ursäkt för att jag har varit, och är, så dålig på att höra av mig, om det kommer grus i maskineriet är det nog faktiskt mitt fel.
Jag ska försöka tänka på saken och bättra mig i framtiden.
Men även om vi inte hörs så hör vi ihop, det har jag kommit fram till, efter att ha testat många människor på många platser under lång tid och åkt ut och in i relationer.
End of diskussion: Jag älskar er.


Skörsten - John-John

Aggan - Midda - Rulle

PS.Har inte glömt bort att jag har nån vän som jag har, men detta är bilder på dem som hört av sig.DS.

Mucka inte med Nässjö!

" Daniel J: Vad väljer du? En spaghetti bolognese i ett soligt Rom eller en tallrik med klassisk svensk husmanskost?
Fotbollskanalens Jesper Hussfelt: Husmanskost? I ett regnigt Nässjö? Då tar jag spaghettin, kompis. "

Plöjer fotbollskanalen upp och ner som jag gör varje dag, idag plöjer jag chatten med kommentatorn Jesper Hussfelt.
Och möts av att han pissar på mitt Nässjö!
Vafan är det frågan om?
Hussfelt gör narr av Nässjö, målar upp det som om det är Sveriges rövhål.
Det är faktiskt mysigt här.
Och vi har gott väder idag, i torsdags och fredags var det till och med vår, inte regnigt.
Tror inte ens att han har ätit husmanskost i Nässjö.
Sluta drömma om Rom och Nässjö, dra hem till Mjölby istället, ditt jävla apskaft.


Hussfelt - Rom - Mjölby - Nässjö


Angående min hemska frippa i förra inlägget.

Pappa Skörsten ringde här nu.
Inte okej, sa han.
Eller nej, han sa mer än så, för en gångs skull hörde han inte av sig i ärendet att klanka ner på sin vite broder, så jag ska inte få det att låta så heller.
Men han sög över bloggen parallellt med vårt samtal, och mellan utfrågningen gällande damerna på bilderna från i helgen fastnade han för min frippa på ena bilden.
Det är den som inte är okej.
Och det är jag den förste att hålla med om.
Den sista bilden där, bredvid Giftig, det är inte okej att se ut som jag gör där.
Men klockan var för satan fyra på morgonen och jag hade dansat och spexat under kvällen och natten och det var tio timmar sedan jag slafsade i mina budgetprodukter i håret.
Man ska inte se ut som om man kommer från en frisör, klockan fyra på morgonen, då har man inte varit en fullgod festare.
Och detta är nackdelen med att ha så långt hår som jag har nu, att vill det sig illa, då vill det sig riktigt trollilla.
Ville egentligen inte förpesta era skärmar och er med denna hemska frisyr, men den fyllde en funktion i sammanhanget.
Och jag kan inte alltid se ut som Marcus Schenkenberg på alla bilder jag lägger upp, det blir inte trovärdigt.
Enough said.

Ibland ser man ut som och ibland ser man ut som


Uppföljning av Lathund för fyllo.

Såhär såg den alltså ut, den beryktade listan:
Lathund för fyllo.
1. Inget satans jävla fönsterknackande.
2. Stjäl inga skor.
3. Stjäl ingenting.
4. Fyllering inte(bara till Micke)
5. Fylleblocka inte.
6. Fylle-msn;a inte.
7. Bråka inte.
8. Gå och lägg dig när du kommer hem.
9. På ren svenska: Bete dig, dåre!

Hur gick det då?
Jo, alldeles, alldeles förträffligt.
Jag bröt inte mot en enda regel, vilket känns nödvändigt och tillfredsställande.
Inträffade inte minsta lilla konstighet på hela kvällen, vilket var på tiden, hoppas detta var starten på en era.

Kvällen startade i Gläntan där vi var ett femtontal som såg Idol, sedan blev det biljard och allmän fest.
Den här gången fanns förutsättningarna, i form av antalet festare, för att det skulle bli bra tryck, men än en gång gjorde våra internatare oss besvikna.
Vi hade verkligen velat köra helfest på internatet men som det utvecklade sig blev det en omöjlighet, därför åkte nya killen i klassen(Frodo), hans pokerbesatta polare, Ulrik, Daniella och jag, till Högland.
Där träffade vi afrikanen Mousserande Vin och några andra marginallirare.
Trevligt, varken mer eller mindre.
Sen köpte Ulrik och jag ett sexpack 3,5;or och åkte till Giftigs korvkiosk och spelade Med andra ord och lekte charader till tidig morgon.
Trevligt, det med.
Jag avrundade faktiskt kvällen före övriga och igår när det var ny fest låg jag hemma och läste istället, kanske, kanske ser vi en liiite bättre människa födas...


Skånskan/Fnissan/Schlippovi - Frodo/Frodos polare/Ulrik

Ulrik/Okänd man - Papin/Danni

Ulrik/Den påsättningsbara - Giftig/Papin


Full och snäll för en gångs skull.

Ikväll ska jag bli full, för kärlekens skull.

Och för godhetens skull.
Eftersom jag visat molkomtendenser under upptakten här har jag blivit tvungen att sätta press på mig själv.
Nu har jag skrivit en "Lathund för fyllo", bestående av nio punkter i uppförande, som jag ska ha i bakfickan hela kvällen och titta på så fort jag är på väg att ta ett steg åt höger, vänster, bakåt eller framåt.
Kom ihåg det imorgon, att jag måste in här och stå till svars för min fredagkväll.
Mariestadspuss på er!


Gamlingmess.

Jag tycker sms;n från gamlingar är så charmiga, som Olssons nu här:
"Tjena grabben
Hur står det till? Kollade du på Maltamatchen? Den var dålig.
Tyckte du att idol var bra ikväll? Minspelet på Laila o Anders e kul att se.
Ha det gott. Farmor hälsar."
Det är raka puckar utan konstigheter, lite som när kidsen skriver i sina första skrivböcker.


Visst är grabben lik Lars Lagerbäck, visst är han det?

förvirrar mig

jag vet inte riktigt vem du är
men jag känner din musik
och dina takter
på det där sättet man känner intresse
som när man ser ett fint omslag till en bok
intresse av att läsa den
fastän boken tar slut
finns känslan kvar efteråt

vad man ska kalla den känslan för är svårt
för det är inte kärlek och inte heller attraktion
mer ett smakprov på vad ljud har att ge
d.v.s
den slutgiltiga känslan
fördömd eller frälst
vill man fortfarande förvara förälskad

Youcef Larsson


Matkriget, andra halvlek.

Får jag fråga dig en sak, är det du som har använt micron utan att göra rent efter dig?
Först svarade jag nej eftersom det inte var jag, sen svarade jag ja när jag kom på att det är mitt ansvar när Ulrik är gäst hos mig och grisat, så jag ändrade mig och sa ja.
Sen grämde jag mig så djävulskt för att jag inte antingen bett Ulrik städa upp efter sig eller städat upp efter honom, jag såg ju direkt när det hände att det var rengöringsbehov.
Ahh, hon väntade ju bara på att få sticka mig i sidan efter min gnälliga lapp och hennes pizzasalladsblunder, fan att man skulle bjucka på den så billigt.
Menmen, nu är det rengjort och allt är för tillfället frid och fröjd, 1-1 i matmatchen.


Vad är ni för nåt?

Tjejer, tjejer, tjejer.
Det är klart att vi undrar, vad ni är för ett släkte egentligen.


Var och en på min plats.

Kändes surrealistiskt att se Farmor och Olsson i min nya hemmiljö, men det kändes skönt också, tryggt att dom har gjort min stol i klassrummet helig genom att sitta på den med sina välsignade rumpor.


Ulrik på sin plats och Farmor på min, jag på Ulriks plats och Olsson på min.

Vem vill inte veta vad det är?

Har inte tagit mig ner till Ulrik än som jag gissade när jag gjorde det där körschemat förut.
Valde Bladet framför surfandet innan jag kraschade, där tipsade Virtanen om Mariah Careys heta cover och den vevar jag på repeat här nu.
Krämar på bra med högtalarna som Farmor och Olsson kom med i helgen, undrar vad mina grannar tänker, måste tro att jag har en brud på rummet.
Eller att jag är olyckligt kär och stenfull.
Hursom, har ni inte hört den ska ni göra det NU HÄR tänkte jag.
Är nog lätt att bli trött på men innan man blivit det är den skön att ha mellan skogaholmslimpan och prickigkorven.

 tipsar om

Detta kallar dom måndag.

Vad gjorde du klockan 08 imorse: Vaknade av mitt härliga mobillarm.
Vad gjorde du klockan 09: Mötte upp Ulrik för promenix till stan.
Vad gjorde du klockan 10: Hängde på låset till Bonvings skor för inhandling av giftiga damdojjor.
Vad gjorde du klockan 11: Skrev hetsig dialog med Malin.
Vad gjorde du klockan 12: Hämtade falukorv med mos åt Ulrik för att han inte vågade själv.
Vad gjorde du klockan 13: Kom till fotolektionen och blev lycklig av att se läraren som har maxad mysfaktor.
Vad gjorde du klockan 14: Hade stormöte med Ulrik på mitt rum, åt Zoo och plöjde bildmappar.
Vad gjorde du klockan 15: Kom tillbaka till lektionen och blev återigen löjligt glad för ingenting.
Vad gjorde du klockan 16: Hade återigen stormöte med Ulrik, åt Fruxo och plöjde bildmappar.
Vad gjorde du klockan 17: Åt kyckling i pitabröd som var ganska starkt och ganska gott.
Vad gjorde du klockan 18: Hängde utanför matsalen med Schlippovi och Ulrik, vi snackade Paradise.
Vad gör du klockan 19: Surfar eller läser Bladet.
Vad gör du klockan 20: Sover.
Vad gör du klockan 21: Går ner till Ulrik.
Vad gör du klockan 22: Ser på Fotbollskväll.
Vad gör du klockan 23: Sitter med Ulrik på ljugarbänken borta i skogen och stöter och blöter helgens bravader.
Vad gör du klockan 24: Landar i mitt rum, försöker vända frustration till vision.


1. Fruxo.
2. Schlippovi.
3. Läser Bladet.
4. Ulrik.


Det var ett skåp.

Nejnej, det var ingen fylleblock jag la upp inatt.
Det var ett stort ljust skåp som jag drog in i det massiva mörkret och placerade mitt i det vilsna landskap som aldrig vill umgås med allvaret.
Det är vad det var.


Saknad, Farmor, total kärlek.

Farmor, Farmor, Farmor.
Nu talar jag om för dig att du är större än Zlatans avgörande VM-mål, att du är större än den snyggaste tjej jag spanat in här, större än livet självt.
Nu talar jag om att jag mardrömmer dagligen om att du dör och att mitt liv förlorarar hela sitt värde.
Farmor, i denna stund, exakt nu när du inte ser vad jag skriver så skrapar något på din blus, något hårt, det är min ande som slår dig hårt och säger att när du dör så dör jag.
Och det är min enda vilja, jag vill dö i ditt sista andetag.
Farmor, du är jag.


Vi ska till VM!

Min bluesbroder Ulrik är på besök i mitt nystädade rum och vi laddar med signumölen Lapin för Ulrik och Mariestad för mich.
Laddar inför Sveriges ödesmatch mot Hungary som kanske, kanske kan mynna ut i rumpskak hos DJ-Patrik.
Nåväl, nu ska ni få se på något som jag räknade ut häromdagen, alltså opåverkad av Mariestad - Vi går till VM!
Raka vägen som gruppetta, sinnes men sant. Häng med här...

Ulriks tips
Ungern-Sverige 0-1
Danmark-Portugal 2-0

Malta-Sverige 0-3
Albanien-Danmark 0-2
Ungern-Portugal 1-1

Danmark-Sverige 1-2
Portugal-Ungern 2-0

Sverige-Albanien 4-0
Portugal-Malta 5-0
Danmark-Ungern 2-2

...ger tabellen:
1. Danmark 23p
2. Sverige 21p
3. Portugal 16p
4. Ungern 15p.


Jean-Pierre Papins tips:
Ungern-Sverige 1-2
Danmark-Portugal 0-1

Malta-Sverige 0-2
Albanien-Danmark 1-1
Ungern-Portugal 0-0

Danmark-Sverige 0-1
Portugal-Ungern 3-0

Sverige-Albanien 1-0
Portugal-Malta 4-0
Danmark-Ungern 2-1

...ger tabellen:
1.Sverige 21p
2. Danmark 20p
3. Portugal 19p
4.  Ungern 14p

1. Z, du får träna in fler målgester!
2. Poulsen, du får träna på ditt stenansikte.
3. Crickan, du får träna inför beach2010 för du ska spela på stranden nästa år.


Glädjande gråt.

Idag hade vi första responsen.
Min inlämning innehöll en del om mitt synsätt på tårar och gestaltning av mitt eget gråtande.
När lärarinnan läst upp detta stycke sa en tjej som inte läst eller hört texten tidigare "åhh, vad glad jag blir" och så sken hon upp.
Det kändes väldigt suspekt att höra någon läsa om något så känsligt som hur jag beter mig i mina svagaste stunder, samtidigt som någon annan blev glad av det.
Jag blev glad att det gladde och fick genomgående jättefin respons, men ändå lurigt att glädja med gråt.
Well, nu är vi igång iallafall.


Ska äntligen få se min Olle!

Ett datum som vandrar i musikens tecken just nu, den 3 oktober är den magiska kvällen då jag ska få se Olle Ljungström.
Biljetter är köpta.
Spänningen finns där.
Kommer bli en bra höstkväll.
Det bästa med Olle Ljungström är ju att det är Olle Ljungström.
Så enkelt är det.
Kaffe och en Cigarette är antagligen en av de bästa låtar jag vet, lyssna bara på texten och låten i sin helhet. Vackert.
Nu är det jag som är kung går inte att beskriva i text.
En förgiftad man är den bästa av alla Kung-Olles låtar, videon är suverän, klicka HÄR så får ni själva bilda er en uppfattning.


Ett osannolikt möte. De é sant de.

Inatt hände något som är så osannolikt att jag är tveksam till att det ens har hänt.
Ulrik och jag tog en promenad till dygnetruntöppna macken, på träbänkarna utanför bensinpumparna sitter en figur som hojtar "ni som bor här, vet ni nån man kan köpa en platta öl av?".
Vi har bara bott här i två veckor och vet ingen man kan köpa en platta öl av och var inte intresserade av att lotsa fram denna tveksamma lirare till en platta vatten ens.
Figuren reste sig och kom fram till oss och hade en tre minuter lång envägskommunikation som trots allt charmade oss såpass att vi lovade att ansluta oss till hans träbänk efter ärendet inne på macken.
Figuren som visade sig vara från Filipstad berättade en sorglig historia om hur han hamnat på träbänken(hade tagit bussen från Värmland till Småland för att hämta sin moped han glömde där för några veckor sedan, blev knivhuggen av sin vän, blev inskickad i fyllecell, hoppade på en kvällsbuss från Eksjö och hoppade av vid macken i väntan på nästa värmlandsbuss klockan elva nästkommande dag.), där han satt och drack 3,5:or och käkade dextrosol.
Efter en timme av ännu sjukare historier kom Ulrik och Micke överens om en deal där Ulrik fick 80 spänn för tre 33cl smuggelöl han hade liggande på rummet, så vi traskade hem för att genomföra affären och blev sittande utanför Granängen.
Totalt spenderade vi tre och en halv timme ihop med Micke och det var kallt men förbaskat skoj och minnesvärt.
Micke tackade oss flera gånger för att han träffat oss och för att vi haft så trevligt ihop, nöjet verkade vara på båda sidor.

Om inte det framgått är Micke alkoholist, narkoman, kriminell och mitt i allt underbar.
Som han själv uttryckte det "Jag har ett hjärta av guld, det säger alla som känner mig, sen kan det gå illa när jag druckit, men kör ner två liter brännvin i vilken svensson du vill så ska du nog se att inte han heller är så trevlig."
Mickes stora tillgång är humorn, man måste ha humor annars kommer man inte långt som han konstaterade.
Vi fick en lektion i självdistans och en förmåga att bjucka på sig själv och garva åt sig själv, som jag aldrig någonsin stött på.

Micke rev av otaliga oneliners och anekdoter, exempelvis: mordbrand utan rök, apskaft och dumhuven, billiga fängelsestraff, nakenfoto på Kosovare Asllani, en köttyxa i cykelkorgen vid jakt på smörgåstårteätande rival, polaren som blir tvingad att ge sin kärring massa skott i råttan fast han inte har tid, livskamraten utan ett rätt i skallen, Stövel-Ove, klappning av koskenkorva, opålitliga skallerormar och veckolånga bakrus.

Micke tyckte vi såg ut som två pundare, Uski var lik Meatloaf och hade han inte vetat vem "Pierre" var hade han kunnat missta mig för en rastafari, sa han och ryckte i Olssons mössa jag hade på mig.
Vi bytte nummer och jag frågade honom idag hur det gått för honom, svaret var att två värmlandsvänner hade "pillat i sig lite tjack och tagit bilen ner" och hämtat trubbelnissen Micke.

Att träffa en sån här dunderprofil en vanlig nykter(vi, inte han) tisdag, det är något som både ger perspektiv på livet och energi.
Inte mycket slår att träffa en spektakulär karaktär, det är ljuvligt att luta sig tillbaka och lyssna på en livshistoria, en äldre människas syn på livet.
Nu väntar vi på att Micke ska få tag i en gitarr och ringa för att sjunga låten "en fattig man", som han skrev på kåken.

Pierre, Micke och Uski.


Bengan loves Farmor.

DJ-Bengan spann plattor i lördags och vi tog oss ett snack, vilket mynnade ut i ett litet kärleksbrev från honom till min Farmor.
Jag blev så glad över detta att jag sms;ade Farmor följande: "Farmor, jag träffade en kändis som älskar dig..."
När inte hon svarade på sju minuter(efter midnatt) blev jag otålig och skeppade iväg ytterligare ett sms: "Farmor. Daniel älskar dig."
När hon sedan vaknade på söndagen var jag av förklarliga skäl inte vaken.
Hon försökte ringa mig hela dagen, men mobilen låg på nattduksbordet och jag låg utslagen på en soffa hos grabbarna i flygeln.
Vi kom inte i kontakt förrän under måndagen och då var hon så orolig som bara Farmor kan vara, trodde det hänt nåt, undrade vem i allsin dagar Daniel är och varför han älskar henne.
Daniel är "Skilda världar"-Daniel och varför han älskar henne vet jag inte, tror inte ens han gör det, tror bara att jag inte hittade några små ord i dimman.

Nåväl, såhär står det på kärleksbrevet som DJ-Bengan skrev och som Farmor ska få när hon kommer på lördag.
"Kära Inger.
Vad kul att du gillade min serie Skilda världar.
Stor kram från Bengt Dahlqvist "Daniel"
PS. Du har ett gott barnbarn."


Brottsuppföljning.

Det kom en ångerfull granne och knackade på och sa att hon trodde att det var hennes gamla pizzasallad.
Jag godtog detta.
Vapenskåpet förblir oöppnat en stund till.
Tänkte ni ville veta.
Hör av mig igen nästa gång jag misstänker brott här.


RSS 2.0