Lögner och behov.
Ett stycke briljans.
Annars kan man låta en kille som varken är svart eller har keps, en tjej som inte är sötast och en kille som inte är lik Rulle koka ihop något.
Ett bra kok.
I wanna be a billionaire, so fucking bad.
Frasen I wanna be a billionaire, sooo fucking bad sätter sig i skallen och jag trallade på den så frenetiskt igår att Fnissan var tvungen att tysta mig gång på gång.
En annan låt jag nöter nu är Helm I´m alive med Metric som nog är en klassisk Calle-låt.
Jag fick den serverad på ett silverfat av min personliga låtjägare Cronärtskocken för nån månad sen, men det är först nu den gått in i högvarvspumpen.
Musik är godast när fönstret står på vid gavel, kylen är full med spansk pilsner och cigaretten väntar på att rökas.
Musik är godast nu.
En bloggare som heter Quimmen.
Han kommer och går i bloggosfären som om han ägde den.
Jag har talat om att Quimmen är en bra och rolig bloggare tidigare, det behöver jag inte göra igen.
Men att han är igång behöver jag.
För han har inte skrivit på ett tag och när jag sa att jag saknat hans inlägg svarade han att han inte trodde en jävel läser.
Jag läser och om jag är den enda jäveln är det dags att fler jävlar gör det.
Inte minst för att jag figurerar ofta.
Mest för att han vid sin återkomst klargjorde att jag är hans stora förebild som bloggare.
Det är gott och stort och jag säger inte nej till att han har drag av sin förebild i sina inlägg.
jaggerdigmin.blogg.se är adressen.
Gatt gung!
Dagens spottklysa var tråkigt att blogga, jag borde ha lärt mig att alla trådar som måste hållas igång tar död på blogglusten.
Men kärleken till musiken dör aldrig.
Och länka till låtar ska jag göra titt som tätt ändå.
Just nu har jag genom Min Älsk fått vetskap om att Chelseas Ashley Cole inte är värd sin fru.
Inte nog med att han varit otrogen mot sin Cheryl, han är även sämre på att spela fotboll än vad hon är på att sjunga.
Den här låten har så jävla gatt gung och nöts nu för att jag ska ta mig upp ur sängen med glatt humör och komma i tid till en redaktion där jag ska bidra till skolans bästa tidning.
Dagens spottklysa: 3 am.
Kvartetten var samlad igår igen för hockeytittning hos Sättningen, terrorattentat mot konstetablissemanget i estethuset och eftersittning i rum 15 på Norra Lindängen.
På denna eftersittning dj;ade Frodo fram en låt som jag kände igen lite grann, men som jag aldrig lyssnar på.
Nu ligger jag, bakfull som en spruta, i min säng och repeat;ar den, det är en jävligt bra poplåt, lite psykande men jävligt bra.
Spotifylänken: Kleerup with Marit Bergman – 3 am
Tublänken: http://www.youtube.com/watch?v=WDb3eljfigA
Kleerup - Marit Bergman
Dagens spottklysa: Stuck in a moment.
"Har haft en U2-helg och ville dela något bra. Kanske blev jag inspirerad av
det du skrev om att inte låta potentialen komma till sin rätt, vad vet
jag... :)
<http://open.spotify.com/track/135bOPTl0vo3P5o1oBJIux>
Allt gott
/AC"
Sinnestajming(nej, hon läser inte bloggen, inspirationen kom av att jag mejlade henne samma rader som jag bloggade) att min skrivarcoach AC tipsade mig om en låt bara några timmar efter att jag själv började med låttipsandet.
Dessutom länkade hon rakt in i spotify, som jag inte trodde att man kunde, nu vet jag det och behöver inte youtubelänka längre.
Men youtubelänkningar kanske är bäst ändå eftersom alla inte har/inte är inloggade på spotify hela tiden?
Låten hon länkar till är väldigt vacker och efter att ha sökt upp låttexten kan jag inte förneka att den har uppebara samband med vad jag skrev i inlägget "Är inte jag större än min situation?" häromdagen.
Dagens spottklysa: Stereo love.
Den vaggar in i en skön uppsluppenhet som får mig att drömma mig in i Middas bil en het julidag då han krämar upp volymen i taket och vi brölar, skrattar och tokar oss vid stoppljusen utanför McDonald´s i Uddevalla.
Mars är lite tidigt för en sommarplåga att varvas upp, men det kommer åtminstone bli en vårplåga för min del.
HÄR har vi den om vi inte orkar söka själva.
Edward Maya och hans sångerska Vika Jigulina - Midda och hans tumme
Nyhet på bloggen: "Dagens spottklysa".
Jag är nybliven innehavare av ett personligt spotifykonto.
Förutom att min reklamallergi ger utslag tycker jag det känns väldigt bra att vara medlem på spotify.
Nu ska det sökas på låtar, gamla och nya, och det ska göras listor av olika slag.
I denna process kan jag passa på att spotta in några låtar här på bloggen, tänkte jag.
Har inte lärt mig detta än, men tror inte man kan länka rakt in i spotify så länkningarna får ändå bli till youtube.
Hoppas jag lyckas få upp era öron för någon låt ni inte redan har på era egna listor, tar för givet att alla utom jag redan haft spotify ett bra tag.
Så: Nu kan ni se fram emot en eller ett par låtar om dagen en tid framöver!
Vill passa på att tacka Fnissans syster Anneli för att hon invit;ade mig.
Ben´s lonely day.
Lyssna på den om och om när jag är borta så går tiden snabbare till nästa inlägg.
Hetaste spinnet.
Denna kvartett låtar delar på mina öron dessa dagar:
Already gone - Patience
Ambitions - Varför är det så skönt att knulla bakifrån
Veckans musik.
Har varit nere på byn och hejdåkramat Låda på perrongen nu.
Tretton dagar var han här.
Första helgen var han här på besök, när han bestämde sig för att stanna längre flyttade han in, blev ett mellanting mellan inneboende och sambo, hade rumsnyckeln lika ofta som jag.
Det känns könrad att han inte är här längre.
Bakom ryggen, på madrassen där han sov, hör jag hur det lugna och det sköna bryter arm med tystnaden och saknaden.
Jag hör hur det knakar i en handled och skruvar nervöst på mig.
Nej, jag vill inte höra på den skiten mer.
Nu vill jag höra på dom låtar vi har nött, min kusin och jag.
Hans house och min fighter.
Bara en gång till gång på gång.
För tredje dagen på rad är jag förälskad i den HÄR låten som jag tycker är så fin, så fin.
Det är den första låt jag sätter på, på morgonen, den låt som väntar på datorskärmen varje gång jag kommer innanför dörren från lektioner, matintag och pingismatcher, det är låten jag avrundar varje natt med.
Jag växlar inte ens med några andra utan bara den här går om och om och om och om, jag tröttnar inte och känner lika mycket för den varje gång.
På morgonen när jag vaknar känner jag två behov - att gå och pissa och att lyssna på låten, tänker först att jag sätter på datorn och går och pissar så är datorn uppstartad och låtlyssningsklar när jag kommer tillbaka, men hejdar mig för jag vill inte resa mig ur sängen, inte pissa utan att lyssna på låten.
Så jag startar datorn, gnuggar kudde, sätter på låten och sen går jag och pissar.
På kvällen är det en jäkla cirkus för att lura mig själv i säng.
Jag säger till mig att jag måste sova inom en kvart.
Hmm, låten är ju lång, det blir bara tre lyssningar till, jag kan inte sova efter bara tre lyssningar till.
Okej, fem lyssningar till då, tjugofem minuter säger vi.
När det gått tjugofem hittar jag på nya anledningar att vara vaken för att få lyssna på låten.
Till slut är klockan så mycket att jag inte är säker på att jag kommer klara av larmets ringning kommande morgon, då får det bli sistasista låten, det inser till och med mitt låtlyssnarjag.
En sista alltså.
Men åhh, det är bara trettio sekunder kvar av låten, det går inte, bara en sista, en, en, en.
Nej, jag bestämde mig för att detta var den sista, nån måtta får det fanimej vara.
Eeeeeen bara, snälla, var lite snäll mot dig själv, en, en, en, sen inget tjat.
Okej, EN.
När den är slut - Oj, jag har ju glömt att borsta tänderna, det kan jag ju inte göra utan låten.
Appapp, blir inget med det, stäng av datorn och borsta tänderna under avstängningen och krascha ögonaböj efter det.
Nej, då skiter jag i att borsta tänderna isåfall.
Nej, skita i att borsta tänderna kan man inte göra.
Okej, kör låten tills tänderna är färdigborstade då, tar ju inte fem minuter, stäng av när borstningen är klar.
Efter borstningen lägger jag mig i sängen för att stänga ner internetrutorna med två minuter kvar av låten, sen oj, mobilen behöver laddas, då får jag leta efter laddaren, sen oj, lampan behöver släckas, sen oj tio sekunder kvar av låten.
Det blev en sista lyssning, nu sover jag gott.
Vem vill inte veta vad det är?
Valde Bladet framför surfandet innan jag kraschade, där tipsade Virtanen om Mariah Careys heta cover och den vevar jag på repeat här nu.
Krämar på bra med högtalarna som Farmor och Olsson kom med i helgen, undrar vad mina grannar tänker, måste tro att jag har en brud på rummet.
Eller att jag är olyckligt kär och stenfull.
Hursom, har ni inte hört den ska ni göra det NU HÄR tänkte jag.
Är nog lätt att bli trött på men innan man blivit det är den skön att ha mellan skogaholmslimpan och prickigkorven.
tipsar om 
Goe Anna tar mig in i stämning.
Bloggexplosionen 2.0!
Nu däremot kommer den verkliga explosionen.
Stora karaktärer som tidigare inte tagit i bloggar med tång är nyfrälsta och avlidna konungar i ämnet återstår i ett enda stort hallelujah-moment.
På bara ett fåtal dagar har tre bloggare av yppersta elit klivit in i bloggosfären och visat att de inte kommit för att titta på, utan för att utveckla och statuera exempel på hur bloggandet egentligen ska gå till.
Först ut var Boråsikonen Max-Åke som är ny på arenan men erfaren på jorden och i efterdyningarna följde de gamla rävarna Jean-Pierre Papin och Quimmen.
Cyberspace har fått sig en ansiktslyftning, så är det.
1. Maxan tillsammans med sin son Uski, även han bloggare, en erfaren sådan som ni hittar HÄR.
2. Quimmen och er egen Jean-Pierre Papin är nygamla i gamet men nyfräscha i sinnena.
