Dagens spottklysa: 3 am.
Kvartetten var samlad igår igen för hockeytittning hos Sättningen, terrorattentat mot konstetablissemanget i estethuset och eftersittning i rum 15 på Norra Lindängen.
På denna eftersittning dj;ade Frodo fram en låt som jag kände igen lite grann, men som jag aldrig lyssnar på.
Nu ligger jag, bakfull som en spruta, i min säng och repeat;ar den, det är en jävligt bra poplåt, lite psykande men jävligt bra.
Spotifylänken: Kleerup with Marit Bergman – 3 am
Tublänken: http://www.youtube.com/watch?v=WDb3eljfigA
Kleerup - Marit Bergman
Satan vad stark jag är just nu!
Flög in här nu för att berätta det.
För att berätta att jag är lite lycklig för tillfället.
För att jag oftast avbildar känslor som är ledsamma annars, drar iväg ett inlägg när jag sitter och pissar ner mig liksom.
Därför kan det vara gött med lite snygga vindar när det finns såna.
Jag har varit på ett en timme långt möte med min klassföreståndare Bommen.
Jag har alltid haft den största respekt för henne, men vi har liksom aldrig suttit ner på tu man hand, och nu när vi gjort det har jag inte direkt mindre respekt för henne.
Att hon troligtvis ska sluta nu när jag slutar är inget annat än en stor förlust för den här skolan, hon är oersättlig.
Jag ska inte säga vad som sades på detta möte, men vi betade av en hel del, både låga och höga saker och allt kändes så jävla renande.
Annars känner jag mig nästan bara ren när jag skrivit.
Ytterst sällan går jag ifrån en sittning med en levande människa och känner att jag har sagt allt jag velat säga och fått höra allt jag velat höra.
Nu kände jag det och jag är så hel som människa som jag kan vara, för stunden.
Fy fan vad jag mår bra.
Nu ska jag gå till stan i det fina vädret.
Helt själv ska jag gå och flina och flina och kanske fira med en liten, liten cigarett.
Och ringa Farmor måste jag göra, för att dela min glädje, ingen blir så glad för någon annans skull som Farmor blir för min.
Ett av dom svåraste besluten i mitt liv.
Men när han ringde igen häromdagen och berättade att datum för resan är sista helgen i maj trodde jag att mitt hjärta skulle gå i kras.
Visst, det är inte den sista skolveckan, men det är den näst sista, och jag vet hur magisk motsvarande tid varit på mina två tidigare folkhögskolor.
Vill verkligen inte missa den tiden.
Men Farsan tjatade och det gör han aldrig annars, vi har en väldigt, väldigt dålig relation och att han bjuder med mig på resa har aldrig någonsin tidigare hänt och kommer förmodligen heller aldrig hända igen.
Jag ifrågasatte det idiotiska i att välja just den tidpunkten när dom har en hel drös ungar som går i skola och framför allt en av mina bröder lär ha ett tufft beslut då han tar studenten i den vevan.
Fick aldrig något riktigt svar på varför just den veckan valdes ut, men det var inte han som prickade in datumet, utan hans häxa till fru, och jag kände på den tysthet som uppstod i luren, hur ledsen han blev när jag vägde över till att tacka nej.
Nu sitter jag här och vet varken ut eller in, och imorgon måste jag bestämma mig för då ska preliminärbokningen klubbas igenom.
Mår skit, känns som om jag går med förlust hur jag än gör.
Att det är ett av dom svåraste valen jag gjort i mitt liv kan låta väldigt överdramatiserat.
Men det känns verkligen så.
Och det svåraste betyder inte största, jag har tagit många större beslut, men då har dom känts mer naturliga och givna.
Det handlar inte bara om att åka med på en resa eller inte, det är så mycket mer underliggande, som insatta inte kan förstå.
Min farsa har aldrig någonsin bett mig om något i någon positiv mening.
Och han kommer nog aldrig mer göra det heller.
Det har påtalats från folk jag diskuterat detta med, att mina bröder kommer bli besvikna om jag inte följer med.
Men den aspekten finns inte för mig.
Visst, klart brorsorna hellre ser att jag följer med än att jag inte gör det, men vi har så bra kontakt att vi hittar på massa saker tillsammans i övrigt och inget kan förändra vår fina relation.
Däremot relationen till pappa kan förändras och skulle ha möjlighet att förbättras av en sån här grej, att vi kom närmare varandra.
Det är en unik möjlighet och jag känner lite att jag sviker farsan om jag bangar, men det i sig är väl inte så dumt, egentligen har jag väl mer eller mindre längtat hela livet efter att få välja bort honom.
Han har ju alltid valt bort sin äldste son, menar jag.
Men nu när jag sitter här är det allt annat än lätt att välja.
Att välja bort.
Det är ett helvete.
Dagens spottklysa: Stuck in a moment.
"Har haft en U2-helg och ville dela något bra. Kanske blev jag inspirerad av
det du skrev om att inte låta potentialen komma till sin rätt, vad vet
jag... :)
<http://open.spotify.com/track/135bOPTl0vo3P5o1oBJIux>
Allt gott
/AC"
Sinnestajming(nej, hon läser inte bloggen, inspirationen kom av att jag mejlade henne samma rader som jag bloggade) att min skrivarcoach AC tipsade mig om en låt bara några timmar efter att jag själv började med låttipsandet.
Dessutom länkade hon rakt in i spotify, som jag inte trodde att man kunde, nu vet jag det och behöver inte youtubelänka längre.
Men youtubelänkningar kanske är bäst ändå eftersom alla inte har/inte är inloggade på spotify hela tiden?
Låten hon länkar till är väldigt vacker och efter att ha sökt upp låttexten kan jag inte förneka att den har uppebara samband med vad jag skrev i inlägget "Är inte jag större än min situation?" häromdagen.
Smålands svar.
WannabeOlsson och FejkFajsi.
Dagens spottklysa: Stereo love.
Den vaggar in i en skön uppsluppenhet som får mig att drömma mig in i Middas bil en het julidag då han krämar upp volymen i taket och vi brölar, skrattar och tokar oss vid stoppljusen utanför McDonald´s i Uddevalla.
Mars är lite tidigt för en sommarplåga att varvas upp, men det kommer åtminstone bli en vårplåga för min del.
HÄR har vi den om vi inte orkar söka själva.
Edward Maya och hans sångerska Vika Jigulina - Midda och hans tumme
Nyhet på bloggen: "Dagens spottklysa".
Jag är nybliven innehavare av ett personligt spotifykonto.
Förutom att min reklamallergi ger utslag tycker jag det känns väldigt bra att vara medlem på spotify.
Nu ska det sökas på låtar, gamla och nya, och det ska göras listor av olika slag.
I denna process kan jag passa på att spotta in några låtar här på bloggen, tänkte jag.
Har inte lärt mig detta än, men tror inte man kan länka rakt in i spotify så länkningarna får ändå bli till youtube.
Hoppas jag lyckas få upp era öron för någon låt ni inte redan har på era egna listor, tar för givet att alla utom jag redan haft spotify ett bra tag.
Så: Nu kan ni se fram emot en eller ett par låtar om dagen en tid framöver!
Vill passa på att tacka Fnissans syster Anneli för att hon invit;ade mig.
Är inte jag större än min situation?
Vi lever i en tid då jag inte får ut någonting av min potential. Vi lever och vi låter mig vara statisk. Vi leker att jag ska vara sån som jag är. Här befinner man sig på en institution där den ena som ska bära mig ber mig byta kalsonger med en före detta förälskelse. Där jag befinner mig säger den andra som ska bära mig att man ska hålla sig borta om man inte går med på en stil som går ut på att pissa på och skita ner och köra över. När folk sover och rådjuren står bakom rektorsexpeditionen och tittar på mig som naken chippar efter luft i mitt takfönster, då viskar jag till dom. Frågar jag dom om dom kan ersätta människorna som skulle få mig att växa i anden. Som skulle låta mig bli stor och försvinna och kanske, kanske komma tillbaka och älska. Jag viskar att jag behöver någon jag inte har.
Dokumenterat dum.
Nu pratar jag inte om såna som man "inte går ihop med för att alla inte kan gilla alla" utan om såna som rent objektivt är jättedumma i sina huvuden.
Jag skulle kunna skriva mycket mer, och det har jag också gjort på annat håll, men detta får räcka för nu i detta forum.
Vill bara tala om för hela världen att jag upptäckt ett dumhuvud, jag vill så att säga dokumentera dumheten.
Och nej, jag upptäckte inte huvudet idag utan för länge sen, men jag vill inte döma ut folk i första taget, fast nu har det gått väldigt många tag och hoppet om friskhet och godhet är dött.
Det gör ont när fjädrar brister.
brast i hans huvud
och han förändrades
blev en annan
oförmögen att röra sig
höll han omgivningen
i ett järngrepp
av ångest och krav
miljarder år av sol
måste lämnat spår i marken
envisades han
och grävde efter stänk av guld
grävde i den hårda ängen
i den lackade myllan
satt nätterna igenom
och skavde
grävde med naglarna
i bordsskivan
Bruno Keats
Det var en dålig söndag igår. Jag hade mycket på axlarna som verkade omöjligt att bli av med. Och jag hade jätteont i halsen för att jag inte kunnat låta bli att byta bakterier med min tjej som haft ont i halsen. Och så. Men dagen slutade med att jag la mig i himmelska nytvättade sängkläder och läste den här dikten. Det slutet var det bästa med den dagen.
Låt kvinnan göra vad hon vill.
Snusan tyckte på allvar att det var "kul" att städa och Fnissan visar nu upp samma brinnande intresse.
Först tänkte jag att det var dumt att låta henne städa hela mitt rum, skulle liksom inte se bra ut om nån kom förbi och såg.
Men sen kom jag på att det var internationella kvinnodagen häromveckan och eftersom jag inte firade det så är det dags att jag låter min kvinnas fria vilja få råda.
Själv passade jag på att leka internationell mansdag och lät min manliga vilja råda, vilket betyder tillbakalutning med fotpall och eldvatten.
Bowlingbilder.
Två bowlinglir inom en vecka, med olika folk.
Först full med skolfolk, då var jag grym.
Sen nykter med familjefolk, då var jag inte lika bra, vilket kan tyckas könrad.
Barberar´n - Samson - Muse - Hersch
Schlippovi - Dalar - Mig - Lolito
Bror - Kusin - Syster
Allsvenska tipset.
Varje år sen vi träffades har jag och Ulriksdal tippat allsvenskan tillsammans(mot varandra).
Det gör vi även i år, vilket blir tredje gången.
Det är inte mycket som skiljer, den stora skillnaden är att Dalar har låtit hatet övermanna förnuftet när han satt DIF på nedflyttning.
Mitt tips:
Guld:IFK Göteborg
2.Elfsborg
3.AIK
4.Kalmar
5.Malmö FF
6.Häcken
7.Djurgården
8.Örebro
9.Helsingborg
10.Trelleborg
11.BP
12.Halmstad
13.Mjällby
Kval:GAIS
Ned:Gefle
Ned:Åtvidaberg
Ulrik Dalars tips:
Guld:Blåvitt
2.Elfsborg
3.Kalmar
4.Häcken
5.HElsingborg
6.AIK
7.Malmö
8.GAIS
9.Trelleborg
10.Gelfe
11.Mjällby
12.ÖSK
13.BP
Kval:Halmstad
Ned:Djurgården
Ned:Åtvidaberg
Ska jag skaffa råtta?
Min kompis Skrapan kom hem från stan med en råtta i en låda häromdagen.
Först tyckte jag det verkade osmakligt.
Men sen när Blåbär, som hon heter, tassade bort till mig i globalsoffan, smalt jag.
Hon är jättesöt och mysig att ha svassande från axel till tå och tillbaka, när man ligger och tittar på tv.
Nu vill jag också ha en råtta.
Eller två råttor.
För dom är flockdjur, säger Skrapan, och om inte jag kan sällskapa med min råtta hela dagarna måste jag ge den ett sällskap i form av en råttkompis.
Så nu överväger jag starkt att köpa två råttor, tjejråttor för Skrapan säger att råttkillarna luktar jättedåligt från sina pungar.
Men jag vet inte än om jag är en bra råttägare, därför ska jag få vara råttvakt åt Blåbär i helgen när Skrapan åker hem till sin bondgård i Halmstad.
Födelsedagsfesten.
Det blev en märklig fest. Inte så märklig där och då, men märklig i medvetandet. Inte just för att man drack för mycket och har minnesluckor, mer för att man gick runt i en inre overklighet. Festen var så haussad, oss festfixare emellan, så den levde hela tiden på sparlåga, på myten om sig själv.
Det bästa med festen är att det inte blev några dåligheter. Visst, en jättedålig dålighet blev det, men ingen officiell som rektorn måste blanda sig i. Gläntan revs inte, ketchupattackerades inte ens. Festens konung hette Flexa, första dopade kvällen med honom var en upplevelse och jag ser fram emot många såna i livet, göttis att kidsen vuxit upp nu.
Det sämsta med kvällen var att folket inte kom när dom skulle komma. Och att den tog slut för fort. Att det känns som att den aldrig ägt rum.
Men även fester som ägt rum som inte känns som att dom ägt rum, är fester. Och det är skoj att ha varit med.
Kvällen började med att 91;an satte upp en partydödande lapp:
Kvällen fortsatte med att tvillingarna körde upp varsin flaska i rumpan på etablissemanget. Syrran med klassiskt boxarbrännvin, Flexa med rysk fulsprit.
Som vanligt väntade jag till in i det sista innan jag bytte om till matchkläder, kvällen till ära körde jag smidigaste vägen till utnämningen Bäst klädda man - vit skjorta och svart kostym.
Det bjöds på avancerade snittar och trolldryck av yppersta smålandsklass.
Alla som förväntades vara där, var där.
Födelsedagsbarnet Ulrik och hans syster Lena var där. Mysan och Schlippovi var där. Hersch och Frodo var där.
Hjalmar och Låda var där. Packan och Sättningen var där. Lolito och Barberar´n var där.
Fantomen och Lill-Annika var där. Fnissans syrra och Fnissan var där.
Samson och Rasta var där. Flexas flickvän och Muse var där. Sista bilden är ganska signifikativ för Flexas kväll.
Vem har gjort vad?
Om ni vill kan ni fylla i era svar i kommentarfältet så rättar jag dom åt er.
Svarsalternativen är:
A:Ulrik B:Calle C:Ingen D:Båda.
Frågorna är:
1 Vem har sagt ”fan vad ful du är” rakt i ansiktet på en polis i tjänst?
2 Vem har fått en grogg hälld i skon av tv4-stjärnan David Hellenius?
3 Vem har spelat bort mer än 40.000:- på roulette på mindre än en timme?
4 Vem har levt med en lemurmask i papp framför ansiktet två dygn i sträck?
5 Vem har tjuvat Abdullahs(mannen på festaffischen, se blogginlägg från åttonde mars)matkasse?
6 Vem har lagt ut sin kropp till seriös försäljning på porrsajt?
7 Vem har brutit sig in i en lastbil i Farsta och övernattat i hytten?
8 Vem har haft kioskförsäljning i elevskåpet under gymnasietiden?
9 Vem har målat ett hakkors på en polares gillestuga?
10 Vem har blivit jagad med hagelgevär av en upphånglad frus man?
11 Vem har stoppat snorbusar i sin farfars mun?
12 Vem har sovit en hel natt med mosbricka i ansiktet?
13 Vem har rökt brass?
14 Vem har vandaliserat Gläntan med ketchup och mjöl?
Humor eller vad ska man kalla det?
Han trivs nåt in i helvete.
Flexa tycker att Nässjö är ett trevligt ställe.
Jag vet inte vad jag tycker om det.
Trodde han kom hit för min skull.
Och trodde även att det var mig tjejerna skulle visa uppskattning denna helg.
25.
Calle, 25 år.
Sykt.
Känner mig som, ja, 22.
Och flera av varandra oberoende har på senare tid gissat på att jag är 21, av någon anledning.
För några år sedan var det skämmigt att bli antagen för yngre än vad man var, men nu har den gränsen passerats, nu blir jag bara glad när folk tycker jag ser ut som 21 istället för 25.
Det kommer inte vara hela livet, om några år tror ingen att jag är 21 längre, när jag är 27 kanske det gissas på 35, det gäller att njuta medan man fortfarande är ungdomlig.
Och beteendemässigt är jag nog 17 på många sätt.
I huvudet har jag alltid varit 40, på gott och ont.
Fotbollsmässigt blev jag sedd som en talang i somras när jag lirade boll med ett gäng ungar på Hisingen.
En pojke sa att jag var bra och tyckte jag skulle börja spela i lag.
Det kanske inte sa någonting, men jag tog det som en stor komlimang, han hade ju inte sagt så till sin farsas kompis direkt.
Eller det kanske han hade.
Gårdagen var inte mycket till födelsedag.
Jag ägnade mer tid åt skolarbete än jag gjort någon annan enskild dag sen jag kom hit i höstas.
Från det att jag gick upp klockan tio skrev jag till lunch, från lunch till klockan åtta arbetade Ulrik och jag på vårt filmprojekt.
Sen varvade jag ner med Gums, först fick jag dagens enda present(bild efter helgen), sen såg vi på tv, sen gick vi hem och "la oss".
Det var en bra dag, men det var inte en dag då det märktes att jag fyllde 25 år speciellt mycket, sen är inte jag den som vill ha uppståndelse i form av sång i matsalen eller liknande heller så stillsamheten tilltalade.
Idag blir det mindre stillsamhet och mer märkbart firande.
Ulrik och jag har gemensam födelsedagsfest i Gläntan.
Vi har bjudit in vänner och familj hemifrån, först hade vi 130 pers på inbjudningslistan, sen slutade det med ett femtontal inbjudna och idag står vi här med fyra jatack.
Folk har andra saker inbokade, vissa har inte råd och några kanske inte ens har lust, sen väger väl det faktum att ingen av de inbjudna bor inom tjugo mils radie, in i sammanhanget.
Men Ulriks syrra Lena, mina syskon Mia och Flex, samt Ulriks polare tillika min polare/kusin/nästan bror John-John Låda är inga man skojar bort.
Hade varit så himla kul att sammanföra mina mammasyskon med mina pappasyskon, händer iiinte ofta, senast det hände rejält var på min konfirmation för tio år sedan.
Oflax att Aggan skulle ta risspruta i eftermiddag och att dom andra två behandlas som bebisar.
Menmen, nu får jag se till att ta vara på dom jag har här, så säger alltid fotbollstränare när någon spelare blivit såld - han är inte här nu så vi kan inte lägga energi på honom, nu kör vi på dom vi har i truppen.
Vad gäller festen ser jag fram emot den med skräckblandad förtjusning.
Från början var jag ultrataggad, men framför allt 91;an på rektorsexpeditionen har dragit ner laddningen.
Starksprit är inte tillåtet, vilket gör vår trolltryck mindre magisk, gäster utifrån är nätt och jämnt tillåtna vilket för att Flex inte får knäcka några biljardköer mot Hjalmars nacke utan hålla låg profil och man får inte vara glad innanför skolans område vilket gör att vi måste ha kalaset ute i skogen.
Allvarligt talat ser jag mest faror nu, vill nästan få spektaklet överstökat och kunna andas ut imorgon för att inget "hände".
Det är en destruktiv inställning.
Förhoppningsvis lyckas jag vända den under dagen.
Om inte annat får jag väl skicka i mig lite starksprit, för att få fason på min karaktär.
Eller så löser det sig självt när mina gäster anländer, ska bli gott att få hit tre människor som jag älskar djupt, bättre present kan jag inte få.
Långt inlägg.
Flummigt och osammanhängande och nästan innehållslöst.
Åldersnåjja får jag snacka om nån annan gång, nu är jag bara i chock på den fronten.
Festen får jag snacka om när den varit.
Jag är nyvaken och förvirrad och ska till datasalen om några minuter för att fortsätta filmjobbet med Dalar, sen ska jag storstäda rummet, åka till stan och storhandla och möta upp den första gästen innan förberedelserna börjar.
Det är mycket nu.
Trevlig helg!
Vi är båda lika dömda.
Skriver på ett kapitel om när Halvarsson och Gabbi fördjupar sin relation.
En bit in i skrivandet börjar jag fundera på vad kärlek är.
Jag som poet ska egentligen veta det, kan man tycka.
Men det ska jag inte.
Det är förunnat stora poeter att sätta ord på kärleken.
Om femtio år kanske man kan kräva det av mig, men inte redan.
Jag googlar ordet.
Märkligt att jag aldrig gjort det tidigare i mitt liv, det liv som är så präglat av sökande.
www.google.se, "kärlek" och klick på sök är en gärning med så mycket liv och död i sig, jag önskar att tiden stannade här.
Jag läser något om att kärlek är själens längtan när jag plötsligt blir upphånglad.
Det känns surrealistiskt att bli upphånglad i en skrivbordsstol inför en datorskärm som visar träffar på ordet kärlek.
"Vad tänker du på" frågar hon. "Du ser så fundersam ut".
Jag svarar att jag inte tänker på någonting, men i själva verket tänker jag på att dörren till den stora datasalen är öppen.
Tänker på att det sitter en ensam kille där inne, vars ensamhet jag fick reda på redan innan jag flyttade hit.
Han var den första på den här skolan jag hade en bild av, förutom min lärarinna som jag pratat med i telefon.
Han är till och med mer ensam nu än vad jag föreställde mig innan jag kom hit.
Mer utdömd nu än då.
Stora datasalen är upplyst, det är en talande bild, den säger att alla kan se hans ensamhet.
Lilla datasalen är nedsläckt.
Mörkret säger att ingen ser min ensamhet.
Definitivt inte när jag hånglar.
Men inne i min kropp lyser lika många lampor som i hans.
Långhelgen.
Helgen som gick var extra lång eftersom Sättningen, Frodo och Ulrik hittade på att den skulle börja på torsdag istället för fredag.
Det började vid halv åtta med att vi grabbar körde två pökerlir med samma fina resultat för min del.
Sen anlände kvartettens kvinna en timma senare och då var det slut på spel och dobbel.
Först satt vi en liten stund i Ulriks rum, sen satt vi en lång stund i mitt rum och sist och längst satt vi en lång stund i Gläntan.
Det mest spännande var sista hänget som varade till halv fem på morgonen, där satt vi och var sjukligt ärliga med varandra.
Jag har inte kunnat släppa torsdagsnattens sanningar än, jag tror det kommer dröja en lång tid innan jag gör det.
På fredagen var det ost- och vinkväll i Björkängen, men eftersom lördagen var bowlingkväll så var jag förståndig nog att avstå denna aftons huvudaktivitet.
Istället valde jag det stillsammare alternativet att se på film med Wikipedia i Gläntisch istället.
Normalt sett är inte jag nån filmkille, men den här gången var jag faktiskt riktigt sugen och jag blev definitivt inte besviken, The departed med Jack Nicholson, Leonardo DiCaprio, Matt Damon, Mark Wahlberg och Martin Sheen var hur bra som helst.
Lördagen började med några bärs till årets första svenska tävlingsmatch på tv, AIK-IFK Göteborg i Supercupfinalen.
Det blev 1-0, men det gjorde ingenting.
Sen surrade jag och Ulrik en stund på mitt rum innan det var dags för bulle till bowlingen där vi lirade tillsammans med Lolito, Rabarber, Schlippovi, Samson, Hersch och Muse.
Det gick väldigt bra för mig, jag vann, bowlingbilder kommer i separat inlägg.
Sen åkte vi hem, Hersch och jag spelade biljard samtidigt som Davve, Lennartsson, Sättningen och Ulrik spelade tv-spel.
Slutligen avrundade Sättningen och jag på mitt rum, jag skulle bjuda på nattmacka fast hon ville bara äta äpple, men det var trevligt ändå.
På helgens sista dag gick jag med Schlippovi och Ulrik till stan, det var solsken och uppfriskande luft.
I stan skildes vi från Schlippo för att dra till en gulingrestaurang och äta gemensam födelsedagsmiddag, en väldigt välsmakande sådan.
När jag kom hem väntade jag in min enormt efterlängtade Gums som hade varit hos sin syster i Linköping hela helgen.
Slutet var gott och allting var gott.
Torsdag - Fredag - Lördag - Söndag
103 timmar och 44 minuter...
...kvar till den goda tillställningen.
Oblodig skalle men blodig skjorta.
Denna bild togs igår, alltså på dagen en vecka efter den förra bilden som färskt visade min blodiga skalle.
Redan i onsdags var jag snudd på helt fysiskt återställd.
Du har bra hud, sa Hersch häromdagen, med ett tonläge som sa "jag var plastikkirurg när jag var ung hemma i Irak så jag vet vad jag pratar om".
Tänkte mig att jag skulle sitta på samma plats och ha samma vinkel på huvudet som på förra bilden, för att få en till en maxad jämförelse.
Förra gången tittade jag inte i kameran, antagligen för att jag skämdes, och det såg inte alls onaturligt eller dumt ut.
Den här gången visar på en tonårsattityd som säger att jag anser mig för tuff för att bemöta en kameralins med blicken.
Och så har jag smiskat i för mycket sliskigt i håret.
Men det är inte det viktiga, det viktiga är att man ser på bilden att jag lever.
Man visste inte om jag skulle överleva dom svåra skadorna som visades på bilden för en vecka sedan, menar jag.
Först smörjer jag hjärtat, sedan levern.
Ibland är att gå på fest som att gå till ett arbete.
Man har ingen lust men man känner att man måste så man gör det ändå.
Såna tillfällen tycker inte jag om.
Ibland är att gå på fest som att gå till en stor match i fotboll.
Man har laddat länge och det pirrar och man vet inte var man ska göra av sig själv innan man får kliva in i handlingen.
Såna tillfällen älskar jag.
Vid såna tillfällen förbereder jag mig ibland på ett speciellt sätt.
Jag söker upp kloka människor på internet eller i böcker, oftast youtubar jag intervjuer med starka och sköra män som berättar vackra sanningar om livet.
Då sitter jag som en åttaåring i en farfars knä, med werthers original i munnen, lyssnande till farfars visdomsord om hur världen är konstruerad och hur farfar gjort för att ta sig igenom dom snåriga skogarna.
Idag lyssnade jag på regissören och skådespelaren Thorsten Flinck.
Andra återkommande suveräner är musikern Henrik Berggren och poeten Bruno K Öijer.
Vet inte vad det är som får mig att söka mig till stora män inför goda fester, kanske är det för att jag vill ha en så bra bild som möjligt av verkligheten innan jag flyr ifrån den, så jag ska komma tillbaka till den med gott mod, men jag vet inte.
Nu flyr jag.
Thorsten - Henrik - Bruno
Tre av de män jag beundrar mest. Blir jag en dag lite lik dom blir jag väldigt bra. Att jag numer röker mer än bara på fest skyller jag helt på dom, men det är en last som är väl värd att ta åt sig på kuppen.
Solbrillor, tågskyltar och nakna män.
Om en vecka fyller jag år och detta föranleder att jag för frågor om vad som önskar i födelsedagspresent.
På det har jag tre svar.
Solglasögon med personlighet.
Tågskyltar helst inte Stockholm Göteborg Västerås Varberg Falun Mora Uddevalla eller Sala.
Män nakna.
En av dom som frågat är min lillasyster Mia och nu börjar jag bli väldigt orolig att hon tagit mig på orden och tänker ta med sig en naken man inslagen i en låda, när hon ska fira mig nästa helg här på skolan.
Jag skämtar inte alltså, jag tror verkligen det, att hon kommer ta med en man eller en killkompis eller något och klä av honom mellan Jönköping och Nässjö och låta mig öppna ett paket med denna snubbe i, på tågstationen.
Hennes senaste sms säger mig det iallafall.
"det var solglasögon tågskyltar och nakna män va?"
"bra. du kommer få en överraskning vill ja lova. du har sagt då å då får du det"
"du får d du vill ha. iaf två av tre"
"ska bli superkul att se dig öppna paketen"
Jag känner mig oroväckande övertygad om att två av tre inte innebär att jag får ett par brills och en skylt utan mer troligt en naken snubbe med brills på.
Jessjess, spännande blir det iallafall, kan inte klaga när jag sagt att det är så jag vill ha det.
Solbrillor - Tågskylt - Naken man - Lillasyster Mia
Tack livet för käftsmällarna.
Efter snökaos och blodigt ansikte kommer solkaos och mindre blodigt ansikte.
Så är det.
Om vi ska börja med solen som sådan så är den ju löjligt härlig idag.
Vaknade halv åtta och solglasögonen som jag alltid har på mig när jag går upp så tidigt för att äta frukost i skolmatsalen, inte för att vara spexig eller så utan för att mina ögon behöver det på grund av nyvakenheten, fyllde faktiskt den grundläggande funktionen som solstrålsdämpare.
Sen dess har den varit uppe och lysande, känns fantastiskt efter all snökaos och allt jävla mörker vi dragits med senaste tiden, ja senaste halvåret mer eller mindre.
Och jag har lyfts upp av inre faktorer såväl som av vädret, vilket till och med gläder mer.
Trots att det var sinnessjukt tungt att stiga upp igår och trots att jag hade tusen anledningar att inte göra det så gjorde jag det.
Det är bättre att knyta den blodiga näven och gå ut och fejsa verkligheten än att ligga under täcket och gömma sig för livet.
Kvittot för mod och styrka kom på kvällen då söndagssamtalet som var bra men inte gjorde någon glad följdes av ett måndagssamtal som var jävligt bra och gjorde två personer jävligt glada.
Sen dess har jag inte kunnat få ner mungiporna från öronen, har(förutom när jag känt mig som mest fånig) inte försökt heller, dom mungiporna har faktiskt lite att ta igen i form av sårrengöring och tårtorkning.
På något sätt är jag när allt kommer omkring uppriktigt tacksam för allt som hände i helgen.
Visst, dom sjutton glassarna hade varit goda att smaska på nu i solen, men resten alltså.
Det är bra att livet ger mig käftsmällar ibland så jag vaknar.
Jag bemötte fredagens motgångar enormt destruktivt och tack vara den skit jag ställde till med och det ansikte jag nu ligger här i internatsängen med, vet jag vad jag att det var fel.
Och att jag inte ska göra så nästa gång.
Tack vare lördagens väckarklockslavett vet jag vad jag haft och vill ha kvar, att jag tagit någon viktig för givet och att jag inte behandlat den personen tillräckligt värdefullt.
Även där blir det ändring.
Så, tack livet för käftsmällarna.
Och tack för solen.
Den ska jag gå ut till nu för en renande promenad on my own, dumt att ligga och skräpa på rummet när det bjuds stekchans.
Mitt livs pissigaste helg.
Jag ska inte säga att jag aldrig mått sämre, för det har jag definitivt.
Men jag kan utan att överdriva säga att såhär negativa faktorer aldrig staplats ovanpå varandra på lika kort tid någonsin tidigare.
1. Helgen mjukstartar med att jag på fredag tidig eftermiddag upptäcker att all min mat och dryck är stulen.
2. Helgen fortsätter med att jag senare på fredagseftermiddagen blir ovän med den ena av dom två som betyder något för mig här.
3. Fredagskvällen bjuder på den typen av ensamhet som inte är vacker och mitt livs första enmannafylla är ett faktum. När jag försöker socialisera misslyckas jag tämligen grovt i form av utskickningar, hot, spyor och blodig skalle.
4. Vaknar på lördagen och undrar var jag är, vem jag är och om jag är död eller inte. Spegelbilden liknar inte den jag senast såg när jag var vid en spegel.
5. Mycket kan sägas om mig som skandalmakare, men jag står tamejfan för den skit jag ställer till med. Går under dagen ett skamvarv på skolan och i telefonen för att försöka laga uppstådda relationsskador.
6. Går efter många om och men på festen alla är på, städad men ful, har överraskande trevligt och är för första gången under helgen glad. Men som ett brev på posten kommer nästa käftsmäll. Ledsam information når mig vilket får till följd att jag blir ovän med den andra av dom två som betyder något för mig här. Så var det slut på den festen.
7. Söndagen innehåller ett nödvändigt krissamtal. Ett bra samtal. Men också ett samtal som inte gör någon glad.
8. Grät själv på rummet och var ynklig. Tyckte att livet var en hora. Men klandrade ingen annan. Om jag inte hatade mig själv mest av allt vore jag inte Calle Abrahamsson.
9. Lampsläckning strax före ett i ett försök att avrunda helgen och inleda en ny och bättre vecka. Men nej. Självklart låg jag halva natten och vred mig och ältade den härliga helgen. Somnade fem men vaknade sex. Somnade en stund därefter och vaknade nio. Kände att en ny vecka inte alls började utan att helgen fortsatte. Tycker fortfarande att livet är en hora.
