Angående min hemska frippa i förra inlägget.
Pappa Skörsten ringde här nu.
Inte okej, sa han.
Eller nej, han sa mer än så, för en gångs skull hörde han inte av sig i ärendet att klanka ner på sin vite broder, så jag ska inte få det att låta så heller.
Men han sög över bloggen parallellt med vårt samtal, och mellan utfrågningen gällande damerna på bilderna från i helgen fastnade han för min frippa på ena bilden.
Det är den som inte är okej.
Och det är jag den förste att hålla med om.
Den sista bilden där, bredvid Giftig, det är inte okej att se ut som jag gör där.
Men klockan var för satan fyra på morgonen och jag hade dansat och spexat under kvällen och natten och det var tio timmar sedan jag slafsade i mina budgetprodukter i håret.
Man ska inte se ut som om man kommer från en frisör, klockan fyra på morgonen, då har man inte varit en fullgod festare.
Och detta är nackdelen med att ha så långt hår som jag har nu, att vill det sig illa, då vill det sig riktigt trollilla.
Ville egentligen inte förpesta era skärmar och er med denna hemska frisyr, men den fyllde en funktion i sammanhanget.
Och jag kan inte alltid se ut som Marcus Schenkenberg på alla bilder jag lägger upp, det blir inte trovärdigt.
Enough said.
Ibland ser man ut som
och ibland ser man ut som
vad skönt! jag känner dig alldeles för lite för att påpeka. men ag tänkte på den tecknade quasimodo när jag såg din frisyr på bilden brevid mig.
Du känner mig för lite för att påpeka det i efterhand också. Jag hade ju självdistans och klacksparkade detta missöde rätt snyggt, men nu mår jag skit alltså.
