Är inte jag större än min situation?
Vi lever i en tid då jag inte får ut någonting av min potential. Vi lever och vi låter mig vara statisk. Vi leker att jag ska vara sån som jag är. Här befinner man sig på en institution där den ena som ska bära mig ber mig byta kalsonger med en före detta förälskelse. Där jag befinner mig säger den andra som ska bära mig att man ska hålla sig borta om man inte går med på en stil som går ut på att pissa på och skita ner och köra över. När folk sover och rådjuren står bakom rektorsexpeditionen och tittar på mig som naken chippar efter luft i mitt takfönster, då viskar jag till dom. Frågar jag dom om dom kan ersätta människorna som skulle få mig att växa i anden. Som skulle låta mig bli stor och försvinna och kanske, kanske komma tillbaka och älska. Jag viskar att jag behöver någon jag inte har.
