Det ska po bloggen osso!

Tandläkarkliniken är en sån plats man återvänder till med ojämna mellanrum hela livet.
Det är ett ställe att ta avstamp på.
En plats att reflektera över livet, sammanfatta vad som hänt sen senast och vad man vill ska hända i mellanrummet till nästa besök.
Igår sa Per "Ha det bra nu Calle" när vi skildes åt.
"Du med" sa jag, gjorde tummen upp och höll kvar tummen i rummet lite längre än resten av kroppen, när jag försvann ut i framtiden.
Han har ingen aning om hur jag har det utanför tandraden.
Jag har ingen aning om ifall jag kommer ha det bra nu.
Trots att det känns som att jag var där nyss har det hänt en herrans massa sen sist.
Livet och jag har gjort saker med varandra som inte Per kan se i min mun.
Jag skulle få en ny besökstid i början av 2011.
Nu undrar jag vad som ska hända fram till dess och vem jag är när jag kliver in i rummet nästa gång.
Var bor jag? Lyckas jag balansera ensamheten och friheten i den miljön?
Vilken är min huvudsyssla? Har jag skaffat mig ett folkligt arbete?
Hur går det med skrivandet? Hur långt har jag kommit med Hur vet man?
Hur långt hår har jag? Hur trivs jag med längden?
Lever Farmor? Är jag lika rädd att hon ska dö?
Har jag nåt hål i nån tand? Druckit mer cola än bordsvatten?
Är jag tatuerad? Vilket alternativ kom jag fram till?
Har jag någon flickvän? Har jag henne isåfall för att jag måste eller har jag lärt mig att älska?
Har mina drömmar ändrats på något sätt? Har jag tagit mig närmre någon av dem?
Och slutligen: Vad har hänt i Pers liv medan jag varit borta?