Det ska po bloggen osso!

Midda hade inflyttningsfest i lördags.
Ja, jag vet att jag åkte hem på påsklovet för att han hade inflyttningsfest då också, men så är det när man flyttar in och ut och in igen.
Solskjaers kompis var där och eftersom vi aldrig tidigare träffats tyckte hon det var naturligt att fråga om min ålder.
Jag bad som alltid den som undrar hur gammal jag är att gissa själv först.
20, höftade hon ur sig.
Jag är inte helt ovan vid att ses som yngre än jag är, men fem år neråt är nog nytt rekord.
Men jag gnäller inte för det, nu är jag så gammal att det är gött att se yngre ut, om ett par år kanske jag ser ut som 35 och då saknar man sin ungdomliga glans.
Efter inflyttningsfesten skulle folket till Trägårn, men det var inget som lockade mig.
När det varit fest i Uddevallas södra delar är det inget som lockar mig mer än att dyka in till familjen Pettersson som ligger inbjudande längs Göteborgsvägen.
Rulle hakade på och vi satt med Janne och Kerstin och debatterade vilt kring livets vara och icke vara fram till tidig morgon.
Jag berättade för Janne att en tjej uppskattat min ålder till tjugo år, två stenkast bort ett par timmar tidigare.
Då sa han att jag personlighetsmässigt "iallafall är mognare än honom".
- Jaså, tycker du det? sa väl jag då.
"Ja, du är en sån där riktigt djup jävel som kan hoppa framför tåget".
Då skrattade jag.
Jag tyckte det lät väldigt kul.
Och jag var avslappnad i hans kommentar i och med att jag räknade med att han aldrig skulle sagt så om han verkligen såg det som en uppenbar risk.
Jag är en sån som kan hoppa framför tåget och jag är en sån som ändå inte gör det.