Det ska po bloggen osso!

Jag brukar vakna mellan tolv och ett på dagarna.
Sen hinner jag bara ta mig upp på benen och gå ner och äta frukost innan det är uppsnack vid ett inför dagens första match som börjar halv två.
Efter det rullar världsmästerskapen i det gröna schacket all day long och slutar inte förrän kvart över elva på kvällen.
Då brukar jag scanna av nätet på fotbollstexter, jag läser vad som sägs om dagens matcher, vad som sägs om morgondagens matcher och jag scannar av spelarprofiler.
Vad gäller spelarprofiler gnäggade jag inför VM om att alla goingar skadat sig och inte kunde medverka och därmed gjorde denna cup tämligen blek.
Det har varit tunt med nya profiler, det har inte direkt sprakat om matcherna.
Men idag, äntligen, sista dagen på första omgången och dom sista lagens första uppvisande, då föddes min första favorit!
Wilson Palacios!
Han spelar för Honduras och i vanliga fall i klubblaget Tottenham.
Jag har hört talas om honom, men tror aldrig jag sett honom spela tidigare.
Nu har jag gjort det och jag fullkomligt älskade vad jag såg.
Palacios var matchens monster.
Han åt upp gräs, chilenare och boll i samma tugga.
Han fräste runt på centralt fält och var ett sånt där ankare, en sån där härförare som jag beundrar på djupet.
Än är det lång tid kvar, än kan jag få fler favoriter.
Men jag är redan nöjd.
Med Johanna Frändén och Wilson Palacios kan jag leva länge.