Lovets 8 mäktigaste händelser.
Nu är lovet slut och det tyder besöksstatisken på att ni förstått.
Självklart måste jag ge er något matigt om lovet eftersom ni inte fick kontinuerlig uppdatering.
Bilder är bra och såna ska ni få inom kort, men text behövs också och det ska ni få nu.
Lite svårt att sammanfatta 23 dagar med rättvisa, men jag ska göra ett försök genom att lista de åtta händelser som berörde mig mest.
Nu blir detta ett inlägg som är sådär långt som bara inlägg i en blogg skriven av mig kan vara.
Jag vet att många mår skit när det blir såhär långt, men ni behöver faktiskt inte läsa allt.
Kolla de fetstilade punkterna och läs dom som verkar intressantast, till exempel.
Har ni riktigt svårt att läsa kan ni ju vänta på bildvarianten som kommer senare i veckan.
8. Terrorattacken mot gymmet
Första helgen hemma på flera månader och mer uppspelt än på flera månader. Skojade och ståjade och skrålade, vilket fick Quimmen att rulla igång en kamera, vilket triggade mig ännu mer. Det slutade med att jag ofrivilligt följde i kusin Lådas fotspår och kraschade ett av Uddevallas företagsfönster. För några år sedan dök han in i Dressman, för några veckor sedan dök jag in i ett gym.
7. Uncle Molles hot av mobilfyllo
Något oerhört, oerhört märkligt hände mig på annandag jul. Jag vaknade upp med fyra missade samtal från okänt nummer och lika många röstmeddelanden från okänd mansröst. Det var hot och snack om smällar och uppgörelser, svordomar och aggressivitet. Efter att jag vaknat ringde främlingen ytterligare 20-25 gånger och jag svarade varje gång. Första tio gångerna skrek jag bara "douaaahh" och la på. Sedan turades vi om att svara, julfestdeltagarna hos Farmor. Det slutade med att Uncle Molle gav mobilfyllot sin egen medicin med orden "Jag ska bara ta två groggar, sen kommer jag och slår dig ur sandalerna". Så sjukt, så sjukt.
6. Borås brudars avgudning av Skandalocz
Efter nyår tillbringade jag fem dagar i Borås utkant Borgstena med pappa Maxan och sonen Ulrik. Det var en stekig tillvaro med två mästerliga stekare. Under lovets sista lördag beslöt Ulrik och jag oss för att ta sista festchansen utanför Smålands gränser på ett långt tag och samtidigt ta revansch för det misslyckade nyårsfirandet. Sagt och gjort, vi grundade med kortspel och Robinson, sen dominerade vi Knalleland. Vi har dominerat tidigare, men i en stad där man inte har något namn måste man kliva in med hela kroppen på dansgolvet. Vi klev upp på scenen för att showa, hångla, dansa och sjunga. Brudarna var exhalterade över vår uppenbarelse och applåderade och tjöt. Dom avgudade oss till och med. Det var väldigt fräckt. Man kände sig som en rockstjärna. Jag insåg att detta var en försmak av vad som komma skall i framtiden då Ulrik och jag bildar den fruktade artistduon Skandalocz.
5. Asets intag av min tappade mat
Jag tappade mat på golvet. Tog upp maten och la den på mitt underlägg. En liten stund senare sträckte sig en av de två människor här i världen som jag känner verkligt hat inför, för att greppa en salladsskål, och tog i samma svepande rörelse med sig min tappade mat till sin plats vid bordskanten. Hade det varit någon annan, godare människa, hade jag naturligtvis sagt som det var, att jag tappat den maten på golvet och att den inte borde ätas. Men när det var Aset så försökte jag bara dölja mitt enorma flin när han stoppade in skiten i käften. Det var helt underbart att se.
4. Nyårskaoset
Vi hade som så många gånger förr noll planering inför ett högtidsfirande. Det slutade med att goe, goe Lööw bjöd in till festlighet i sin lägenhet. Vi hade mysigt och skojigt fram till tolv, då det som ska vara klimax var ett äkta antiklimax. Nån form av sexuell aktivitet upptäcktes av andra än de sexuella aktivisterna och resten är historia. Nästa nyår har vi bara kul och sparar sexet till nån annan dag. Eller så knullar vi bara allihop, helt enkelt.
3. Pullis söndersågning av våra knäveck
Att Rulle Pullis Fullsson är en extrem karaktär, det vet alla som känner honom och som känner mig och som har följt mitt bloggande liv. Ofta gör han mig och andra människor glada. Ibland leder hans extremism till att jag och andra människor blir ledsna. På nyårsdagen blev vi ledsna på Pullis. Vi, Låda, Ulrik och jag, tog för givet att vi skulle kunna få kompensationssova hos honom efter att ha blivit lovade men lurade natten innan då Pullis på sitt egendomliga vis bara gick upp i rök. Men icke. Med orden "Jag vill inte att dom ska va här men dom säger att dom ska va det ändå" fick han oss att känna en viss obekvämlighet. Vi packade våra väskor och tog nästa buss från Unneröd. En sorglig men gripande sorti.
2. Annandagstumultet
Kusintrion grundade gott i Hökedalen och tog en buss till Uddevalla. Låda inledde på Agassis, brorsan och jag drog till Tureborg för att festa med gänget. Vi hade mycket trevligt och vi hade en mycket trevlig taxiresa ner till stan, men därefter övergick trevligheterna i otrevligheter. En kille som hade ett jättefult ansikte visade sig vara en genomäcklig människa. Helt oprovocerat kom han rusande mot oss på Kungsgatan. Han verkade ha siktat in sig på Låda, Quimmen gick emellan och fick fem slag i ansiktet i ett tumult som gick extremt fort. Jag höll tillbaka Qm och försökte lugna honom. När det verkade som att han lugnat sig satte han fart för att löpa efter Den Fule och hämnas. Med mina hala finskor sprang jag efter så gott jag kunde nerför Kilbäcksgatan. Han stannade upp när han närmat sig Den Fult och jag hann ikapp. Den Fule stog provocerande mitt i gatan strax ovanför krogen Harrys, Qm kokade och hade en aldrig tidigare skådad blodtörst i blicken. Även jag var kraftigt förbannad på Den Fule och var även jävligt besviken på mig själv för att jag drog i Qm istället för att smacka tillbaka när slagen kom. Den Fule såg påtagligt rädd ut och utan sina kompisar och mot en blodtörstande Qm och en kraftigt förbannad mig var hans chanser 0 mot 100. Detta fick mig att till slut släppa Qm och öppna för hämnd. Qm stack fram till honom, tryckte upp honom mot en bil och sedan ner i snön. Innan Qm hann "behandla" Den Fule ordentligt så kom tre harrysvakter springande. Jag bad dem hålla kvar Den Fule och sen ringde jag polisen. Eftersom mortensvakterna som såg ursprungsmisshandeln visade sig vara fega svin och eftersom harrysvakterna bara såg offret sittandes ovanpå den verklige gärningsmannen kommer inte polisanmälan ge någonting. Man kan bara hoppas att livet sårar den människan djupt.
1. Olsson i tårar
Hand i hand med min livspassion för skrivandet går mitt driv för ett öppnande av mannens känsloliv. En svensk man får bara visa känslor när han kör bil och när han tittar på fotboll. Det hämmandet är inget annat än hemskt. Eftersom min pappa har varit frånvarande och inte har varit frånvarande har mitt naturliga förslag till mansförebild blivit den som min Farmor valt att ha vid sin sida, nämligen Olsson. Jag älskar Olsson, men Olsson och jag kan aldrig komma varandra riktigt nära för vi är så himla skilda som människotyper. Olsson är urtypen för en grottbrottarman och jag är en riktig mysmjukis. Han har aldrig lyckats få mig att bli en sån som honom och han har aldrig blivit en riktig förebild utan mer ett avskräckande exempel för inlåsning av känslor. Exempelvis har jag aldrig sett Olsson fälla en tår och det är väl väldigt anmärkningsvärt efter snart 25 år tillsammans. Inte förrän onsdagen den 23;e december 2009 hade jag sett Olsson falla i tårar. Jag fick se det och trots att de tårar som inte är glädjetårar är väldigt ledsamma blev jag innerligt genomlycklig. Framför mig visade sig manssläktet i sin hårdaste gestalt i sin mjukaste framtoning. Det var ett verkligt vackert moment i mitt liv och jag ska aldrig någonsin glömma det. Det är faktiskt bland det bästa jag har varit med om.
2000+1= Äntligen 2010.
Jag hade ont i mina handleder i helgen, riktig värk som jag aldrig tidigare haft.
Man har ju hört talas om sms-tumme, men nu var det alltså tal om sms-handleder.
Det har sin naturliga förklaring i att jag under lovet slagit personligt rekord i sms;ande, 2000 stycken på tre veckor.
Skolstarten kom oerhört lägligt nu eftersom att jag i och med den inte behöver sms;a speciellt mycket längre utan kan återgå till vanlig dos.
2000 sms på tre veckor.
Och sniffande på ett parfymerat byxben.
Klart som fan att det är skönt att vara tillbaka.
17:39:14, 2010-01-08.
En man var bättre än alla andra.
Kanske kommer sig uppspeltheten av hans enorma storhet, kanske kommer den sig av att insikten är så färsk.
Han började försiktigt i januari med att hålla sig i bakgrunden som den okända gästen på lagfesten hos Twinsen efter Älvcupen.
Intrycket av honom var lika blekt som mitt ansikte när jag vaknade dagen därpå.
Det fortsatte under sommaren med en silly season där han var kryptisk kring en övergång till DLHEG och offentliggjorde samtidigt att han ansåg sig vara en blandning mellan Youri Djorkaeff och Gareth Southgate.
Intrycket av honom hade sått sitt första intressefrö inom mig.
DLHEG hade ingen plats för en spelare som önskar sig söndagsteknik, men han dök upp dagen efter guldfesten i Chivus bakissoffa.
Han satt och gaggade overkligt mycket gojja om 60-talet och "Näbben".
Intrycket av honom förvreds och förvirrade, vilket fick mig och Ulrik att gå runt i Småland under ett helt halvår och filosofera om honom.
Det slutade på årets sista dag då mannen förutom att chocka med en torsdagsteknik som definitivt påminde mer om Djorkaeff än Southgate, även bjöd på sig själv och sin lägenhet på ett aldrig tidigare skådat sätt.
Mycket mer kan sägas om denna myshetens riddare, men jag nöjer mig.
Jag måste bara säga hans namn.
Och det är inget randomnamn som Karlsson eller Andersson, det är ett namn you got to Lööw.
plötsligt fick jag en funktion
händer det
den som kallar sig mamma
inser att du
har en funktion
har en verkan hon inte besitter
tackar dig
visar en skymt av kärlek
du väjer undan
går vidare
bara visar kärleken
att du finns
att du är kärlek
går vidare
Drömstart på lovet.
Imorgon är det en vecka sedan jag packade mitt pick och stack hem i förtid.
Det var ett rätt och riktigt beslut och jag har haft en underbar start på min rehabilitering.
Onsdag-Fredag var jag hemma och bara umgicks och mös och kollade på tv med Farmor, Olsson och Fajsi.
Jag fick precis den mjuka landning och den sorts luft jag var i stort behov av.
Lördag var det "Fest på Tureborg", så att säga.
Midda, Quimmen, Rulle, Solskjaer, Natalie och jag lämnade Alkiskrokens svärd och spray för att spela Med andra ord och låtsas slicka fitta, via en terrorattack mot ett gym och en klassisk taxiresa med Gun-Britt.
Jag brukar vara relativt duktig och ölbalanserad hemma i Småland, men hemma i Bohuslän slog jag till med vodka(skyller på att jag inte pallade bära med mig alltför mycket på bussen från Ed).
Vi ska inte vara dumma mot mig och kalla det för snefylla för jag hade inga svarta ögon, jag var bara lite småvild helt enkelt, men kul hade vi.
Söndag var jag såklart välförtjänt bakfull, men efter omständigheterna var det en mycket bra dag ändå med uppvaknande i Kohagen och transport till Unneröd där det blev grabbmys.
Rulles nya lya är fräsch och stekig och han har inte tagit med sig en enda av flugorna från Västerås.
Vi såg på fotboll och åt pizza och utöver det fick jag ta välbehövliga diskussioner om värderingar.
Först tog jag ett mjukt(och bra) samtal med Rulle, sen ett krasst(och bra) med Skörsten och sen ett till mjukt(och bra) med Rulle.
Efter det såg jag nyktrare på mitt dilemma och mådde bättre.
Det var en alldeles underbar kväll i det lilla och jag kände verkligen vad riktiga vänner betyder, vad det var jag flydde till när jag inte fick luft.
Måndag kom Morsan och hämtade mig, första gången jag träffade henne på ett och ett halvt år, väldigt sjukt men inte alls onaturligt i den verklighet vi lever i.
Trots allt har inte kvinnan som födde mig glömt vad jag tycker om för mat så hon dukade fram tacos.
Maten smakade bra, i övrigt hängde jag på syskonens rum.
Först kollade vi i skolkataloger, sen kollade vi filmer, sen lyssnade vi på musik och busade och skrattade.
Det blev mycket sent.
Tisdag är det idag och jag var inte pigg vid väckning kvart i åtta imorse, men ska man julhandla så ska man.
Syrran och jag drog till Göteborg för traditionsenlig shopping, brorsan ville hänga med, men detta är en sak mellan storebror och lillasyster.
Bufflade runt i Femman kors och tvärs och upp och ner i ett gäng timmar.
Kändisspottade Erik Blixt och komikern Per från Parlamentet och Myggan på kanal 5, träffade även Kivan som hade det tungt i greenpeacevärvandet.
Till att börja med gick jag bara lös på saker till mig själv.
2 böcker, Bodil Malmstens Kom och hälsa på mig om tusen år och en bok om skrivande.
2 stickade tröjor.
1 ostickad tröja.
1 skjorta.
Jag hoppade ut och in i affärer och blev mer och mer frustrerad över att inget vettigt fanns till dem jag tänkt ge julklappar.
När huvudet hängde som lägst och benen värkte som värst löste det sig äntligen.
Som vanligt körde jag samma race till gänget Morsan-Farsan-Uncle Molle, det blev så kallade badbomber och badskum och badoljor från dofttemplet Lush i Kompassen, vilket för övrigt är Påsättningens gamla arbetsplats.
Till Olsson köpte jag en nazibok, som jag gör varje jul.
Antingen får han en bok om Hitler som person eller om nazismen i stort eller om andra världskriget i stort.
Den här gången får han en om andra världskriget i stort, men jag börjar undra om det är så nyttigt att mata ondskan med pistoler.
Till Farmor har jag köpt örhängen, fina silverbrickor som hänger på rad.
Hoppas hon gillar dem, tror de kommer passa henne, men man vet aldrig, hon har en svår smak och det är alltid viktigast att Farmor blir nöjd med sin klapp.
Utöver detta har jag två specialklappar som jag inte köpte idag, som jag ska ge till två andra.
Kan inte berätta om dessa eftersom mottagarna läser bloggen, men den ena ska få stöldgods jag nyligen stulit och den andra ska få en julklapp som jag själv fick förra året, oanvänd men ändå.
Onsdag är det imorgon och då ska Morsan skjutsa mig till stan, ska med Olsson och Fajsi till veterinären för grabben har kissat massa blod och kalvat, sen åker vi hem och packar in paket och såna saker.
Torsdag är julafton.
Vad som händer på jul och därefter vet ingen, men starten lovar gott, det har varit en mycket bra start.
11:14:27, 2009-12-16
Gråten, luften, cigaretterna.
Jag tog gråten sådär lite lätt i håret och bara ryckte till så den skulle fatta att jag visste att den fanns där, så att den skulle se att jag ser den, så att den ska hålla sig i skinnet ett tag.
Den verkliga tömningen får jag väl ta hemma på det hökedalska köksgolvet, det brukar bli så.
När jag gråtit behövde jag luft, jag har varit i omedelbart behov av just luft väldigt ofta på senare tid.
Hade hittat en cigarett under elementet som jag kunde leva på till macken.
Där köpte jag skogsbärsvatten och vingummi och marlboro menthol.
Jag hade inga solbrillor på mig nu heller, men en plan hade jag, om jag skulle träffa någon av kassagrabbarna jag är tjenis med, att säga att slitenhet, glansiga ögon och rosslig röst berodde på bakfylla.
En av kassagrabbarna var där, Högerbacken, men jag behövde aldrig försvara mitt tillstånd.
Ni kan se mig vanka under gatlyktorna här fler kvällar om ni tittar ut mellan elva och ett.
Jag går sakta, jag går mitt i vägen.
Jag går mot vinden för att få röken i ansiktet för att förnedra mig.
Ingen går bakom mig och ingen går framför mig.
Man kan säga att jag går ensam.
AC och Calle VS. Halvarsson och Abrahamsson.
Jag har många gånger tänkt att tala ut om henne och henne och mig, men det har inte blivit av, jag har inte känt att jag haft det rejäla grepp som jag tycker krävs för att göra en rättvis omfamning.
Det har jag då inte heller idag, men jag ska nämna något kort ändå.
Förutom de två skrivarlärare vi har på skolan har vi även några mentorer som är fördelade på oss sju i klassen.
Min mentor, eller chef som jag kallar henne, heter AC och bor i Stockholm där hon är skrivarcoach, författare, psykolog eller terapeut eller nåt sånt och säkert massa mer bra grejer.
Vi mejlar nån gång i veckan, jag skeppar över ett romankapitel och hon skeppar tillbaka en respons på det jag skrivit.
Men vi har fått en så fin kontakt och jag har fått ett sånt förtroende för henne så jag skeppar ibland iväg andra saker, eftersom hon är så skicklig med människor(psykolog eller terapeut eller nåt sånt) så ger hon väldigt tänkvärda synpunkter på det mesta jag vill ha synpunkter på.
Det kan handla om brudbekymmer, det kan handla om skrivkramp, tvivel på mig själv eller vadsomhelst.
Kanske är det fulfräckt att belasta henne med min privata skit när hon egentligen bara får en struntsumma för att responsa skönlitterära texter, men hon tackar alltid vänligt vad jag än skickar och sänder givande saker tillbaka så jag fortsätter så länge det går.
I fredags när jag mådde skit och skrev ett inlägg här på bloggen om detta fick jag vips för mig att kopiera inlägget och skicka det till AC.
Utan förklaring av något slag skickade jag exakt den text jag bloggat.
Tillbaka skrev hon, förutom att hon var på väg till nån helgkurs och inte kunde ge något ordentligt svar förrän i början på nästa vecka, följande: "Hm, Calle. Tack för att du delar med dig av det här. Jag vet inte om det är Halvarsson(för er vetskap så är det alltså mitt romanjag) eller Abrahamssons ord, men spelar det någon roll?"
På detta replikerade jag: "Tack för att du tackar för den skit jag häver in i dig. Vems ord det är vet jag inte, jag har inte kraft nog att separera Halvarsson och Abrahamsson, lek att det är den du vill."
Vad jag vill komma fram till är att det är ett helvete att bolla med ett jag i sina självbiografiska texter.
Ett jag som officiellt ska behandlas som något annat än mig själv och självbiografiska texter som officiellt bara ska vara inspirerade av mitt verkliga liv och inte alls rent självbiografiska.
Lägg därtill att texterna skrivs av mig, jag som inte vet vem mig är, vem jag är.
Snurrigt, sa Bill.
Surrigt, sa Bull.
Calle? 
Halvarsson? 
Abrahamsson?Killen och Gumman.
Jag väntade samtal från Farsan.
Han hade ringt utan framgång och sms;at med en fråga om när jag hade telefontid.
Ring imorgon mellan ett och tre, svarade jag.
Ulrik frågade mig på lunchen om jag skulle gå och ta en sleep.
Då svarade jag "nej, farsan ska ringa och jag måste svara, har inte pratat med killen sen i somras".
"Haha, killen, sjukt att kalla sin farsa för killen" sa Ulrik då.
Och jag tänkte inte på det själv när jag sa det, men i den stunden insåg även jag det vrickade.
Att inte ha pratat med sin pappa på nästan ett halvår säger väldigt mycket om en svårt skadad relation, att sonen kallar pappan för "killen" säger kanske ännu mer.
Senare samma dag pratade jag med Farmor i telefon, under överhörande från Ulrik.
Samtalet avslutades med att jag sa "Ha det bra nu, Gumman".
Även denna gång påtalade Ulrik tilltalet - det är inte många som kallar sin Farmor för Gumman.
Detta föll sig lika naturligt som att kalla Farsan för "killen", men när Ulrik belyste så kunde jag inte annat än hålla med.
Farmor är min goa Gumma och det är lika unikt som självklart för mig.
Killen och syrran. 
Jag och Gumman.
Pojkarna vägrade bli män.
Det gick dåligt för mammas pojkar, dom tänkte med sina kukar.
Synd att de inte vet vad som är bäst för dem, mammorna försökte tala vett i dem, men det hjälpte inte.
Jag sätter tio kronor på att minst två av dem tar en ångerfylld kontakt med den tjej de tidigare ratat.
Vinnare: 
Förlorare: 
Dags för mammas pojkar att få fitta.
Dags att jag brukar allvar.
Mammas pojkar har sin grande finale ikväll.
Såhär vill jag att det slutar:
Winner: 
Loser: Winner: 
Loser: Winner: 
Loser: Hunkarnas ohlalala slutar med röda kort.
Crickan Ronaldo sparkar in en fotboll från två meter i öppet mål och blir helt tossig.
Han firar målet som om han avgjort en svampcupsfinal för fyraåringar.
Extasen är som den vid en en stor final och idiotin att ta av sig sin tröja när man får en varning för det är på en fyraårig pojkes nivå.
Jag har alltid gillat honom, men det är hatkärlek för jag blundar inte för hans egoistiska äckliga strandraggarstil.
När han den vita madridtröjan rycks av och han blottar sin bringa säger Fnissan ohlalala.
Då irriterar han mig ännu mer, när han får en sån reaktion från kvinnosläktet för sitt otillåtna tilltag.
Jag irriterar mig själv när jag kommer fram till att jag också skulle ha skeppat av mig tröjan om jag hade haft en sån kropp och en sån publik.
Det är klart att det är värt att stärka sitt värde i kvinnoögonen för en liten ostskiva i handen på nån gammal gubbe med svarta kläder och visselpipa.
Jag irriteras intensivt i några sekunder innan tv-bilden visar en ännu dummare aktion från Crickan, han gör en eftersläng, sparkar ner en motståndare bakifrån och får en till ostskiva som blir till ett rött utvisningskort.
Det är inte värt det längre, det är inte värt att inte få spela mer för att få lite ohlalala om sig.
De så kallade hunkarna förlorar alltid till slut i en rättvis värld, så måste det bara vara.
Ohlalala.
Fredagspucken.
henrik säger:
är d elungna pucken ikväll för kapten?
Jean-Pierre Papin säger:
det vore bäst och så var också tanken. men det finns damer och herrar som vill annorlunda. jag är nyvaken efter en powernap och öppnade just kvällens första pilsner. det blir inte den lugna pucken ikväll. men det blir heller inte den vildaste av puckar. jag ska bara glida längs isen. titta på dom andra. titta på janne i båset. titta på honken i målet.
Cykel-Calle på förstasidan!
Men i tisdags hände det mig när jag steg in i en tobaksaffär i stan och såg Cykel-Calle på Expressens framsida.
Jag köpte tidningen och fick veta att Calle heter Carl Wachtmeister och att han numera bor i Uppsala, i skogen.
Jag träffade Cykel-Calle sommaren 06 när jag var på semester på Gotland med Skörsten och Låda, C-C trampade runt på ön den sommaren.
Minns honom väl, han körde hem Skörsten och mig från krogen till campingen, Låda var försvunnen och ramlade in i tältet senare på natten.
Han var trevlig, alla på vägen hem var tjenis med honom, han var glad, verkade inte hemlös.
Hoppas ni lyder artikelns råd och dyker in på facebook och pungar upp en peng så killen får tak över huvudet, det är han värd.
Egentagen bild.1 December= Julkalender och snöstormsglob!
Han har semester från sitt norska jobb och stannar här en längre tid.
Det är mysigt att ha sin bästa kusin hos sig, även om det är småtrångt i mitt lilla internatrum.
För att få det ännu mysigare och ännu trängre köpte jag idag en julkalender och en snöstormsglob med en jultomte i.
Dessa två saker ska köpas den första december varje år, en chokladkalender och en julpyntargrej.
Jag är inte mycket för att hetsa inför julen, men det är ett måste, att ha en kalender och ett pynt.
Nu är det jul i mitt rum.
Är lite pirrig inför att öppna första luckan, har inte gjort det än.
Nu sitter jag i datasalen och ska skriva ett nytt kapitel i min bok, sen ska jag gå hem till min hemmaman Låda och se vad som finns i lucka nummer ett.
Visst är det lite kul med jul, visst är det lite det.
Det fanns flera kalendrar att välja mellan, valet föll på den med High school musical.
Julpyntet var lättare att välja, snöstormsgloben var både billigast och väckte mest minnen från mitt barndomsrum, minns att jag tyckte det var så fräckt att det började snöa när jag skakade globen. I barndomen hade jag den på mitt skrivbord, nu har jag den i fönstret, bland Falunskylten och pepparkakorna. Den bor bra där.
Den är här nu, Underhållningen.
Bilden är tagen i Gläntan i fredags.
Den visar det vi länge väntat på, den visar en liten del av det som nu finns på Sörängen.
Jag talar om det vi i folkhögskolemun kallar Underhållningen.
Det tog längre tid i Nässjö än vad det gjorde i Molkom och i Sala, ett tag var jag förbryllad över det långa förspelet, men visst lossnade det till slut, visst kom den.
Den kommer alltid till folkhögskolorna, Underhållningen.
När den kommit stannar den.
Den stannar och skiftar färg, fram och tillbaka skiftar den mellan gamla och nya färger.
Ibland är den riktigt stygg.
Alltid är den vacker.
Underhållningen.
Sicket jävla snack.
Jag varken vill eller ens kan låta er gå ovetandes från denna gaffling, därför bjuds ni:
Hon: Massa killar avstår från att snacka med mig för dom tror att vi är ihop.
Jag: Aha, åhh fan.
Men är vi det då?
Ihop?
Ja, är vi tillsammans?
Det vet jag inte, du får göra vad du vill.
Men vadå bryr inte du dig ens om vad jag gör eller?
Vi är fria så ser vi hur det blir.
Men jag kan få ligga med en jävla massa så då kan jag skita i dig.
Gör vad du vill.
Då kan jag skita i dig då, så behöver jag inte tänka på dig mer.
Nej visst.
Idiot.
Vi säger godnatt med den kommentaren - Idiot säger vi - sen säger vi godnatt. Godnatt.
Osannolik kvintett i rum 15 på Lindängen!
Det var ett osannolikt gäng, en oväntad kvintett.
Vi hade det bra och jag tycker det var väldigt härligt att ha fyra så fina människor i mitt rum.
Brownie och Mysan, Hjalmar och Låda.
Mitt rums viktiga punkter.
Jag har inte visat er hur jag bor, förutom en gång när det var helt tomt och en gång när golvytan var söndertrasad av en handgranat.
Det är dags att jag visar er hur jag inrett.
Ett internatrum är ganska litet så det är inte jättemycket att laborera med, men jag tänkte visa er de tre viktigaste punkterna i mitt rum.
1. Leinuzhörnan.
I det hörn där sängen står har jag saker som har med fotbollsspelaren David Leinar och mitt fotbollslag David Leinar har en gangster att göra. Dels är det matchtröjan som jag spelade i under senaste cupen med laget, dels är det en affisch som Quimmen gjort till mig med Leinuz, mufflonfår och passande text, dels är det guldmedaljen från Rikets Änglar 2009 som hänger i sänglampan. Detta får mig att tänka på livets goda - vänner och fotboll, bättre plats att ha sin sovplats på kan inte jag tänka mig.
2. Solbrillssamlingen.
Alla som känner mig och alla som följer mig som bloggare vet vad mina solbrillor betyder för mig.
Förutom solbrillor så älskar jag även böcker, därför var det ett krig att fördela platserna i bokhyllan. Böckerna fick två hyllor, solbrillorna fick tre. Det är till brillhyllan jag går när jag är ledsen och vill bli glad. Det är brillorna mina gäster först går fram till när de kommer in i mitt rum. Solbrillssamlingen är liksom mitt boendes hjärta.
3. Uddevallaskylten.
Jag har lånat några tågskyltar av SJ för jag tycker dom är så festliga, dessa skyltar. Den viktigaste av mina tågskyltar är självklart uddevallaskylten. Uddevalla är min födelsestad och jag kommer aldrig ifrån att min rot är oföränderligt nedgjuten i statyn på Kungstorget. När man reser och flyttar runt så mycket som jag gör i mitt liv kan det vara lätt att snurra till det i bikupan och glömma bort var ens ursprung bor. Mitt ursprung bor i Uddevalla, det talar den här skylten om för mig. Skylten är placerad ovanför dörren och viskar Uddevalla till mig varje gång jag lämnar hemmet för att ta mig ut på skolområdet med smålänningar, skåningar, göteborgare och stockholmare. Skylten är till för att skapa ordning i röran.
