Humor eller vad ska man kalla det?
Han trivs nåt in i helvete.
Flexa tycker att Nässjö är ett trevligt ställe.
Jag vet inte vad jag tycker om det.
Trodde han kom hit för min skull.
Och trodde även att det var mig tjejerna skulle visa uppskattning denna helg.
25.
Calle, 25 år.
Sykt.
Känner mig som, ja, 22.
Och flera av varandra oberoende har på senare tid gissat på att jag är 21, av någon anledning.
För några år sedan var det skämmigt att bli antagen för yngre än vad man var, men nu har den gränsen passerats, nu blir jag bara glad när folk tycker jag ser ut som 21 istället för 25.
Det kommer inte vara hela livet, om några år tror ingen att jag är 21 längre, när jag är 27 kanske det gissas på 35, det gäller att njuta medan man fortfarande är ungdomlig.
Och beteendemässigt är jag nog 17 på många sätt.
I huvudet har jag alltid varit 40, på gott och ont.
Fotbollsmässigt blev jag sedd som en talang i somras när jag lirade boll med ett gäng ungar på Hisingen.
En pojke sa att jag var bra och tyckte jag skulle börja spela i lag.
Det kanske inte sa någonting, men jag tog det som en stor komlimang, han hade ju inte sagt så till sin farsas kompis direkt.
Eller det kanske han hade.
Gårdagen var inte mycket till födelsedag.
Jag ägnade mer tid åt skolarbete än jag gjort någon annan enskild dag sen jag kom hit i höstas.
Från det att jag gick upp klockan tio skrev jag till lunch, från lunch till klockan åtta arbetade Ulrik och jag på vårt filmprojekt.
Sen varvade jag ner med Gums, först fick jag dagens enda present(bild efter helgen), sen såg vi på tv, sen gick vi hem och "la oss".
Det var en bra dag, men det var inte en dag då det märktes att jag fyllde 25 år speciellt mycket, sen är inte jag den som vill ha uppståndelse i form av sång i matsalen eller liknande heller så stillsamheten tilltalade.
Idag blir det mindre stillsamhet och mer märkbart firande.
Ulrik och jag har gemensam födelsedagsfest i Gläntan.
Vi har bjudit in vänner och familj hemifrån, först hade vi 130 pers på inbjudningslistan, sen slutade det med ett femtontal inbjudna och idag står vi här med fyra jatack.
Folk har andra saker inbokade, vissa har inte råd och några kanske inte ens har lust, sen väger väl det faktum att ingen av de inbjudna bor inom tjugo mils radie, in i sammanhanget.
Men Ulriks syrra Lena, mina syskon Mia och Flex, samt Ulriks polare tillika min polare/kusin/nästan bror John-John Låda är inga man skojar bort.
Hade varit så himla kul att sammanföra mina mammasyskon med mina pappasyskon, händer iiinte ofta, senast det hände rejält var på min konfirmation för tio år sedan.
Oflax att Aggan skulle ta risspruta i eftermiddag och att dom andra två behandlas som bebisar.
Menmen, nu får jag se till att ta vara på dom jag har här, så säger alltid fotbollstränare när någon spelare blivit såld - han är inte här nu så vi kan inte lägga energi på honom, nu kör vi på dom vi har i truppen.
Vad gäller festen ser jag fram emot den med skräckblandad förtjusning.
Från början var jag ultrataggad, men framför allt 91;an på rektorsexpeditionen har dragit ner laddningen.
Starksprit är inte tillåtet, vilket gör vår trolltryck mindre magisk, gäster utifrån är nätt och jämnt tillåtna vilket för att Flex inte får knäcka några biljardköer mot Hjalmars nacke utan hålla låg profil och man får inte vara glad innanför skolans område vilket gör att vi måste ha kalaset ute i skogen.
Allvarligt talat ser jag mest faror nu, vill nästan få spektaklet överstökat och kunna andas ut imorgon för att inget "hände".
Det är en destruktiv inställning.
Förhoppningsvis lyckas jag vända den under dagen.
Om inte annat får jag väl skicka i mig lite starksprit, för att få fason på min karaktär.
Eller så löser det sig självt när mina gäster anländer, ska bli gott att få hit tre människor som jag älskar djupt, bättre present kan jag inte få.
Långt inlägg.
Flummigt och osammanhängande och nästan innehållslöst.
Åldersnåjja får jag snacka om nån annan gång, nu är jag bara i chock på den fronten.
Festen får jag snacka om när den varit.
Jag är nyvaken och förvirrad och ska till datasalen om några minuter för att fortsätta filmjobbet med Dalar, sen ska jag storstäda rummet, åka till stan och storhandla och möta upp den första gästen innan förberedelserna börjar.
Det är mycket nu.
Trevlig helg!
Långhelgen.
Helgen som gick var extra lång eftersom Sättningen, Frodo och Ulrik hittade på att den skulle börja på torsdag istället för fredag.
Det började vid halv åtta med att vi grabbar körde två pökerlir med samma fina resultat för min del.
Sen anlände kvartettens kvinna en timma senare och då var det slut på spel och dobbel.
Först satt vi en liten stund i Ulriks rum, sen satt vi en lång stund i mitt rum och sist och längst satt vi en lång stund i Gläntan.
Det mest spännande var sista hänget som varade till halv fem på morgonen, där satt vi och var sjukligt ärliga med varandra.
Jag har inte kunnat släppa torsdagsnattens sanningar än, jag tror det kommer dröja en lång tid innan jag gör det.
På fredagen var det ost- och vinkväll i Björkängen, men eftersom lördagen var bowlingkväll så var jag förståndig nog att avstå denna aftons huvudaktivitet.
Istället valde jag det stillsammare alternativet att se på film med Wikipedia i Gläntisch istället.
Normalt sett är inte jag nån filmkille, men den här gången var jag faktiskt riktigt sugen och jag blev definitivt inte besviken, The departed med Jack Nicholson, Leonardo DiCaprio, Matt Damon, Mark Wahlberg och Martin Sheen var hur bra som helst.
Lördagen började med några bärs till årets första svenska tävlingsmatch på tv, AIK-IFK Göteborg i Supercupfinalen.
Det blev 1-0, men det gjorde ingenting.
Sen surrade jag och Ulrik en stund på mitt rum innan det var dags för bulle till bowlingen där vi lirade tillsammans med Lolito, Rabarber, Schlippovi, Samson, Hersch och Muse.
Det gick väldigt bra för mig, jag vann, bowlingbilder kommer i separat inlägg.
Sen åkte vi hem, Hersch och jag spelade biljard samtidigt som Davve, Lennartsson, Sättningen och Ulrik spelade tv-spel.
Slutligen avrundade Sättningen och jag på mitt rum, jag skulle bjuda på nattmacka fast hon ville bara äta äpple, men det var trevligt ändå.
På helgens sista dag gick jag med Schlippovi och Ulrik till stan, det var solsken och uppfriskande luft.
I stan skildes vi från Schlippo för att dra till en gulingrestaurang och äta gemensam födelsedagsmiddag, en väldigt välsmakande sådan.
När jag kom hem väntade jag in min enormt efterlängtade Gums som hade varit hos sin syster i Linköping hela helgen.
Slutet var gott och allting var gott.
Torsdag - Fredag - Lördag - Söndag
Oblodig skalle men blodig skjorta.
Denna bild togs igår, alltså på dagen en vecka efter den förra bilden som färskt visade min blodiga skalle.
Redan i onsdags var jag snudd på helt fysiskt återställd.
Du har bra hud, sa Hersch häromdagen, med ett tonläge som sa "jag var plastikkirurg när jag var ung hemma i Irak så jag vet vad jag pratar om".
Tänkte mig att jag skulle sitta på samma plats och ha samma vinkel på huvudet som på förra bilden, för att få en till en maxad jämförelse.
Förra gången tittade jag inte i kameran, antagligen för att jag skämdes, och det såg inte alls onaturligt eller dumt ut.
Den här gången visar på en tonårsattityd som säger att jag anser mig för tuff för att bemöta en kameralins med blicken.
Och så har jag smiskat i för mycket sliskigt i håret.
Men det är inte det viktiga, det viktiga är att man ser på bilden att jag lever.
Man visste inte om jag skulle överleva dom svåra skadorna som visades på bilden för en vecka sedan, menar jag.
Solbrillor, tågskyltar och nakna män.
Om en vecka fyller jag år och detta föranleder att jag för frågor om vad som önskar i födelsedagspresent.
På det har jag tre svar.
Solglasögon med personlighet.
Tågskyltar helst inte Stockholm Göteborg Västerås Varberg Falun Mora Uddevalla eller Sala.
Män nakna.
En av dom som frågat är min lillasyster Mia och nu börjar jag bli väldigt orolig att hon tagit mig på orden och tänker ta med sig en naken man inslagen i en låda, när hon ska fira mig nästa helg här på skolan.
Jag skämtar inte alltså, jag tror verkligen det, att hon kommer ta med en man eller en killkompis eller något och klä av honom mellan Jönköping och Nässjö och låta mig öppna ett paket med denna snubbe i, på tågstationen.
Hennes senaste sms säger mig det iallafall.
"det var solglasögon tågskyltar och nakna män va?"
"bra. du kommer få en överraskning vill ja lova. du har sagt då å då får du det"
"du får d du vill ha. iaf två av tre"
"ska bli superkul att se dig öppna paketen"
Jag känner mig oroväckande övertygad om att två av tre inte innebär att jag får ett par brills och en skylt utan mer troligt en naken snubbe med brills på.
Jessjess, spännande blir det iallafall, kan inte klaga när jag sagt att det är så jag vill ha det.
Solbrillor - Tågskylt - Naken man - Lillasyster Mia
Kändisspotting.
Kändisspottade tre storstjärnor när jag var i väst: Först såg vi Idol-Jesper som kom sist i Idol 2008 och blev mer känd som Anna Bergendahls uppvaktare än sin sång(på Nils Ericsson-terminalen i Skötet), sen såg vi Robinson-Simon som bad att få bli utröstad för att han fick ett myggbet(på mackedonkan i vår gemensamma födelsestad), sist men inte minst såg vi fotbollsproffset Etchu Tabe som var tillbaka i stan för att dra ner en sista uddevallatrosa innan han drog hem till Finland för att äta muminbiff(på Kungsgatan).
Ryggradslösa människor. Levande döda.
Ibland har vi matgäster, det nämnde jag aldrig.
För ett tag sedan hade vi matgäster som fick nöja sig med min pepsiflaska för vi hade tom kyl, men eftersom dom var barfota tog dom även med sig Mysans och Hjalmars skor på vägen ut.
Inatt var han/hon/dom här igen och eftersom vi hade lov förra veckan var jag i stan och storhandlade i onsdags så tajmingen var snygg och bytet bättre än förra gången.
Eller vad sägs om fyra färdigrätter, en stor flaska skogsbärsloka, två billypizzor, en jordgubbskräm, fyra piggelin, fyra päronsplitt, tre sandwich, tre nogger, tre 88;an(jag fick för mig att det är bättre att köpa glass än chips och godis som annars så jag köpte ett stort paket), en norrlands guld och ett paket ostskivor. Av mig. Sen vet jag inte vad dom tog av andra, men Rektorn sa iallafall att Mysan blivit av med två pizzor och en cider.
Gästerna måste varit helt utsvultna när dom kom och mycket, mycket nöjda nöjda när dom gick.
När det hände första gången trodde jag att det bara var nån av de uteliggare som skolan haft hemsökning av tidigare, som ramlat förbi och tagit vad de kommit över.
Denna gången säger något mig att det inte är någon utifrån utan någon inifrån.
Jag säger som Per Elofsson efter att två ryssar flugit fram i skogen på skidsprinten och krossat världseliten: Jag har inga bevis för något, men jag har en dålig känsla i magen.
Låg vaken inatt och lyssnade på musik och surfade, hörde ett jävla russlande ute i köket(som ligger vägg i vägg med min säng). Borde kanske ha gått ut och kollat vad som försiggick, men de asiatiska utbytesstudenterna har tömt risgrytor många nätter så jag antog att allt var som vanligt.
Det bökades och lät visserligen mer än vanligt, där på småtimmarna, vilket är anmärkningsvärt, det naturliga om man är på stöldturné bör vara att hålla så låg profil som möjligt, men dessa djur iakttog en helt annat taktik.
Jag höll på att explodera när jag kom upp idag och möttes av ett tomt kylskåp.
Man känner sig så jävla frustrerad, förbannad och framför allt maktlös.
Vad kan man göra för att förebygga, liksom, inte fan kan jag ha osten under huvudkudden.
Vi kan sköta låsning av ytterdörren, det förbättrades efter förra intrånget, men snön har ställt till problem med stängningen och om det är nån internatare så hjälper det inte för alla kommer in i alla hus(vilket rektorn inte trodde när jag informerade honom om det idag).
När jag hör någon härja i köket nästa gång, vad ska jag göra då. Första tanken var att beväpna mig med kökskniven på rummet, men om jag möter en påtänd galning i köket kan jag väl inte hugga ihjäl honom.
Jag blir ledsen och bedrövad också, det är så jävla tråkigt att leva i en värld där det går omkring medmänniskor som inte har någon ryggrad.
Undrar hur man mår när man äter någon annans mat som någon den personen har köpt för sina pengar, kan man njuta av den smaken och den mättnadskänslan.
Att man kan sakna respekt för andra människor, som inte står en nära, är väl en sak, men att befinna sig i så total avsaknad av respekt gentemot den som står en allra närmast - en själv - det är för mig ofattbart.
Utan självrespekt är man en levande död.
Andra frågor är varför bara mitt boende är utsatt. Och ifall det är en slump att det var torsdagnatt båda gångerna.
Nån jävla form av rapport.
Mina kära dårar. Ni gjorde som jag sa, hoppade in här hejvilt trots att jag deklarerat min bortavaro. Dårar, dårar.
Kom tillbaka till verkligheten(overkligheten(?)) vid halv tolv nu ikväll.
Skulle egentligen kommit i söndags, hade biljett bokad och allt.
Och efter det skulle jag egentligen ha åkt i måndags.
Och jag skulle ha varit framme kvart i åtta ikväll egentligen.
Och egentligen skulle jag inte ha blivit ifrånåkt av det tåg som lovade att vänta på mig när jag reste åt andra hållet för en vecka sen.
Och egentligen skulle jag ha åkt från Uddevalla till Ed i lördags istället för i söndags.
Men nej, jag ska inte säga att fenomenet snö är Djävulens fyllespya och att SJ can go fuck themselves, det vore att slå in två öppna dörrar.
Nässjö Taxi är iallafall bra grejer.
Först fanns det ingen plats i nån bil till mig, men sen fick jag åka med ändå.
Först skulle jag betala min resa, men sen fick jag åka gratis.
Jag lever i en stark tro att livet tar betalt, ibland blir det snett men då sparas insatserna i en rullpott för prisutdelning blir det alltid förr eller senare, alla får det de betalar för och gör sig förtjänta av.
Exempelvis får jag som betalar frånåkning och inställda resor och grovsa förseningar betalning när jag kommer fram till mitt hus i mörka kalla kvällen, jag får stoppa tillbaka mitt mastercard i innerfickan för "nu är det så mycket annat inslaget här".
Var tvungen att äta och duscha och byta kläder och känna harmonin lukta mig i nacken och lyssna på LÅTEN när jag kom.
Sen ville jag se dom jag saknat.
Men då skulle dom bli sedda av John Blund.
Så den viljan fick förskjutas.
Då ramlade jag in på pökern och hade lika charmig kukotur som jag hade innan lovet.
Nu satt jag här i sängen mellan pökerförlust och blogginlägg och funderade på hur jag skulle bli harmonisk igen när pökersaldot slagit mig på käften och livet tagit för mycket betalt igen.
Just det, AC.
Chefen skulle mejla respons i förra veckoslutet, var det sagt.
Spänd som alltid på hennes ord om mina ord, om det skulle vara negativa tongångar hade jag inte haft något trumfkort att spela ut mot livet, det hade bara varit att dra en klubba i huvudet och somna.
Men som tur var så mötte jag positiva vindar: Starka texter du skickar Calle - bilden av Robert Halvarsson växer fram - det finns något respektfullt i hur du hanterar det hela, samtidigt som det är väldigt blottande - jag hoppas verkligen han får ett lyckligt liv, jag tycker att han är värd det - Fan, Calle. Jag blir ledsen. Men det är bra. Man ska göra sina läsare berörda.
Jag fick råg i ryggen och en stärkt tro på min förmåga som författare är värd mer än några sketna Sit&Go´s.
Nu är jag jättetrött och hade inte behövt dra en klubba i huvudet för att somna.
Men jag vet inte om jag ska sova nu ändå.
Det är så vanskligt, denna avvägning jag står inför.
Såhär är det med mitt disponerande av tid:
Nu 04.00-20.45 Fri tid där ett skrivpass ska läggas in.
20.45-22.35 Ganska viktig fotboll, Chelsea-Inter.
01.30-04.00 Mycket viktig hockey, OS-kvartsfinal, Kanada-Ryssland.
06.00-08.30 LivsviktigDödsviktig hockey, OS-kvartsfinal, Sverige-Slovakien.
08.30-14.30 Lektioner.
Den stora svåra frågan är alltså när jag ska sova kommande ett och ett halvt dygnet.
Somnar jag nu så kommer jag vara ett levande lik på torsdagens lektioner.
Håller jag mig vaken nu och istället sover nära inpå tv-sport-tittandet, kommer jag vara tvungen att hålla ögonlocken öppna med Nokomos rispinnar och inte vara kapabel att skriva en enda bokstav eller göra annan nytta överhuvudtaget.
Hörde jag nån säga I-landsproblem?
Nu har jag skrivit ett långt inlägg om det ena och det andra, men inget om lovet.
Jaja, nåt ska jag väl ha och skriva om kommande dagarna också.
Djävulens fyllespya - Mycket viktigt - Redskap för vakenhållande
Stopp i röret sen lov och OS sen rörtömning.
Först: Tack söta Millis för att du bryr dig om mitt mående. Antar att fler av er gör det, fastän ni inte skriver det. Faktum är att jag mår bra, decembers snödepp är ett minne blott.
Sen: Ni har sinnesrubbat dålig tajming i ert bloggkollande. Fler besöker bloggen när jag inte skrivit på en vecka än när jag har mitt vanliga dagliga flöde. Sinnesrubbat, sa Bull.
Sen: Har haft för mycket att blogga om nu när jag inte bloggat. Sådär så det stockar sig med mynt i ett rör och man kommer inte åt de nedersta för att det ligger andra ämnen ovanpå. Därför har jag slagit bakut och inte skrivit alls istället för att beta av dem. Och nu är det spörtlov och hemresa till hökarnas dal där vi inte har nymodernigheter som internet. Så ni får vänta en vecka till på att jag ska tömma röret. Men gå in här varje dag ändå, gör det. Flera gånger om dagen, gör det.
Hoppas du, Millis(en vacker dag, jag lovar), och ni andra mår gott och ser livets fina sidor nu när solen snart lyser starkare än konsums ångestfyllda neonskylt. Och hoppas att Sverige vinner jävla massa medaljer i OS.
Puss.
De utslagna förlorarnas vinnarvinter.
Den här tv-säsongen har vi på allvar fått tillbaka dokusåporna och ingen är gladare än jag för det.
Men jag kunde varit ännu gladare.
Om rätt personer vunnit.
Att fel personer stått som segrare har varit genomgående för varenda jäkla programserie.
Se själva:
Robinsonäcklet - Bondens tatuerade fru - Den bleke idolen - Paradisets största glidare
Och det värsta av allt - dom är slut - vilken ljuspunkt ska man se i livet nu?
Tom pung och snabba cash.
Jag lever också.
Har varit på bio i Jönkan ikväll.
Snabba Cash.
Jävligt bra.
Annat än Avatar och sånt skräp ungdomarna ser nuförtiden.
Det krävs en förändrad syn på vad som är bra film bland folk idag.
Vi kan inte bara se massa splash och hocuspocus från USA, vi måste lyfta blicken och se något som kräver lite mer av oss som kulturmänniskor.
På tal om kultur så ska jag spela curling imorgon, det har jag inte gjort på flera år.
Godnatt.
Stackars Fajsis pungkulor.
Om inte jag bloggar på ett tag så är det för att min hund är död.
Han ska in på dubbeloperation om några timmar, dels plocka bort pungkulorna och dels ta bort en blodfyllnad han fått intill urinröret.
Det är säkert inget livshotande, men Farmor säger att det är det, att Fajsi kan dö och om Fajsi dör kommer nog inte jag vara intresserad av internet på några dagar.
Fan, plocka bort kulorna kan inte vara kul, särskilt inte när man inte är beredd på det.
Sjukt att sövas utan att vara beredd på det och sen, som moset på klubban, vakna utan pungkulor.
Det viktigaste är att han vaknar iallafall.
Men det är tur att man inte är hund.
Listdags.
Regeln är att man bara får svara med ett ord per fråga.
1. Var är din mobiltelefon? Nattduksbordet.
2. Var är din andra hälft? Ofunnen.
3. Ditt hår? Nyduschat.
4. Det bästa du vet? Helhet.
5. Din dröm inatt? Nej.
6. Din dröm/ditt mål? Författarframgångar.
7. Rummet du är i? Migpräglat.
8. Din hobby? Spört.
9. Din skräck? Farmorsdöd.
10. Var vill du vara om 6 år? Augustprisutdelningen.
11. Vart var du igår kväll? Datasalsfilmjobb.
12. Vad är du inte? Opålitlig.
13. En sak du önskar dig? Lottovinst.
14. Var du växte upp? Tureborg.
15. Det sista du gjorde? Låste.
16. Dina kläder? Randiga.
17. Din TV? Globaltvn.
18. Ditt/dina husdjur? Fajsi.
19. Din dator? Låretliggandes.
20. Ditt humör? Måndagsyr.
21. Saknar någon? Ja.
22. Din bil? Framtidstvåfyrtio.
23. Något du inte har på dig? Cocacolamössan.
24. Favoritaffär? Bolis.
25. Din sommar? Guldfest.
26. Älskar någon? Överlevnadsmåste.
27. Favoritfärg? Svart.
28. När skrattade du senast? Lunchen.
29. När grät du senast? Filmhelgen.
Var jag vill vara om sex år - En sak jag önskar mig - Var jag växte upp - Min bil
Varberg - Check
En ny skylt i samlingen, den får bo i fönstret mot skogen och Hasselängen.
I fönstret mot världen och verkligheten bor Falun.
Uddevalla bor ovanför dörren.
Tre skyltar är lagom när man bor i en enrummare.
Eftersom Skrapan är den jag känner som bor närmast Varberg passar det bra att hon får visa er skylten.
Lillasyster hälsade på i min värld.
Syrran Mia följde med mig hit och stannade en helg i Småland.
Tajmingen var inte så bra, men det kunde inte hjälpas.
Var ändå väldigt kul att ha ett syskon på besök i mitt internatliv.
Förutom att Jonuff bar ut några flyttlådor från Tärna samt såg Självbildsshowen så har jag aldrig haft ett syskon hos mig på nån av skolorna.
Mia är väldigt social och framåt så hon klarade sig gallant på Sörängen, satt i Gläntan och gaggade i timtal med folk som aldrig ens jag snackar med.
Om man får tro henne var det inte sista gången hon kom hit, förhoppningsvis ska hon uppvakta storebror på födelsedagen i vår.
Jag har alltid haft en förkärlek till att sammanföra olika världar.
Det var härligt att sammanföra syrran med skolskylten.
Det var härligare att sammanföra syrran med Fnissan och Påsättningen. Dåren i mitten har hon träffat tidigare.
Lovat från lovet.
Morsan - Tvillingarna Flexnes och Mia
Uncle Molle och hans söner Låda och Jappax - Farmor och Faster - Fajsi och Olssons fot
Pappas pojkar: Jonuff, Aggan, jag, Betsson och liggande Kevin.
Nyårsfotboll i Ljungskile - Pullis, Midda och Solskjaer - Nyårskaos och Quimmen - Chivu, Låda och Ulrik
Jag, Midda och Aggan - Quimmen och Aggan - Quimmen och Aggan
Häng med!
Låt cyberspace ta dig med på vår underbara resa...
Tankar...
1000 grodor för att nappa en drömprins i England ? Helt fantastisk !
Då bodde var 1.000.000 grodor i Sverige, för att äntligen möta sin drömprins....Heheheheeeeee...
Jo, Jag tycker att Svenskar är barnslig utseende fixerat än dem kan levererat i sängkanten verklighet och om hur deras partner ska var i helhet ! Synd att Dem tänker inte längre än deras näsa.. (Hon ska var smal, med feta mormor tuttar, framgångsrik och gilla sex jämt, en Pamela Anderson Typ ) Heheheheeeeeeee..
Hallô, Swwwwedeeeeennnn, Be realistical than dreamers !
Den som sätter höga krav på sig själv, blir oftast bortspelat, till nästa offer !
Lejonhanen som äger pingisbordet.
Till vår stora glädje upptäckte vi att även Sörängens folkhögskola var utrustat med ett pingisbord och här i Nässjö har vi spelat extremt, extremt mycket pingis.
Under lovet har det av förklarliga skäl inte blivit en enda pingisboll slagen så man var spelsugen, men osäker på formen när man steg in i gympasalen igår.
Det visade sig inte finnas någon anledning till oro och såhär i efterhand fattar jag inte varför jag var osäker.
Min spelstil behöver inte mjukas igång eller vara i flow för att göra sig rättvisa, jag har ett stabilt grundspel utan utsvävningar och detta är jag trygg med när som helst.
Idag stod pojkarna på rad och efter att ha sopat rent(3-0 i set) med både Hjalmar(låg under med 0-6 i andra set, men vann sen elva raka bollar och tog setet med 11-6) och Ulrik bad Kriss om en match med orden "Calle är som en lejonhane som alla vill mäta sig med".
Om jag är lejonhanen är Kriss uppvaktarlejonet som försöker snärja min lejonhona, men som hur han än gör alltid får gå och lägga sig vid stora berget med svansen mellan benen.
3-0 av bara farten där med.
Slutligen kom den lättaste av utmanarna, det egyptiska minilejonet Samson, som jag slog med samma siffror som jag slagit alla andra med och dagen stämplades ut med 12-0 i bagaget.
Under hösten var det ingen som vann en femsetare mot mig.
Men några enstaka set förlorade jag mot slutet, därför är det skönt att börja på ny kula.
Lejonhanen har inte förlorat ett enda set 2010.
Mumma.
Wang Liqin - Vladimir Samsonov - Ma Lin - Ma Long
