Hunkarnas ohlalala slutar med röda kort.
Vid global-tv;n hänger jag med Låda och Fnissan, vi ser på Fotbollskanalen Europa.
Crickan Ronaldo sparkar in en fotboll från två meter i öppet mål och blir helt tossig.
Han firar målet som om han avgjort en svampcupsfinal för fyraåringar.
Extasen är som den vid en en stor final och idiotin att ta av sig sin tröja när man får en varning för det är på en fyraårig pojkes nivå.
Jag har alltid gillat honom, men det är hatkärlek för jag blundar inte för hans egoistiska äckliga strandraggarstil.
När han den vita madridtröjan rycks av och han blottar sin bringa säger Fnissan ohlalala.
Då irriterar han mig ännu mer, när han får en sån reaktion från kvinnosläktet för sitt otillåtna tilltag.
Jag irriterar mig själv när jag kommer fram till att jag också skulle ha skeppat av mig tröjan om jag hade haft en sån kropp och en sån publik.
Det är klart att det är värt att stärka sitt värde i kvinnoögonen för en liten ostskiva i handen på nån gammal gubbe med svarta kläder och visselpipa.
Jag irriteras intensivt i några sekunder innan tv-bilden visar en ännu dummare aktion från Crickan, han gör en eftersläng, sparkar ner en motståndare bakifrån och får en till ostskiva som blir till ett rött utvisningskort.
Det är inte värt det längre, det är inte värt att inte få spela mer för att få lite ohlalala om sig.
De så kallade hunkarna förlorar alltid till slut i en rättvis värld, så måste det bara vara.
Ohlalala.
Crickan Ronaldo sparkar in en fotboll från två meter i öppet mål och blir helt tossig.
Han firar målet som om han avgjort en svampcupsfinal för fyraåringar.
Extasen är som den vid en en stor final och idiotin att ta av sig sin tröja när man får en varning för det är på en fyraårig pojkes nivå.
Jag har alltid gillat honom, men det är hatkärlek för jag blundar inte för hans egoistiska äckliga strandraggarstil.
När han den vita madridtröjan rycks av och han blottar sin bringa säger Fnissan ohlalala.
Då irriterar han mig ännu mer, när han får en sån reaktion från kvinnosläktet för sitt otillåtna tilltag.
Jag irriterar mig själv när jag kommer fram till att jag också skulle ha skeppat av mig tröjan om jag hade haft en sån kropp och en sån publik.
Det är klart att det är värt att stärka sitt värde i kvinnoögonen för en liten ostskiva i handen på nån gammal gubbe med svarta kläder och visselpipa.
Jag irriteras intensivt i några sekunder innan tv-bilden visar en ännu dummare aktion från Crickan, han gör en eftersläng, sparkar ner en motståndare bakifrån och får en till ostskiva som blir till ett rött utvisningskort.
Det är inte värt det längre, det är inte värt att inte få spela mer för att få lite ohlalala om sig.
De så kallade hunkarna förlorar alltid till slut i en rättvis värld, så måste det bara vara.
Ohlalala.
Kommentarer
Trackback
