AC och Calle VS. Halvarsson och Abrahamsson.
Jag har många gånger tänkt att tala ut om henne och henne och mig, men det har inte blivit av, jag har inte känt att jag haft det rejäla grepp som jag tycker krävs för att göra en rättvis omfamning.
Det har jag då inte heller idag, men jag ska nämna något kort ändå.
Förutom de två skrivarlärare vi har på skolan har vi även några mentorer som är fördelade på oss sju i klassen.
Min mentor, eller chef som jag kallar henne, heter AC och bor i Stockholm där hon är skrivarcoach, författare, psykolog eller terapeut eller nåt sånt och säkert massa mer bra grejer.
Vi mejlar nån gång i veckan, jag skeppar över ett romankapitel och hon skeppar tillbaka en respons på det jag skrivit.
Men vi har fått en så fin kontakt och jag har fått ett sånt förtroende för henne så jag skeppar ibland iväg andra saker, eftersom hon är så skicklig med människor(psykolog eller terapeut eller nåt sånt) så ger hon väldigt tänkvärda synpunkter på det mesta jag vill ha synpunkter på.
Det kan handla om brudbekymmer, det kan handla om skrivkramp, tvivel på mig själv eller vadsomhelst.
Kanske är det fulfräckt att belasta henne med min privata skit när hon egentligen bara får en struntsumma för att responsa skönlitterära texter, men hon tackar alltid vänligt vad jag än skickar och sänder givande saker tillbaka så jag fortsätter så länge det går.
I fredags när jag mådde skit och skrev ett inlägg här på bloggen om detta fick jag vips för mig att kopiera inlägget och skicka det till AC.
Utan förklaring av något slag skickade jag exakt den text jag bloggat.
Tillbaka skrev hon, förutom att hon var på väg till nån helgkurs och inte kunde ge något ordentligt svar förrän i början på nästa vecka, följande: "Hm, Calle. Tack för att du delar med dig av det här. Jag vet inte om det är Halvarsson(för er vetskap så är det alltså mitt romanjag) eller Abrahamssons ord, men spelar det någon roll?"
På detta replikerade jag: "Tack för att du tackar för den skit jag häver in i dig. Vems ord det är vet jag inte, jag har inte kraft nog att separera Halvarsson och Abrahamsson, lek att det är den du vill."
Vad jag vill komma fram till är att det är ett helvete att bolla med ett jag i sina självbiografiska texter.
Ett jag som officiellt ska behandlas som något annat än mig själv och självbiografiska texter som officiellt bara ska vara inspirerade av mitt verkliga liv och inte alls rent självbiografiska.
Lägg därtill att texterna skrivs av mig, jag som inte vet vem mig är, vem jag är.
Snurrigt, sa Bill.
Surrigt, sa Bull.
Calle? 
Halvarsson? 
Abrahamsson?Det här var jävligt bra skrivet, jävligt naket, så som livet är! Puss!
Jag tackar så jättemycket. Kände mig naken när jag skrev, skönt att få bekräftat att det är då det blir bäst. Puss!
Tjenare Calle. Jag drog öronen åt mig å detta inläggs vägnar då efternamnet lät bekant.
Det är mäktigt att du håller på och skriver på en roman. Jag får önska all lycka i ditt projekt. Du har ju ordets gåva, det vet jag som ju studerade tillsammans med dig. Bra också att du har en sådan klippa till skrivarmentor. Sådana människor ska man vårda.
Må gott!
Tjina, Robocop.
Stort att du läser min blogg, även om du bara gör det när ditt namn nämns. :)
Mitt romanjag bär ditt namn, hoppas du inte misstycker, älskar ditt namn och använder det bara av kärlek.
Tack som fan för komplimangen, men jag skriver med all säkerhet bättre nu än vad jag gjorde för fyra år sedan. :)
Hoppas du har det göttis du med.
Synd och skam att man inte träffats...
