Kändisköpen på Statoil.
Som jag nämnt flera gånger tidigare har vi en dygnet runt-öppen statoilmack alldeles runt hörnet intill internatet.
Det är väldigt förmånligt att ha det så, hade jag önskat i Molkom när Preem stängde 21 och i Sala där det inte fanns många mackar så långt ögonen kunde nå och benen kunde gå.
Eftersom Dalar och jag har varit där sjuhelvetes massa gånger och eftersom vi är två sympatiska killar har vi fått fin kontakt med två ur personalen där borta.
Det handlar om den alltid leende och lättsamme Bagarn samt flegmatikern Högerbacken.
Inatt var vi där och tog en matbit under samtal med Högerbacken.
Det kom in en kund som var farligt lik sångaren Nick Borgen, men troligtvis var det ändå inte han.
Detta fick mig att fråga vilka kändisar Högerbacken haft på besök tidigare.
Tommy Salo är väl den kändaste, sa han då.
Vi skrattade och frågade vad han köpte, svaret var vatten.
Nån mer?
Magnus Samuelsson, han köpte tio coca-cola.
Nån mer?
Mojje har varit här, hela gamla idoljuryn kom i limousin och Christer Sjögren har varit här.
Högerbacken mindes inte vad dessa köpt, men gick in på kontoret för att kolla i gemensamma almanackan som personalen brukar skriva upp kändisar och kändisköp i.
Tyvärr hittade han inte den.
Men nu vet jag hur jag ska mäta min framgång som författare.
Den dag då personalen på bensinmackarna skriver upp vad jag handlar, då har jag gjort mig ett namn.
Sitter här med benen i kors.
Ett tecken jag lagt märke till med mig själv, som jag inte vet huruvida det har med ålder, trygghet eller homosexualitet att göra.
Benen i kors.
Under mina första tjugofyra år la jag inte benen i kors en enda gång på naturlig väg.
Sen ungefär ett år tillbaka gör jag det ofta, på senare tid till och med dagligen.
Jag tänker inte på att jag gör det, men när jag gjort det tänker jag alltid på att jag gjort det.
Det är väldigt skönt, men ser inte alls manligt ut.
Fast med tanke på att den stora benenikorskillen inte är nån femininare än grottbrottaren Olsson så kanske det inte är så mycket att hispa över, trots allt.
Och med tanke på att jag fått visa legitimation när jag lämnat in tipskuponger med 18-årsgräns både på Avenyn och i Nässjö senaste månaden, känns det bra att jag är en benenikorsare, för jag förknippar det med mognad.
2008-2010 1-2.
Förra veckan var också en blek bloggvecka, den gången berodde det i första hand på tidningsmakande, denna veckan beror det på allt annat.
Skrev för nån månad sedan att den här skolan samlade tärnapoäng, att Nässjö började mäta sig med det händelserika livet i Sala.
Men då var det en bit kvar.
Nu har det hänt sjuhelvetes massa sjuka saker här.
För två år sedan var det Snusan som skakade världen, nu har jag stått för det mesta av showen på egen hand.
Jag trodde aldrig jag skulle skriva detta och mena det, men nu har Sörängen gått om Tärna.
Inte i form av påverkan på mig, det tror jag inte.
Jag är inte den känslomässiga vulkan nu som jag var då.
Men boken om det här livet blir bättre än boken om det förra livet, om jag vågar skriva den.
Det bästa är att inte de som varit en del av den känner till de andra delarna.
Det läskigaste är att inte ens jag vet hur det slutar.
Jag trodde inte att nån var kapabel att skapa fetare rubriker än den här tjejen.
Nu vet jag att den här killen är kapabel. Jag vet inte vad jag ska tycka om det.Jag hatar djuret i mig.
Den lilla slynan Carola.
Igår föddes Carola Abrahamsson, en riktig bitch som ständigt har ett koppel av uppvaktare runt sig.
Jag kommer definitivt spara denna outfit och iklä mig rollen som Carola fler gånger i mitt liv.
Jag är fullt medveten om att både dessa bilder och denna text kan komma att användas emot mig, men jag har faktiskt alltid gillat tanken på mig själv som tjej, velat klä ut mig till kvinna.
Vet inte om det klassas som en sjukdom, men isåfall är det ändå bara en i raden.
Vad som väcks i min kropp när jag får vara Carola kan jag inte sätta fingret på, men det är väldigt härligt.
Shopping och telefunken.
Min bror Flexa och min kompis Midda var på Willys och handlade äppeljuice och ringde till personalen på interntelefonen.
Det tyckte jag var värt att dokumentera.
Finns en kung finns en drottning.
Att BaginboxDavve är kung på den här skolan är bestämt och bokfört, men alla vet inte vem drottningen är.
Drottningen är Global-Sandra som kom till tyskfesten med världshistoriens mest glamourösa smycke.
Har man örhängen med Clemens Konrad på är man drottningen, det är inget jag behöver vidareutveckla.
När Kungen tog kronan från "Kungen".
Att en liten låtsaskrona på en killes huvud kan attrahera tjejer så till den milda grad, det trodde jag inte innan jag upplevde det på den här skolan.
Första gången var på halloweenmaskeraden i höstas, då Schlippovi var utklädd till King Arthur och fick brudarna att flänga efter honom hela kvällen på ett, för flockdjuren, närmast självförnedrande sätt.
Efter detta har han i sättningsgänget gått under namnet "Kungen" sedan den dagen, något som stört mig.
Jag gillar Schlippovi, inte minst för att han la en miniburgare utanför min dörr när jag låg dödsbakis i min säng idag, men det är ingen kille någon ska kalla för kung, det är det inte.
Någon vi ska kalla för kung såg ut som en sådan igår under den tyska comebackfesten för den ståtlige Clemens Konrad som varit i Ecuador under vinterhalvåret.
Vet inte hur BaginboxDavve fick in sin kungakrona i det tyska temat, men det bryr jag mig inte alls om.
Vad jag bryr mig om är att tjejerna hängde och klängde på honom på ett lika uppseendeväckande sätt som var fallet för Schlippo för ett halvår sedan.
Davve njöt i fulla drag och han är utan tvekan värd det, han är det verkliga konungaämnet på Sörängen.
Så nu är den gamla kungen avsatt.
Bara en kan vara kung.
Kungen är Kung Davve.
Hur man vet att man är lycklig.
Jag är ganska skojfrisk, jag brukar skoja och skratta en hel del.
Men att skratta och att fyra av ett riktigt hjärtligt leende, det är inte samma sak.
Att inte försöka le, att försöka hålla tillbaka ett leende men misslyckas, att ett leende lyckas skina igenom, det är lyckans mest definitiva uppenbarelse.
Idag har jag och min klass varit i Göteborg på konstmuseum bakom Poseidons rumpa.
Jag är ingen människa som gillar museum, men för första gången hade jag inte tråkigt.
Det var spännande att se skelett som juckade mot ägg och en naken kvinna som rullade in sig i mjöl och jord.
Hela dagen har faktiskt varit riktigt bra.
Det bästa med dagen var när Dalar och jag fick fotas tillsammans med vår estetlärare Magasinet.
Magasinet är nog den mysigaste kvinna jag mött i hela mitt liv, man kan säga att hon är damernas svar på männens Janne.
Var så himla uppspelt inför att fotas med henne och när jag nu i efterhand ser på bilden vi tog med henne ser jag mig själv med ett löjligt glatt leende.
Jag ser oförställt lycklig ut.
Det finns inte mycket som gör mig så glad som att se mig själv oförställt lycklig.
Jag blir rent av lycklig, av det också.
Jösses vilken positiv kedjereaktion.
Två gubbar blir gubbigare.
Tomas Tranströmer fyller 79 år idag. Grattis till den första poet jag såg uppträda live.
Thomas Abrahamsson fyller 50 år idag. Grattis till min pappa.
Detta med kondomerna.
Dom som håller på och skvätter kondomer runt sig på skolans område ska sluta med det.
Vi kan inte ha det såhär längre.
Hemma på Höglandet.
Det här är den första platsen av de olika jag bott på under mitt vuxna liv, där jag känt mig hemma.
Jag bor inte i Ed nu, jag bor i Nässjö.
Men inte så länge till, bara sju veckor, och det bidrar också till att det är göttigt att vara här så mycket som möjligt.
Tre av lovdagarna spenderade jag med mina grabbar i Uddevalla och det var en strålande avvägd disponering av dessa.
En festkväll, en pokerkväll och en svampcupskväll - bättre än så blir det inte.
Var först lite könrad känsla i magen att se några man inte sett på länge och som man varit halvt på kant med sen dess, men det ordnade sig på bästa sätt.
Det gick snabbt att hitta tillbaka till gamla fina tider, den ena kanten pratade jag ut om små saker och ting med, den andra kanten behövde inte pratas med.
Festen var härlig, men det kändes som att man levde i en dröm, blir så skumt att festa med dom jag alltid festat med, när jag inte gjort det på länge, när jag festar med andra figurer vecka ut och vecka in, blir som en resa in i sitt förflutna.
Moset på festens klubba var naturligtvis besöket hos Janne och hans familj.
Janne är moset på alla fester och återigen fick man den stora äran att stiga in i hans palats, dricka av hans öl och beundra hans kropp, det kallar jag påsklov det.
Pökern var trevlig, men utgången var ett skämt.
Lillebror Flexa spelade organiserad texas för första gången i sitt liv, vilket märktes tydligt, men ändå slutade med att han efter att ha slagit ut alla andra i tur och ordning, stod som segrare med pengaluntan bredvid flinet.
Svampcupstittandet hos Pullis var gott, det var en jävligt bra match mellan Manchester United och Bayern München.
Jag brydde mig inte om utgången, men både Midda och Pullis är unitedfans, så stämningen var inte på topp när Arjen Robben smiskat in en wollat och plockat hem en tysk seger.
Resten av tiden var jag hemma i Hökedalen, det vill säga fyra dagar.
Som vanligt var jag lite inåtvänd och svår första dagarna, vet inte varför jag alltid är sån när jag kommer hem, kanske jetlag.
Men mot slutet mjukade jag upp mig och Farmor och jag hade ett par klassiska sittauppesenanattenochsnackalivet-kvällar.
Första kvällen var en sån där blytung som händer en gång i halvåret då jag öppnar spjällen och blottar en skärva av mitt svarta inre liv.
Farmor blev som alltid bestört och bedrövad, men efter att jag klargjort att det inte var några nyheter eller någon form av rop på hjälp, lugnade hon sig några hekto.
Det kändes gott att snacka, det brukar göra det, men andra gånger har jag legat på köksgolvet och grinat, nu höll jag mig både på benen och tårfri, vilket var smärtfriare.
Andra kvällen pratade vi mer om livet i smått, mer om det yttre livet, relationer och uppdukade smörgåsbord, det var nyttigt det snacket också.
Jag älskar det viktiga och ärliga samtalet, jag lever för det, det är det samtalet som räknas och det går ett sånt på en miljon vädersnack, det inser jag mer och mer för varje gång.
Sen slängde Olsson och jag ett öga på A-Team, något vi inte gjort sen vi bodde på Tureborg för femton år sedan, då la han sig alltid på vardagsrumsmattan efter middagen, och jag satte mig i den röda utnötta fåtöljen, och vi såg på B.A och grabbarna, nu gjorde vi något liknande och det kallas nostalgi.
Janne - Flexa - Robben - A-Team
Bloggout på grund av påsklov.
Sen ska jag åka hem till min familj och ge dom påskägg för att jag älskar dom.
Det finns inget internet där jag älskar så bloggen har påsklov.
När jag kommer tillbaka till höglandet ska jag både blogga och sätta ett bestående avtryck under min sista tid här.
Hej så länge.
Affischtävling och hårigt självförtroende.
Det är poesifestival på våran skola varje sommar och uppdraget att göra affischen ges till den elev som visar sig bäst på det.
Tävlingen avgjordes idag och jag fick via andrahandsinformation veta att nån kass vann, men det skiter jag i för jag har min egen vinnare.
Den är så stilren och originell och genialisk. Att man kunde blunda för den vid prisutdelningen är ett dåligt skämt.
För övrigt är min hårlängd alldeles perfekt just nu, tycker jag och andra.
Tidigare har jag fått utstå mycket trackningar för mitt hår, men nu är det andra tongångar, jag får komplimanger för´t.
Detta tillsammans med att jag själv är nöjd med det, att jag vet hur jag ska lägga det och vilka produkter jag inte ska ha i, har givit mig ett hårsjälvförtroende.
Det är gott att ha hårsjälvförtroende, speciellt när man inte haft det innan.
Satan vad stark jag är just nu!
Flög in här nu för att berätta det.
För att berätta att jag är lite lycklig för tillfället.
För att jag oftast avbildar känslor som är ledsamma annars, drar iväg ett inlägg när jag sitter och pissar ner mig liksom.
Därför kan det vara gött med lite snygga vindar när det finns såna.
Jag har varit på ett en timme långt möte med min klassföreståndare Bommen.
Jag har alltid haft den största respekt för henne, men vi har liksom aldrig suttit ner på tu man hand, och nu när vi gjort det har jag inte direkt mindre respekt för henne.
Att hon troligtvis ska sluta nu när jag slutar är inget annat än en stor förlust för den här skolan, hon är oersättlig.
Jag ska inte säga vad som sades på detta möte, men vi betade av en hel del, både låga och höga saker och allt kändes så jävla renande.
Annars känner jag mig nästan bara ren när jag skrivit.
Ytterst sällan går jag ifrån en sittning med en levande människa och känner att jag har sagt allt jag velat säga och fått höra allt jag velat höra.
Nu kände jag det och jag är så hel som människa som jag kan vara, för stunden.
Fy fan vad jag mår bra.
Nu ska jag gå till stan i det fina vädret.
Helt själv ska jag gå och flina och flina och kanske fira med en liten, liten cigarett.
Och ringa Farmor måste jag göra, för att dela min glädje, ingen blir så glad för någon annans skull som Farmor blir för min.
Smålands svar.
WannabeOlsson och FejkFajsi.
Dokumenterat dum.
Nu pratar jag inte om såna som man "inte går ihop med för att alla inte kan gilla alla" utan om såna som rent objektivt är jättedumma i sina huvuden.
Jag skulle kunna skriva mycket mer, och det har jag också gjort på annat håll, men detta får räcka för nu i detta forum.
Vill bara tala om för hela världen att jag upptäckt ett dumhuvud, jag vill så att säga dokumentera dumheten.
Och nej, jag upptäckte inte huvudet idag utan för länge sen, men jag vill inte döma ut folk i första taget, fast nu har det gått väldigt många tag och hoppet om friskhet och godhet är dött.
Bowlingbilder.
Två bowlinglir inom en vecka, med olika folk.
Först full med skolfolk, då var jag grym.
Sen nykter med familjefolk, då var jag inte lika bra, vilket kan tyckas könrad.
Barberar´n - Samson - Muse - Hersch
Schlippovi - Dalar - Mig - Lolito
Bror - Kusin - Syster
Ska jag skaffa råtta?
Min kompis Skrapan kom hem från stan med en råtta i en låda häromdagen.
Först tyckte jag det verkade osmakligt.
Men sen när Blåbär, som hon heter, tassade bort till mig i globalsoffan, smalt jag.
Hon är jättesöt och mysig att ha svassande från axel till tå och tillbaka, när man ligger och tittar på tv.
Nu vill jag också ha en råtta.
Eller två råttor.
För dom är flockdjur, säger Skrapan, och om inte jag kan sällskapa med min råtta hela dagarna måste jag ge den ett sällskap i form av en råttkompis.
Så nu överväger jag starkt att köpa två råttor, tjejråttor för Skrapan säger att råttkillarna luktar jättedåligt från sina pungar.
Men jag vet inte än om jag är en bra råttägare, därför ska jag få vara råttvakt åt Blåbär i helgen när Skrapan åker hem till sin bondgård i Halmstad.
Vem har gjort vad?
Om ni vill kan ni fylla i era svar i kommentarfältet så rättar jag dom åt er.
Svarsalternativen är:
A:Ulrik B:Calle C:Ingen D:Båda.
Frågorna är:
1 Vem har sagt ”fan vad ful du är” rakt i ansiktet på en polis i tjänst?
2 Vem har fått en grogg hälld i skon av tv4-stjärnan David Hellenius?
3 Vem har spelat bort mer än 40.000:- på roulette på mindre än en timme?
4 Vem har levt med en lemurmask i papp framför ansiktet två dygn i sträck?
5 Vem har tjuvat Abdullahs(mannen på festaffischen, se blogginlägg från åttonde mars)matkasse?
6 Vem har lagt ut sin kropp till seriös försäljning på porrsajt?
7 Vem har brutit sig in i en lastbil i Farsta och övernattat i hytten?
8 Vem har haft kioskförsäljning i elevskåpet under gymnasietiden?
9 Vem har målat ett hakkors på en polares gillestuga?
10 Vem har blivit jagad med hagelgevär av en upphånglad frus man?
11 Vem har stoppat snorbusar i sin farfars mun?
12 Vem har sovit en hel natt med mosbricka i ansiktet?
13 Vem har rökt brass?
14 Vem har vandaliserat Gläntan med ketchup och mjöl?
