Nån jävla form av rapport.
Mina kära dårar. Ni gjorde som jag sa, hoppade in här hejvilt trots att jag deklarerat min bortavaro. Dårar, dårar.
Kom tillbaka till verkligheten(overkligheten(?)) vid halv tolv nu ikväll.
Skulle egentligen kommit i söndags, hade biljett bokad och allt.
Och efter det skulle jag egentligen ha åkt i måndags.
Och jag skulle ha varit framme kvart i åtta ikväll egentligen.
Och egentligen skulle jag inte ha blivit ifrånåkt av det tåg som lovade att vänta på mig när jag reste åt andra hållet för en vecka sen.
Och egentligen skulle jag ha åkt från Uddevalla till Ed i lördags istället för i söndags.
Men nej, jag ska inte säga att fenomenet snö är Djävulens fyllespya och att SJ can go fuck themselves, det vore att slå in två öppna dörrar.
Nässjö Taxi är iallafall bra grejer.
Först fanns det ingen plats i nån bil till mig, men sen fick jag åka med ändå.
Först skulle jag betala min resa, men sen fick jag åka gratis.
Jag lever i en stark tro att livet tar betalt, ibland blir det snett men då sparas insatserna i en rullpott för prisutdelning blir det alltid förr eller senare, alla får det de betalar för och gör sig förtjänta av.
Exempelvis får jag som betalar frånåkning och inställda resor och grovsa förseningar betalning när jag kommer fram till mitt hus i mörka kalla kvällen, jag får stoppa tillbaka mitt mastercard i innerfickan för "nu är det så mycket annat inslaget här".
Var tvungen att äta och duscha och byta kläder och känna harmonin lukta mig i nacken och lyssna på LÅTEN när jag kom.
Sen ville jag se dom jag saknat.
Men då skulle dom bli sedda av John Blund.
Så den viljan fick förskjutas.
Då ramlade jag in på pökern och hade lika charmig kukotur som jag hade innan lovet.
Nu satt jag här i sängen mellan pökerförlust och blogginlägg och funderade på hur jag skulle bli harmonisk igen när pökersaldot slagit mig på käften och livet tagit för mycket betalt igen.
Just det, AC.
Chefen skulle mejla respons i förra veckoslutet, var det sagt.
Spänd som alltid på hennes ord om mina ord, om det skulle vara negativa tongångar hade jag inte haft något trumfkort att spela ut mot livet, det hade bara varit att dra en klubba i huvudet och somna.
Men som tur var så mötte jag positiva vindar: Starka texter du skickar Calle - bilden av Robert Halvarsson växer fram - det finns något respektfullt i hur du hanterar det hela, samtidigt som det är väldigt blottande - jag hoppas verkligen han får ett lyckligt liv, jag tycker att han är värd det - Fan, Calle. Jag blir ledsen. Men det är bra. Man ska göra sina läsare berörda.
Jag fick råg i ryggen och en stärkt tro på min förmåga som författare är värd mer än några sketna Sit&Go´s.
Nu är jag jättetrött och hade inte behövt dra en klubba i huvudet för att somna.
Men jag vet inte om jag ska sova nu ändå.
Det är så vanskligt, denna avvägning jag står inför.
Såhär är det med mitt disponerande av tid:
Nu 04.00-20.45 Fri tid där ett skrivpass ska läggas in.
20.45-22.35 Ganska viktig fotboll, Chelsea-Inter.
01.30-04.00 Mycket viktig hockey, OS-kvartsfinal, Kanada-Ryssland.
06.00-08.30 LivsviktigDödsviktig hockey, OS-kvartsfinal, Sverige-Slovakien.
08.30-14.30 Lektioner.
Den stora svåra frågan är alltså när jag ska sova kommande ett och ett halvt dygnet.
Somnar jag nu så kommer jag vara ett levande lik på torsdagens lektioner.
Håller jag mig vaken nu och istället sover nära inpå tv-sport-tittandet, kommer jag vara tvungen att hålla ögonlocken öppna med Nokomos rispinnar och inte vara kapabel att skriva en enda bokstav eller göra annan nytta överhuvudtaget.
Hörde jag nån säga I-landsproblem?
Nu har jag skrivit ett långt inlägg om det ena och det andra, men inget om lovet.
Jaja, nåt ska jag väl ha och skriva om kommande dagarna också.
Djävulens fyllespya - Mycket viktigt - Redskap för vakenhållande
