Lille taxitugget.
Inatt, en Calle Abrahamsson full som en spruta, har stuckit från sällskapet och hotellet och bestämt sig för att ta en egen bulle hem.
Mitt under färden blir denne Abrahamsson tämligen otålig över att de två kilometerna tar några minuter att köra.
"För fan, kör hem mig nu alltså" gastar han, den sjuke jäveln.
Chauffören svarar med tystnaden.
Vem var det som fucking kasta?
En timme efter att jag lagt in min pizzasallad i kylen är den borta.
Var kan den vara? Första logiska titten är i soporna och ojoj, vad har vi här då? Min pizzasallad.
Första gnällappen upp i köket, signerad ingen mindre än mig.
"Vore riktigt trevligt om vi kunde sluta kasta varandras mat.
Calle, rum 15."
Kokain eller knäckebröd?
Det är när klockan är 23.00, du är nyvaken och får sms;et "Ikväll blir det kokain!" som man ångrar att man inte festade ikväll.
Not.
Jag är stolt innehavare av en påse lösgodis men äcklas av tanken eftersom jag smackade i mig flera nävar innan jag kraschade.
Kanske ska man tassa ut och hämta sitt smör och sin ost och äta knäckebrödmacka, kanske ska man servera sig detta med hallonyoghurt, det är ju trots allt fredag kväll liksom.
Vad ska man göra nyvaken efter att man ätit, är frågan, få arslet ur vagnen och städa/möblera/packa upp eller få kändisbloggarna från datorskärmen till förmån för ett worddokument.
När hade jag en såhär upphetsande fredagkväll senast, det undrar jag, undrar om det någonsin hänt i mitt vuxna liv.
Det mysiga är att en stillsam ensam nykter kväll kittlar mer än en disconatt när man lever ett blåsapåliv, eller iallafall ett blåsapåvarjefredagliv(blåsa på med öl och dans, inte pulver eller andra konstigheter).
Nu blir det knäckebröd här, ta det lugnt med kokainet där ute, har hört att det är dåligt för hälsan att spexa med sånt.
Goe knäckebrödgubben.
Trasig snögubbe.
De fyra orden i ordlistan.
Denna ordlista har Rabarber, en asiat från Åtvidaberg, funnit tämligen underhållande.
Han garvar lika mycket varje gång jag avfyrar nåt originellt och försöker nu komma in i tugget som enligt hans uppfattning innehåller fyra uttryck som räcker för att klara sig i varendaste diskussion.
Om något är bra - Möcke bra.
Om någon är bra, exempelvis Rabarber - Goe Rabarber.
Om något är dåligt - Fan vad tras.
Om någon är dålig - Jävla trasdocka.
Goe guldfesten hos Petterssons.
Tidigare har vi fått lägga våra förluster mellan benen och hitta andrahandsfester, men nu när det blev guld blev det äntligen välförtjänt guldfest.
Var supernice men ändå frustrerande att inte få ut en tiondel av kapaciteten som fanns att tillgå, samlad med så många människor jag tycker om, med så mycket jag ville snacka om angående cupen och inför flytten, men en omöjlig kamp mot en reptilsnabb klocka.
Nåväl, vårt första guld är inte vårt sista och om jag får önska blir nästa guldfest också på göteborgsvägen.
Tacket grabbar för att ni är lika bra på att vara människor som ni är på att spela fotboll, guld på båda fronter.
Och tack Kerstin, Janne och Joel för goe gästvänligheten.
1. Ulrik slickar lite guldsvett från Aggans nacke och Joel är guldgalen.
2. Kerstin pratar med Quimmen, Mavi och Mia.
3. Försvarsbjässarna käkar guldpengar.
4. Guldkaptenen kramar om värdfolket, den ene får en näve över axeln, den andra en handflata i pannan.
5. Chivu bjuder damerna på Mortens krog på lite guldkuk.
6. Skörra, Aggan, Ulrik och Pullis dominerar gulddansgolvet.
7. Joel är tom i guldblicken sen hans guldmedalj försvunnit.
8. Ulrik drar en truddelutt i guldpianobaren.
Goe Anna tar mig in i stämning.
Rikets Änglar 2009 - Guldgrävningen.
"Jag informerar bara om hur nöjd jag är med att vi tog oss till final och hur bra det känns nu efteråt med förlust i den matchen.
Man vill aldrig förlora när man ser en motståndare i ögonen men när man ser nästa års turnering i ögat så är man mer taggad med silver i baksätet än guld.
Vi ska tillbaka.Guldet ska hem till Uddevalla.
David Leinars gangster ska inristas i pokalen."
Som jag berättade för en vecka sedan så blev det guld, goe, goe, goe guldet blev det.
Om allt gått rätt till är örgryteförsvararen David Leinars namn inristat i blåvittfansens pokal, tack vara tio skickliga fotbollsspelare, deras coacher och supporters.
Vi var inte mogna för guld förra året, det hade inte alls känts lika rätt som det gjorde i år, det var verkligen i år vi skulle gräva fram det.
Och som vi gjorde det.
Det var verkligen en sån där formtopp som de snackar om i media efter att ett svenskt lag gjort en bragdinsats i ett stort mästerskap.
Det räcker inte att en eller två är i bra form, har en maxad dag, för att man ska gå längst av alla.
Det lag som har flest fötter i toppslag tar hem den ädlaste av medaljerna och så var det sannerligen för oss.
Många av våra grabbar överträffade sig själva och mer eller mindre alla gjorde sin bästa insats i leinartröjan hittills.
Förutom en omutlig målvakt, en köttmur till försvar, ett formidabelt presspel på mitten och läckra å målgivande kombinationer i anfallsspelet hade vi en sak som karaktäriserar vinnargänget och som värmer extra hos mig som lagkapten, hjärta och järnvilja.
Vi kompromissade inte en enda sekund, inte i en enda duell med vår bestämda ambition att bara den första platsen var god nog åt oss gulsvarta, det var en suverän inställning och sammanhållning som tog oss till prisutdelningen.
Vi kör en traditionsenlig betygssättning, i skala 1-10 där 1 betyder gaisklass och 10 betyder guldklass.
Har man tagit guld på det sätt vi gjorde är det naturligtvis omöjligt att inte ge högsta betyg till hela truppen, men för att nyansera litelite så kör vi betygssättning med decimaler.
Målvakt: Quimmen.
Betyg: 10,09.
Kommentar: Murarnas mur och fantomen på straffar bad i match efter match att få hålla nollan. De få gånger vi inte skötte oss prickfritt så löste han biffen själv. Två insläppta på åtta matcher och tre räddade straffar på fem sparkar säger såpass mycket att tillägg är överflödigt. Känns verkligen som en RIKTIG fotbollsmålvakt, en målvakt ska se ut, snacka och föra sig i sitt straffområde på det sätt den här mannen gör, inte konstigt att jag kom på mig själv att känna det ärofyllt att få försvara hans bur. Ger utespelarna en stor trygghet att våga trampa på när han finns som sista utpost.
Försvarsspelare: Johnnie Låda.
Betyg: 10,07.
Kommentar: Den låda, den låda, som Farmor hade sagt. Tackade först nej till att iklädda sig leinardräkten då han under första passet med laget kände att han låg för långt efter. Efter diskussion och återkommet sug bestämde han sig till slut för att dra på sig stället och det kommer han aldrig i sitt liv att ångra. Satte skräck i motståndarforwards med sin hårdföra elegans. "Han känns som en gammaldags engelsk back" som Rullsson sa och jag kan bara stryka under. De patenterade glidtacklingarna med kirurgisk precision är oförglömliga.
Försvarsspelare: Midda.
Betyg: 10,07.
Kommentar: En spelande back som gillar att starta upp anfallsspel. Oerhört energisk och närvarande försvarare som inte står still en sekund. Drog på oss en straff med handbollsspel i finalen som kunde stått oss dyrt. På tal om straffar klev han fram i semin och tog revansch för fjolårets finalmiss genom att distinkt borra in en påse på målvaktens vänstra sida. När Midda i bytet efter deras straff kommer flygande över sidlinjen med ett djungelvrål i stil med "Hur kan han göra såååå?" syftandes på domarens beslut, är det något av det sjukaste och roligaste jag sett någonsin.
Försvarsspelare: Jean-Pierre Papin.
Betyg: 10,08.
Kommentar: Trevande start och dödssyndare vid ett tillfälle i gruppen då Joel räddade mitt skinn. Spelade upp mig genom turneringen och var ständigt rätt placerad i slutspelet. Stor vinnarskalle och outtröttlig i rollen som injicerare av positiv energi. Rulle garvade och härmade min uppmaning när jag tände till vid ett tillfälle med vrålet "KARAKTÄÄÄÄR" och det ger en tydlig bild av mitt sätt att vara. Avgjorde semifinalens straffläggning med en pangare i kryckan, ende skytt som satt sina samtliga i mer än en turnering.
Defensiv mittfältare: Skörsten.
Betyg: 10,09.
Kommentar: MVP - Most valuable player för tredje gången av tre möjliga. Skörsten är Skörsten är Skörsten.
Vårt kraftverk, vårt ankare i försvarsspelet och vårt ankare i anfallsspelet. En skräddarsydd roll som defensiv fältare, har
man en Skörra i laget måste man kosta på sig att renodla en sådan roll i spelsystemet och han bevisade att det var lika klockrent som man redan visste på förhand. Allround på gränsen till orimlighet, har en pump som aldrig slutar pulsera, fötter som är lika bra på att grisa som att glänsa. Samlar upp, bestämmer bolltempo, regisserar och dissekerar. En stor hårig konung.
Offensiv mittfältare: Jonas.
Betyg: 10,06.
Kommentar: Den gamle backen flyttade upp och kom till sin rätt. Den defensivaste offensiva mittfältaren genom tiderna gjorde det han behärskar bäst. Bar vattenglas efter vattenkanna efter vattenhink när ingen såg, när ingen hörde, när det behövdes. Klev bak i många kritiska lägen då Skörsten givit sig ut på raider längs motståndarnas planhalva och täckte fältherrens ytor.
Offensiv mittfältare: Aggan.
Betyg: 10,08.
Kommentar: Goe, goe, goe insatsen chockade inte bara alla andra utan även huvudpersonen, inte ens Howet själv visste att han hade det jävlarannama och uppoffrande spel han visade denna lördag. Är annars känd som en glaslirare som snickrar snyggt hemma i Ödeborg men kliver undan när det bränner till runt fötterna i stora matcher, men nu gick han fanimej in och ställde skåpet. En miniskörra med sitt kompletta spel över hela planen, kombinationen av spelförståelsen när vi kissade in ena baljan i kvarten och det offrade benet på straffområdeslinjen när det behövdes som mest i finalen, det är ruggigt det. Jag var en stolt bror.
Offensiv mittfältare: Joel.
Betyg: 10,09.
Kommentar: Turneringens bäste spelare med flest fixade straffar och flest mål. En frejdig genombrottsspelare som ständigt är ett orosmoment för motståndarförsvaren. Upphör aldrig att ställa frågor till närmaste back, de svarar alltsomoftast fel och tvingas till oschyssta tilltag eller baklängesmål. Ett hot med bollen i alla lägen då han har både bössa, passningsöga och fötter med lim på. Skyttekungen Joel är skillnaden mellan fjolårets silver och årets guld.
Anfallare: Uski.
Betyg: 10,05.
Kommentar: Centertanken som lovade fem baljor gick tyvärr sönder i sista gruppspelsmatchen och fick bita i gräset under slutspelet då handen jag bombade i kras i Ödeborg tre dagar tidigare fick sällskap på skadelistan av en mosad tå. Hade bud på balja vid två tillfällen men det ville sig inte. En faktor kan ha varit avsaknaden av spets, avsaknaden av ICA-pannbandet. Vi har samma tålamod med Ulrik som Malmö FF har med Wilton Figueiredo, tids nog kommer han showa loss med sina snurrfinter, tids nog.
Anfallare: Chivu.
Betyg: 10,09.
Kommentar: Ingen gör ett lika gott jobb som back, som mittfältare och som forward. Utom Chivu Jacobsson. Fanns funderingar på att dra ner honom till älvcupspositionen längs bak men när Bolle bangade av fick han fylla den rocken och nu var det ingen som undrade vart Bolle var. Hade ett framgångsrikt samarbete med Joel och gjorde ett hästjobb för mittfältare som kunde komma rättvända tack vare honom. Kombinerade oupphörligt löpande med och utan boll, med att spela sitt jankollerska targetspel. Sög in otaliga pastejer med huvud, axlar och bröst, gång på gång tänkte jag att "där var den bollen förlorad" men vår target svävade upp mellan tvåmeterstornen och såg till att bollen stannade inom rätt lag.
Vi tackar vår underbare rådgivare Janne, maskoten Musse, huliganerna Mia, Flexa och Pullis plus festspetsarna Kerstin, Mavi och Solskjaer för att de ramade in och gjorde upplevelsen fulländad.
för mig
för mig är inte poesi mystik
poesi är sanning
det är en urkraft som tvingar mig
bort från sällskap
tvingar mig släppa allt i händer och tankar
för att bara sitta och umgås med sin skoningslöshet
när jag slutligen vrider ur dess hårrot
filtat ner topparna på dess fingrar
sätter jag ord på kraften
lämnar jag den att umgås med sig själv
dömer jag den till evigt liv
Det finns samtal och det finns Samtal.
Detta mirakel utspelade sig på Göteborgsvägen i lördags mellan succé-coachen tillika husvärden Stek-Janne och Kvibergs precisaste tacklingskirurg Johnnie Låda.
Vi andra kunde inte göra annat än stå handfallna och bara beundra den personkemi som visade upp sig i rummet.
Stek-Janne gestikulerar inför en intresserad Johnnie Låda.
Midda försöker spela ett spratt, som endast fångas av kameran, Johnnie Låda och Stek-Janne gör inte ens en kort notis om skojarens närvaro, de har inte lust med annat än att låta sin intensiva diskussion fortlöpa.
Samtalet tycks få nytt syre och nu tar Låda över taktpinnen och visar mått på ett föremål inför en märkbart tagen Stek-Janne, om måttet visar låren som krävs för en perfekt glidtackling, en genomsnittlig norsk penis eller cnc-operatörernas senaste borr, det vet bara Låda och Janne. Vi ser till vänster i bildkant hur Midda ger upp sitt spexande och vispar in en rusdryck som tröst. Meningen är att vi andra i låtsasvärlden utanför dessa herrar aldrig ska få veta, vi ska fortsätta vandra runt i förtvivlan och vilsenhet, med drömmen att en dag ingå i en lika stark relation som de båda guldmakarna.Vägarna till och från hjärtat är samma väg.
Den här gången ska jag åtminstone göra ett uppoffrande försök att fånga resan och sätta ord på smärtan.
För första gången tror jag att jag kan göra det på riktigt, försöka på riktigt, sätta ord på ett riktigt sätt.
Jag har lärt mig mycket av att ligga hemma och läsa och skriva senaste året, jag hade inte en sån plattform när jag drog till Sala, ingen plattform alls hade jag.
Sala var en chansning, en pyrande tanke.
Visst var jag brandfarlig redan för två år sen, men det är en lång, lång väg därifrån till att brinna.
Jag har gått en rätt så lång väg och jag kan konstatera att jag brinner nu och att jag är beredd att offra, redo att öppna spjällen.
Det sista jag lärde mig innan jag flyttade hemifrån lärde Olsson mig.
Jag talar om äkta rakning.
Han sa att man skär upp hela halsen med engångshyvlar, och visst, jag har använt skiten sen första moppemuschen så jag vet vad killen pratar om.
Grottbrottarmannen Olsson lärde mig att raka med rejäl, fin gillettehyvel.
Vill man kan man säga att en pojke bodde hemma och att en man flög ut.
Klarade för en gångs skull ett avsked utan att gråta, men jag blev rörd när jag snackade med Farmor igår kväll och hon berättade att Fajsi var hispig och uppenbarligen förstod att det var något speciellt med just den här lämningen vid tågstationen då han fortsatte tjuta och klättra på bilrutan efter att jag lämnat ekipaget.
Tur att sötbullen Fajsi kommer och hälsar på mig redan nästa helg.
En fingervisning från JPP.
Nu är det inget vidare tryck här nere vid sjön, måste jag medge, men det kommer snart en annan tid, en ljusare bloggtid.
Senaste veckan har jag varit väldigt upptagen med föreberedelser inför guldgrävning i den årliga cupen Rikets Änglar som jag och mina vänner lirar i Göteborg.
Och ja, det var så jävla värt alla förberedelser för vi grävde fram det där goe, goe guldet i lördags och sen blev det guldfest och bronsbakfylla och fan å hans moster.
Ett ordentligt monsterinlägg om detta kommer naturligtvis senare när jag har mer tid och kraft och datorchans, än vad jag har här vi frukostbordet i västgötska Borgstena hos Uskis fader Maxan.
Nu måste jag hem och hetspackar för imorgon börjar mitt nya liv med flytt och allt, den överkörda lapptoppen är inte tillbaka i min famn än, men vi hoppas jag kommer åt fler bloggfönster senare i veckan hursomhelst.
Tack för att ni har tålamod.
Puss, Jean-Pierre Papin.
PS. Har svarat på era meddelanden i kommentarfälten här under nu. DS.
FÖRE
EFTER
BAKIFRÅN
Fantastiska Farmor.
Farmor: Hej Calle! Allt bra hoppas jag? Kram.
Jag: Hallå, Hjärtat. Allt väl här, inga konstigheter. Låda sög in en blondin från Bollnäs inatt. Mår du och grabbarna bra hemma? Kram!
Farmor: Vi har plockat lite svamp idag och jag har väl fått 100 myggbett, jag kliar natt o dag så jag håller på att bli tokig, annars är allt som vanligt. Den låda, den låda, är hon bra får han väl stänga locket. PUSS.
Jag: Haha, din skojare. Hänger inte med alls här. Vad innebär det att han ska lägga locket på?
Farmor: Johan är ju lådan enligt dig, lådor har lock, är tjejen bra så lägg locket på och fånga henne. Men liknelser är ju inget för poeten.
Jag: Haha, goe dig. Nu är jag med. Liknelser är förbehållet stora poeter att pyssla med. Men du lyckades faktiskt.
Farmor: Underbart min vän, vi hörs. Godnatt.
Jag: Sov göttis, Älskling.
Goe, goe, goe Farmor steker sönder. Och samman.
Han håller om en blondin från Bollnäs.
Nu ligger han tre meter snett framåt höger här i Oslo och håller om en blondin från Bollnäs, men det hör nog inte hit.
Han är glad som en åttaåring upptrippad på happy meal så det är inget att orda om, då han inte lovat den där hjärtekvinnan ett endaste dugg.
Jag vill ha en tallrikskastare!
När jag kom till avsnittet om att jag vill ha en svårfångad svartsjuk tallrikskastande diva som är omöjlig att kontrollera blev Farmor livrädd.
Hon undrar om jag är en självplågare.
Nej, men inte fan vill jag ha nån flegmatisk jävla nickedocka.
Så nu vet ni det till nästa gång ni skickar kärleksbrev till mig, bifoga en porslinsskärva så är halva jobbet gjort.
Tallrikssplitter - Gudomliga Karina från danska Paradise Hotel, värsta bästa drömdivan.
Sommarens solbrillor!
Mina vuxenleksaker består av solbrillor, fotbollsklistermärken, tågskyltar och huvudbonader.
Nu är det så att min solbrillssamling sedan en tid tillbaka är spårlöst försvunnen och det värker något oerhört i mitt lekfulla sinne att det är på det viset.
Dessutom krossas det ett öga här och en båge där genom oförsiktig användning och bufflig hockeytrunksföring.
Men det är inte mycket att lipa för, visst har jag mina favoriter, men det härliga är att det alltid går att införskaffa nya och att jag hela tiden charmas av nya stilar som upptar min entusiasm för en lång tid.
Nu har jag kommit över tre par i ett svep och det är tamejtusan inte vilka brillor som helst, det är några av de vassaste jag suttit inne på och det säger inte lite.
Ett par regnbågsbrillor och två par kärleksbrillor är vad jag värvat in och jag har varit alldeles överväldigad av dessa sen jag köpte dem för två veckor sedan, det upptar en stor del av min tid att gå runt och vara lycklig över mina nya brillor.
Fantastiskt är det.
Och som ni ser är det inte vilka dussinlirare som helst som bär upp det senaste modet...
RegnbågsOlsson - KärleksRulle - KärleksMaxan
Summering av sommarens stora stek.
Det var skoj å va mé.
Förutom att vi som planerat betade av fyra städer med minst sexsiffrigt antal invånare inom en vecka så fick man se platser man inte trodde man skulle få se.
Om den man ska sova hos tar in andra sovgäster i sin lägenhet får man sova någon annanstans, om den man har som reserv att sova hos är för full och bortvirrad utan telefon går man till Scandic hotell och frågar om den personen är där, om den är där då så ber man att få hemnyckeln, om klockan då är fem på morgonen och nästa tåg till den lägenheten går klockan tio så ringer man till det nummer man fick av någon under kvällens krogrunda, när den personen säger att man får sovplats så tackar man ja och tar sig till den adressen, om man bara kan sova på den platsen i tre timmar är man ganska trött när man blir väckt, då gör man ett nytt försök att ta sig till den lägenhet man har nyckel till, är man nåt så inåt i helvetes bakfulla och bedrövade så går man på fel tåg och hamnar på en helt annan plats där man inte har nyckel till något lås alls.
Vid det här laget har vi ofrivilligt petat in Knivsta och Krylbo som turnéstopp.
Om den man ska sova hos har blivit för full och somnat på en parkbänk och blivit hittad av farbror polisen och inte kunnat resa på sig när farbror polisen bett en att resa på sig, då får den personen följa med farbror polisen och sova på hans jobb, och själv får man hitta en annan plats att sova på och om personen hos farbror polisen klarar att resa sig efter ett tag, då kan man få följa med och titta på fotboll i den personens föräldrahem.
Vid det här laget har vi mer eller mindre frivilligt petat in Askersund och Sköllersta som turnéstopp.
När vi utöver detta somnade på tåget från Stockholm till Västerås och vaknade av att högtalaren sa "vi rullar nu in i Örebro"(jag behöver nog inte påpeka att vi var bakfulla och bedrövade även denna gång) och tvåtimmarssleepen var det enda vi fått i sömnväg senaste dygnet och klockan är elva på förmiddagen, ger detta följande turnélista:
Trollhättan-Västerås-Uppsala-Knivsta-Krylbo-Västerås-Stockholm-Örebro-Västerås-Örebro-Askersund-Örebro-Sköllersta-Örebro-Trollhättan.
15 hållplatser på 11 dagar vittnar verkligen om förändringar i ursprungliga schemat för en stekare som tycker det fina med promenader är vilopauserna.
När jag och Johnson summerade resan lyfte jag fram de fina förfesterna utomhus, när det bara var vi, när man var fylld av pirr och framtidsförhoppningar och bara ville trycka på stillknappen.
Att sitta i en vacker miljö och bara andas och känna in kostar inget, men är obetalbart och slår de flesta av världens fester och utstuderade upptåg.
Första mästersteket skedde första fredagen då Johnson, Rullsson och jag satt i stadsparken i Västerås.
Jag tog av mig barfota, kände efter så inte vinden skadade min inpackade frisyr och sen öppnade jag en första Budweiser, den var var varm men det gjorde ingenting för det var solen och jag också.
Jag halvlåg i gräset medan grabbarna satt på en bänk, Johnnie lutade sin rygg bakåt och Rulle lutade sin mage framåt och jag tänkte att vi tre måste vara de tre stekigaste på hela det här klotet.
Andra mästersteket skedde på onsdagen då Johnson och jag satt på Riddarhuskajen i Stockholm.
Jag tog av mig barfota, tittade efter så inget moln skulle komma och äta upp solen och sen hällde jag upp en första grogg bestående av Absolut och Sprite, i en kaffemugg från Pressbyrån.
Den groggen drack jag samtidigt som jag läste Situation Stockholm som jag alltid köper när jag är i storstan.
Johnnie hällde upp Absolut och Red Bull i sin mugg och satte på Sex on fire med Kings of Leon.
Sen pratade vi lite om hans uppväxt och saker som vi sällan går på djupet med och jag kände att vi kom närmare varandra och det kändes lika fint som det skvalpande huvudstadsvattnet tre meter nedanför oss.
Nu har jag nog redan blivit långrandig så jag tar resten i ett snabbsvep.
När vi var i Krylbo var vi såklart tvungna att testa den beryktade lunchmaten och splittade på en biff med stekt potatis, den var inte rolig, den var inte det.
Till Ann-Catrine hälsar jag att Rulle aldrig behöver finansiera något bröllop för din dotters och min del för en enda dag till ihop vore ett stort steg närmare personlig känsloinflation, men det var trevligt att träffas igen och din partner var skojig och mysig tyckte både Rulle och jag.
Johnson och jag var på Gröna Lund och gjorde en riktigt divig grej, betalade inträde, beställde lösbiljetter och ställde oss i kön till nya värstingen Insane, åkte skräckslagna och njutningsfyllda, och drog därifrån. We went Insane helt enkelt.
Vovven Astrid i Tortuna var supersöt men smakade inte viol som sin matte.
Filmen Baksmällan går på bio nu och den ska ni se för den var riktigt vass, säger jag som inte är en filmkille egentligen.
När jag ändå tipsar er om en film kan jag lika gärna tipsa er om en drog, Rulle säger att kokain är gott och Johnnie säger att det inte är några konstigheter med det och det går att köpa i Munkedal.
Morgondoppet i fontänen på Norra latins skolgård var iskallt och enormt uppfriskande, hade gärna haft en sån i trädgården.
Sommarens första kulglass dröjde, men den satt som en smäck, klassikern melon och pecannöt-kola i bägare var ljuvlig vid vattnet i Askersund.
Att min kusin och jag är karaokekungar anade vi, men vi hade inte bevisat det förrän vi var i Uppsala, inte ens Ledin själv sjunger En del av mitt hjärta lika bra som oss.
Pinkans mamma Kicki var gästvänlig i världsklass, det vill jag att hon ska läsa om hon läser det här, sen att jag inte sög in varken cola eller kalsonger är en helt annan femma.
Att springa runt på Birger Jarlsgatan och knäcka cementblock med en fransman samtidigt som man skriker Jean-Pierre Papin i kör, det är ett hallelujah moment det.
Som jag skrev i det andra rapportinlägget efter resan, en sittning på en belgisk bar med två japaner, två engelsmän, två afrikaner, en fransos och en äldre otrogen herre, är så vansinnig och oslagbar att man undrar om det ens har hänt.
Att hitta ett sånt gäng på samma plats kräver turnerande, fingertoppskänsla och flax, dem hittar man liksom inte på en krog i Uddevalla vilken fredag som helst.
När man satt där visste man varför man givit sig ut på denna tripp, jo just det, för att sitta där man satt.
1. Johnnie och Rullovic steker sönder Västerås.
2. Jag känner in det lugn som ju finns i "Västerås".
3. Låda och jag sjunger karaoke på Etage i Uppsala.
4. Rullisen i sin scandicsäng efter hångling med toalett.
5. Bakfull och bedrövlig i tågtrappan i Knivsta.
6. Johnnie Boy på Riddarhuskajen i kungliga hufvudstaden.
7. Johnnie, Duncan, Lee och Naggabochi på belgiska baren i Stekholm.
8. Fransmannen André knäcker cementblock.
9. Jag tar ett rejält dopp i fontänen på Norra latins skolgård.
10. Ulrik och jag flankerar Leffe Wåhlberg som lirade i Elfsborg på 70-talet, i bakgrunden ser vi Ulriks sambo Slobban.
11. Förfestfolket från Ulriks jobb, andra fredagen, Örebro.
12. Ulrik och jag med Pantburksnegern på stan i Pennybridge.
Det finns fler bilder, var så säkra, bland annat en bild på en mans nakna bakdel och en kvinnas nakna framdel(nej, jag sa inte till nån på stan att jag är Hugh Hefners äldste son, det var faktiskt en Paris Hilton-bjudning som kameran snappade upp utan min vetskap), men om den här bloggen ska ha nån form av värdighet får dessa bilder bo kvar i den mapp jag bosatt dem i.
Alla upplevelser dokumenterades inte i bildform heller, som jag och J-J konstaterade, vissa saker ska man inte ha bild på, till exempel lunchmatstället i Krylbo, det mår bäst av att forma sig självt i våra medvetanden.
Rulles drömmars drömlag.
Roliga människor gillar roliga människor, i Rullssons dröm spelar han i ett lag spetsat med komiker.
Målvakt: Måns Möller, komiker, Sverige.
Högerback: Özz Nüjen, komiker, Sverige.
Mittbackar: Rio Ferdinand, fotbollsspelare, England och Nemanja Vidic, fotbollsspelare, Serbien.
Vänsterback: John Cleese, komiker, England.
Högermittfältare: Johan Ulveson, komiker, Sverige.
Defensiv innermittfältare: Xavi, fotbollsspelare, Spanien.
Offensiv innermittfältare: Rulle, lagbyggare, Sverige.
Vänstermittfältare: Annika Andersson(lagkapten), komiker, Sverige.
Anfallare: Johnny Ekström, fotbollsspelare, Sverige och Jonny Rödlund, fotbollsspelare, Sverige.
