Det ska po bloggen osso!

Åkte torsdag eftermiddag ena veckan och kom hem måndag kväll två veckor senare, tolv dagar på vägarna blev det för mig och Johnnie Låda.
Det var skoj å va mé.
Förutom att vi som planerat betade av fyra städer med minst sexsiffrigt antal invånare inom en vecka så fick man se platser man inte trodde man skulle få se.
Om den man ska sova hos tar in andra sovgäster i sin lägenhet får man sova någon annanstans, om den man har som reserv att sova hos är för full och bortvirrad utan telefon går man till Scandic hotell och frågar om den personen är där, om den är där då så ber man att få hemnyckeln, om klockan då är fem på morgonen och nästa tåg till den lägenheten går klockan tio så ringer man till det nummer man fick av någon under kvällens krogrunda, när den personen säger att man får sovplats så tackar man ja och tar sig till den adressen, om man bara kan sova på den platsen i tre timmar är man ganska trött när man blir väckt, då gör man ett nytt försök att ta sig till den lägenhet man har nyckel till, är man nåt så inåt i helvetes bakfulla och bedrövade så går man på fel tåg och hamnar på en helt annan plats där man inte har nyckel till något lås alls.
Vid det här laget har vi ofrivilligt petat in Knivsta och Krylbo som turnéstopp.
Om den man ska sova hos har blivit för full och somnat på en parkbänk och blivit hittad av farbror polisen och inte kunnat resa på sig när farbror polisen bett en att resa på sig, då får den personen följa med farbror polisen och sova på hans jobb, och själv får man hitta en annan plats att sova på och om personen hos farbror polisen klarar att resa sig efter ett tag, då kan man få följa med och titta på fotboll i den personens föräldrahem.
Vid det här laget har vi mer eller mindre frivilligt petat in Askersund och Sköllersta som turnéstopp.

När vi utöver detta somnade på tåget från Stockholm till Västerås och vaknade av att högtalaren sa "vi rullar nu in i Örebro"(jag behöver nog inte påpeka att vi var bakfulla och bedrövade även denna gång) och tvåtimmarssleepen var det enda vi fått i sömnväg senaste dygnet och klockan är elva på förmiddagen, ger detta följande turnélista:
Trollhättan-Västerås-Uppsala-Knivsta-Krylbo-Västerås-Stockholm-Örebro-Västerås-Örebro-Askersund-Örebro-Sköllersta-Örebro-Trollhättan.
15 hållplatser på 11 dagar vittnar verkligen om förändringar i ursprungliga schemat för en stekare som tycker det fina med promenader är vilopauserna.

När jag och Johnson summerade resan lyfte jag fram de fina förfesterna utomhus, när det bara var vi, när man var fylld av pirr och framtidsförhoppningar och bara ville trycka på stillknappen.
Att sitta i en vacker miljö och bara andas och känna in kostar inget, men är obetalbart och slår de flesta av världens fester och utstuderade upptåg.
Första mästersteket skedde första fredagen då Johnson, Rullsson och jag satt i stadsparken i Västerås.
Jag tog av mig barfota, kände efter så inte vinden skadade min inpackade frisyr och sen öppnade jag en första Budweiser, den var var varm men det gjorde ingenting för det var solen och jag också.
Jag halvlåg i gräset medan grabbarna satt på en bänk, Johnnie lutade sin rygg bakåt och Rulle lutade sin mage framåt och jag tänkte att vi tre måste vara de tre stekigaste på hela det här klotet.
Andra mästersteket skedde på onsdagen då Johnson och jag satt på Riddarhuskajen i Stockholm.
Jag tog av mig barfota, tittade efter så inget moln skulle komma och äta upp solen och sen hällde jag upp en första grogg bestående av Absolut och Sprite, i en kaffemugg från Pressbyrån.
Den groggen drack jag samtidigt som jag läste Situation Stockholm som jag alltid köper när jag är i storstan.
Johnnie hällde upp Absolut och Red Bull i sin mugg och satte på Sex on fire med Kings of Leon.
Sen pratade vi lite om hans uppväxt och saker som vi sällan går på djupet med och jag kände att vi kom närmare varandra och det kändes lika fint som det skvalpande huvudstadsvattnet tre meter nedanför oss.

Nu har jag nog redan blivit långrandig så jag tar resten i ett snabbsvep.
När vi var i Krylbo var vi såklart tvungna att testa den beryktade lunchmaten och splittade på en biff med stekt potatis, den var inte rolig, den var inte det.
Till Ann-Catrine hälsar jag att Rulle aldrig behöver finansiera något bröllop för din dotters och min del för en enda dag till ihop vore ett stort steg närmare personlig känsloinflation, men det var trevligt att träffas igen och din partner var skojig och mysig tyckte både Rulle och jag.
Johnson och jag var på Gröna Lund och gjorde en riktigt divig grej, betalade inträde, beställde lösbiljetter och ställde oss i kön till nya värstingen Insane, åkte skräckslagna och njutningsfyllda, och drog därifrån. We went Insane helt enkelt.
Vovven Astrid i Tortuna var supersöt men smakade inte viol som sin matte.
Filmen Baksmällan går på bio nu och den ska ni se för den var riktigt vass, säger jag som inte är en filmkille egentligen.
När jag ändå tipsar er om en film kan jag lika gärna tipsa er om en drog, Rulle säger att kokain är gott och Johnnie säger att det inte är några konstigheter med det och det går att köpa i Munkedal.
Morgondoppet i fontänen på Norra latins skolgård var iskallt och enormt uppfriskande, hade gärna haft en sån i trädgården.
Sommarens första kulglass dröjde, men den satt som en smäck, klassikern melon och pecannöt-kola i bägare var ljuvlig vid vattnet i Askersund.
Att min kusin och jag är karaokekungar anade vi, men vi hade inte bevisat det förrän vi var i Uppsala, inte ens Ledin själv sjunger En del av mitt hjärta lika bra som oss.
Pinkans mamma Kicki var gästvänlig i världsklass, det vill jag att hon ska läsa om hon läser det här, sen att jag inte sög in varken cola eller kalsonger är en helt annan femma.
Att springa runt på Birger Jarlsgatan och knäcka cementblock med en fransman samtidigt som man skriker Jean-Pierre Papin i kör, det är ett hallelujah moment det.
Som jag skrev i det andra rapportinlägget efter resan, en sittning på en belgisk bar med två japaner, två engelsmän, två afrikaner, en fransos och en äldre otrogen herre, är så vansinnig och oslagbar att man undrar om det ens har hänt.
Att hitta ett sånt gäng på samma plats kräver turnerande, fingertoppskänsla och flax, dem hittar man liksom inte på en krog i Uddevalla vilken fredag som helst.
När man satt där visste man varför man givit sig ut på denna tripp, jo just det, för att sitta där man satt.


1. Johnnie och Rullovic steker sönder Västerås.
2. Jag känner in det lugn som ju finns i "Västerås".
3. Låda och jag sjunger karaoke på Etage i Uppsala.
4. Rullisen i sin scandicsäng efter hångling med toalett.

5. Bakfull och bedrövlig i tågtrappan i Knivsta.
6. Johnnie Boy på Riddarhuskajen i kungliga hufvudstaden.
7. Johnnie, Duncan, Lee och Naggabochi på belgiska baren i Stekholm.
8. Fransmannen André knäcker cementblock.

9. Jag tar ett rejält dopp i fontänen på Norra latins skolgård.
10. Ulrik och jag flankerar Leffe Wåhlberg som lirade i Elfsborg på 70-talet, i bakgrunden ser vi Ulriks sambo Slobban.
11. Förfestfolket från Ulriks jobb, andra fredagen, Örebro.
12. Ulrik och jag med Pantburksnegern på stan i Pennybridge.

Det finns fler bilder, var så säkra, bland annat en bild på en mans nakna bakdel och en kvinnas nakna framdel(nej, jag sa inte till nån på stan att jag är Hugh Hefners äldste son, det var faktiskt en Paris Hilton-bjudning som kameran snappade upp utan min vetskap), men om den här bloggen ska ha nån form av värdighet får dessa bilder bo kvar i den mapp jag bosatt dem i.
Alla upplevelser dokumenterades inte i bildform heller, som jag och J-J konstaterade, vissa saker ska man inte ha bild på, till exempel lunchmatstället i Krylbo, det mår bäst av att forma sig självt i våra medvetanden.