Åter är Bengtsson i mitt liv.

Jag träffade en kille som hette Bengtsson när jag gick i skola i värmländska Molkom.
Han heter fortfarande Bengtsson.
Vi var kompisar i två år, sen blev det massa strul och jag sa upp bekantskapen med honom för två år sen.
Men för nån vecka sen hände något.
Jag var för ovanlighetens skull inloggad på msn och fick då ett meddelande från Bengtsson.
Hallå, skrev han.
Hejdu, svarade jag.
Vad gör du nuförtiden, undrade han.
Betala mig det du är skyldig först, sen kan vi snacka, sa jag.
Efter det mejlade jag mitt kontonummer till honom och den proceduren har vi gått igenom förr och han har lovat mig att återbetala lånet, eftersom det aldrig skett var jag föga hoppfull.
Men tro det eller ej, dagen därpå satt 1400 friska pistoler på mitt konto.
Sinnes, sa Bull.
Sen dess har han skickat mängder av sms till mig varje dag, precis som förr i tiden, om allt mellan himmel och jord, men mest sport.
Ibland blir det jobbigt, men för det mesta är det gott att få sms från Bengtsson, då är liksom allt som det ska.
Känns fortfarande tveksamt att "ha tagit tillbaka honom", eftersom det inte var mina pengar som var upphovet till att jag sa upp bekantskapen med honom.
Men jag vet inte, efter all skit jag ställt till med senaste tiden och blivit förlåten har jag fått lite perspektiv på hård hud.
Livet handlar mycket om att förlåta, jävligt mycket handlar det om det, att acceptera och försonas med sanningar.
Det bästa med just denna försoning är att jag återigen har en Bengtsson i mitt liv.
Innan jag träffade honom första gången hade jag alltid velat ha en kompis med namnet Bengtsson.
Nu har jag det igen.



Det liv jag levt har inneburit att jag träffat mängder av människor och gått in och ut i massvis med olika relationer.
Många saknar jag, men det finns två som verkligen fattas i mitt liv på allvar när dom inte längre är där.
Ingen kan ersätta Franz K Werner.
Ingen kan ersätta Robert Ek.
Jag drömmer ganska ofta om Franz och Robert.
En dag kanske även dom vandrar åter in i mitt lilla liv.
En dag som är vacker.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0