Det ska po bloggen osso!

Jag lämnade er för jullov, ett internetfrånvarande och därmed bloggtorrt jullov, utan att meddela er riktigt.
Nu är lovet slut och det tyder besöksstatisken på att ni förstått.
Självklart måste jag ge er något matigt om lovet eftersom ni inte fick kontinuerlig uppdatering.
Bilder är bra och såna ska ni få inom kort, men text behövs också och det ska ni få nu.
Lite svårt att sammanfatta 23 dagar med rättvisa, men jag ska göra ett försök genom att lista de åtta händelser som berörde mig mest.
Nu blir detta ett inlägg som är sådär långt som bara inlägg i en blogg skriven av mig kan vara.
Jag vet att många mår skit när det blir såhär långt, men ni behöver faktiskt inte läsa allt.
Kolla de fetstilade punkterna och läs dom som verkar intressantast, till exempel.
Har ni riktigt svårt att läsa kan ni ju vänta på bildvarianten som kommer senare i veckan.

8. Terrorattacken mot gymmet
Första helgen hemma på flera månader och mer uppspelt än på flera månader. Skojade och ståjade och skrålade, vilket fick Quimmen att rulla igång en kamera, vilket triggade mig ännu mer. Det slutade med att jag ofrivilligt följde i kusin Lådas fotspår och kraschade ett av Uddevallas företagsfönster. För några år sedan dök han in i Dressman, för några veckor sedan dök jag in i ett gym.

7. Uncle Molles hot av mobilfyllo
Något oerhört, oerhört märkligt hände mig på annandag jul. Jag vaknade upp med fyra missade samtal från okänt nummer och lika många röstmeddelanden från okänd mansröst. Det var hot och snack om smällar och uppgörelser, svordomar och aggressivitet. Efter att jag vaknat ringde främlingen ytterligare 20-25 gånger och jag svarade varje gång. Första tio gångerna skrek jag bara "douaaahh" och la på. Sedan turades vi om att svara, julfestdeltagarna hos Farmor. Det slutade med att Uncle Molle gav mobilfyllot sin egen medicin med orden "Jag ska bara ta två groggar, sen kommer jag och slår dig ur sandalerna". Så sjukt, så sjukt.

6. Borås brudars avgudning av Skandalocz
Efter nyår tillbringade jag fem dagar i Borås utkant Borgstena med pappa Maxan och sonen Ulrik. Det var en stekig tillvaro med två mästerliga stekare. Under lovets sista lördag beslöt Ulrik och jag oss för att ta sista festchansen utanför Smålands gränser på ett långt tag och samtidigt ta revansch för det misslyckade nyårsfirandet. Sagt och gjort, vi grundade med kortspel och Robinson, sen dominerade vi Knalleland. Vi har dominerat tidigare, men i en stad där man inte har något namn måste man kliva in med hela kroppen på dansgolvet. Vi klev upp på scenen för att showa, hångla, dansa och sjunga. Brudarna var exhalterade över vår uppenbarelse och applåderade och tjöt. Dom avgudade oss till och med. Det var väldigt fräckt. Man kände sig som en rockstjärna. Jag insåg att detta var en försmak av vad som komma skall i framtiden då Ulrik och jag bildar den fruktade artistduon Skandalocz.

5. Asets intag av min tappade mat
Jag tappade mat på golvet. Tog upp maten och la den på mitt underlägg. En liten stund senare sträckte sig en av de två människor här i världen som jag känner verkligt hat inför, för att greppa en salladsskål, och tog i samma svepande rörelse med sig min tappade mat till sin plats vid bordskanten. Hade det varit någon annan, godare människa, hade jag naturligtvis sagt som det var, att jag tappat den maten på golvet och att den inte borde ätas. Men när det var Aset så försökte jag bara dölja mitt enorma flin när han stoppade in skiten i käften. Det var helt underbart att se.

4. Nyårskaoset
Vi hade som så många gånger förr noll planering inför ett högtidsfirande. Det slutade med att goe, goe Lööw bjöd in till festlighet i sin lägenhet. Vi hade mysigt och skojigt fram till tolv, då det som ska vara klimax var ett äkta antiklimax. Nån form av sexuell aktivitet upptäcktes av andra än de sexuella aktivisterna och resten är historia. Nästa nyår har vi bara kul och sparar sexet till nån annan dag. Eller så knullar vi bara allihop, helt enkelt.

3. Pullis söndersågning av våra knäveck
Att Rulle Pullis Fullsson är en extrem karaktär, det vet alla som känner honom och som känner mig och som har följt mitt bloggande liv. Ofta gör han mig och andra människor glada. Ibland leder hans extremism till att jag och andra människor blir ledsna. På nyårsdagen blev vi ledsna på Pullis. Vi, Låda, Ulrik och jag, tog för givet att vi skulle kunna få kompensationssova hos honom efter att ha blivit lovade men lurade natten innan då Pullis på sitt egendomliga vis bara gick upp i rök. Men icke. Med orden "Jag vill inte att dom ska va här men dom säger att dom ska va det ändå" fick han oss att känna en viss obekvämlighet. Vi packade våra väskor och tog nästa buss från Unneröd. En sorglig men gripande sorti.

2. Annandagstumultet
Kusintrion grundade gott i Hökedalen och tog en buss till Uddevalla. Låda inledde på Agassis, brorsan och jag drog till Tureborg för att festa med gänget. Vi hade mycket trevligt och vi hade en mycket trevlig taxiresa ner till stan, men därefter övergick trevligheterna i otrevligheter. En kille som hade ett jättefult ansikte visade sig vara en genomäcklig människa. Helt oprovocerat kom han rusande mot oss på Kungsgatan. Han verkade ha siktat in sig på Låda, Quimmen gick emellan och fick fem slag i ansiktet i ett tumult som gick extremt fort. Jag höll tillbaka Qm och försökte lugna honom. När det verkade som att han lugnat sig satte han fart för att löpa efter Den Fule och hämnas. Med mina hala finskor sprang jag efter så gott jag kunde nerför Kilbäcksgatan. Han stannade upp när han närmat sig Den Fult och jag hann ikapp. Den Fule stog provocerande mitt i gatan strax ovanför krogen Harrys, Qm kokade och hade en aldrig tidigare skådad blodtörst i blicken. Även jag var kraftigt förbannad på Den Fule och var även jävligt besviken på mig själv för att jag drog i Qm istället för att smacka tillbaka när slagen kom. Den Fule såg påtagligt rädd ut och utan sina kompisar och mot en blodtörstande Qm och en kraftigt förbannad mig var hans chanser 0 mot 100. Detta fick mig att till slut släppa Qm och öppna för hämnd. Qm stack fram till honom, tryckte upp honom mot en bil och sedan ner i snön. Innan Qm hann "behandla" Den Fule ordentligt så kom tre harrysvakter springande. Jag bad dem hålla kvar Den Fule och sen ringde jag polisen. Eftersom mortensvakterna som såg ursprungsmisshandeln visade sig vara fega svin och eftersom harrysvakterna bara såg offret sittandes ovanpå den verklige gärningsmannen kommer inte polisanmälan ge någonting. Man kan bara hoppas att livet sårar den människan djupt.

1. Olsson i tårar
Hand i hand med min livspassion för skrivandet går mitt driv för ett öppnande av mannens känsloliv. En svensk man får bara visa känslor när han kör bil och när han tittar på fotboll. Det hämmandet är inget annat än hemskt. Eftersom min pappa har varit frånvarande och inte har varit frånvarande har mitt naturliga förslag till mansförebild blivit den som min Farmor valt att ha vid sin sida, nämligen Olsson. Jag älskar Olsson, men Olsson och jag kan aldrig komma varandra riktigt nära för vi är så himla skilda som människotyper. Olsson är urtypen för en grottbrottarman och jag är en riktig mysmjukis. Han har aldrig lyckats få mig att bli en sån som honom och han har aldrig blivit en riktig förebild utan mer ett avskräckande exempel för inlåsning av känslor. Exempelvis har jag aldrig sett Olsson fälla en tår och det är väl väldigt anmärkningsvärt efter snart 25 år tillsammans. Inte förrän onsdagen den 23;e december 2009 hade jag sett Olsson falla i tårar. Jag fick se det och trots att de tårar som inte är glädjetårar är väldigt ledsamma blev jag innerligt genomlycklig. Framför mig visade sig manssläktet i sin hårdaste gestalt i sin mjukaste framtoning. Det var ett verkligt vackert moment i mitt liv och jag ska aldrig någonsin glömma det. Det är faktiskt bland det bästa jag har varit med om.