Det ska po bloggen osso!

Igår var en avgörande dag för mycket, för tankar och beslut som följer med mig härifrån in i evigheten.
Söndag är generellt en dålig dag för stora beslut, men ibland spelar det inte roll vad dagen är för en dag och nu gjorde det inte det.
När jag grubblade som grövst satte sig Dalar vid flygeln i hörsalen och spelade och sjöng för mig, samtidigt som jag gick runt i rektanglar i den rymliga lokalen.
Det var väldigt helande, plötsligt fick jag en ny terapiform att lägga till dom gamla.
Förutom skriva, läsa, prata, motionera och duscha kan jag nu även rekommendera att lyssna på en kompis som spelar piano, när man inte mår bra.
En av låtarna han spelade var When we were winning, det var till min ära för att jag för dagen såg ut som ett äkta Broder Daniel-fan med utsmetat smink.
Jag trivdes lika bra som BD-fan som jag gjorde i kvinnorollen.
Att gnugga bort nagellacket var hälsosamt, jag blev rädd för mig själv varje gång jag såg ner på mina händer.
Och utsmetat smink har jag alltid gillat, tjejer brukar tro att dom är fula i det, men jag talar alltid om hur hett jag tycker det är.
Så: Man är finare bakis som tjej än som kille.
Men beslut måste man ta som sig själv, det kan jag inte låta Carola göra.