Rikets Änglar 2009 - Guldgrävningen.

Om vi backar bandet ett år och går in i min gamla blogg ser vi hur jag summerade fjolårets silver:
"Jag informerar bara om hur nöjd jag är med att vi tog oss till final och hur bra det känns nu efteråt med förlust i den matchen.

Man vill aldrig förlora när man ser en motståndare i ögonen men när man ser nästa års turnering i ögat så är man mer taggad med silver i baksätet än guld.

Vi ska tillbaka.
Guldet ska hem till Uddevalla.
David Leinars gangster ska inristas i pokalen."

Som jag berättade för en vecka sedan så blev det guld, goe, goe, goe guldet blev det.
Om allt gått rätt till är örgryteförsvararen David Leinars namn inristat i blåvittfansens pokal, tack vara tio skickliga fotbollsspelare, deras coacher och supporters.
Vi var inte mogna för guld förra året, det hade inte alls känts lika rätt som det gjorde i år, det var verkligen i år vi skulle gräva fram det.
Och som vi gjorde det.
Det var verkligen en sån där formtopp som de snackar om i media efter att ett svenskt lag gjort en bragdinsats i ett stort mästerskap.
Det räcker inte att en eller två är i bra form, har en maxad dag, för att man ska gå längst av alla.
Det lag som har flest fötter i toppslag tar hem den ädlaste av medaljerna och så var det sannerligen för oss.
Många av våra grabbar överträffade sig själva och mer eller mindre alla gjorde sin bästa insats i leinartröjan hittills.
Förutom en omutlig målvakt, en köttmur till försvar, ett formidabelt presspel på mitten och läckra å målgivande kombinationer i anfallsspelet hade vi en sak som karaktäriserar vinnargänget och som värmer extra hos mig som lagkapten, hjärta och järnvilja.
Vi kompromissade inte en enda sekund, inte i en enda duell med vår bestämda ambition att bara den första platsen var god nog åt oss gulsvarta, det var en suverän inställning och sammanhållning som tog oss till prisutdelningen.

Vi kör en traditionsenlig betygssättning, i skala 1-10 där 1 betyder gaisklass och 10 betyder guldklass.
Har man tagit guld på det sätt vi gjorde är det naturligtvis omöjligt att inte ge högsta betyg till hela truppen, men för att nyansera litelite så kör vi betygssättning med decimaler.

Målvakt: Quimmen.

Betyg: 10,09.
Kommentar: Murarnas mur och fantomen på straffar bad i match efter match att få hålla nollan. De få gånger vi inte skötte oss prickfritt så löste han biffen själv. Två insläppta på åtta matcher och tre räddade straffar på fem sparkar säger såpass mycket  att tillägg är överflödigt. Känns verkligen som en RIKTIG fotbollsmålvakt, en målvakt ska se ut, snacka och föra sig i sitt straffområde på det sätt den här mannen gör, inte konstigt att jag kom på mig själv att känna det ärofyllt att få försvara hans bur. Ger utespelarna en stor trygghet att våga trampa på när han finns som sista utpost.


Försvarsspelare: Johnnie Låda.

Betyg: 10,07.
Kommentar: Den låda, den låda, som Farmor hade sagt. Tackade först nej till att iklädda sig leinardräkten då han under första passet med laget kände att han låg för långt efter. Efter diskussion och återkommet sug bestämde han sig till slut för att dra på sig stället och det kommer han aldrig i sitt liv att ångra. Satte skräck i motståndarforwards med sin hårdföra elegans. "Han känns som en gammaldags engelsk back" som Rullsson sa och jag kan bara stryka under. De patenterade glidtacklingarna med kirurgisk precision är oförglömliga.


Försvarsspelare: Midda.

Betyg: 10,07.
Kommentar: En spelande back som gillar att starta upp anfallsspel. Oerhört energisk och närvarande försvarare som inte står still en sekund. Drog på oss en straff med handbollsspel i finalen som kunde stått oss dyrt. På tal om straffar klev han fram i semin och tog revansch för fjolårets finalmiss genom att distinkt borra in en påse på målvaktens vänstra sida. När Midda i bytet efter deras straff kommer flygande över sidlinjen med ett djungelvrål i stil med "Hur kan han göra såååå?" syftandes på domarens beslut, är det något av det sjukaste och roligaste jag sett någonsin.


Försvarsspelare: Jean-Pierre Papin.

Betyg: 10,08.
Kommentar: Trevande start och dödssyndare vid ett tillfälle i gruppen då Joel räddade mitt skinn. Spelade upp mig genom turneringen och var ständigt rätt placerad i slutspelet. Stor vinnarskalle och outtröttlig i rollen som injicerare av positiv energi. Rulle garvade och härmade min uppmaning när jag tände till vid ett tillfälle med vrålet "KARAKTÄÄÄÄR" och det ger en tydlig bild av mitt sätt att vara. Avgjorde semifinalens straffläggning med en pangare i kryckan, ende skytt som satt sina samtliga i mer än en turnering.


Defensiv mittfältare: Skörsten.

Betyg: 10,09.

Kommentar: MVP - Most valuable player för tredje gången av tre möjliga. Skörsten är Skörsten är Skörsten.
Vårt kraftverk, vårt ankare i försvarsspelet och vårt ankare i anfallsspelet. En skräddarsydd roll som defensiv fältare, har
man en Skörra i laget måste man kosta på sig att renodla en sådan roll i spelsystemet och han bevisade att det var lika klockrent som man redan visste på förhand. Allround på gränsen till orimlighet, har en pump som aldrig slutar pulsera, fötter som är lika bra på att grisa som att glänsa. Samlar upp, bestämmer bolltempo, regisserar och dissekerar. En stor hårig konung.


Offensiv mittfältare: Jonas.

Betyg: 10,06.
Kommentar: Den gamle backen flyttade upp och kom till sin rätt. Den defensivaste offensiva mittfältaren genom tiderna gjorde det han behärskar bäst. Bar vattenglas efter vattenkanna efter vattenhink när ingen såg, när ingen hörde, när det behövdes. Klev bak i många kritiska lägen då Skörsten givit sig ut på raider längs motståndarnas planhalva och täckte fältherrens ytor.


Offensiv mittfältare: Aggan.

Betyg: 10,08.
Kommentar: Goe, goe, goe insatsen chockade inte bara alla andra utan även huvudpersonen, inte ens Howet själv visste att han hade det jävlarannama och uppoffrande spel han visade denna lördag. Är annars känd som en glaslirare som snickrar snyggt hemma i Ödeborg men kliver undan när det bränner till runt fötterna i stora matcher, men nu gick han fanimej in och ställde skåpet. En miniskörra med sitt kompletta spel över hela planen, kombinationen av spelförståelsen när vi kissade in ena baljan i kvarten och det offrade benet på straffområdeslinjen när det behövdes som mest i finalen, det är ruggigt det. Jag var en stolt bror.


Offensiv mittfältare: Joel.

Betyg: 10,09.
Kommentar: Turneringens bäste spelare med flest fixade straffar och flest mål. En frejdig genombrottsspelare som ständigt är ett orosmoment för motståndarförsvaren. Upphör aldrig att ställa frågor till närmaste back, de svarar alltsomoftast fel och tvingas till oschyssta tilltag eller baklängesmål. Ett hot med bollen i alla lägen då han har både bössa, passningsöga och fötter med lim på. Skyttekungen Joel är skillnaden mellan fjolårets silver och årets guld.


Anfallare: Uski.

Betyg: 10,05.
Kommentar: Centertanken som lovade fem baljor gick tyvärr sönder i sista gruppspelsmatchen och fick bita i gräset under slutspelet då handen jag bombade i kras i Ödeborg tre dagar tidigare fick sällskap på skadelistan av en mosad tå. Hade bud på balja vid två tillfällen men det ville sig inte. En faktor kan ha varit avsaknaden av spets, avsaknaden av ICA-pannbandet. Vi har samma tålamod med Ulrik som Malmö FF har med Wilton Figueiredo, tids nog kommer han showa loss med sina snurrfinter, tids nog.


Anfallare: Chivu.

Betyg: 10,09.
Kommentar: Ingen gör ett lika gott jobb som back, som mittfältare och som forward. Utom Chivu Jacobsson. Fanns funderingar på att dra ner honom till älvcupspositionen längs bak men när Bolle bangade av fick han fylla den rocken och nu var det ingen som undrade vart Bolle var. Hade ett framgångsrikt samarbete med Joel och gjorde ett hästjobb för mittfältare som kunde komma rättvända tack vare honom. Kombinerade oupphörligt löpande med och utan boll, med att spela sitt jankollerska targetspel. Sög in otaliga pastejer med huvud, axlar och bröst, gång på gång tänkte jag att "där var den bollen förlorad" men vår target svävade upp mellan tvåmeterstornen och såg till att bollen stannade inom rätt lag.

Vi tackar vår underbare rådgivare Janne, maskoten Musse, huliganerna Mia, Flexa och Pullis plus festspetsarna Kerstin, Mavi och Solskjaer för att de ramade in och gjorde upplevelsen fulländad.


Kommentarer
Postat av: Wamid

GULD GULD GULD o åter GULD :)

2009-08-25 @ 14:27:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0