Det ska po bloggen osso!

Daniel,LärarÅsa,Fnissan - BaginboxDavve,Lollo,Ulrik - Karin,Mysan,Hjalmar - Kriss,Wikipedia,DenGoe

Det kanske bara är jag som är löjlig, men jag fann det mycket exotiskt att se en afrikan spela curling.

Jag stod för en av turneringens läckraste inspel. Och ingick i det vinnande laget med Fnissan,BaginboxDavve&Wikipedia.
 Luften var kall, men himlen värmde oss med sin fantastiska torsdagsdräkt.

Pungen är tom, men det är inte hundkorgen - byrackan ligger däri livs levande.
Jag lever också.
Har varit på bio i Jönkan ikväll.
Snabba Cash.
Jävligt bra.
Annat än Avatar och sånt skräp ungdomarna ser nuförtiden.
Det krävs en förändrad syn på vad som är bra film bland folk idag.
Vi kan inte bara se massa splash och hocuspocus från USA, vi måste lyfta blicken och se något som kräver lite mer av oss som kulturmänniskor.
På tal om kultur så ska jag spela curling imorgon, det har jag inte gjort på flera år.
Godnatt.

Folkhögskolorna är, för att inte säga allt, så åtminstone en betydande del av mitt vuxna liv.
Jag har kommit i kontakt med många kompetenta journalister och skrivare.
För att framhäva dessa och för att drömma en dröm har jag nu satt ihop en jävligt skarp tidningsredaktion.
Om jag vinner på lotto ska jag starta en tidning och anställa mina mest slipade kompisar och så ska vi göra landets bästa tidning tillsammans.

Chefredaktör: Calle Abrahamsson

Politik: Robert Halvarsson

Nyheter: Anna Bäckström, Anna-Carin Windh

Kultur: Robert Halvarsson, Camilla Holst, Linda Börjesson

Nöje: Emma Hägglund

Sport: Dennis Johansson, Jonas Östlund

Krönikor: Camilla Holst, Anna-Carin Windh

Roman i delar: Linda Börjesson

Poesi: Franz Werner, Olivia Ericsson

Tecknare: Liam Lindgren

Roliga historier: Lennie Björkman
Redigerare: Sanna Jacobsson, Stina Samuelsson

Nio poster innehas av människor från journalistlinjen och åtta poster innehas av människor från skrivarlinjer.
Konstigt kan tyckas, i och med att jag gått ett år i en klass med journaliststuderande och två år på två olika skolor med skrivarstuderande, men det är trots allt journalistik som ska bedrivas.
Dock har skrivarna en stor funktion, det är dom som ska stå för den kreativitet som ska vara utmärkande för vår produkt.
Jag måste säga att jag är äckligt nöjd med det här gänget och obotligt övertygad om att vi skulle göra succé.
Och festerna ska vi inte ens tala om, sicka jävla personalfester vi hade haft, ujuj.


Halvarsson - Windh - Holst - Börjesson

Regeln är att man bara får svara med ett ord per fråga.

1. Var är din mobiltelefon? Nattduksbordet.
2. Var är din andra hälft? Ofunnen.

3. Ditt hår? Nyduschat.
4. Det bästa du vet? Helhet.

5. Din dröm inatt? Nej.

6. Din dröm/ditt mål? Författarframgångar.

7. Rummet du är i? Migpräglat.

8. Din hobby? Spört.

9. Din skräck? Farmorsdöd.

10. Var vill du vara om 6 år? Augustprisutdelningen.

11. Vart var du igår kväll? Datasalsfilmjobb.

12. Vad är du inte? Opålitlig.

13. En sak du önskar dig? Lottovinst.

14. Var du växte upp? Tureborg.

15. Det sista du gjorde? Låste.

16. Dina kläder? Randiga.

17. Din TV? Globaltvn.

18. Ditt/dina husdjur? Fajsi.

19. Din dator? Låretliggandes.

20. Ditt humör? Måndagsyr.

21. Saknar någon? Ja.

22. Din bil? Framtidstvåfyrtio.

23. Något du inte har på dig? Cocacolamössan.

24. Favoritaffär? Bolis.

25. Din sommar? Guldfest.

26. Älskar någon? Överlevnadsmåste.

27. Favoritfärg? Svart.

28. När skrattade du senast? Lunchen.

29. När grät du senast? Filmhelgen.

 
Var jag vill vara om sex år - En sak jag önskar mig - Var jag växte upp - Min bil

Jag växte upp och du växte upp.
Jag växte upp där Harald Treutiger ingick i fredagsmyset och du växte upp när det alltid var broöppning.
Jag växte upp där korven kostade tio spänn och du växte upp när en sköterska på Ungdomsmottagningen ringde upp alla dina vänner.
När jag tröttnat på de glittriga pom pom-flickorna i 24-karat gick jag ut i köket
där lekte jag att jag var
Haralds väntande fru som grät och drack för att döva ensamheten
Jag ville att Harald skulle sluta vara på teve och komma hem.
Längtan på östkusten.
Ligga med en lisebergskanin mot kinden och känna hur Harald säger nej.

Poesikollektivet G=T=B=R=G

En ny skylt i samlingen, den får bo i fönstret mot skogen och Hasselängen.
I fönstret mot världen och verkligheten bor Falun.
Uddevalla bor ovanför dörren.
Tre skyltar är lagom när man bor i en enrummare.

Eftersom Skrapan är den jag känner som bor närmast Varberg passar det bra att hon får visa er skylten.

Nudu, Sättningen, nu blåser Ulrik och jag vidare i måndagsmörkret.
Låt cyberspace ta dig med på vår underbara resa...

HELT OTROLIG T !
1000 grodor för att nappa en drömprins i England ? Helt fantastisk !
Då bodde var 1.000.000 grodor i Sverige, för att äntligen möta sin drömprins....Heheheheeeeee...
Jo, Jag tycker att Svenskar är barnslig utseende fixerat än dem kan levererat i sängkanten verklighet och om hur deras partner ska var i helhet ! Synd att Dem tänker inte längre än deras näsa.. (Hon ska var smal, med feta mormor tuttar, framgångsrik och gilla sex jämt, en Pamela Anderson Typ ) Heheheheeeeeeee..
Hallô, Swwwwedeeeeennnn, Be realistical than dreamers !
Den som sätter höga krav på sig själv, blir oftast bortspelat, till nästa offer !

Vi spelade mycket, mycket pingis på Tärna folkhögskola i Sala, Ulrik och jag och några lösa killar.
Till vår stora glädje upptäckte vi att även Sörängens folkhögskola var utrustat med ett pingisbord och här i Nässjö har vi spelat extremt, extremt mycket pingis.
Under lovet har det av förklarliga skäl inte blivit en enda pingisboll slagen så man var spelsugen, men osäker på formen när man steg in i gympasalen igår.
Det visade sig inte finnas någon anledning till oro och såhär i efterhand fattar jag inte varför jag var osäker.
Min spelstil behöver inte mjukas igång eller vara i flow för att göra sig rättvisa, jag har ett stabilt grundspel utan utsvävningar och detta är jag trygg med när som helst.
Idag stod pojkarna på rad och efter att ha sopat rent(3-0 i set) med både Hjalmar(låg under med 0-6 i andra set, men vann sen elva raka bollar och tog setet med 11-6) och Ulrik bad Kriss om en match med orden "Calle är som en lejonhane som alla vill mäta sig med".
Om jag är lejonhanen är Kriss uppvaktarlejonet som försöker snärja min lejonhona, men som hur han än gör alltid får gå och lägga sig vid stora berget med svansen mellan benen.
3-0 av bara farten där med.
Slutligen kom den lättaste av utmanarna, det egyptiska minilejonet Samson, som jag slog med samma siffror som jag slagit alla andra med och dagen stämplades ut med 12-0 i bagaget.

Under hösten var det ingen som vann en femsetare mot mig.
Men några enstaka set förlorade jag mot slutet, därför är det skönt att börja på ny kula.
Lejonhanen har inte förlorat ett enda set 2010.
Mumma.


Wang Liqin - Vladimir Samsonov - Ma Lin - Ma Long

Jag lämnade er för jullov, ett internetfrånvarande och därmed bloggtorrt jullov, utan att meddela er riktigt.
Nu är lovet slut och det tyder besöksstatisken på att ni förstått.
Självklart måste jag ge er något matigt om lovet eftersom ni inte fick kontinuerlig uppdatering.
Bilder är bra och såna ska ni få inom kort, men text behövs också och det ska ni få nu.
Lite svårt att sammanfatta 23 dagar med rättvisa, men jag ska göra ett försök genom att lista de åtta händelser som berörde mig mest.
Nu blir detta ett inlägg som är sådär långt som bara inlägg i en blogg skriven av mig kan vara.
Jag vet att många mår skit när det blir såhär långt, men ni behöver faktiskt inte läsa allt.
Kolla de fetstilade punkterna och läs dom som verkar intressantast, till exempel.
Har ni riktigt svårt att läsa kan ni ju vänta på bildvarianten som kommer senare i veckan.

8. Terrorattacken mot gymmet
Första helgen hemma på flera månader och mer uppspelt än på flera månader. Skojade och ståjade och skrålade, vilket fick Quimmen att rulla igång en kamera, vilket triggade mig ännu mer. Det slutade med att jag ofrivilligt följde i kusin Lådas fotspår och kraschade ett av Uddevallas företagsfönster. För några år sedan dök han in i Dressman, för några veckor sedan dök jag in i ett gym.

7. Uncle Molles hot av mobilfyllo
Något oerhört, oerhört märkligt hände mig på annandag jul. Jag vaknade upp med fyra missade samtal från okänt nummer och lika många röstmeddelanden från okänd mansröst. Det var hot och snack om smällar och uppgörelser, svordomar och aggressivitet. Efter att jag vaknat ringde främlingen ytterligare 20-25 gånger och jag svarade varje gång. Första tio gångerna skrek jag bara "douaaahh" och la på. Sedan turades vi om att svara, julfestdeltagarna hos Farmor. Det slutade med att Uncle Molle gav mobilfyllot sin egen medicin med orden "Jag ska bara ta två groggar, sen kommer jag och slår dig ur sandalerna". Så sjukt, så sjukt.

6. Borås brudars avgudning av Skandalocz
Efter nyår tillbringade jag fem dagar i Borås utkant Borgstena med pappa Maxan och sonen Ulrik. Det var en stekig tillvaro med två mästerliga stekare. Under lovets sista lördag beslöt Ulrik och jag oss för att ta sista festchansen utanför Smålands gränser på ett långt tag och samtidigt ta revansch för det misslyckade nyårsfirandet. Sagt och gjort, vi grundade med kortspel och Robinson, sen dominerade vi Knalleland. Vi har dominerat tidigare, men i en stad där man inte har något namn måste man kliva in med hela kroppen på dansgolvet. Vi klev upp på scenen för att showa, hångla, dansa och sjunga. Brudarna var exhalterade över vår uppenbarelse och applåderade och tjöt. Dom avgudade oss till och med. Det var väldigt fräckt. Man kände sig som en rockstjärna. Jag insåg att detta var en försmak av vad som komma skall i framtiden då Ulrik och jag bildar den fruktade artistduon Skandalocz.

5. Asets intag av min tappade mat
Jag tappade mat på golvet. Tog upp maten och la den på mitt underlägg. En liten stund senare sträckte sig en av de två människor här i världen som jag känner verkligt hat inför, för att greppa en salladsskål, och tog i samma svepande rörelse med sig min tappade mat till sin plats vid bordskanten. Hade det varit någon annan, godare människa, hade jag naturligtvis sagt som det var, att jag tappat den maten på golvet och att den inte borde ätas. Men när det var Aset så försökte jag bara dölja mitt enorma flin när han stoppade in skiten i käften. Det var helt underbart att se.

4. Nyårskaoset
Vi hade som så många gånger förr noll planering inför ett högtidsfirande. Det slutade med att goe, goe Lööw bjöd in till festlighet i sin lägenhet. Vi hade mysigt och skojigt fram till tolv, då det som ska vara klimax var ett äkta antiklimax. Nån form av sexuell aktivitet upptäcktes av andra än de sexuella aktivisterna och resten är historia. Nästa nyår har vi bara kul och sparar sexet till nån annan dag. Eller så knullar vi bara allihop, helt enkelt.

3. Pullis söndersågning av våra knäveck
Att Rulle Pullis Fullsson är en extrem karaktär, det vet alla som känner honom och som känner mig och som har följt mitt bloggande liv. Ofta gör han mig och andra människor glada. Ibland leder hans extremism till att jag och andra människor blir ledsna. På nyårsdagen blev vi ledsna på Pullis. Vi, Låda, Ulrik och jag, tog för givet att vi skulle kunna få kompensationssova hos honom efter att ha blivit lovade men lurade natten innan då Pullis på sitt egendomliga vis bara gick upp i rök. Men icke. Med orden "Jag vill inte att dom ska va här men dom säger att dom ska va det ändå" fick han oss att känna en viss obekvämlighet. Vi packade våra väskor och tog nästa buss från Unneröd. En sorglig men gripande sorti.

2. Annandagstumultet
Kusintrion grundade gott i Hökedalen och tog en buss till Uddevalla. Låda inledde på Agassis, brorsan och jag drog till Tureborg för att festa med gänget. Vi hade mycket trevligt och vi hade en mycket trevlig taxiresa ner till stan, men därefter övergick trevligheterna i otrevligheter. En kille som hade ett jättefult ansikte visade sig vara en genomäcklig människa. Helt oprovocerat kom han rusande mot oss på Kungsgatan. Han verkade ha siktat in sig på Låda, Quimmen gick emellan och fick fem slag i ansiktet i ett tumult som gick extremt fort. Jag höll tillbaka Qm och försökte lugna honom. När det verkade som att han lugnat sig satte han fart för att löpa efter Den Fule och hämnas. Med mina hala finskor sprang jag efter så gott jag kunde nerför Kilbäcksgatan. Han stannade upp när han närmat sig Den Fult och jag hann ikapp. Den Fule stog provocerande mitt i gatan strax ovanför krogen Harrys, Qm kokade och hade en aldrig tidigare skådad blodtörst i blicken. Även jag var kraftigt förbannad på Den Fule och var även jävligt besviken på mig själv för att jag drog i Qm istället för att smacka tillbaka när slagen kom. Den Fule såg påtagligt rädd ut och utan sina kompisar och mot en blodtörstande Qm och en kraftigt förbannad mig var hans chanser 0 mot 100. Detta fick mig att till slut släppa Qm och öppna för hämnd. Qm stack fram till honom, tryckte upp honom mot en bil och sedan ner i snön. Innan Qm hann "behandla" Den Fule ordentligt så kom tre harrysvakter springande. Jag bad dem hålla kvar Den Fule och sen ringde jag polisen. Eftersom mortensvakterna som såg ursprungsmisshandeln visade sig vara fega svin och eftersom harrysvakterna bara såg offret sittandes ovanpå den verklige gärningsmannen kommer inte polisanmälan ge någonting. Man kan bara hoppas att livet sårar den människan djupt.

1. Olsson i tårar
Hand i hand med min livspassion för skrivandet går mitt driv för ett öppnande av mannens känsloliv. En svensk man får bara visa känslor när han kör bil och när han tittar på fotboll. Det hämmandet är inget annat än hemskt. Eftersom min pappa har varit frånvarande och inte har varit frånvarande har mitt naturliga förslag till mansförebild blivit den som min Farmor valt att ha vid sin sida, nämligen Olsson. Jag älskar Olsson, men Olsson och jag kan aldrig komma varandra riktigt nära för vi är så himla skilda som människotyper. Olsson är urtypen för en grottbrottarman och jag är en riktig mysmjukis. Han har aldrig lyckats få mig att bli en sån som honom och han har aldrig blivit en riktig förebild utan mer ett avskräckande exempel för inlåsning av känslor. Exempelvis har jag aldrig sett Olsson fälla en tår och det är väl väldigt anmärkningsvärt efter snart 25 år tillsammans. Inte förrän onsdagen den 23;e december 2009 hade jag sett Olsson falla i tårar. Jag fick se det och trots att de tårar som inte är glädjetårar är väldigt ledsamma blev jag innerligt genomlycklig. Framför mig visade sig manssläktet i sin hårdaste gestalt i sin mjukaste framtoning. Det var ett verkligt vackert moment i mitt liv och jag ska aldrig någonsin glömma det. Det är faktiskt bland det bästa jag har varit med om.

Jag hade ont i mina handleder i helgen, riktig värk som jag aldrig tidigare haft.
Man har ju hört talas om sms-tumme, men nu var det alltså tal om sms-handleder.
Det har sin naturliga förklaring i att jag under lovet slagit personligt rekord i sms;ande, 2000 stycken på tre veckor.
Skolstarten kom oerhört lägligt nu eftersom att jag i och med den inte behöver sms;a speciellt mycket längre utan kan återgå till vanlig dos.
2000 sms på tre veckor.
Och sniffande på ett parfymerat byxben.
Klart som fan att det är skönt att vara tillbaka.

Hej, Maria. Jag är tillbaka och kommer som alla andra på måndagssamlingen. Vet inte hur mycket jag har andats men vet att jag måste vara här. Den här gången drar jag inte, jag ska tävla till jag dör. Vi ses. Calle.

2009 är slut och jag känner mig fånigt uppspelt i min iver att tala om för er vem den bästa mannen det gångna året var.
Kanske kommer sig uppspeltheten av hans enorma storhet, kanske kommer den sig av att insikten är så färsk.
Han började försiktigt i januari med att hålla sig i bakgrunden som den okända gästen på lagfesten hos Twinsen efter Älvcupen.
Intrycket av honom var lika blekt som mitt ansikte när jag vaknade dagen därpå. 
Det fortsatte under sommaren med en silly season där han var kryptisk kring en övergång till DLHEG och offentliggjorde samtidigt att han ansåg sig vara en blandning mellan Youri Djorkaeff och Gareth Southgate.
Intrycket av honom hade sått sitt första intressefrö inom mig.
DLHEG hade ingen plats för en spelare som önskar sig söndagsteknik, men han dök upp dagen efter guldfesten i Chivus bakissoffa.
Han satt och gaggade overkligt mycket gojja om 60-talet och "Näbben".
Intrycket av honom förvreds och förvirrade, vilket fick mig och Ulrik att gå runt i Småland under ett helt halvår och filosofera om honom.
Det slutade på årets sista dag då mannen förutom att chocka med en torsdagsteknik som definitivt påminde mer om Djorkaeff än Southgate, även bjöd på sig själv och sin lägenhet på ett aldrig tidigare skådat sätt.
Mycket mer kan sägas om denna myshetens riddare, men jag nöjer mig.
Jag måste bara säga hans namn.
Och det är inget randomnamn som Karlsson eller Andersson, det är ett namn you got to Lööw.