Nån snittade ett ljus i tvättstugemörkret.
En dag som startade dåligt slutade gott.
Inte bara för att jag nyss fick veta att jag ska få en överraskning imorgon, som inte är en överraskning eftersom jag vet om den, men ändå är en överraskning eftersom jag inte vet vad det är.
Än mer för att någon människa har visat på ett godhjärtat initiativ, någon som inte "tjänat" något på att vara snäll har varit det och sällan blir jag så varm inombords som då.
Efter att ha fått skit i tvättstugan två gånger sen jag kom hit var jag försiktig vid denna tvättning.
Jag lät bli att ta tömma den färdigkörda maskinen med annan människas tvätt och väntade med att lägga i min till maskinen var tom flera timmar senare, för att undvika onödigt tjafs och för att jag inte kan de oskrivna tvättreglerna.
Som jag berättade i dagens tidigare inlägg sov jag flera timmar mitt på dagen och därmed hämtade jag inte min tvätt ur torkrummet direkt det torkat klart.
Jag kom några timmar senare än optimalt och i de flesta fall hade då min tvätt legat i tvättkorgen.
Inte i dagens fall, i dagens fall var stubbet förstklassigt vikt och lagt på hög.
Och det var inte lilla vikningen heller, tre maskiners tvätt var det som den stackars sötingen fått stå där och kämpa med.
Detta har gjort mig glad för resten av dagen, kvällen har varit fin tack vare den fina människans goda gärning.
Jag beslöt mig för att visa min uppskattning och skrev en tacklapp som jag satte upp med kludd på tvättstugedörren och personens tvätt hängde kvar så jag hoppas hon(bh;ar förekom på strecket) mår gott av att det sattes värde på hennes jobb.
Det finns hopp för egogenerationen, alla är inte dåliga gubbar.
Var bara att skicka ner högarna i hockeytrunken, oerhört behändigt.
Vi överraskar naturen.
Jag brukar vara ganska sprallig och ha ett våldsamt kli i fingrarna när jag kokat ihop något, trixat fram en överraskning, postat ett brev som inte vill vänta på att hämtas.
Det kliar även nu, men kliet är inte våldsamt, jag tillåter inte mig själv att hispa.
Att hon fått pris som den sämsta överraskaren norr om Hölö är bara en detalj, att jag redan vet vad jag kommer få i flyttpresent är bara en detalj.
Vad som inte är en detalj är att vi styr naturen.
Vi delar säsongens första julmust och framkallar vinterns första snöfall redan tidig höst.
Vi framkallar den vitaste snön.
Och det är miraklet.
Den första snön är alltid vitast.
Olli messade och talade om det när jag spelade pingis.
Eftersom det var mycket länge sedan jag såg snö släppte jag racket och sprang till nödutgångsbalkongen bortanför badmintonnätet för att se efter om det stämde eller om hon drog en av sina rövare.
Det var mörkt så jag såg inte, bestämde mig för att öppna dörren men den var skittrög och jag var exhalterad och otålig och ryckte för hårt så jag klämde mitt högra pekfinger som blev blått.
När jag väl tog mig ut såg jag ingen snö, varken på marken eller i luften och fingerskadan kändes väldigt ovärd.
En tv-titt och ett gäng pingismatcher senare var jag på väg hemåt vid halv ett inatt och jodå, nu var både marken och luften vit, samtidigt som fingret redan tonat ner sin blåfärg.
Jag kan inte säga att jag längtat efter vintern, här i orkanernas mecka kommer det bli överjävligt med snö innanför jackan framöver.
Men inatt är den välkommen, vit och vacker, när den faller utanför mitt fönster.
Wollter lämnade med Frukt & Mandel i händerna.
Det är slut nu, i två månader fick vi njuta av vår vise lärare Siewert Wollter innan han var tvungen att kliva av tåget.
Första två lektionerna undrade vi vad det var för ett skott, men efter det har det varit ren kärlek.
Nu har det kommit in en ersättare som heter Vilda Katten, han har konstiga kläder men verkar ganska skön, fast jag vill ändå inte tycka om honom för han är där på bekostnad av Wollter.
Försöker fokusera så lite som möjligt på att Wollter är borta och så mycket som möjligt på att han fick ett värdigt slut.
När han hade sin sista lektion med oss i förra veckan överlämnade Ulrik och jag varsin chokladkaka till vår mysfarbror.
Vilken smak det var behöver jag inte ens nämna, alla vet att wollterchokladen är Frukt & Mandel.
Matsamtalet om Adolf Hitler.
Sex av dessa är infödda svenskar och en av dem är invandrad från afrika.
En diskussion startar med en hypotes om en kvinnas tatuering av Josef Stalin intill sitt kön och vandrar vidare till att behandla Adolf Hitlers sätt att vara.
Idioten: Hitler var en glidare.
Dumhuvudet: Det är väl det sista han var, han slet hårt.
Idioten: En glidare var han, en riktig stekare.
Dumhuvudet: Han var en working class hero.
Stekare - Adolf Hitler - Working class hero
Fyllehångel eller HIV-överföring?
När jag summerade hemmavistelsen lovade jag att återkomma med den reaktion Farmor och Olsson visade under bildspelet från skolupptakten.
Reaktionen avser bilden där Ulrik och en främmande man är homoerotiska på Hotell Högland.
Olsson: Fyfaan, gå och slicka sådär! Det är ju riktigt äckligt alltså.
Farmor: Går dom på främmande folk? Han kan ju ha hiv och allting.
Jag bara sitter och viker mig av tokskratt.
Farmor: Vad skrattar du åt? Det kan han ha, det fattar ni väl?!
Tipsa mig, gör det bara.
Jag har saker att skriva om, alltför många, därför är läget lite låst.
Tänker att det vore jättekul för mig och kanske er också, om ni hade något ni ville att jag skrev om.
Antingen kan ni välja en rubrik till ett inlägg, ett ämne till ett inlägg, ställa en fråga, tipsa om en inläggsserie jag kan börja med eller be mig utveckla något som tidigare susat förbi här.
Eller vad som helst.
Det vore kul om någon hade en vilja som blev något fint eller skojigt.
Allt är förödande.
Jag lägger det i ett brev och postar det i min skrivbordslåda istället.
Det är en förödande text.
Det är en förödande relation.
Det lyssnande könet.
Kom fram till det nu när jag låg och analyserade mitt beteende och reaktionen på detta.
Jag får mycket mer reaktion av tjejer och det ligger naturligtvis till på det viset att jag är annorlunda när jag umgås med tjejer istället för med killar, också.
Men det är inte så enkelt.
Det är enklare.
Det är så att tjejer överlag lyssnar på vad man säger(jag säger?) på ett helt annat sätt än vad killar gör.
Tjejer lyssnar på varje ord, tolkar varje rörselse.
Det är därför jag tycker om tjejer så himla mycket.
Det är därför jag inte kan umgås med dem.
Busfarmor.
Goe, goe, goe Farmor.
Kändis på min blogg.
Han sa så för senast jag handlade av honom var jag där för att handla folköl till en efterfest, glad i hatten och skojade och smällde av bilder som jag ibland gör.
Vad ska du göra med dom här bilderna, frågade nog han då.
Dom ska po bloggen osso, svarade nog jag då.
Jag har inte bloggat honom, men när han nu tog upp det och tycktes så glad åt bloggkändisskapet kan jag inte låta bli att göra honom till "kändis på min blogg".
Vettefan vad grabben heter, men det står Statoil på namnbrickan, vi får väl kalla honom för det.
Bloggin, Papin åter på banan.
Landade i Småland för två timmar sedan och allt jag kände var lycka.
Jag vet inte vad det beror på, kanske bara för att man inte hunnit tröttna än här, det är mycket som kittlar, ingen är färdigutforskad och ingen relation vet i vilka fästen den ska bo.
Eller bara för att jag känner att detta är mitt hem eller bara för att det är här jag skriver saker som jag är nöjd med eller bara för något annat.
Lycka behöver inte utforskas, den ska bara insupas så länge den finns, jag brukar sällan känna den så ren som jag nu gjort i två timmar, jag brukar blanda upp den med skit.
Det var skoj att vara hemma också, fångade upplevelser och bilder som kommer sitta som en smäck här under veckan.
Nu behöver jag en krasch för att orka ta mig in i morgondagens verklighet, det är måndag jämn vecka och därmed dags att visa vad man presterat(responsinlämning) sen senast det var måndag jämn vecka, i verkligheten.
Jag tror att jag fått till något, jag hamrade faktiskt lite hemma på kammaren också.
Välkomna tillbaka efter uppehållet och godnatt.
Bloggout, Papin på semester.
Det känns så idag, som att jag har två hem, vissa dagar känns det som att jag inte har något alls, men idag har jag två hem som jag ska växla mellan.
Det känns dumt att åka härifrån, på ett sätt, då jag börjat bli kompis med miljön och stan och skolan och smått med lite folk, nu, nyss.
Men det blir ändå inte fel att komma hem, jag behöver pussas med Fajsi och jag behöver ta några kalla med mina killar och jag behöver andas annan luft än den snåla småländska och jag behöver ett nytt förmanande tal av Farmor, där hon talar om för mig att kvinnor är djur.
Jag behöver faktiskt det.
Jag har inget nät hemma så ni får klara er utan mina ord resten av veckan, men jag får säkert uppslag hemma som jag kan mata in här efteråt som kompensation, något annat än bara internatliv liksom.
Tycker för övrigt att jag varit en duktig bloggare senaste månaden, både pålitlig med leveranser och rätt på´t med själva inläggen.
Jag har inte känt mig som en bra bloggare på ungefär ett år, men nu har jag fått tillbaka glädjen och flowet, hoppas det märks och att det innebär nån form av utbyte att "komma ner och möta mig vid denna sjö".
Ha det godis när jag är borta, lova att inte hitta en ny favvoblogg.
Nu kommer storebror hem, nu ska vi hångla.
Bankar gör det.
Nån som vill sälja en huvudvärkstablett till mig? Ska vi säga 200 spänn?
Fan, jag som var så duktig igår, utan lathund och allt, tycker inte livet är rättvist.
Klockan är ju för fan sex på kvällen.
Orättvist, sa Bull.
Stadens son har varit hemma.
Nässjös kändaste människa heter Dregen och medlem i rockbandet Backyard Babies.
Jag håller det inte för orimligt att han också är den enda kända människan härifrån.
Men han bor numera i Stockholm och det är inte direkt så att min spanarradar är på när jag går på denna stads gator, som den är i Stekholm och Skötet.
Men häromdagen såg jag honom, den rackaren, han var ute och övningskörde med trafikskoleläraren i rondellen nere vid Lidl.
Han är den första övningskörare jag någonsin sett glida runt nedcabbat, det var rätt glassigt, antar att det inte anstår en rocker att åka runt med tak över huvudet.
Först höll jag på att inte känna igen honom, det var något bekant över ansiktet som böjde sig åt mitt håll, fast utan smink såg han inte ut som jag är van vid.
Men visst var det han, visst var det han, stadens store son var hemma och lärde sig ratta bil på ålderns höst.
ska jag vara mig, vild igen.
det är livet tillspetsat och kryddat och taggat med en vild nerv
Jag har just beskrivit internatlivet när jag rycker till och känner, känner att det var ju inte alls internatlivet jag beskrev, det var ju för fan mig själv.
Efter att ha vägt fram och tillbaka kommer jag fram till att det är samma sak, hela jag är ett internatliv.
Det är därför jag tar den här drogen en sista gång.
det är inget val en reaktion är det
förvirrar mig
jag vet inte riktigt vem du är
men jag känner din musik
och dina takter
på det där sättet man känner intresse
som när man ser ett fint omslag till en bok
intresse av att läsa den
fastän boken tar slut
finns känslan kvar efteråt
vad man ska kalla den känslan för är svårt
för det är inte kärlek och inte heller attraktion
mer ett smakprov på vad ljud har att ge
d.v.s
den slutgiltiga känslan
fördömd eller frälst
vill man fortfarande förvara förälskad
Youcef Larsson
Tack för att ni finns, grabbar.
Har varit dåligt med den saken tidigare när jag varit ute på vift, men nu har verkligen alla som är viktiga visat att dom är viktiga.
Trots att jag bara varit borta ett kort tag har grabbarna hemifrån hört av sig, flera gånger var per telefon, det betyder jättemycket för mig.
Jag är inte här och hittar ersättare till er, ens tillfälliga, utan det är ni som är mitt gäng både nu och efter detta.
De perioder då det har varit dåligt med kontakt har jag tvekat, ska jag erkänna, på om man är riktiga vänner när man inte hörs av, så fort några mil kommer emellan.
Jag har tvekat på er och jag har tvekat på mig själv, varför inte jag hört av mig till er, om ni då är så viktiga för mig som jag vill tro.
Jag är säker nu, på att det är ni som är bäst och er jag vill ha i mitt liv.
Vill passa på att be om ursäkt för att jag har varit, och är, så dålig på att höra av mig, om det kommer grus i maskineriet är det nog faktiskt mitt fel.
Jag ska försöka tänka på saken och bättra mig i framtiden.
Men även om vi inte hörs så hör vi ihop, det har jag kommit fram till, efter att ha testat många människor på många platser under lång tid och åkt ut och in i relationer.
End of diskussion: Jag älskar er.
Skörsten - John-John
Aggan - Midda - Rulle
PS.Har inte glömt bort att jag har nån vän som jag har, men detta är bilder på dem som hört av sig.DS.
Mucka inte med Nässjö!
" Daniel J: Vad väljer du? En spaghetti bolognese i ett soligt Rom eller en tallrik med klassisk svensk husmanskost?
Fotbollskanalens Jesper Hussfelt: Husmanskost? I ett regnigt Nässjö? Då tar jag spaghettin, kompis. "
Plöjer fotbollskanalen upp och ner som jag gör varje dag, idag plöjer jag chatten med kommentatorn Jesper Hussfelt.
Och möts av att han pissar på mitt Nässjö!
Vafan är det frågan om?
Hussfelt gör narr av Nässjö, målar upp det som om det är Sveriges rövhål.
Det är faktiskt mysigt här.
Och vi har gott väder idag, i torsdags och fredags var det till och med vår, inte regnigt.
Tror inte ens att han har ätit husmanskost i Nässjö.
Sluta drömma om Rom och Nässjö, dra hem till Mjölby istället, ditt jävla apskaft.
Hussfelt - Rom - Mjölby - Nässjö
