Den första snön är alltid vitast.

Ikväll kom den första snön till Småland.
Olli messade och talade om det när jag spelade pingis.
Eftersom det var mycket länge sedan jag såg snö släppte jag racket och sprang till nödutgångsbalkongen bortanför badmintonnätet för att se efter om det stämde eller om hon drog en av sina rövare.
Det var mörkt så jag såg inte, bestämde mig för att öppna dörren men den var skittrög och jag var exhalterad och otålig och ryckte för hårt så jag klämde mitt högra pekfinger som blev blått.
När jag väl tog mig ut såg jag ingen snö, varken på marken eller i luften och fingerskadan kändes väldigt ovärd.
En tv-titt och ett gäng pingismatcher senare var jag på väg hemåt vid halv ett inatt och jodå, nu var både marken och luften vit, samtidigt som fingret redan tonat ner sin blåfärg.
Jag kan inte säga att jag längtat efter vintern, här i orkanernas mecka kommer det bli överjävligt med snö innanför jackan framöver.
Men inatt är den välkommen, vit och vacker, när den faller utanför mitt fönster.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0