Det ska po bloggen osso!

Laddar upp på ett bra sätt inför en hel helgs festande kanske man inte gör genom att torsdagsfesta, men det gjorde jag.
Efter en kväll och natt med Dalar och Sättningen var det hemskt att se ny dags ljus, jag var mycket nära att spy i duschen, var mycket nära att inte klara transportera min kropp till tåget.
Men jag traskade på mot stan och ett regnigt Nässjö bar fram mig till stationen där jag äntligen fick ner lite mat.
Tågresan tog två timmar som löpte fort tack vare Aftonbladet och min kropp blev snäll tack vare Kycklingcurryn.
Framme i Lund väntade Skörra med en utlåning av katastrofal cykel från början ägd av hans svärmor från *trumvirvel* Nässjö.
Det gick inte bra, men det gick, och färden tog oss till hans fotbollsmatch med Hallands Nation mot Bjärred i skånska division fem.
Jag satt på läktaren och lapade sol och San Miguel, öppnade ett paket fotbollsklistermärken för varje öppnad pilsner och kände att jag och livet var väldigt goda vänner.
Förutom ren njutning satt jag även och tänkte på livet, ringde även Farmor och pratade om detsamma.
Man kan tycka att jag inte skulle behöva åka ända till Skåne för att dricka pilsner, öppna fotbollsbilder och ringa till Farmor, men när Nässjö bjuder på regn och strupgrepp blev jag tvungen att åka ända till Skåne. 

Av vistelsen i sig nämner jag att Skörra hade några jäkligt sköna snubbar på lagret.
För dom uddevallska bloggläsare som tvivlar på dessa uppgifter kan jag för att stärka mina ord tala om att dom varken är politiker eller skåningar.
Kavve och Linus hette goa krabbarna från laget som vi hängde med på fredagkvällen.
Hjalmar hette den finurlige från korridoren som vi hängde med på lördagkvällen.
Utöver detta skedde även två andra sinnesträffar.
Pantern som jag gick med i Molkom hörde av en slump nån dag före och stämde sedan träff, henne hade jag inte träffat på fyra år.
Pavve som var med på dom svarta festerna på soffkanterna i Luleå såg Svampcupsfinalen på samma pizzeria som oss, honom hade jag inte träffat på fem år.
Det kändes som att man parallellt reste in i Skörstens nya liv, vårat gemensamma tidigare liv och mitt egna tidigare liv på en och samma gång.
Surrealistiskt, sa Bull.

Inför resan fanns många orosmoln, klimatet, kulturen, valutan och språket.
Klimatet var så sydeuropeiskt som jag hoppats på, fantastiskt både på fredagsläktaren och i lördagsparken.
Kulturen krockade inte så farligt, människor av kvalité fanns och maten var som den skulle både hos DJ Burgare och Chadis.
Valutan förstod jag aldrig hur man räknade och mitt kort funkade inte där nere, men Skörsten lånade ut till mig så det löste sig.
Språket var som befarat det värsta.
Till min stora överraskning talades dock inte skånska utan på varje studentbalkong och i varje gathörn av stan talades vidrig stockholmska.
Skånska och stockholmska är de två i särklass mest avskydda dialekterna hos mig.
Vad som är än värre än dialekter i sig är när någon från en viss plats medvetet bytt ut sitt ursprung för att tala en annan dialekt.
Det är bland det värsta jag vet i hela världen och livet, då får jag tinnitus, vilket hände nu i helgen, det var inte roligt.
Men för att avsluta i positiv anda fick jag mycket gott intryck av staden som sådan.
När jag klev av tåget var det första jag hörde en medresenärs dryga stockholmsstämma säga Är det här Lund, är det här Skabblund?
Kändes som ett tveksamt första intryck, men det visade sig inte finnas något skabbigt Lund, det fanns bara ett mysigt.


(1)Skörra blev glad över tröstpriset som matchens sämsta spelare, en uppochner-vänd ostkaka. (2)Den bästa spelaren var Tjuren från Strömstad, han fick naturligtvis välja mellan en ungersa bamse och en zigenarkorv.

(3)Hos Skörras ex-klassisar spelade han dragspel och (4)jag övertalade fotbollsspelarna att lösa en box. (5)Sen drev dom sönder och samman med tjejen i röd klänning, dom hade tydligen smygsett henne skreva i en mobil. (6)Jag sov till tre på lördagen, efter krubb hos Chadis stekte vi sönder och samman i en park med hundratals andra.

(7)Att gräva bort Skåne är i grunden rätt, (8)Tompa och jag var överens om att det skulle skyfflas över till Danmark. (9)Pantern anslöt framåt kwella och hakade på till en gulingrestaurang med jättegod mat där vi såg svampcupsfinalen. (10)Dom flesta verkade hålla på Bayern München, men Pavve och jag firade Inters seger.

(11)Tompa var inte alls så lik mig som jag fått intrycket av på förhand, han var en helt annan typ av stekare än mig, en mer klassisk. Ekwallifierad var han och visade stolt upp sin klocka. (12)Jag försökte mig på att vara Tompa med tight skjorta och vansinnig väska, men det passade inte. Jag är en friare, mer egensinnig stekare. Och tjockare.