Det ska po bloggen osso!

Nu har något väldigt härligt hänt.
I fredags var det nån sorts marknad på torget här i Nässjö.
Marknad i mitten på maj betyder en första chans för knallarna att sälja solbrillor.
Trots att det regnade var jag framme och snokade och jag blev så jävla glad av de hjärtformade varianterna att jag fyllde på med alla de hade för att komplettera de rödbågade jag redan ägde.
Inte mindre än fem hjärtformade fick sällskap av ett par gula halvgallrade.
Säljaren frågade om vi, Fnissan, Låda, Pullis och jag, skulle på maskerad.
Nej, svarade jag och bemötte hans skojsamma blick med en allvarsam.
Ni ska bara spexa, försökte han.
Nej, sa jag igen.
Då gav han ifrån sig en ytterst skeptisk blick, antar att 25-åriga killar inte brukar göra liknande köp.
Bagarn på Steak House frågade om jag skulle sälja brillorna.
Nej, för fan, jag har ju nyss köpt dom, svarade jag då.
Som moset på klubban upptäckte jag att affärerna äntligen fått in fotbollsklistermärkena inför sommarens VM.
Jag har längtat i två år och letat i ett par månader.
Har på bara denna helg köpt bilder för 600 pistoler, får nog lugna ner mig, även om det är löjligt kul.
Som skruv på moset köpte jag idag både påfyllning till mina såpbubblor och ett bubbelsvärd så man slipper blåsa.
Farmor brukar tjafsa om att jag ska sluta leka och växa upp istället, hon säger alltid det när hon ser mina samlarbilder och mina solbrillor.
Jag brukar kontra med att det bara är bra att bevara barnet i sig.
Det finns så mycket att må dåligt över i livet, när jag funnit några harmlösa prylar som innebär oförställd glädje för mig, då ska man inte missunna eller motarbeta det.
Har jag lyckats hålla kärleken till brillorna och bilderna vid liv till jag är 25 kan jag inte se varför det inte ska vara för alltid.
Jag ger mig fan på att jag sitter i rullstol, med blinkande brillor och dreglar över en bild på Garbriel Batistutas barnbarn när jag bor på ålderdomshem.
Hoppas, vill att det ska vara så.