Födelsedagsfesten.
Det blev en märklig fest. Inte så märklig där och då, men märklig i medvetandet. Inte just för att man drack för mycket och har minnesluckor, mer för att man gick runt i en inre overklighet. Festen var så haussad, oss festfixare emellan, så den levde hela tiden på sparlåga, på myten om sig själv.
Det bästa med festen är att det inte blev några dåligheter. Visst, en jättedålig dålighet blev det, men ingen officiell som rektorn måste blanda sig i. Gläntan revs inte, ketchupattackerades inte ens. Festens konung hette Flexa, första dopade kvällen med honom var en upplevelse och jag ser fram emot många såna i livet, göttis att kidsen vuxit upp nu.
Det sämsta med kvällen var att folket inte kom när dom skulle komma. Och att den tog slut för fort. Att det känns som att den aldrig ägt rum.
Men även fester som ägt rum som inte känns som att dom ägt rum, är fester. Och det är skoj att ha varit med.
Kvällen började med att 91;an satte upp en partydödande lapp:
Kvällen fortsatte med att tvillingarna körde upp varsin flaska i rumpan på etablissemanget. Syrran med klassiskt boxarbrännvin, Flexa med rysk fulsprit.
Som vanligt väntade jag till in i det sista innan jag bytte om till matchkläder, kvällen till ära körde jag smidigaste vägen till utnämningen Bäst klädda man - vit skjorta och svart kostym.
Det bjöds på avancerade snittar och trolldryck av yppersta smålandsklass.
Alla som förväntades vara där, var där.
Födelsedagsbarnet Ulrik och hans syster Lena var där. Mysan och Schlippovi var där. Hersch och Frodo var där.
Hjalmar och Låda var där. Packan och Sättningen var där. Lolito och Barberar´n var där.
Fantomen och Lill-Annika var där. Fnissans syrra och Fnissan var där.
Samson och Rasta var där. Flexas flickvän och Muse var där. Sista bilden är ganska signifikativ för Flexas kväll.
