Det ska po bloggen osso!

Dom flesta har åkt hem och kommer aldrig tillbaka.
Men alla är inte färdiga, jag är inte färdig.
En till kväll ska vi ha nu, vi behöver det.
En sista.
Jag saknar er inte än.
Det gör jag imorgon.
Och alla andra dagar efter idag.


För tio månader sedan såg jag ut såhär på Eds tågperrong.
Mindre hår, mindre belevad.
Imorgon sitter jag bakfull och långhårig i Maxans baksäte med ett bagage som jag trots tyngden måste älska.
Vi får se om jag kan ta en bild igen då för att knyta ihop säcken.
Vi får se om vi passerar nån Mackedonka så jag kan bjucka chaffisen på en jävla miniburgare.