Midsommar hos L-Å 2010.
Solen var så bra och fin den kan vara.
Quimmen bjöd på välkomstskott.
Jonuff knäppte upp skjortknappar.
Aggan svullade miniburgare.
Låda testade studsmattan.
Pullis han var hos sig för ingen hade sagt till honom vilken tid han skulle komma.
Och jag bara satt och sög på ögonblicket.
Kände att jag var hemma.
Jag var bland vänner och trygg och bekväm.
Och jag hade en aning om en känsla inom mig, som inte kommer till mig varje kväll, lycka kallas den.
Jag köpte fyra koner och två minifotbollar på Rusta i Nässjö i våras.
Visste att det skulle komma tillfälle för användning.
Det blir inte bättre än en midsommarcup i Lars-Åke Johanssons trädgård på Guldvingegatan.
Och tävlingsmonster som jag är blir det inte hälften så bra utan seger, därför vann min äldste bror och jag.
Vad beträffar horden flickors inträde i firandet och tiden därefter så var min fotbollsvinst och min vinst i Quimmens isbalja med obegränsat antal Norrlands Guld tillräckligt så jag lämnade in en walk over.
Jag mådde inte bra och ingen kan minnas att jag någonsin tacklat av på liknande sätt under någon av det oräkneliga antalet fester vårt gäng kört.
Att tajma in den enda gången till en fantastisk midsommar spetsad med två nävar dyngkåta tonårstjejer, det kan tyckas olyckligt.
Men det är nog ödet, jag ska inte vara i lag med nån mer dyngkåt tonårstjej.
Och så lärde jag mig själv något.
Om jag i framtiden fortsätter att inte kunna lita på att mina egna fingrar är i styr så vet jag det när jag träffar rätt tjej som jag vägrar att svika.
Att är det fest så börjar jag tidigt som satan och lägger två kartonger Norrlands i en röd balja med is.
Och så dricker och dricker jag hela dagen.
När ett gäng timmar senare de frestande tuttarna kommer ner i källaren, innan Jonuff knäpper upp en till knapp, Aggan hånglar med tre kjoltyg samtidigt och Låda lägger ner alla nio i fickan, då mår jag dåligt och går och lägger mig.
Dagen efter tar jag en bulle hem till henne jag vill vara trogen.
Jag är bakfull men jag kommer med en försäkring om att jag inte gjort något ingen av oss vill.
För att hon inte vet att jag älskat henne lika mycket iallafall.
Quimmen bjöd på välkomstskott.
Jonuff knäppte upp skjortknappar.
Aggan svullade miniburgare.
Låda testade studsmattan.
Pullis han var hos sig för ingen hade sagt till honom vilken tid han skulle komma.
Och jag bara satt och sög på ögonblicket.
Kände att jag var hemma.
Jag var bland vänner och trygg och bekväm.
Och jag hade en aning om en känsla inom mig, som inte kommer till mig varje kväll, lycka kallas den.
Jag köpte fyra koner och två minifotbollar på Rusta i Nässjö i våras.
Visste att det skulle komma tillfälle för användning.
Det blir inte bättre än en midsommarcup i Lars-Åke Johanssons trädgård på Guldvingegatan.
Och tävlingsmonster som jag är blir det inte hälften så bra utan seger, därför vann min äldste bror och jag.
Vad beträffar horden flickors inträde i firandet och tiden därefter så var min fotbollsvinst och min vinst i Quimmens isbalja med obegränsat antal Norrlands Guld tillräckligt så jag lämnade in en walk over.
Jag mådde inte bra och ingen kan minnas att jag någonsin tacklat av på liknande sätt under någon av det oräkneliga antalet fester vårt gäng kört.
Att tajma in den enda gången till en fantastisk midsommar spetsad med två nävar dyngkåta tonårstjejer, det kan tyckas olyckligt.
Men det är nog ödet, jag ska inte vara i lag med nån mer dyngkåt tonårstjej.
Och så lärde jag mig själv något.
Om jag i framtiden fortsätter att inte kunna lita på att mina egna fingrar är i styr så vet jag det när jag träffar rätt tjej som jag vägrar att svika.
Att är det fest så börjar jag tidigt som satan och lägger två kartonger Norrlands i en röd balja med is.
Och så dricker och dricker jag hela dagen.
När ett gäng timmar senare de frestande tuttarna kommer ner i källaren, innan Jonuff knäpper upp en till knapp, Aggan hånglar med tre kjoltyg samtidigt och Låda lägger ner alla nio i fickan, då mår jag dåligt och går och lägger mig.
Dagen efter tar jag en bulle hem till henne jag vill vara trogen.
Jag är bakfull men jag kommer med en försäkring om att jag inte gjort något ingen av oss vill.
För att hon inte vet att jag älskat henne lika mycket iallafall.
Kommentarer
Trackback
