Det ska po bloggen osso!

Rikets Änglar 2010 - Titelförsvarandet.
Sen fjolårets gyllene guldlag hade fenomenale Skörsten, kirurgiske glidtacklaren Låda och den allroundkompetente Aggan fallit ifrån på grund av glassätning på oslohotell, nerver och fingerskada.
Min äldste vän, min kusin och min bror.
Att det inte kändes lika bra som inför tidigare år och att jag hade huvudbry behöver jag knappast skriva ut.
Det har varit den särklassigt mest arbetssamma silly season och jag har haft ett jävla hästjobb på kontoret hemma i Ed.
Men med hjälp av vicekaptenerna Midda och Quimmen lyckades vi få ihop ett DLHEG som trots allt inte såg så pjåkigt ut på pappret.
Den största luckan var naturligtvis den efter amatörvärldens mest svårpasserade spelare, Pappa Skörsten.
Vi trodde att det inte gick att ta sig an denna uppgift att försvara guldet utan honom.
Och under match nummer två utgick den ende vi trodde skulle kunna fylla den stora luckan efter Skörra, Chivu.
Där stod vi med ett till fyra tiondelar nytt lag som vi inte visste vad det gick för.
Jobbet att vara navet i laget gick då till Robin Smulan Östberg och vad han gjorde på den vitala positionen som central fältare, det är ett litet underverk.
Bakåt var vi en mur som inte gick att tränga igenom, det krävdes västgötska finalvesslor och intern kollaps för att våra sex raka clean sheets skulle kapitulera.
Islossning i slutspelet och sammanlagt 14 påsar framåt är också fint facit.
Det var underbart att se att vi stod pall, att vi var i princip lika bra som någonsin utan Skörsten och utan Chivu.
Den här cupen var en seger för lagmaskinen David Leinar har en gangster.
Alla är viktiga i vårt lag, men ingen är oersättlig.
Leinuzmaskinen vecklade ut sin haka en sista gång och det var dessa tio som stod för det då:


Bottenmålvakten Quimmen: 9
Utan att ha sett dom andra målvakterna kan jag säga att han är turneringens bäste burväktare och det har han varit i alla turneringar vi deltagit. Utan att komma ihåg bollarna han var tvungen att hämta ur nätet i finalen kan jag säga att han inte kunde tagit någon av dom, det tar jag för givet. Och hållen nolla i sex raka matcher säger det mesta. Kom på mig själv med att vid en superräddning stå och applådera vår imponerande keeper istället för att ta ny position. Är trygg, säker vid uppstart av spel och gör spektakulära räddningar.


Försvararen Midda: 8
En spelare som kan spela på alla positioner, som vuxit in i försvarsrollen och nu lever ut den naturligt. Följsam, hårdför och grymt fokuserad. Springer mycket och följer gärna med i anfallen, därför en modern försvarsspelare. Men sätter ändå det egna målet i första rummet och sex hållna nollor på sju matcher är så klart även hans förtjänst.


Försvararen Kapten: 8
När jag rannsakar mitt ledarskap har jag lotsat laget jävligt bra, både på och utanför planen. Spelmässigt blir jag ibland ifrånsprungen och ibland gör jag en indianare, men eftersom jag vet om mina begränsningar spelar jag väldigt enkelt. Hade som personligt mål inför turneringen att fortsätta vara den enda i laget som slagit straff i mer än en turnering utan att missa. När vår ordinarie skytt Skörsten var borta tog jag på mig att vara förste straffläggare, Joel och Jonuff skaffade oss varsin och jag skickade iskallt in båda. Fick berättat för mig efter andra straffen att ett tiotal motståndarsupportrar sprungit bakom målet och försökt psyka mig, men jag varken såg eller hörde dom vilket tyder på superb koncentration.


Defensiva fältaren Smulan: 9
Planens viktigaste position efter målvaktens, och genom vårt spelsystem med numerärt övertag på mittfältet ska den defensiva fältaren vara tungan på vågen. Skörsten har varit kungarnas kung här tidigare och när amatörvärldens mest svårpasserade spelare avböjde fick vi panik. Naturlig ersättare var Chivu, men när han gick sönder i andra matchen ökade paniken. Smulan hade ändå visat en löpstyrka och en smarthet i sina första framträdanden som gjorde att jag trodde på honom. Och som han infriade förväntningarna sen. Lagets bästa utespelare som aldrig gjorde ett misstag. Slår man upp ordet nyttig i en ordbok står det inte längre bara Skörsten där, det står även Smulan. Laglojal och passningssäker duellspelare som inte bara är en skicklig spelare utan också ett föredöme i sitt uppträdande.


Offensiva fältaren Pungsmällarn: 7
Jonas är inte den som syns och det är inte så dåligt som det låter. Att synas för det positiva är det många som inte gör, men då brukar dom istället synas för det dåliga, men jag såg inget dåligt heller i Jonas spel. På lagfesten grämde han sig över avgörande misstag i finalen, men det såg jag inget av. Jag gjorde massa misstag i finalen och det gjorde för all del fler så det är inget att snacka om. Smälter in socialt och är en rollspelare.


Offensiva fältaren Jonuff: 7
Fick hoppa in med kort varsel när Chivu gick sönder, var med som supporter från början. Ärligt talat hade jag ingen större tro på min lillebror i det här forumet. Han var stjärna i sitt lag när han lirade pojklagsfotboll, men det är länge sen nu och trots att han växt ordentligt senaste åren är han fortfarande alldeles för tunn för vuxen brunkarfotboll. Så tänkte jag. Då tänkte jag inte på att han är snabbare än vuxna brunkare och mer bollteknisk än vuxna brunkare. Var nära ett succéinhopp när han i en av dom första bollkontakterna sköt stolpe-stolpe-mållinjedans-ut. I sitt andra framträdande gjorde han en fin assist och skaffade en solklar straff åt storebror. En sann frejdig kantråtta vars insats gav mersmak.


Offensiva fältaren Harrysson: 4
Det spelmässiga är inte värt att recensera av en spelare som skämmer ut sig själv och sitt lag genom att spotta en motståndare i ansiktet.


Offensiva fältaren Joel: 3
Det spelmässiga är inte värt att recensera av en spelare som skämmer ut sig själv och sitt lag genom att slå en motståndare i bakhuvudet, försöka skada en annan motståndare med våldsam tackling och skälla ut sina lagkamrater efter sin personliga självförnedring.


Anfallaren Berntsson: 8
En klassisk targetspelare, men med nutida nummer nio-spelares teknik och bollskötsel. På förhand var hans tempo ett frågetecken, men han motsvarade de förväntningar vi har på vår ensamme anfallare och satte ett gäng påsar. Nyttig när vi ville lyfta upp laget, slagna bollar mot Berntsson hölls allt som oftast kvar inom laget. Socialt framåt och skojfrisk och passade bra i den här gruppen på alla sätt.


Anfallaren Dalar: 6
Har inte beträtt en fotbollsplan på ett års tid och då är det svårt att vara en bidragande faktor i ett finallag. Viljan finns ändå i kroppen och han fick revanschera sig för sin fjolårstorka med att jobba in en balja i gruppen till hela lagets största möjliga lycka. Dessutom två ass och en okej poängproduktion med tanke på speltiden.

TACK för detta gubbar, det var som alltid ett stort nöje att sparka boll och umgås med er, trots allt.