Det ska po bloggen osso!

Jag funderar på att börja träna på gym.
Det har jag aldrig funderat på tidigare men nu gör jag det.
De timslånga promenaderna jag går hemma varje dag är sköna, jag känner mig frisk när jag gått dem och jag vill toppa den känslan med ytterligare friskhet.
Hur mycket gymmande som är aktuellt har jag inte kommit fram till än.
Tänk om jag skulle vara en människa med magrutor.
Då hade jag inte varit samma människa som jag är nu.
Exakt i vilken utsträckning man förändras när man förändrar sin kropp, det vet inte jag för jag har inte gjort det tidigare.
Som alltid med mig ser jag faror.
Jag befarar att jag ska bli mindre mån om min inre utveckling om jag börjar utveckla mitt yttre.
Tar muskelmaskinerna och kosttillskotten över min skalle, tar de över viktig tid från tänkandet och skrivandet.
Jag har aldrig sett eller hört talas om en författare eller en poet med magrutor.
Det är nog en omöjlighet, ska man vara så litterärt skillad kan man inte vara speciellt fit samtidigt.
Björn Ranelid har visat sig på tidningsframsidor i bar överkropp och raljerat om sig själv som den ende som spelat fotboll på elitnivå och fått augustpriset i litteratur, men inte fan har någon nånsin hört honom prata om innehållet i en bok.
Kanske ska jag bara köpa en senapsgul basker, en bp-halsduk och en lång mörk kappa istället.
Tiden får utvisa.