Det ska po bloggen osso!

Egentligen ska man inte avhandla sånt här i offentlighetens ljus, det blir ovärdigt.
Hade bollen legat hos mig hade jag tagit personlig kontakt, men nu är det tamejtusan inte upp till mig att ta någon kontakt.
Varför jag då skriver detta inlägg är för att på ett slags mellanväg försöka få till nån förståelse, främst eftersom Janne och Kerstin som jag alltid uppskattat, indirekt blir indragna och kanske brusar upp sig utan alla kort på bordet.

Du kanske borde ge nån närmare förklaring på bloggen så man förstår mer vad problemet är, jag har hellre fred än krig, sa Midda till mig idag.
Hellre fred än krig, skriver jag under på alla dagar i veckan, så ja nu skriver jag om saken.

Att kalla min betygsblogg för feg, som någon gjort i kommentarfältet, det är korkat.
Jag skriver min personliga åsikt och jag står för att det är jag som skrivit och jag som tycker.
Fegt är det väl att skriva just "fegt" utan att skriva under med sitt namn.
Sen är det kul att mina betyg ses som allmängiltiga och att det berör människor, men det är en annan sak.
Om jag ska motivera betyget i sig, som egentligen bara är en kul grej jag roar mig och lagkamraterna med, men som nu upprört:
Om man gör bort sig så fatalt lägger det beteendet sig ovanpå alla övriga insatser.
Att Joel är en riktigt bra fotbollsspelare och en av de duktigaste som överhuvudtaget spelat i blåvittfansens turnering(Glenn Hysén är också med på den listan) är hur givet som helst och att det är hans hantering av en fotboll jag bedömer som sämst i laget och ger en trea på en tiogradig skala kan ingen tro.
Det spelar ingen roll hur bra spelare man är och vad man gjort i fotbollsväg om man skämmer ut sig så grovt som i det här fallet.
Med risk för att jämförelsen blir löjlig, kan jag dra en parallell till en viss Zinedine Zidane och hans insats i VM.
Zidane var Frankrikes bästa spelare 2006, han bar laget helt och hållet på sina axlar och dom hade inte haft en chans att ta sig till final utan honom.
Sen avslutade han finalen, där han gjort mål och spelat en framträdande positiv roll, med att skalla en motståndare.
Nu är det inte många som kommer ihåg det målet han gjorde och dom axlar han bar laget på, nu minns man bara skallningen.
Hela hans karriär, där han tillsammans med Messi är världens bäste detta årtusende, kommer i skymundan och det man främst tänker på är ett stort misstag.
Jag gillade inte att Cannavaro valdes till turneringens bästa spelare, jag tyckte Zidane var bäst iallafall.
Men jag var inte med i hans lag och kände inte den besvikelse hans lagkamrater säkert kände(dom hade nog vunnit om inte han visats ut).
Och han vände sig inte heller om på vägen ut från planen och skrek förnedrande ord till sina backar.

Vad var det då Joel sa som gör det här till en big deal?
Ordagrant kan jag inte återge exakt och det är inte heller det som är grejen.
Men han skrek och svor åt oss samt sågade vår insats under pågående match med adress till "backarna", vilka var Midda och jag.
Sen trodde de andra att det inte hade med mig att göra utan bara Midda eftersom Midda strax innan reagerat på Joels huvudlösa tackling.
Men det spelar ingen roll om det har med mig som person att göra, jag tycker det är lika illa ändå, lika lågt beteende gentemot lagkompisarna.
Man gör inte så.
Vi hade alla stora förväntningar på oss själva och varandra.
Vi som lag tar väl den här cupen som är arrangerad för att blåvittfansen ska träffas och umgås, på alldeles för stort allvar, men så stora vinnarskallar är vi hela bunten.
En skojcup borde tas på skoj, men vi tar det här på lika blodigt allvar som seriöst satsande spelare tar på seriöst satsande cuper.
Eller ja, lite balans har vi med våra leinarverkstäder, fan-tv-klipp och tröjspex, men när vi spelar då jävlar ska vi vinna och då ska alla göra allt för att vinna.
Jag gjorde allt för att vinna, det är jag säker på att Joel(fattningen tappades när loppet redan var kört) och alla andra i laget också gjorde.
Hade nån glassat hade man kunnat skrika Vad fan håller du på med, jobba nu! eller liknande, men att komma med en sån respektlös salva när kompisarna gör så gott dom kan, det kan ingen inbilla mig är okej eller är något man ska släppa, även om det nu känns som att det här fått för stora proportioner.

Nån självrespekt måste man ha och att Joel är skyldig oss en ordentlig ursäkt, det kommer jag inte vika en millimeter på.
Jag tar gärna Joel i hand och hoppas verkligen att han också vill det.
Men det måste naturligtvis ske på hans initiativ.
Jag är inte långsint eller på något sätt svår, ber man om en andra chans av mig får man det.
Ber man uppriktigt om ursäkt, visar ånger och lovar bättring så säger inte jag nej.

Jag är ingen dramaqueen, åtminstone inte när det inte gäller brudar, och jag har hållit mitt bloggande fritt från såna där moderna bloggbråk.
Därför hoppas jag att det inte blir fler negativa ringar på detta vatten, att jag inte ska behöva skriva nåt mer i den här frågan.

Med hopp om fred och förståelse.
Calle Kapten.
PS. Det måste trots allt vara ett gott betyg att jag drog in både Glenn Hysén, Fabio Cannavaro, Lionel Messi och Zinedine Zidane i det här inlägget. DS.