Det ska po bloggen osso!

Inatt hände något som är så osannolikt att jag är tveksam till att det ens har hänt.
Ulrik och jag tog en promenad till dygnetruntöppna macken, på träbänkarna utanför bensinpumparna sitter en figur som hojtar "ni som bor här, vet ni nån man kan köpa en platta öl av?".
Vi har bara bott här i två veckor och vet ingen man kan köpa en platta öl av och var inte intresserade av att lotsa fram denna tveksamma lirare till en platta vatten ens.
Figuren reste sig och kom fram till oss och hade en tre minuter lång envägskommunikation som trots allt charmade oss såpass att vi lovade att ansluta oss till hans träbänk efter ärendet inne på macken.
Figuren som visade sig vara från Filipstad berättade en sorglig historia om hur han hamnat på träbänken(hade tagit bussen från Värmland till Småland för att hämta sin moped han glömde där för några veckor sedan, blev knivhuggen av sin vän, blev inskickad i fyllecell, hoppade på en kvällsbuss från Eksjö och hoppade av vid macken i väntan på nästa värmlandsbuss klockan elva nästkommande dag.), där han satt och drack 3,5:or och käkade dextrosol.
Efter en timme av ännu sjukare historier kom Ulrik och Micke överens om en deal där Ulrik fick 80 spänn för tre 33cl smuggelöl han hade liggande på rummet, så vi traskade hem för att genomföra affären och blev sittande utanför Granängen.
Totalt spenderade vi tre och en halv timme ihop med Micke och det var kallt men förbaskat skoj och minnesvärt.
Micke tackade oss flera gånger för att han träffat oss och för att vi haft så trevligt ihop, nöjet verkade vara på båda sidor.

Om inte det framgått är Micke alkoholist, narkoman, kriminell och mitt i allt underbar.
Som han själv uttryckte det "Jag har ett hjärta av guld, det säger alla som känner mig, sen kan det gå illa när jag druckit, men kör ner två liter brännvin i vilken svensson du vill så ska du nog se att inte han heller är så trevlig."
Mickes stora tillgång är humorn, man måste ha humor annars kommer man inte långt som han konstaterade.
Vi fick en lektion i självdistans och en förmåga att bjucka på sig själv och garva åt sig själv, som jag aldrig någonsin stött på.

Micke rev av otaliga oneliners och anekdoter, exempelvis: mordbrand utan rök, apskaft och dumhuven, billiga fängelsestraff, nakenfoto på Kosovare Asllani, en köttyxa i cykelkorgen vid jakt på smörgåstårteätande rival, polaren som blir tvingad att ge sin kärring massa skott i råttan fast han inte har tid, livskamraten utan ett rätt i skallen, Stövel-Ove, klappning av koskenkorva, opålitliga skallerormar och veckolånga bakrus.

Micke tyckte vi såg ut som två pundare, Uski var lik Meatloaf och hade han inte vetat vem "Pierre" var hade han kunnat missta mig för en rastafari, sa han och ryckte i Olssons mössa jag hade på mig.
Vi bytte nummer och jag frågade honom idag hur det gått för honom, svaret var att två värmlandsvänner hade "pillat i sig lite tjack och tagit bilen ner" och hämtat trubbelnissen Micke.

Att träffa en sån här dunderprofil en vanlig nykter(vi, inte han) tisdag, det är något som både ger perspektiv på livet och energi.
Inte mycket slår att träffa en spektakulär karaktär, det är ljuvligt att luta sig tillbaka och lyssna på en livshistoria, en äldre människas syn på livet.
Nu väntar vi på att Micke ska få tag i en gitarr och ringa för att sjunga låten "en fattig man", som han skrev på kåken.

Pierre, Micke och Uski.