Det ska po bloggen osso!

Har tänkt på det, att det är aldrig tyst.
Jag lever i en ljudtid i ett ljudsamhälle i en ljudgeneration.
Det går aldrig längre tid än vad det tar att hitta en ny youtubelåt, innan den tillfälliga tystnaden brutits.
Jag spenderar massvis med timmar varje dag på mitt rum och hela, hela tiden har jag musik igång.
Musik är glädjande och mysigt, men som människa behöver man avbrott.
Det är inte ett friskt beteende att aldrig ha en tyst minut runt sig.
Man måste umgås med tystnaden.
Man måste umgås med sig själv, bara vara med sina egna tankar och känslor, man måste våga det.
Därför beslöt jag mig igår för att ha en tyst dag, bara för att.
Jag tvingade mig själv att umgås med mig.
Inte en låt lyssnade jag på, på hela dagen.
På förhand undrade jag om det skulle leda till vansinne, kanske döden.
Uppenbarligen överlevde jag.
Det var till och med skönt.
Heltysta dagar är extremt, klart man ska lyssna på några goa låtar varje dag, det finns mellanting, lagom är bäst.
Härmed föreslår jag er medmänniskor som har ljud i öronen hela dagarna, att börja trappa ner lite på det.
Börja med en timme om dagen, en timme av tystnad då du kan höra vad du själv tänker.
Jag tror det blir bra att skifta lite.
Länge leve musiken!
Länge leve tystnaden!