My side of the case.
Först vill jag ha sagt att det inte finns många företeelser som är mer patetiska i mina ögon än bloggbråk.
Att sköta privata krig över en datorskärm och inför öppen ridå, det är bortom allt vad värdighet heter.
Jag kommer alltid att försvara ordets kraft, det skrivande ordets förmåga att ge en inre helhetskänsla och förmåga att förmedla en fantastisk kontakt med människors känsloliv.
Däri ligger dess magi och det är en mänsklig rättighet att få uttrycka sig i skrift.
Skrivandet ska dessutom vara en frizon och hela den biten, det är inget tu tal om det.
MEN.
Att föra konflikter genom offentliga internetrum slutar aldrig väl, blir alltid löjeväckande pajkastning.
Med det sagt vill jag bara få ur mig en sak som jag vill att någon jag vet läser min blogg ska läsa.
Jag har inget behov av att ställa denna människa i dålig dager inför er andra och det är mig veterligen ytterst få som förstår vem det rör och berörs, så det är nog ingen fara ur den aspekten.
Har redan försökt mäkla fred en gång och få mitt sagt genom ett fysiskt möte bortom tangenter, men det blev pannkaka, jag fick inte sagt det jag skulle ha sagt och det fanns inget större engagemang.
Nu har nya saker kommit upp och om det inte blivit pannkaka senast hade jag återigen tagit kontakt för att problemlösa och avdramatisera.
Jag ser inte att det skulle ha någon positiv effekt, därför skapar jag detta inlägg istället, för att ändå få fram mitt.
Egentligen har jag redan lyckats släppa hela grejen, men i helgen kom ny information som lade ett helt annat ljus på förloppet.
Nu är det så att jag tror att fokus ligger på fel sak här och det vill jag reglera isåfall.
Det är inte så att jag på ett endaste sätt hyser en svartsjuka eller en vilja att få tillbaka en tid som passerat.
Jag har överhuvudtaget inga betänkligheter med vad du gör, så länge jag exkluderas.
Det jag bryr mig om är sanning och värdighet och jag tycker det ruckats för mycket på dessa punkter för att jag ska vara oberörd.
Det har vid upprepade tillfällen farits med osanning och det har svikits.
Jag gillade inte spelreglerna men jag gillade spelet för mycket för att inte motvilligt gå med på reglerna.
Jag visste om att det här kunde hända, skulle hända och jag skyller inte på någon annan än mig själv för att jag deltagit, är bara tacksam för att inte mer hände och för att det avslutades såpass kvickt.
Nu vill jag inte delta mer och avsäger mig härmed all inblandning, även indirekt och som statist.
Känner här att det är på sin plats att jag påpekar att jag inte på något sätt är oskyldig till andras skada, inte heller något offer, även jag är ett dumhuvud på vissa sätt.
Nu har jag sagt mitt och vill lägga allt bakom mig.
Om du vill kasta internetpajer, baktala mig inför Gud och alla människor eller göra något annat destruktivt är det beklagligt men inget jag har varken ansvar eller makt över.
Min vilja är att jag och min omgivning ska ha en så dräglig tillvaro som möjligt.
En situation går alltid att förändra och är en situation dålig tycker jag det är trevligt om man gör ett försök(hallelujah).
Att ha en dräglig tillvaro är inte att blinka och vara gullig mot människor jag inte uppskattar, min äkthet är det sista jag kompromissar med.
Men det är ingen som har mördat någon här, och väldigt långt därifrån, så någon form av grundrespekt vill jag ändå förorda.
Dock har jag svårt för hur jag ska bete mig när jag fortfarande är påverkad av det som hänt och till en början är jag säkert smittande obekväm i överkant, men min absoluta förhoppning är att det ska mjukna efter hand.
Jag är klar.
För min del är det Case closed.
Att sköta privata krig över en datorskärm och inför öppen ridå, det är bortom allt vad värdighet heter.
Jag kommer alltid att försvara ordets kraft, det skrivande ordets förmåga att ge en inre helhetskänsla och förmåga att förmedla en fantastisk kontakt med människors känsloliv.
Däri ligger dess magi och det är en mänsklig rättighet att få uttrycka sig i skrift.
Skrivandet ska dessutom vara en frizon och hela den biten, det är inget tu tal om det.
MEN.
Att föra konflikter genom offentliga internetrum slutar aldrig väl, blir alltid löjeväckande pajkastning.
Med det sagt vill jag bara få ur mig en sak som jag vill att någon jag vet läser min blogg ska läsa.
Jag har inget behov av att ställa denna människa i dålig dager inför er andra och det är mig veterligen ytterst få som förstår vem det rör och berörs, så det är nog ingen fara ur den aspekten.
Har redan försökt mäkla fred en gång och få mitt sagt genom ett fysiskt möte bortom tangenter, men det blev pannkaka, jag fick inte sagt det jag skulle ha sagt och det fanns inget större engagemang.
Nu har nya saker kommit upp och om det inte blivit pannkaka senast hade jag återigen tagit kontakt för att problemlösa och avdramatisera.
Jag ser inte att det skulle ha någon positiv effekt, därför skapar jag detta inlägg istället, för att ändå få fram mitt.
Egentligen har jag redan lyckats släppa hela grejen, men i helgen kom ny information som lade ett helt annat ljus på förloppet.
Nu är det så att jag tror att fokus ligger på fel sak här och det vill jag reglera isåfall.
Det är inte så att jag på ett endaste sätt hyser en svartsjuka eller en vilja att få tillbaka en tid som passerat.
Jag har överhuvudtaget inga betänkligheter med vad du gör, så länge jag exkluderas.
Det jag bryr mig om är sanning och värdighet och jag tycker det ruckats för mycket på dessa punkter för att jag ska vara oberörd.
Det har vid upprepade tillfällen farits med osanning och det har svikits.
Jag gillade inte spelreglerna men jag gillade spelet för mycket för att inte motvilligt gå med på reglerna.
Jag visste om att det här kunde hända, skulle hända och jag skyller inte på någon annan än mig själv för att jag deltagit, är bara tacksam för att inte mer hände och för att det avslutades såpass kvickt.
Nu vill jag inte delta mer och avsäger mig härmed all inblandning, även indirekt och som statist.
Känner här att det är på sin plats att jag påpekar att jag inte på något sätt är oskyldig till andras skada, inte heller något offer, även jag är ett dumhuvud på vissa sätt.
Nu har jag sagt mitt och vill lägga allt bakom mig.
Om du vill kasta internetpajer, baktala mig inför Gud och alla människor eller göra något annat destruktivt är det beklagligt men inget jag har varken ansvar eller makt över.
Min vilja är att jag och min omgivning ska ha en så dräglig tillvaro som möjligt.
En situation går alltid att förändra och är en situation dålig tycker jag det är trevligt om man gör ett försök(hallelujah).
Att ha en dräglig tillvaro är inte att blinka och vara gullig mot människor jag inte uppskattar, min äkthet är det sista jag kompromissar med.
Men det är ingen som har mördat någon här, och väldigt långt därifrån, så någon form av grundrespekt vill jag ändå förorda.
Dock har jag svårt för hur jag ska bete mig när jag fortfarande är påverkad av det som hänt och till en början är jag säkert smittande obekväm i överkant, men min absoluta förhoppning är att det ska mjukna efter hand.
Jag är klar.
För min del är det Case closed.
Kommentarer
Trackback
