Det ska po bloggen osso!

La mig tidigare idag än jag gjort någon gång sedan jag kom hit.
Jag var väldigt trött.
Och väldigt intresserad av att umgås med mina nytvättade sängkläder.
Somnade och drömde lite om den allsvenska upplösningen.
Sen vaknade jag av att det slogs igen dörrar.
Med en sjuhelvetes kraft stängdes dörrar hejvilt och jag kunde inte höra om det var bildörrar eller internatrumsdörrar.
Antog att det var folk som ramlade in från sina höstlov, men det var extremt många som kom samtidigt isåfall.
Det höll på ett bra tag och jag höll på att bli galen, till slut lokaliserade jag ljudet och gick ut på gården och frågade vad fan som försiggick.
Det var helt mörkt så jag såg inte om det var en bildörr eller en internatdörr som stängdes där mellan träden.
Kan ni vara lite tystare, det finns folk som försöker sova här, skrek jag åt dem.
Jag är snart klar, svarade en lugn och harmonisk stämma.
Vadå snart, hur svårt kan det vara att stänga en dörrjävel, sa jag.
Snart, gå och lägg dig igen du.
Vadå snart, vadå lägga mig, hur länge till ska du hålla på?
Jag är alldeles strax klar, tar max ett par dagar.
Vad fan står du och säger? Ett par dagar att stänga en dörr? Håller du på i mer än tio minuter till så ringer jag polisen.
Lugn nu, lugn.
Vadå lugn? Det är du som ska vara lugn, det är inte friskt att stå och stänga samma dörr i trans.
Det är ingen dörr, det är ett lock. Jag är lugn, det är den själen som är orolig.
Vilken jävla själ? Är du full eller?
Om den där bara kan sluta dansa mellan liv och död så vet jag om jag ska ha kistan öppen eller stängd sen.
Nu ringer jag polisen, din sjuke jävel.