Det ska po bloggen osso!

Har varit nere på byn och hejdåkramat Låda på perrongen nu.
Tretton dagar var han här.
Första helgen var han här på besök, när han bestämde sig för att stanna längre flyttade han in, blev ett mellanting mellan inneboende och sambo, hade rumsnyckeln lika ofta som jag.
Det känns könrad att han inte är här längre.
Bakom ryggen, på madrassen där han sov, hör jag hur det lugna och det sköna bryter arm med tystnaden och saknaden.
Jag hör hur det knakar i en handled och skruvar nervöst på mig.
Nej, jag vill inte höra på den skiten mer.
Nu vill jag höra på dom låtar vi har nött, min kusin och jag.
Hans house och min fighter.