Blaffan.
Det regnar och befinner man sig på en plats som heter Ö.d.e.b.o.r.g när det regnar, då är livsgnistan oroväckande låg.
Då gäller det att koppla bort och gå in i sin egen värld.
Jag drömmer mig tillbaka till en dag i maj så det var duktigt varmt i Pennybridge.
Jag mötte på en kille som bjöd min kamera på sommarens fetaste blaffa.
Nu bjuder han och jag er på den.
Varsågodis.
Då gäller det att koppla bort och gå in i sin egen värld.
Jag drömmer mig tillbaka till en dag i maj så det var duktigt varmt i Pennybridge.
Jag mötte på en kille som bjöd min kamera på sommarens fetaste blaffa.
Nu bjuder han och jag er på den.
Varsågodis.
Slick is back!
Gamla bloggmiljön är tillbaka och gamla frippan är tillbaka och jag känner mig som en ny människa.
Var några år sedan jag hade backslick, känns jävligt gött att se ut som om jag kammat mig med en svettig fågel igen.
Quimmen och jag ingick en pakt att vi båda skulle spara långt, tidigt i våras, men grabben har kapat lite väl mycket för att anses vara kvar i pakten.
Nu har istället Låda(John-John för er som inte känner till hans efternamn) givit sig in i min lek och säger sig vara beredd att gå långt i frågan, ingen klippning före jul var första budet men det tyckte jag var tamt.
Får se hur det känns, dumt att sätta upp datum, men kort hår dröjer det nog en lång lång tid innan jag har igen.
Det sega är att frippan ser så jävla dryg ut, man stör sig på alla som har den, iallafall så gör jag det.
Jag tycker att mer eller mindre alla som jag ser på stan i backslick ser ut att behöva en ombyggnation av fejjan i form av en välplacerad näve, för att bli som folk.
Och så vill jag ju inte att andra ska känna när dom ser mig, den energin är ju allt annat än trevlig att leverera till medmänniskorna.
Samtidigt är det kul att se ut som en motsats till hur man är som person, jag tror inte dom som känner mig tycker att min personlighet har välstruken skjorta, mörk kavaj, spetsiga finskor och två kilo kräm i hårinpackningen.
Jag spräcker liksom myten om karaktären hos en stekare.
Och jag gillar´t.
Var några år sedan jag hade backslick, känns jävligt gött att se ut som om jag kammat mig med en svettig fågel igen.
Quimmen och jag ingick en pakt att vi båda skulle spara långt, tidigt i våras, men grabben har kapat lite väl mycket för att anses vara kvar i pakten.
Nu har istället Låda(John-John för er som inte känner till hans efternamn) givit sig in i min lek och säger sig vara beredd att gå långt i frågan, ingen klippning före jul var första budet men det tyckte jag var tamt.
Får se hur det känns, dumt att sätta upp datum, men kort hår dröjer det nog en lång lång tid innan jag har igen.
Det sega är att frippan ser så jävla dryg ut, man stör sig på alla som har den, iallafall så gör jag det.
Jag tycker att mer eller mindre alla som jag ser på stan i backslick ser ut att behöva en ombyggnation av fejjan i form av en välplacerad näve, för att bli som folk.
Och så vill jag ju inte att andra ska känna när dom ser mig, den energin är ju allt annat än trevlig att leverera till medmänniskorna.
Samtidigt är det kul att se ut som en motsats till hur man är som person, jag tror inte dom som känner mig tycker att min personlighet har välstruken skjorta, mörk kavaj, spetsiga finskor och två kilo kräm i hårinpackningen.
Jag spräcker liksom myten om karaktären hos en stekare.
Och jag gillar´t.
Han é stek. Så jävla stek.
Det är alltid lite högtidligt att skriva det första riktiga inlägget, men det blir bara pannkaka när man försöker spänna bågen.
Jag brejkar isen på sjön med ett säkert kort utan konstigheter - lite nytagna stekiga bilder på Rullsson.
Assistenter är: Uski på bild fem, Midda på bild sex och Solskjaer på bild åtta.
