Behöver min dubbelgångare i tjejform.
Jag tänker ofta på min partnermässiga slutstation.
Det gjorde jag idag under min promenad också.
Mer och mer har det frångått att vara en fråga om drömtjejen och övergått i en fråga om hur jag är och hur hon måste vara för att klara av mig.
Det var det idag också.
Scenpoeter som framträder i duos måste antingen vara varandras motsatser eller vara identiska.
Det måste vara enkelt att antingen urskilja olikheter eller likheter, annars ger det inte publiken tillräckligt.
Jag tror att det är likadant med partnerskap.
Antingen måste man vara helt olika eller helt lika, annars ger man inte varandra tillräckligt.
I mitt fall har jag nu helt lagt mig på den sida som säger att min tjej bör vara lik mig, måste vara som mig.
Förkovrar man sig i mig, lever man med mig, är jag svårhanterlig, är jag nog svårförstådd.
För att få den acceptans som krävs tror jag att tjejen måste vara lik, riktigt lik mig.
Vanliga tjejer skulle aldrig orka med mig i längden, inte en chans i helvetet.
Dåliga tjejer skulle orka för att dom är dumma nog att inte inse, att inte bry sig om det djuplodande.
Bra tjejer måste nog vara så bra att dom blir tråkiga och därmed inte aktuella för uppdraget ändå.
Det krävs nog en inte fullt så uppenbart bra, en ganska bra tjej, som är komplex och har en oförklarlig twist i personligheten som bara kan finna ro i samlevnad med min komplexa karaktär.
Jag behöver nog en ganska bra tjej.
En ganska.
Det gjorde jag idag under min promenad också.
Mer och mer har det frångått att vara en fråga om drömtjejen och övergått i en fråga om hur jag är och hur hon måste vara för att klara av mig.
Det var det idag också.
Scenpoeter som framträder i duos måste antingen vara varandras motsatser eller vara identiska.
Det måste vara enkelt att antingen urskilja olikheter eller likheter, annars ger det inte publiken tillräckligt.
Jag tror att det är likadant med partnerskap.
Antingen måste man vara helt olika eller helt lika, annars ger man inte varandra tillräckligt.
I mitt fall har jag nu helt lagt mig på den sida som säger att min tjej bör vara lik mig, måste vara som mig.
Förkovrar man sig i mig, lever man med mig, är jag svårhanterlig, är jag nog svårförstådd.
För att få den acceptans som krävs tror jag att tjejen måste vara lik, riktigt lik mig.
Vanliga tjejer skulle aldrig orka med mig i längden, inte en chans i helvetet.
Dåliga tjejer skulle orka för att dom är dumma nog att inte inse, att inte bry sig om det djuplodande.
Bra tjejer måste nog vara så bra att dom blir tråkiga och därmed inte aktuella för uppdraget ändå.
Det krävs nog en inte fullt så uppenbart bra, en ganska bra tjej, som är komplex och har en oförklarlig twist i personligheten som bara kan finna ro i samlevnad med min komplexa karaktär.
Jag behöver nog en ganska bra tjej.
En ganska.
Kommentarer
Trackback
