När verkligheten hotar.
Jag skriver på en bok som i mångt och mycket utgår från min förra folkhögskolerunda, den i Sala 07/08.
Det var ett år som berörde mig och förändrade mig mer än något år i mitt liv gjort.
Jag kom hit till Nässjö 09/10 för att dokumentera den omvälvande tiden.
Jag kom hit för att bara skriva och inte alls leva.
Men det är svårt, för att inte säga omöjligt, att pausa livet, inte minst i en sån här miljö, en likadan som den i Sala.
Min mentor AC har sagt att jag måste låta mig leva under tiden, har sagt att det ständiga levandet gynnar min pågående skrivandeprocess.
Men nu börjar det snart slå över.
Jag lever snart lika mycket här som jag gjorde där.
Och jag har stora problem med att försöka avbilda den tiden när mitt nu upptar en så stor av mitt inre.
Kort och gott kan man säga att jag lever väldigt mycket nu.
Och jag vill skriva en bokjävel om detta, detta också.
