Det ska po bloggen osso!

Pratade med kära Farmor igår kväll och hon gjorde mig jävligt rörd.
Hon sa att hon saknar mig, att hon saknar mina kramar, att ingen kramar som jag.
Sen gav hon en detaljerad beskrivning av mina kramar.
De är så intensiva, varma och helt äkta.
Blev hur glad som helst av att höra dessa ord, visar på att hon känner min kärlek och jag kan inte tänka mig något viktigare att lyckas med.
Och som jag sa till henne, det är inte jag som kramare som är grym, det är vår relation.
Ingen får samma kramar av mig som Farmor får.
För att vara äkta levererar man känslan för den utvalda människan, man kramar med den dosen värme man har att ge, man hämtar inte fuskvärme som är ämnad för någon annan.
Minns när en tjej bad om en kram på avslutningsfesten i gymnasiet.
Vi hade inte kramats någonsin tidigare och hade ingen direkt relation trots att vi gått i samma klass i tre år.
Jag gav henne en vanlig artighetskram utan hjärta i och hon protesterade.
Men ge mig en riktig kram, sa hon.
Vi gjorde om proceduren och hon fick lite robotkraft och sa tack.
Det funkar inte så, man ber inte om kramar och man gör inte om dem.
En kram är ett kvitto på en relations temperatur.
Farmor värmer mitt hjärta och har bäst kram att längta efter, självklart.